Geneviève Lefebvre

Dagens kulturella VM-spaning Belgien

Belgien, landet som för min del mest förknippas med Bryssel och EU. Fotboll kan de bevisligen spela också. Idag spelar de semifinal mot Frankrike och jag håller som alltid en extra tumme för Frankrike. Det är därför är det Belgiens tur att få ett inlägg idag.

Jag har spanat så gott det går. Det här var inte lätt, men som vanligt riktigt roligt och inspirerande.

Oostende 1936: Stefan Zweig och Joseph Roth sommaren innan mörkret föll av Volker Weiderman hittade jag av en slump på Storytel. Den utspelar sig i badorten Oostende, där exilförfattare samlas för att söka någon slags fristad. En nätt liten bok som jag definitivt vill läsa.

Geneviève Lefebvre är kanadensiska, men hennes bok Alla gånger jag inte dog utspelar sig i Belgiens huvudstad Bryssel, där rädslan för terrordåd påverkar vardagen. En bra och tänkvärd bok som ger perspektiv.

Madeleine Bourdouxhe, född 1906 i Liège och död 1996 i Bryssel, är mest känd för sin roman Gilles kvinna som utkom 1937. Elisabeth Grate Bokförlag har gett ut både den och novellsamlingen En spik, en ros.

Sabine Dardenne kidnappades av Marc Dutroux “monstret från Belgien” och har skrivit boken Jag väljer livet om sina upplevelser. Jag läser sällan liknande böcker, men ungdomar brukar älska dem.

Anne Provoost skriver böcker för barn och unga, men jag hittar bara en titel översatt till svenska. Fallet handlar om hur vänskapen mellan barndomsvännerna Lucas och Caitlin förändras när Lucas dras till högerextrema kretsar.

Ida Simons föddes i Antwerpen 1911 och var konsertpianist. Hon turnerade redan som 19-åring, men hon och hennes familj sattes senare i koncentrationsläger, där hon fortsatte spela. Efter kriget kunde hon inte spela mer, men började istället skriva. Hennes självbiografiska roman Timmen före midnatt finns översatt till svenska.

Dimitri Verhulst verkar vara en spännande författare. Ingen av hans böcker finns översatta till svenska, men några går att läsa på engelska. Mest känd är han för The Misfortunates och Problemski Hotel, men den bok som låter mest spännande är Christ’s entry into Brussels.

Hercule Poirot är Agatha Christies belgiske mästerdetektiv. En karaktär jag haft svårt för i de tv-serier och filmer jag sett, men som funkar bättre i bokform. I samband med att den nya filmatiseringen av Mordet på Orientexpressen kom, både såg och läste jag den och tyckte nog att Kenneth Branagh klarade sig ganska bra.

Bröderna Jean-Pierre och Luc Dardenne gör filmer ihop och jag har ett svagt minne av att jag sett deras Barnet från 2005, som belönades med en guldpalm i Cannes.

En styck kort spaning idag. Vad vill du lägga till?

Sammanfattning av min franska februari

Det blev en något spretig fransk februari, med flera böcker på franska av författare från andra länder än just Frankrike. En fransk februari rent språkligt alltså, men inte rent geografiskt.

Det vi inte visste var lycka, Agnès Ledig och Allt vi såg var lycka av Grégoire Delacourt är dock skrivna av författare födda och uppvuxna i Frankrike. Den senare utspelar sig visserligen delvis i Mexico. Jag har också läst Kiffe kiffe imorgon av Faïza Guéne om 15-åriga Doria, bosatt i en förort till Paris, som ligger en hel värld ifrån Eiffeltornet.

Geneviève Lefebvre är kanadensiska, men hennes bok Alla gånger jag inte dog utspelar sig i Belgiens huvudstad Bryssel, där rädslan för terrordåd påverkar vardagen.

Månadens bästa franskspråkiga var Litet land av Gaël Faye. Faye är född i Burundi och boken utspelar sig där 1993-1994 när en stor konflikt mellan tutsier och hutuer blossade upp efter landets första demokratiska val. En riktigt, riktigt bra bok som ni får läsa mer om 12/3 när den har recensionsdag.

Och så de halvlästa: Torkans år av Roland Buti (Schweiz) och Den som är värd att bli älskad av Abdellah Taïa (Marocko). Två böcker som förhoppningsvis blir utlästa inom kort.

Har du läst något franskt i februari?

Alla gånger jag inte dog

Alla gånger jag inte dog av Geneviève Lefebvre är en annorlunda och ibland fragmentarisk berättelse om en kvinna som försöker gå vidare med sitt liv efter att ha blivit lämnad av sin man. Hon har inlett ett förhållande på distans med en av hans bästa vänner och är nu på väg till Bryssel för att träffa honom på riktigt. I Bryssel är säkerhetspådraget enormt efter ett terrordåd i Paris och just miljön med skräcken för terror ständigt överhängande skapar en speciell stämning.

Kvinnan heter Catherine och är författare. Vi vet att hon utsatts för misshandel av en man och hennes syn på kärlek är inte okomplicerad. Lefebvre väljer att vara väldigt tydlig och väldigt otydlig på samma gång, när hon beskriver misshandeln i detalj, men aldrig egentligen berättar vem som är ansvarig. Det kan vara mannen som just lämnat henne, eller någon helt annan.

Mannen heter Matt och han arbetar som utrikeskorrespondent. Det är när han riskerar livet på uppdrag i krigsdrabbade länder som Somalia som han lever på riktigt. Någonstans vill han ha ett vanligt liv med en vanlig familj, men att visa sin kärlek för någon annan är svårt. Det är en anledning till att han gärna älskar Catherine på avstånd, men inte riktigt vet hur han ska bete sig när hon anländer till Bryssel.

Parallellt med berättelsen om Cathrine och Matt finns den om en pojke som sökt sig till IS för att kämpa mot det land han bor i. Cathrine möter honom flyktigt och senare träffar hon även hans mamma. Även den här delen av historien berättas fragmentariskt och Lefebvre väljer att ge oss delar av en berättelse, men inte hela. För mig funkar det, men det går att kritisera henne för att problematisera för lite. Det här är dock inte bok om terror, utan snarare en om kvinnor som försöker hålla ihop sig själva och sin familj. Kopplingarna mellan Catherine och pojkens mamma är intressanta och jag gillar hur Lefebvre låter vissa händelser smälta samman tills man egentligen inte vet vem som varit med om vad. Hon har helt klart en annorlunda stil och jag gillar den skarpt.

Alla gånger jag inte dog är en på samma gång rätt fram och magisk berättelse om Cathrine som söker kärleken, men också om så mycket mer. Ett Europa som skakas av terrordåd och de som också påverkas, men som sällan får höras. Det här är Geneviève Lefebvres femte bok och den första som översatts till svenska. Jag hoppas verkligen att fler böcker översätts, då jag gärna läser mer av henne.

 

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: