enligt O

Mina tips mot vårtrötthet

Carolina tipsar idag på Kulturkollo om 3 x 4 medel mot vårtrötthet och jag har satt ihop en egen lista med mina favoriter.

4 helt humörhöjande låtar:

Egentligen hade jag kunnat välja nästan vad som helst av Håkan Hellström, men den här tycker jag är extra hoppingivande.

En annan artist som gör mig glad är Salem Al Fakir och Good song är skönt svängig.

En given låt varje nyår, som också passar utmärkt året om, är This is the year med Marit Bergman.

Slutligen blir det en klassisk duett med Elton John och Kiki Dee!

 

4 läs-sugs-höjande böcker:

Min senaste slukarbok var Som en öppen bok, Sara Molin. Lättläst med en bra balans av humor och allvar.

För att återkoppla till Håkan Hellström väljer jag Don’t you forget about me av Mhairi McFarlane, som på svenska fått titeln Det kommer aldrig vara över för mig. Två bra låtar, en bra bok!

Under två timmar av Hanna Landahl utspelar sig i Göteborg och Göteborgsvarvet spelar en stor roll. Riktigt bra!

Den senaste bok jag gav en femma i betyg var The Stranger Diaries av Elly Griffiths. Riktigt välskriven och bra spänning som finns på svenska med titeln Främlingen.

4 må-åh-så-bra-filmer:

Klassikern Breakfast Club håller ännu, stereotyp som satan, men så charmig. Ledmotivet går dessutom att koppla till McFarlanes bok ovan. Fantastiska Don’t you forget about me med Simple Minds.

Amelie från Montmartre är en fransk favorit som jag verkligen blir sugen på att se om.

En annan fransk må-åh-så-bra-film är En oväntad vänskap om två väldigt olika personer som skapar en ovanlig relation.

Och så slutligen en väldigt bra filmatisering av en bok, nämligen High Fidelity av Nick Hornby som blev film år 2000. Jag är väldigt, väldigt nyfiken på tv-serien baserad på boken där könsrollerna är ombytta och Zoe Kravitz spelar Robyn “Rob” Brooks som äger skivaffären.

 

I väntan på Jacques

I väntan på Jacques av Elin Säfström handlar om Lollo som lever ett rätt tråkigt liv. Tråkigt singelliv, tråkigt jobb med tråkiga och jobbiga kunder och dessutom en galet elak chef. Visserligen har hon en trevlig vän och arbetskamrat i Asad, men i övrigt är det rätt kasst med det mesta. Förutom dagdrömmarna om den exotiska, supersnygga Jacques då.

När Lollos granne Jack försvinner springer hennes fantasi iväg och den verkliga Jack (som hon inte träffat) och förföraren Jacques (som inte finns) smälter samman i en riktig drömman. Eftersom Lollo inte riktigt är som alla andra går hon med all sin energi in för att hitta Jack. Till sin hjälp har hon Jacks bästa vän Kurre, men hon leker ofta privatdetektiv själv genom att söka upp Jacks flickväns och hennes läskiga bröder. Teorierna om hur Jack försvunnit spårar minst sagt ur när Lollo går all in.

När jag träffar Elin Säfström på nästa mingel på säg Bokmässan kommer jag att med gott samvete kunna skåla i bubbel utan att behöva tänka på det faktum att jag inte var överförtjust i hennes ungdomsbok En väktares bekännelse, för jag tycker verkligen om hennes senaste, både hysteriska och galna bok I väntan på Jacques. Nu vill jag göra två tydliggöranden innan jag går vidare:

  1. Det var inte jag som berättade för författaren att hennes bok inte passade mig, det var hon som (väldigt spontant) utbrast “oj, du gillade VERKLIGEN inte min bok” på ett bubbelmingel.
  2. Det är absolut inget fel på En väktares bekännelse, det är bara jag som är dålig på är att läsa urban fantasy.

Jag föreslår en bubbelskål för Jack, Lollo och Kurre nästa gång vi ses Elin som tack för den här galna historien. Det finns absolut inget som är lagom med I väntan på Jacques, men det är inte alltid så att lagom är bäst.

Min kanon för undervisningen

I torsdags var jag på föreläsning och seminarium i den kurs jag läser just nu på Göteborgs Universitet. Kursen är på 5 hp och heter Litteratursamtal och litteratururval i undervisningen och vänder sig till lärare och de flesta av oss deltagare undervisar på gymnasienivå. Det gör att den passar mig perfekt, men kursens enda högstadielärare muttrade lite sist.

Föreläsningen senast hölls av Martin Sandberg som samarbetat med Carl-Johan Markstedt i Känn på litteraturen 3 och 4. Fokus låg på litteratursamtal, men också urval. Boken vi läst var Fiktionens mångfald av Caroline Graese som till exempel handlar om hur olika läromedel för yrkes- och högskoleförberedande program ser ut, vilket mycket troligt även speglar undervisningen. Uppgifter till elever som går på yrkesprogram och anses läsovana handlar mycket om att använda en subjektiv läsart och koppla frågor och uppgifter till erfarenheter snarare än till texten i sig. Ett sådant sätt att arbeta provocerar mig. Visst ska elevernas erfarenheter spela roll i de samtal vi har kring litteratur, men i första hand måste det vara innehållet vi arbetar med. Det är vettigare att ställa en fråga lik “Vad har du för tankar och åsikter om hur karaktären x agerar i situation y?” än att fråga “Vad hade du gjort i situation y?”.

Något vi också talade om är de böcker som vi brukar använda i undervisningen och vikten av att bygga upp ett bibliotek av böcker som vi tycker om, ger vettig undervisning och brukar funka med elever. Att som lärare faktiskt ha en relation till de böcker som eleverna ska läsa är viktigt, det håller jag verkligen med Martin Sandberg om, liksom att boken med största sannolikhet kan funka i just den grupp som ska läsa den. Det är därför det inte räcker med några titlar per årskurs, utan urvalet måste vara större än så.

Även om jag listat ett stort antal böcker som jag tycker passar att läsa med elever är det långt ifrån lika många som jag använt aktivt i min undervisning. Jag tänkte därför presentera de böcker jag brukar använda i undervisningen på gymnasiet. Vissa har jag läst i helklass, andra har eleverna läst i mindre grupper och jag har istället fyllt på med noveller för att skapa en gemensam texterfarenhet utifrån det tema eller den genre som böckerna de läser tillhör. Jag har också lagt till några titlar som jag tror skulle kunna funka, men som jag ännu inte testat i helklass eller i grupp. Vissa av dem planerar jag att läsa med elever under våren eller nästa år.

Böcker jag använt i helklass

När hundarna kommer, Jessica Schiefauer (2015) (Svenska 1)

Har funkat fint i Svenska 1, men nackdelen är att många läst den redan innan. Det är dock en bra bok med mycket att diskutera kring agerande, relationer och makt.

Stjärnlösa nätter av Arkan Asaad (Svenska 1)

Leder till många intressanta diskussioner kring familj och traditioner, samt hur man ska leva sitt liv.

Jack av Christina Lindström (2016) (Svenska 1)

En riktigt bra bok om Jack, som tror sig ha funnit kärleken när det förflutna hinner ikapp honom. Mycket att diskutera kring identitet och grupptryck.

Vi är alla helt utom oss av Karen Joy Fowler (2015) (Svenska 3)

En ganska komplicerat uppbyggd bok men det finns otroligt mycket att diskutera utifrån den. Mina elever i Svenska 3 har just läst.

Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson (2014) (Svenska 3)

Det tog lite tid för eleverna att komma in i den här boken, men många tyckte om den och den berättar helt klart en viktig historia.

Böcker som eleverna läst i mindre grupper

Låt vargarna komma av Carol Rifka Brunt (2014) (Svenska 1 och Svenska 3)

En bok som handlar om relationen mellan en tonårsflicka och hennes morbror, men också mellan henne och morbroderns för henne okända partner. Boken utspelar sig under 80-talet och en av huvudpersonerna drabbas av Aids.

Konsten att ha sjukt låga förväntningar av Åsa Asptjärn (2014) (Svenska 1)

En rolig bok med allvarlig botten som berör teman som vänskap, identitet och kärlek. Sådana böcker behövs verkligen.

Onanisterna av Patrik Lundberg (2014) (Svenska 1 och Svenska 3)

Vad händer när du går från att vara en cool kille till att bli en ganska misslyckad figur? Hur gör du när du förälskar dig i någon som är helt annorlunda än de du brukar träffa? Det här är en fin bok om att hitta sig själv utan att dissa allt som man förut var.

Pojkarna av Jessica Schiefauer (2011) (Svenska 1 och Svenska 2)

En idéroman som verkligen utmanar elevernas sätt att tänka. Leder till många intressanta samtal kring kön och identitet.

Jag, En av David Levithan (2012) (Svenska 1)

Ännu en idéroman som leder till intressanta samtal kring identitet, genus, kärlek och vänskap. Inte helt ny längre och många har läst.

Gösta Berlings saga av Selma Lagerlöf (1891) (Svenska 2)

En Herrgårdssägen av Selma Lagerlöf (1899) (Svenska 2)

Herr Arnes penningar av Selma Lagerlöf (1904) (Svenska 2)

Körkarlen av Selma Lagerlöf (1912) (Svenska 2)

Kejsarn av Portugallien av Selma Lagerlöf (1914) (Svenska 2)

Se inlägg om läsning av Selma Lagerlöfs böcker här.

1984 av George Orwell (1948) (Svenska 2)

En kusligt aktuell klassiker som många elever gillar, men som jag tror är för svår att använda i helklass.

Kallocain av Karin Boye (1940) (Svenska 2)

Dystopi som andas 40-tal men också nutid. Brukar uppskattas av elever.

Fler klassiker som mina elever uppskattat hittar du här.

Memorys bok av Petina Gappah (2017) (Svenska 3)

Som jag tror blir helklassläsning nästa år i Svenska 3. En riktigt bra bok om Memory som sitter fängslad i Zimbabwe anklagad för att ha mördat en vit man.

Vi av Kim Thúy (2016) (Svenska 3)

En bok om flykt och att återse sitt gamla hemland som vuxen. En riktigt bra bok som har funkat bra i undervisningen.

Vi kom över havet av Julie Otsuka (2015) (Svenska 3)

En kollektivroman om en grupp japanska kvinnor som reser med båt till USA för att gifta sig med japanska män de aldrig sett. Intressant både till form och innehåll.

När kejsaren var gudomlig av Julie Otsuka (2014) (Svenska 3)

En bok som utspelar sig under andra världskriget när japaner i USA sätts i läger. Intressant rent historiskt och jag är sugen på att läsa den i helklass nästa år och koppla den till min undervisning i Historia 1b.

 

Böcker jag vill använda i undervisningen

Bli kvar av Maja Hjertzell (2019)

En kortroman om två ungdomar från en mindre ort som har helt olika syn på hur de ska leva sina liv, men samtidigt inte vill mista varandra. Väldigt fin bok.

Inte som du, Johanna Schreiber, Ida Ömalm Ronvall (2020)

Kanske lite övertydlig, men ändå väldigt underhållande och bra om ett samhälle med helt andra könsroller än vi. Tror den leder till många spännande samtal.

Pojken som följer sin skugga av Kedir Meral (2019)

Ett mer balanserat alternativ till Stjärnlösa nätter och dessutom utspelar den sig i Göteborg vilket troligen ger eleverna en extra dimension.

Styr din plog över de dödas ben av Olga Tokarczuk

Jag är sugen på att utveckla mitt Nobelpristagartema och eftersom jag nästa år kommer att ha en exceptionell trea hade det varit intressant att testa att läsa denna mycket udda bok av Olga Tokarczuk.

Doktor Glas av Hjalmar Söderberg (1905)

Enstaka elever har läst Doktor Glas när de själva fått välja en klassiker, men jag har aldrig arbetat med den i helklass. Det vill jag gärna göra någon gång.

Förvandlingen av Franz Kafka (1915)

Ännu en klassiker som jag skulle vilja testa i helklass. Kan tänka mig att den kan fungera fint, då de elever som läst den gillat den skarpt.

 

 

Min slutsats blir att jag vill läsa fler böcker i helklass. Jag tycker visserligen att det funkar ganska bra att välja ett tema eller en författare och låta eleverna välja bland några titlar, men jag vill nog ändå testa en klassiker gemensamt i Svenska 2 nästa år.

 

Photo by Thought Catalog on Unsplash

 

Tänk snabbt (vecka 12)

Måndag igen och en ganska ovanlig sådan. Vi lever mitt i en pandemi och vardagen är helt klart förändrad. Något som är precis som vanligt är att ni ska ta ställning till fem påståenden. Tänk snabbt!

En sak som stör mig är baksidestexter som spoilar för mycket av bokens innehåll. Därför har jag helt slutat läsa dem. Hur gör du läser du baksidestexter eller inte?

Bokomslag brukar locka mig att köpa eller inte. Hur är det med dig, lockar du av ytan eller fokuserar du på innehållet när du köper böcker?

Det finns tre större prenumerationstjänster för ljud- och e-böcker. Vilken föredrar du Storytel, BookBeat eller Nextory?

Jag har sett min första, lätt tilltufsade tussilago, så nu går vi vidare med blomfrågorna. Vilka föredrar du i sippornas tid blåsippor eller vitsippor?

Två personer som är kända som annat än författare har just gett ut böcker. Jag talar om Annika Norlin, mer känd som Säkert! och Gina Dirawi som är programledare, komiker men också en riktigt duktig sångerska. Vilken av böckerna Jag ser allt du gör av Annika Norlin och Paradiset ligger under mammas fötter av Gina Dirawi lockar dig mest?

 

Veckans fem snabba lyder:

baksidestexter eller inte?

yta eller innehåll?

Storytel, BookBeat eller Nextory?

blåsippor eller vitsippor?

Annika Norlins eller Gina Dirawis nya bok?

 

Mina svar lyder så här:

baksidestexter eller inte? Jag har i princip helt slutat läsa baksidestexter, då de nästan alltid berättar för mycket eller så innehåller de ett utdrag från boken som egentligen inte säger någonting.

yta eller innehåll? Det beror på. När jag har ett tydligt mål med mitt bokletande är det innehållet som styr, men om jag väljer på måfå har omslaget ganska stor betydelse. Speciellt om boken är skriven av en författare som jag inte läst något av tidigare.

Storytel, BookBeat eller Nextory? Egentligen är Nextory på många sätt bättre än Storytel, t.ex. när det gäller utbudet av e-böcker. De har dock en sämre sökfunktion och en sämre läsare och därför väljer jag alltid Storytel när jag hittar boken på både ställen. BookBeat hade jag tidigare, men sa upp och tycker nog att kombinationen av Storytel och Nextory är vinnande.

blåsippor eller vitsippor? Även om blåsippor är otroligt vackra så finns det få saker som slår när vitsippor täcker marken som en matta. Så vackert.

Annika Norlins eller Gina Dirawis nya bok? Norlin är en idol, men hennes bok är en novellsamling och då lockar faktiskt Dirawis roman mer. Kanske läser jag båda.

 

Hur väljer du? Tänk snabbt och dela gärna dina svar i en kommentar, ett blogginlägg eller på sociala medier.

En söndagssmakbit ur Alex Marwoods senaste

Det är söndag och jag har inte lust att göra någonting mer än att slappa, titta på tv-serier och kanske läsa lite. Det går lite trögt med läsningen den här månaden och jag har bara läst ut två böcker hittills i mars. Igår påbörjade jag dock Alex Marwoods senaste bok The Poison Garden, som just kommit i pocket och den verkar väldigt lovande. Jag tycker om Mrwoods spänningsroman som visserligen alltid handlar om brott, men är så mycket mer än en polisdeckare. Det finns poliser i The Poison Garden och det är dem vi träffar inledningsvis, därefter har Nita Bevan och hennes minst sagt påfrestande partner Martin Coles varit osynliga, men det är å andra sidan en bra bit kvar av boken. De får i uppdrag att åka till en gård där en domedagssekt bott i många år. Nu kommer en obehaglig stank ifrån gården och deras djur verkar inte blivit omskötta på länge.

Så här beskriver Nita Bevan sektens hus precis i början av boken:

The gateway is elegant, topped with pineapple finials. But someone has beaten out a message in metal letters and attached them in an arch over the top. She has to squint to read the words against the bright, grey sky. Everybody is a nobody, reads the outer layer; Everyone is someone, slightly smaller, inside. Not a good place, she thinks. It might have been once, but this is not a good place.

And then she sees the foot. Right there, in the gateway: bare, pointing upwards and black on the heel, the body to which it is attached is hidden by the wall. It is only eight inches long.

‘Oh, God,’ she says. ‘Are there children?’

None of us will be the same, by tomorrow, she thinks.

 

Det visar sig att många barn och alla vuxna utom en är döda och vi får följa den överlevande Romy som levt hela sitt liv i sekten som leds av Lucien Blake. Tidningarna är fulla av bilder på de döda och Romy får veta att hennes mamma och alla de andra i sekten egentligen heter något annat än de sagt och att de dessutom varit försvunna från sina tidigare liv under lång tid. En som känner igen Romys mamma är Sarah Byrne, som sedan hon var tio har trott att hennes syster Alison varit försvunnen för alltid, troligen död. Nu dyker bilder på henne upp överallt som en av medlemmarna i sekten. Dessutom tycker socialtjänsten att det är lämpligt att Sarah tar hand om systerns två yngre barn Eden och Ilo, båda födda i fångenskap och de uppmanar henne också att ta kontakt med  Romy som placerats på ett Halfway House. Vad som händer när de möts vet jag inte och inte heller vad som egentligen har hänt med de döda sektmedlemmarna. Det här kan bli en spännande läsning!

En smakebit på søndag arrangeras av norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger. Den här veckan är det Flukten fra virkeligheten som håller i trådarna. Kika gärna in för fler boktips.

Hur mår fröken Furukura?

Hur mår fröken Furukura? av Sayaka Murata är en lågmäld feelgoodroman på japanskt vis. Huvudpersonen Keiko Furukura är fyrkantigare än de flesta och beroende av rutiner för att kunna fungera. Hon har alltid varit annorlunda men hittat ett liv som passar henne. Sedan många år arbetar hon i en liten närbutik och spelar rollen som den perfekta anställda varje dag. Att spela en roll är det som får henne att känna sig normal.

Människorna runt Keiko förstår inte riktigt hennes val av liv och tycker att det är dags att hon skaffar sig ett bättre och mer normalt liv Ett fast jobb som utmanar mer än det hon har och inte minst en man. Kvinnor i hennes ålder ska inte leva utan en man. Keiko själv trivs egentligen precis som det är, men någonstans faller även hon för omgivningens krav och när som de flesta andra en längtar efter att passa in och anses vara normal.

Hur mår fröken Furukura? är en riktigt fin bok om en riktigt annorlunda kvinna. Tankarna går till böcker som Eleanor Olefant mår alldeles utmärkt, men samtidigt är det här en helt annan bok främst för att Keiko Furukura är annorlunda på ett annat sätt. Det är inte så lätt att tycka om henne, men ändå känner jag verkligen sympati för Keiko och önskar att hon bara kan få vara den hon är och vill vara.

Kultur som ligger i tiden

På måndag är tanken att jag ska föreläsa om mellankrigstiden för mina elever i Historia 1b. Ni vet den där tiden mellan två världskrig som ingen som levde i den självklart benämnde som just mellankrigstiden, men som vi så här i efterhand inser är just det. Nu har jag behövt fundera över min planerade genomgång och det har med vår samtid att göra. Det är inte bara det att extrema och antidemokratiska krafter växer utan de senaste veckorna har världen mer och mer kommit att likna den som var för hundra år sedan. De hade spanska sjukan, vi har det nya coronaviruset. De hade hyperinflation, vi har en Riksbank som lånar ut 500 miljarder till staten. De hade börskraschen 1929, vi har en just precis nu. De hade “det glada 20-talet”, vi verkar gå direkt till eländet utan att passera något glatt alls.

Men nu ska jag egentligen inte skriva om min historieundervisning utan istället om kultur som ligger i tiden. Sjukdom, extremism och elände alltså.

Decamerone av Giovanni Boccaccio gavs ut på 1350-talet och handlar om tio unga människor som flyr det pestdrabbade Florens och beger sig ut på landsbygden. Väl där börjar de berätta historier för varandra och dessa bildar det som kallas världens första novellsamling.

Även Tiden är inte än av Elin Boardy utspelar sig på den tid då digerdöden härjar i Europa. Den namnlösa huvudpersonen ger sig ut på en vandring genom Europa för att komma ifrån sjukdomen.

Blindheten av José Saramago är en av mina absoluta favoritböcker skriven av en Nobelpristagare. Där drabbas befolkningen i ett land av en sjukdom som gör alla blinda, eller i alla fall de flesta. Det blir snart tydligt hur illa människor kan bete sig när de tror att ingen ser.

Som pesten av Hanne-Vibeke Holst låter onekligen både intressant och aktuell. Den handlar om en läkare som arbetar med pandemibekämpning för WHO. En verklig motsvarighet till henne lär ha häcken full just nu.

I ungdomsboksserien av Sofia Nordin som ineds med En sekund i taget drabbas befolkningen av en febersjukdom som dödar i princip alla. Inledningssidorna är fruktansvärda och huvudpersonen Hedvig ser bland annat sin familj dö. För att överleva lämnar hon sitt hem och bosätter sig i en övergiven bondgård.

I am legend av Richard Matheson är en bok från 1954 som 2007 blev film med Will Smith i huvudrollen. Det är en postapokalyptisk berättelse när allt redan verkar kört och det är väl knappast ett förlopp vi hoppas på, men å andra sidan är det ju inte vampyrer eller zombier som hotar oss heller. Vad vi vet.

Ännu en klassiker som jag inte läst, men kanske borde läsa är Albert Camus Pesten som tydligen blivit en storsäljare så här i virustider. Det är alltså inte bara jag som får läsinspiration från det kaotiska läget i världen.

Däremot har jag läst Väggen av Marlen Haushofer från 1963 där en kvinna stängs in av en glasvägg och får klara sig själv i en jaktstuga med några djur som sällskap. Vad som hänt med alla andra människor är inte så viktigt, fokus ligger på att överleva.

Jag har varken läst eller lyssnat till Daniel Åbergs serier Virus och Smittad, som getts ut av Storytel. De ligger dock onekligen i tiden och kanske är det dags att göra ett försök nu. Däremot har jag lyssnat på Smitta av Jessica Schiefauer som är en del av P3 Serie. Spännande om en sjukdom som bara drabbar män och gör dem till fruktansvärda monster.

En bok som många behöver läsa just nu är Larmrapporten av Emma Frans med den fantastiska undertiteln “Att skilja vetenskap från trams” vilket inte direkt ligger i tiden. Också det en koppling till mellankrigstiden och den propaganda som var stor då.

Young Sheldon säsong 1 och 2

Hela familjen O älskade (älskar!) Big Bang Theory och efter att ha sett en massa ströavsnitt från olika säsonger plöjde vi under hösten alla avsnitt i ordning. Tomheten efter sista avsnittet var stor och när yngste sonen föreslog att vi skulle se Young Sheldon bestämde vi oss för att investera i de första två säsongerna på dvd. Lite nervöst var det allt att börja titta på den, då risken fanns för att karaktärerna förstördes, men det faktum att Steve Molaro och Chuck Lorre producerat även denna serie gjorde oss hoppfulla. Dessutom fungerar Jim Parsons som berättare, vilket ger rätt känsla.

Första säsongen börjar när Sheldon är nio år och just börjar High School. En krävande miljö för honom socialt, men definitivt inte kunskapsmässigt. Hans pappa George Cooper Sr. arbetar på skolan som coach för fotbollslaget där hans äldre bror George Jr. är stjärna. Den senare är dock väldigt störd över att hans knäppa lillebror finns på skolan. Georgie tillhör de coola och det gör verkligen inte Sheldon. Det faktum att Sheldon inte alls verkar bry sig är skönt, men skapar också rätt märkliga situationer. Liksom den vuxne Sheldon har han få filter och det hoppar en del omedvetna grodor ur hans mun. För den som kan sin Big Bang Theory är det extra roligt att få förklaringar till vissa saker som den vuxne Sheldon tycker, som att geologer och geologi är något riktigt dåligt.

Castingen av skådespelarna är fantastisk! Barnskådespelare kan vara smärtsamma att se, men de tre syskonen är verkligen trovärdiga och bra. Manuset är dessutom superbt och speciellt Sheldons syster Missy, spelad av Reagan Revord är riktigt rolig. Jag gillar också hur den unge Sheldon framstår som ganska fantastisk och skitjobbig på samma gång. Där har Iain Armitage lyckats. Även Sheldons bror George Jr. spelad av Montana Jordan gör ett riktigt bra jobb och ser till och med ut som Jerry O’Connell som spelar honom som vuxen i några avsnitt i Big Bang Theory. Lite roligt är det allt att ännu en skådespelare från Stand by me finns med i Big Bang Theory, där Wil Wheaton är med som sig själv.

Min favorit är dock Meemaw, Sheldons älskade mormor, som spelas av Annie Potts. Det är lätt att förstå varför Sheldon älskar henne så mycket och hon är verkligen en rollfigur med karaktär. Hon bor granne med familjen Cooper och hänger där mest hela tiden, vilket inte alltid uppskattas av hennes dotter Mary Cooper. Extra rolig casting gällande den här rollfiguren faktiskt, då Zoe Perry som spelar Mary Cooper i Young Sheldon är dotter till Laurie Metcalf som gör det i Big Bang Theory.

Young Sheldon är en självklarhet för fans av Big Bang Theory och en fin familjeserie som är både väldigt rolig och väldigt känslosam. Tyvärr har jag inte hittat den på någon streamingsida, men dvd funkade fint för oss. Nu väntar vi bara på att tredje säsongen ska komma så att vi kan få träffa familjen Cooper igen. Och Tam, Sheldons vän, honom får vi inte glömma. Young Sheldons Leonard, som får stå ut med mycket.

 

Tillfälligt avbrott

Efter två månader med ganska gott läsflyt och framför allt en levande läslust har jag nu tappat läsningen totalt. I mars har jag bara lyckats läsa ut en bok hittills, men påbörjat hur många som helst. Ingenting får mig att fastna och ingenting får mig heller att längta efter att läsa. För någon som har läsningen som en naturligt del av sin dagliga rutin är detta ingenting som kan viftas bort.

Nu behöver jag tips på bra, lättsamma böcker som bara tar några sidor att komma in i och är tillräckligt tjocka för att hålla ett tag, men inte så tjocka att det känns omöjligt att läsa ut dem.

Vad ska jag läsa?

 

Photo by Erik-Jan Leusink on Unsplash

The Crown säsong 1

Sist på bollen har jag nu sett färdigt den första säsongen av The Crown. Äntligen skulle jag säga, då jag kämpat ganska länge med den. Inte för att det är en dålig serie, tvärtom, men det är ingenting jag satt på för att slappna av. Mer intressant än underhållande om jag ska vara ärlig. En serie som kräver viss googling och det är alltid spännande.

Claire Foy spelar den unga Elizabeth och i den första säsongen får vi följa henne från tiden som prinsessa och hur hon sedan får ta över tronen då fadern George VI dör. Äktenskapet med Philip Montbatten är då ganska nytt och förbättras definitivt inte av att han får stå i hennes skugga. Allt handlar om drottningen och väldigt lite om hertigen. Genom sitt agerande framstår Philip som ganska barnslig och ogin, medan drottningen tvärtom porträtteras som ett offer för omständigheterna. Det är inte direkt något muntert liv hon lever.

Det var inte meningen att Elizabeth skulle bli drottning. Hennes far hette egentligen Albert och var näst äldste son till kung George V. När fadern dog var det äldste brodern Edvard som tog över tronen och blev Edvard VIII. Han abdikerade dock 1936 för att kunna gifta sig med sin kärlek Wallis Simpson och därmed förändrades både Alberts och Elizabeths liv. Albert blev George VI och Elizabeth tronföljare.

Om Elizabeth framställs som ett offer för omständigheterna är det ännu mer synd om hennes syster Margaret, som precis som sin farbror förälskar sig i en person som redan varit gift. Edvard offrade tronen och sin titel för kärleken, men Margaret hoppas in i det längsta att hennes syster ska tillåta ett äktenskap med Peter Townsend. Vi vet alla hur det gick för dem och att se The Crown kan inte göra någon till rojalist. Snarare stärker den min övertygelse om att de livegna om än snuskigt rika kungligheterna borde släppas fria. Så har också skett genom Megxit, där ännu en kunglighet valt kärleken före titeln.

Jag kommer att fortsätta se The Crown, trots att serien är långsam och ibland väl dyster. I säsong två hoppas jag på i alla fall lite ljus för de ständigt olyckliga kungligheterna. Det blir nästan för mycket “poor little rich girl” över det hela och lite mer balans hade inte skadat. Jag förstår att Elizabeth lever efter devisen “plikten framför allt”, men har hela hennes liv verkligen varit så jämngrått?

%d bloggare gillar detta: