enligt O

De nominerade till Årets bok 2021

Idag avslöjades de nominerade till Årets bok 2021 och jag följde sändningen. Tolv böcker nominerades och här är de i alfabetisk ordning:

Amerikansk jord av Jeanine Cummins (Bazar) En av årets snackisar och också en av de böcker jag trodde skulle nomineras. Står på läslistan.

Brinn mig en sol av Christoffer Carlsson (Albert Bonniers förlag) Men självklart! Så värd sin nominering!

De kapabla av Klas Ekman (Bookmark förlag) Jag gillade ju skarpt, men trodde inte på nominering. En ganska “vanlig” historia som spårar ur fullständigt. Läsvärd!

Flickan som fick en röst av Abi Daré (Piratförlaget) Boken jag skulle läsa direkt när den kom ut och som jag sedan lyckats glömma bort. Nu är det dags!

Hoppets tåg av Viola Ardone (Norstedts) Jag har inte läst, men trodde att den skulle nomineras. Vill läsa!

Je m’apelle Agneta av Emma Hamberg (Piratförlaget) En charmig historia som jag tippade skulle nomineras.

Stöld av Ann-Helén Laestadius (Romanus & Selling) En av de bättre böcker jag läst i år, men jag hade inte vågat hoppas på en nominering. Kul!)

Rotvälta av Tove Alsterdal (Lind & co) Boken som utsågs till Årets svenska kriminalroman 2020 och visst är den lästvärd.

Shuggie Bain av Douglas Stuart (Albert Bonniers förlag) Vinnaren av Bookerpriset nomineras även till Årets bok.

Samtal från en ängel av Guillaume Musso (Bokförlaget Nona) Den här boken står på min läslista i april, så det är väl bara att börja läsa!

Vänligheten av John Ajvide Lindqvist (Ordfront förlag) En ovanlig nominering, men samtidigt så självklart. Jag har inte läst (sidantalet skrämmer mig) men vill absolut göra det.

Älskade barn av Ashley Audrain (Albert Bonniers förlag) En av de som släpps precis nu, faktiskt imorgon och inte har recensionsdag förrän 4/5, kan vara bra och känns som en typisk nominerad till Årets bok)

En bredare lista än det brukar vara och det tycker jag är kul. Inte så mycket feelgood som det brukar vara, egentligen bara Emma Hambergs bok. Flera romaner som skulle kunna nomineras och har nominerats även till andra priser, som t.ex. Shuggie Bain och Rotvälta. Jag underskattade årets jury och trodde att de skulle fortsätta på feelgood-deckarspåret. Istället fick vi en bra mycket mer varierad lista än t.ex. förra året då det var väldigt slätstruket och ensidig.

Fyra böcker tippade jag rätt. Synd att Den sista migrationen av Charlotte McConaghy från Lavender Lit inte nominerades. Det är både en bok och ett förlag jag hade önskat en nominering. Extra kul tycker jag att det är att Stöld av Ann-Helén Laestadius finns med på listan. Det trodde jag inte innan, för trots att det är en bra bok är det inte den sortens böcker som brukar nomineras.  Av de tolv nominerade har jag läst fem och vill nog faktiskt läsa de andra sju. Trots att jag tippade rätt kasst är jag nöjd med listan).

The Survivors av Jane Harper

I sin fjärde bok har Jane Harper övergivit Australiens inland och tar istället med oss till Tasmanien. The Survivors handlar om Kieran som åker tillbaka till barndomshemmet i Evelyn Bay för första gången på nästan tre år. Med sig har han sin flickvän Mia, också hon från Evelyn Bay och deras lilla dotter Audrey. Besöket har blivit oundvikligt då Kierans pappa förloras allt mer till den demens som drabbat honom och tiden är kommen för det äldre paret att förändra sitt liv. Kieran vill helst att de ska flytta till honom och Mia i Sydney, men Tasmanien är svårt att överge.

Kieran och Mia hänger vid stranden, umgås med vännerna Sean, Olivia och Ash, lär känna Bronte som jobbar på restaurangen Surf and Turf och delar hus med Olivia och möter en författare som köpt ett hus på ön och har det som skrivarlya. De försöker också hjälpa Kierans mamma att hålla hennes man och Kierans pappa någorlunda lugn. På ytan är det i alla fall någorlunda harmoniskt, men sanningen är att det finns mycket som skaver.

Ännu en gång låter Jane Harper naturen spela en stor roll i berättelsen. En anledning till att Kieran inte besökt Tasmanien på så länge är nämligen en storm för många år sedan, då Kierans bror Finn och hans kompis dog i vågorna. De var på väg ut för att rädda Kieran som befann sig i grottorna en bit ut i havet och fastnat på grund av tidvattnet och vinden. Under samma storm försvinner också Olivias yngre syster Gabby och förlusten av tre unga människor har självklart påverkat alla i Evelyn Bay. Många gör Kieran ansvarig för att hans bror och kompis dog, då de inte hade varit ute på havet om det inte vore för honom. Alla minnen väcks till liv när Bronte hittas död på stranden. Chris Renn, som var nybakad polis och deltog i sökandet efter Gabby kommer nu åter till ön för att utreda det som tros vara ett mord.

Jag tycker verkligen om Jane Harper och tycker att hon är en skicklig författare. Även The Survivors är riktigt bra och bit för bit läggs det pussel som ger oss svar både på vad som hände med Bronte och vad som egentligen hände under stormen. Det enda som stör mig lite är att hon vid två tillfällen använder ett stilgrepp som jag avskyr, där en person inser något, men att det inte avslöjas utan följs upp först senare. Å andra sidan passar det kanske i pusseldeckarkonceptet där ön blir det slutna rummet, men jag är inte helt förtjust. I övrigt är The Survivors en bra bok med trovärdiga karaktärer och en spännande miljö.

Vilka nomineras till Årets Bok 2021?

Årets Bok är Bonnier Bokklubbars pris där en jury väljer 12 nominerade böcker som läsarna sedan kan rösta på. När vi fortfarande hade bokmässor och mingel i våra liv delades priset ut på Bokmässan i Göteborg under festliga omständigheter. Senast det hände var 2019, men kanske sker det igen 2022. Priset har delats ut sedan 2016 och förra årets vinnare var Där kräftorna sjunger av Delia Owens, som alla verkar älska utom jag. Den 27 april avslöjas årets nominerade och inför avslöjandet måste jag självklart gissa lite.

De nominerade böckerna till Årets Bok 2021 ska vara utgivna på svenska mellan 1 maj 2020 och 30 april 2021.

Andra kriterier är:

Hög språklig kvalitet
Väl berättad historia sett till handling, karaktärer och miljö
Tilltala en bred läsekrets
Svenskt och utländsk skönlitteratur (spänning och roman)

Det här är alltså inte de smala böckernas pris, utan ett pris som delas ut till en bok som många tyckt om. Det gör att mina gissningar självklart blir därefter. Tolv böcker kan tyckas många, men jag har utan tvekan fått ta bort några favoriter och dessutom har jag inte tagit med titlar som släpptes i månadsskiftet april/maj med utgivning före 1 maj och recensionsdatum efter, då jag inte vet riktigt hur de hanteras. Det gäller t.ex. Svärmodern av Moa Herngren som gavs ut 22 april 2020. Fantastisk bok som inte nominerades förra året trots att den verkligen uppfyller kriterierna. Jag är också osäker på vad som egentligen definieras som roman. Alex Schulman tilldelades t.ex. priset 2017 för den självbiografiska Glöm mig och kanske kan en författare som Frida Boisen nomineras i år för sin Berätta aldrig det här (Bookmark förlag) eller för den delen Patrik Lundberg för Fjärilsvägen(Albert Bonniers förlag).

De här titlarna tror jag nomineras:

Alla ljuger av Camilla Grebe (Wahlström & Widstrand)

Amerikansk jord av Jeanine Cummins (Bazar)

Brinn mig en sol av Christoffer Carlsson (Albert Bonniers förlag)

Bröllopsfesten av Lucy Foley (Printz Publishing)

Den sista migrationen av Charlotte McConaghy (Lavender Lit)

Ellens val 1 Det nya livet av Helena Dahlgren (Lovereads/Forum)

Giftmakerskan av Sarah Penner (Harper Collins Nordic)

Hoppets tåg av Viola Ardone (Norstedts)

Je m’apelle Agneta av Emma Hamberg (Piratförlaget)

Klubben för lyckliga slut av Caroline Säfstrand (Bokförlaget Forum)

Lektioner i kärlek av Lucy Dillon (Bokförlaget Forum)

Vargasommar av Hans Rosenfeldt (Norstedts)

 

Förhoppningsvis har jag gissat i alla fall lite rätt. Det ska erkännas att både hjärta och hjärna varit delaktig i tippandet.

 

Fem böcker om långa resor

Två av de arketypiska berättelser som Christoffer Booker beskriver i sin bok The Seven basic plots handlar om resor av olika slag, dels “The Quest” där protagonisten ger sig ut på en resa eller en jakt på något, eller en inre resa för den delen och “Voyage and return” dit resan ska gå till ett annorlunda land eller en annan värld. Min topp fem idag består av fem böcker som om de vore filmer skulle kallas för “roadmovie”. Hjälp mig gärna med ett korrekt begrepp om det finns något.

De här fem böckerna med resefokus gillar jag:

Så jävla kallt av Lova Laakso handlar om Karla som ger sig ut på en resa söderut i Sverige. Med sig har hon hunden Hemingway som hennes föräldrar vill avliva, kompisen Kaja och pojkvännen Aziz. De reser med buss, men också på lite mer okonventionella sätt.

Etthundra mil av Jojo Moyes berättar om en familjs resa till en matematiktävling. Jess, som är ensamstående mamma har inte råd att låta dottern Tanzie gå på en fin privatskola, trots att hon bara behöver betala 10% av avgifterna. Hon har inte heller råd att betala någon resa till tävlingen, men det löser sig på ett oväntat sätt.

Kastrullresan av Edith Unnerstad var en av mina favoritböcker som barn. Historien om den annorlunda familjen Pip-Larsson som ger sig ut på resa med ärvda hästar och vagnar är riktigt bra. Jag tyckte också om de andra böckerna om familjen, men det här är kanske den jag minns bäst.

Det lilla huset på prärien av Laura Ingalls Wilder är den andra boken i författarens självbiografiska serie. Pappa Charles längtar västerut och övertygar familjen om att lämna sitt lilla hus i skogen och leta lyckan på prärien. Här får nybyggare mark om de brukar den. Sista boken i serien heter På väg hem och där är det Laura och hennes man Almanzo som ger sig ut på en resa till vad som ska bli deras nya hem.

Den långa vägen hem av Cynthia Voigt var också en barndomsfavorit och den första boken i serien om syskonen Tillerman. I inledningen av boken är de på väg tillsammans med sin mamma till hennes aunt Cilla, men mamman lämnar dem för att gå och handla något och kommer inte tillbaka. Till slut bestämmer äldsta systern Dicey, som är 13 år, att de ska ta sig till Cilla själva. James som är 10, Maybeth som är 9 och minstingen Sammy som är 6 år ger sig ut på en minst sagt äventyrlig resa.

 

Fler bra noveller för undervisningen

Mitt tidigare inlägg 10 bra noveller för undervisningen (som lite ologiskt innehåller fler novelltips än så) är ett av mina absolut mest lästa inlägg någonsin. Idag på Världsbokdagen tar jag tillfället i akt att tipsa om ytterligare noveller som lämpar sig bra i litteraturundervisningen.

Att läsa noveller för nöjes skull är lite svårt, då jag så ofta använder noveller i just undervisningssammanhang och läsning av noveller gränsar därför till jobb. Läser noveller gör jag alltså, men sällan novellsamlingar från pärm till pärm. Istället läser jag de kortaste först och hoppas att de är riktigt bra och dessutom passar mina elever. I det här inlägget tänkte jag tipsa om några riktigt bra noveller som passar på gymnasiet.

“Apollo” av Chimamanda Ngozi Adichie, Novellix, (2019)

Berättelsen om en pojke som nu blivit man och påminns om Rafael, en av all kökspojkar som familjen haft. Just Rafael var speciell och minnet av honom väcker känslor. En gripande historia om klass, vänskap och svek.

“Att titta ut genom fönstret” av Orhan Pamuk, Novellix (2016)

En novell som utspelar sig i Istanbul i slutet av 50-talet. Vi får följa två syskon, Ali och Cevat, som ägnar mycket av sin tid åt att samla på och spela om idolbilder som de köper i Alaaddins diversebutik. Mitt i beskrivningen av vardagen packar deras pappa en väska och försvinner till Paris. En novell jag ännu inte använt, men definitivt kommer att använda i Svenska 3.

“Det gröna odjuret” av Haruki Murakami ur Elefanten som gick upp i rök, Norstedts, (2013)

Magisk realism eller i alla fall både magisk och realistisk är novellen där en kvinna hittar ett hemskt monster i trädgården. Ett monster som dessutom försöker förföra henne och som hon istället vill förgöra. Mina elever brukar ha massor att prata om när de läser den här texten.

“En familjemiddag” av Kazuo Ishiguro, Novellix (2018)

Novell om en familj med öppet slut och mycket mellan raderna. Vad är det egentligen som hänt deras mamma och vad händer med de övriga? Jag har använt novellen i Svenska 3, men den kan säkert fungera även i år 1 och 2. Det som kan göra den lite svår är att så mycket är implicit.

“Handkraft” av Torgny Lindgren ur Skolbagateller medan jag försökte skriva till mina överordnade, Norstedts, (1972)

En novell i skolmiljö som handlar om Tomas vars liv förändras till det bättre när han blir av med ena handen i en olycka. Från att ha varit i det närmaste osynlig i klassen blir han istället dess centrum. När hans kraft börjar försvinna gör han något drastiskt för att få den tillbaka.

“Min son blir inte snickare” av Karin Boye ur Bebådelse, Albert Bonniers Förlag, (1941)

Berättelsen om Karl-Gunnar som efter ett besök på ett snickeri där Åström arbetar när en dröm om att få bli snickare. Något hans pappa definitivt inte accepterad. Om klass, förutfattade meningar och synen på yrken.

“Omstart” av Boel Bermann ur Maskinblod 3, Affront, (2014)

En kort och ganska vacker novell som utspelar sig efter katastrofen när aska faller som snöflingor över människorna. Här finns ett hopp om en bättre värld uttalat av en ängel. Jag har använt novellen i Svenska 2 och 3, men den skulle troligen fungera även med yngre elever. Då krävs nog en närläsning då mycket står skrivet mellan raderna.

“Slut på läsåret” av Mariana Enriquez ur Det vi förlorade i elden, Norstedts, (2017)

Det här är något av det mest obehagliga jag har läst, men samtidigt är det “bara” en berättelse om en elev på gymnasiet, men Marcela är en person som utan tvekan är en aning ur balans. Jag hade nog tvekat att använda den på högstadiet, men på gymnasiet passar den.

“Vänner” av Ester Roxberg, ur Korridorer (2020)

En novell om två vänner som semestrar ihop med den enas familj och deras förhållande förändras när en av dem får veta mycket mer om den andra. Roxberg bjuder på en fin och viktig novell om saker som vi brukar dölja. Klass är också ett viktigt tema. Den vänder sig till högstadiet, men som även fungerar i Svenska 1.

“Väskhållaren” av Ninni Holmqvist, publicerad i novellsamlingen Färdlektyr (2004)

En enkel och riktigt bra novell som utspelar sig under en utekväll då huvudpersonen som vanligt blir lämnad att vakta sina kompisars väskor. När hon träffar en annan tjej i samma situation förändras allt. Den här novellen har jag använt i Svenska 1, men skulle funka även i år 8-9.

 

Ett tidigare inlägg med tio favoritnoveller som jag brukar använda i undervisningen och tips om andra bra noveller från poddarna Malin och Cissi kan du läsa här.

 

Internationella Bookerprisets korta lista 2021

Ikväll publicerades den korta listan till årets International Booker Prize innehållande sex titlar.

Följande titlar finns med:

At Night All Blood is Black av David Diop (Frankrike/Senegal), översatt från franska av Anna Mocschovakis, Pushkin Press

The Dangers of Smoking in Bed av Mariana Enríquez (Argentina) översatt från spanska av Megan McDowell, Granta Books

When We Cease to Understand the World av  Benjamín Labatut, (Chile) översatt från spanska av Adrian Nathan West, Pushkin Press

The Employees av Olga Ravn, (Danmark) översatt från danska av Martin Aitken, Lolli Editions

In Memory of Memory av Maria Stepanova, (Ryssland) översatt från ryska av Sasha Dugdale, Fitzcarraldo Editions

The War of the Poor av Éric Vuillard, (Frankrike) översatt från franska av Mark Polizzotti, Pan Macmillan, Picador

 

Flera av titlarna lockar, men jag tycker att det är lite synd att Andrzej Tichý inte tog sig från den långa till den korta listan. Av titlarna på listan lockar Diops bok mest, men jag vill också läsa något av Stepanova. Vem som tilldelas priset får vi veta 2 juni.

Je m’apelle Agneta är en charmig historia

Je m’apelle Agneta är Emma Hambergs senaste bok där vi får följa en medelålders kvinna som lämnar allt och reser till en liten fransk by för att ta hand om den lilla pojken Einar. Tror hon. Det visar sig att Einar är en äldre, dement man som när han blir förvirrad glömmer bort franskan och börjar tala sitt modersmål. Ingen i byn förstår svenska och därför annonserar restaurangägaren Fabien efter någon som kan ta hand om honom. Den googleöversatta annonsen talar om en en äldre pojke som Saint Carelle, Provence, Frankrike och trots det märkliga tilltalet fastnar Agneta.

Livet i Sverige består av ett jobb hon inte gillar, en man som försöker tvinga på henne sina intressen och definitivt sin diet och två barn som bara kontaktar henne när hon behöver pengar. Nu har hon fått nog och trots att hon tvekar (vilket är förståeligt, vem katten drar till Frankrike efter att ha sett en totalmärklig annons) så bestämmer hon sig för att skapa sig ett nytt liv som hon trivs med. I byn Saint Carelle finns Einar, som bor i ett kloster och saknar sitt livs kärlek som nu är död. I badrummet står statyer av dem båda och på nätterna dansar Agneta med Einar för att lugna hans oro och lindra hans längtan. Varje fredag klockan 17 går de till Fabiens restaurang och väntar på Einars son som har en ständig inbjudan, men aldrig kommer. Kanske inte så märkligt då Einar lämnade sin fru för en man och sedan dess inte varit en del av sin sons liv.

Det finns så mycket jag gillar hos Emma Hamberg och det finns mycket jag gillar med Je m’apelle Agneta. Det är en varm och mänsklig bok om människor som försöker ta hand om varandra. Något som däremot gör att jag får lite panik är att Agneta är 49 år gammal och beskrivs som en väldigt gammal kvinna som gett upp om livet. Om några dagar fyller jag 47 och jag har svårt att identifiera mig med henne. Visserligen är mina barn yngre och min man är ingen Magnus, men det gör att karaktären landar sådär. Samtidigt kan jag inte låta bli att inspireras av Agnetas mod att faktiskt lämna ett liv hon inte trivs med för något annat.

Maten står i fokus i Je m’apelle Agneta och hjälp vad jag blir sugen på att resa söderut och njuta av maten. Mycket handlar det om en kontrast till Magnus besatthet vid nyttig mat, vad det nu är och därmed symboliserar maten också frihet. Det är en spretig historia som Emma Hamberg bjuder på och ibland blir det väl yvigt, men trots det är jag glad över att ha fått lära känna Agneta. Kvinnor som hon får sällan ta plats i litteraturen eller i livet för den delen.

Veckans kulturfråga v.16 2021

På fredag är det Världsbokdagen och även om böcker självklart är viktiga alla dagar på året är det här en extra speciell dag. Idag blir det två frågor som handlar om läsning och böcker. Svara på en eller båda.

Vad betyder böcker och läsning för dig?

Hur uppmärksammar du Världsbokdagen på fredag?

 

Jag har alltid varit en läsare så länge jag kan minnas och många minnen från min barndom inkluderar högläsning, egen läsning och gemensam läsning. I den senare tonåren läste jag lite mindre, men att jag skulle läsa litteraturvetenskap på Universitetet var en självklarhet, även om just läraryrket kanske inte var det. Jag har inte ångrat mitt yrkesval som innebär att litteraturen är central även på jobbet.

Läsning och böcker betyder lugn och avkoppling, men också gemenskap. Jag är så otroligt glad över alla jag mött och lärt känna genom just mitt intresse för litteratur. Så härligt att ha människor i mitt liv som inte alls tycker att det är konstigt att jag ger minst ett boktips i timmen.

Just Världsbokdagen vet jag inte om jag kommer att uppmärksamma så mycket i år. Jag kommer att nämna det för mina elever såklart och det slumpar sig så att alla mina tre svenskklasser har läsprojekt just nu. Eftersom jag träffar dem alla på fredag blir det fullt fokus på böcker.

Död vid första ögonkastet

Död vid första ögonkastet är den femtonde (!) boken i Peter James serie om polisen Roy Grace i polisdistriktet Brighton/Hove. Böckerna kallas fristående och det är det på så vis att ett fall presenteras och avslutas i varje bok, men det finns också fall som löper över flera böcker och inte minst är berättelsen om Roy Grace, hans familj och kollegor en stor behållning. Läs därför böckerna i ordning om du vill få ut så mycket som möjligt av dem. Just nu är det dock inte jätteroligt att läsa om Roy Grace om jag ska vara ärlig. Jag gillar inte problemen med sonen Bruno, som efter att ha mist sin mamma flyttat in hos Roy och hans familj. Det är så himla onödigt och obehagligt att framställa ett barn som en ond individ och jag tycker att det är jobbigt att läsa om. I övrigt håller Peter James god form och det känns inte som att serien borde avslutas, utan den håller fint även om jag helst skulle sett en annan vändning i just Roy Graces familjeliv.

I Död vid första ögonkastet luras äldre, ensamma och förälskade människor på stora summor pengar. De träffar sitt livs kärlek på en dejtingsajt och efter ett tag visar det sig att hen råkat ut för något som gör att pengar behövs. Elaka ex, sjukdomar som kräver sjukhusvård som kostar massor och en massa andra hemska saker som deras älskade självklart vill hjälpa dem med. Det handlar om hundratusentals kronor i vissa fall och även om de som luras inte alltid inser det, finns det oroliga anhöriga som förstår allvaret i situationen. Två kvinnor hittas dessutom mördade. Det visar sig att det finns en koppling mellan dem och därutöver en koppling till dejtingsajten i fråga.

En gammal fiende till Grace dyker också upp i Brighton igen med ett uppdrag att döda. Det visar sig att han och Grace är inblandade i samma fall och det gör det hela till en katt-och-råtta-lek av sällan skådat slag. Historien är komplex, välskriven och spännande, men trots detta inte den bästa boken i serien. Faktiskt långt därifrån. Det säger å andra sidan mer om Peter James höga lägstanivå än något annat. Det finns nämligen ingen tvekan om att jag vill läsa med om Roy Grace.

Eldslandet av Pascal Engman

Eldslandet är den första bok jag läser av Pascal Engman och med det kan jag också bocka av min första författare i årets Boktolva. Engman är en författare jag tänkt läsa något av länge och jag är glad att jag äntligen gjort det. Eldslandet är hans andra bok, men den första i serien om polisen Vanessa Frank. En huvudperson som jag inledningsvis stör mig rätt mycket på, men som jag ganska snart lär mig att tycka om. Hon är kanske lite för mycket av en Salander för min smak, men blir redan i denna den första boken något mer tredimensionell. Frank är ganska nyskild och för tillfälligt avstängd från sin tjänst efter att ha kört rattfull.

Det är ett äventyr i högt tempo som Pascal Engman bjuder oss läsare på. Trådarna är också många, men det blir inte rörigt då allt hänger ihop på ett snyggt sätt. Vi har ett rån mot en exklusiv klockaffär, försvunna gatubarn, ett kriminellt gäng som tjänar pengar på minst sagt tveksamma saker, en illegal transplantationsklinik i Chile och en enklav kallad Colonia Rheins, som grundades av nazister efter andra världskriget. Jag som inte gillar actionthrillers egentligen, dras med i den intensiva och konstant spännande berättelsen. Det är våldsamt så att det räcker och blir över, men ändå välskrivet och bra.

Pascal Engmans pappa var en av de chilenska flyktingar som kom till Sverige efter militärkuppen 1973 och Engman säger i en intervju att han ser Chile som sitt andra hemland. Inte konstigt då kanske att det är just till Chile som svenska, utsatta barn förs. Dessutom har en av huvudpersonerna Nicolas Paredes rötter i samma land. Paredes är för övrig en märklig, men också intressant karaktär. Han är någon slags gangster, men med en bakgrund inom det militära. Kanske dyker även han upp i fler böcker. Det vore i så fall trevligt.

Det här blir definitivt inte den sista boken jag läser av Pascal Engman, för självklart måste jag ju veta hur det går för Vanessa Frank och lära känna henne bättre. Två böcker till finns än så länge i serien, Råttkungen om incels och våld mot kvinnor (2019) och Änkorna (2020) om eskortflickor och islamistiska fundamentalister. Jag gillar hur Pascal Engman införlivar aktuella samhällsproblem i sina böcker. Fjärde boken väntas i höst och kanske har den påverkats av pandemin?!

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: