Författare jag inte läst

Författare jag inte läst, men nog skulle gilla del 9

Jag tycker att jag går igenom bokförlagens kataloger ordentligt, men ibland stöter jag på författare jag missat helt, men som verkar vara perfekta för mig. Igår läste jag om Henrik Bromanders nya bok Bara en kram i Expressen och blev väldigt intresserad. Bromander har tidigare skrivit Riv alla tempel och Vän av ordning. Hur jag kunnat missat den senare är mycket märkligt, då den var nominerad till Sveriges Radios Romanpris 2017.

 

Så här skrev Victor Malm i sin recension av Bara en kram:

De senaste åren har Henrik Bromander skrivit romaner om män i samhällets periferi; om en anabolaknaprande kroppsbyggare (”Riv alla tempel”) och om en sverigedemokratisk näthatare som ägnar sitt liv åt att förstöra andras (”Vän av ordning”). I och med dagboksromanen ”Bara en kram” fullbordas nu denna trilogi om maskulinitet i det senmoderna Sverige.

Den här gången skildras en, till synes, annan sorts mansroll – en mer accepterad sådan, en som står innanför grindarna till det samhälle som den paranoida broilern Johan och Flashbacktrollet Joel både hatar och står utanför. Den nya romanens Jens är en Göteborgshipster som skriver feministiska krönikor och arrangerar indieklubbar. En genuscertifierad kulturmanskarriärist som armbågar sig uppåt i medievärldens krokiga trappa med det godas fana i högsta hugg.

Ändå tar det inte många sidor innan det står klart att den på ytan så goda Jens är ett veritabelt as.

 

Det står Linda-bok med stora bokstäver på Bromanders verk. Nu måste jag läsa.

 

 

Författare jag inte läst, men nog skulle gilla del 8

Jag tänkte ta upp min gamla inläggsserie om författare jag av någon anledning inte läst något av, trots att jag borde gilla det de skriver. Linn Ullman är en sådan författare.

Egentligen är jag lite skeptisk till Ullmans senaste bok De oroliga, då jag brukar ha svårt för böcker som i princip är självbiografiska, där kändisbarn ska gråta ut. Nu har just denna bok fått fantastiska recensioner och dessutom har bokälskare jag brukar lita på också höjt den till skyarna. Annars finns det ju fler böcker att välja på.

Vad tror ni, är Linn Ullman en författare som skulle passa mig? Vilken bok är bra att börja med?

 

Foto: Agnete Brun

Författare jag inte läst – uppföljning

För ungefär tre år sedan skrev jag sju inlägg, inspirerade av Jessica, om författare jag inte läst, men troligen skulle gilla. Av en slump hamnade jag på ett av inläggen och blev sugen på att skriva fler, men först vill jag utvärdera förra omgången.

Först ut var Kerstin Ekman och faktum är att jag läst och gillat såväl Grand Final i Skojarbranschen som Mordets praktik. Däremot har jag fortfarande inte läst Händelser vid vatten, men jag ska …

Kristian Lundberg har jag också läst en bok av, det blev Yarden och jag gillade den skarpt. Jag började också lyssna på Det här är inte mitt land, men Lundbergs röst var lite för sövande, så jag tror att jag ska läsa den istället.

Tom Perrotta var inte en författare till hårdkokta deckare, vilket jag trodde, men efter att ha läst The Abstinence Teacher är jag inte helt övertygad om hans förträfflighet. Kan tänka mig att ge honom en chans till dock. Bokbabbel, du som brukar hylla, vilken bok ska jag läsa?

Carl-Johan Vallgren har jag läst två böcker av, Havsmannen och Skuggpojken, som han skrivit under pseudonymen Lucifer. Den första var riktigt bra, men någon deckarförfattare är Vallgren inte om du frågar mig.

Jag fattar verkligen inte varför jag inte bara tar och läser något av Monica Ali. Hur svårt kan det vara liksom?

Stina Aronsson har jag fortfarande inte läst något av, men tror fortfarande att det kan vara en författare för mig.

Merethe Lindstrøm har jag läst en bok av och jag tyckte verkligen om den. Vet inte riktigt varför det inte blivit fler.

 

Av sju författare har jag alltså läst böcker av fem och gillat fyra. Det är ett ganska bra resultat ändå. Nu ska jag fila vidare på inlägg 8 och dess efterföljare. Möjligen kompletterar jag med en serie om författare jag inte läst och aldrig kommer att läsa något av, eller författare jag läst något av, men aldrig kommer närma mig igen.

Författare jag inte läst men nog skulle gilla 7

Foto © Johannes Jansson

Merethe Lindstrøm vann Nordiska rådets litteraturpris 2012 och det var faktiskt första gången jag hörde talas om henne. På norska har hon gett ut en lång rad böcker och räknas till de största samtida författarna, men det är först nu det går att läsa något av henne på svenska. Weyler förlag har nämligen gett ut hennes senaste bok Dagar i tystnadens historia och efter att ha provläst första kapitlet är jag tämligen säker på att det är en typisk “Linda-Bok” med ett vackert språk, stillsamt tempo och svart innehåll. Precis som jag vill ha mina böcker. Lågmält och intensivt. Kanske börjar jag med novellen Kyssensom finns med i den nordiska fyra som Novellix ger ut lagom till Bokmässan. Jag vill också gärna lyssna till henne under mässan.

 

Författare jag inte läst men nog skulle gilla 6

Stina Aronsson är en författare jag inte läst något av, men hört mycket om. Jag visste dock inte att hennes genombrottsroman Hitom himlen kom så tidigt som 1946. En modern svensk klassiker som skulle kunna vara perfekt för mig eller total flopp. Jag måste i alla fall pröva och jag tror faktiskt att jag kommer att gilla.  Omslaget på den här nya upplagan är i alla fall vansinnigt snygg!

Tydligen har Stina Aronson inspirerat Sara Lidman och där har vi ännu en stor svensk författare som jag inte har läst. Inte så hundra säker på att det är en författare jag skulle gilla dock.

Har du läst något av Stina Aronson?

Författare jag inte läst men nog skulle gilla del 5

 

Monica Ali är en författare som följt mig i snart 10 år, sedan hennes debutbok Brick Lane kom ut. Det är nämligen en bok som bara skriker “Linda” och jag köpte den självklart så snart den kom ut i pocket.

Nu är det konstigt nog så att boken fortfarande står oläst i hyllan. Den finns faktiskt med bland mina hyllvärmare som det är meningen att jag ska läsa i år. Hittills har jag läst exakt 0 av dem.

Jag tror ändå fortfarande att Monica Ali är en författare för mig. I sommar kommer Den okända historien, som på ytan verkar lite mer lättsmält än de övriga av hennes böcker. Det är en kontrafaktisk roman om vad som hänt om prinsessan Diana inte dött i bilolyckan i Paris.

Samtidigt kan jag inte låta Brick Lane stå och vänta hur länge som helst. Den verkar bra, det gör den.

Min strategi får bli samma som förra året, att ta med ett gäng hyllvärmare på semestern där det inte går att läsa några andra böcker. Det kan funka.

Har du någon författare som du tänkt läsa hur länge som helst, men ännu inte läst?

Författare jag inte läst med nog skulle gilla 4

foto: Caroline Andersson

Jag tittar ikapp på Babel denna lugna lördagsförmiddag och fastnar i intervjun med Carl-Johan Vallgren. Jag måste erkänna att jag aldrig varit direkt sugen på att läsa något av honom och jag skyller det på Den vidunderliga kärlekens historia. Skrönor, som jag tolkar just den här boken som, är sällan något för mig. Tilläggas bör att jag kan ha fel.

Nya boken Havsmannen fascinerar mig däremot. Den verkligen visserligen vidrig, men ändå som en bok som kan passa mig. Möjligen också Kunzelmann & Kunzelmann.

Jag har faktiskt läst och gillat två av de tre författare i den här inläggsserien, nämligen Kerstin Ekman och Tom Perrotta. Den förstnämnde var mycket bättre än jag kunde drömma om och den andre kanske en liten besvikelse, men båda var ändå bra.Trean Kristian Lundberg ska jag helt klart läsa.

Vilka författare har du inte läst, trots att du kanske skulle gilla dem?

 

Författare jag inte läst men nog skulle gilla 3

Bild: Larry D. Moore

Ibland är jag lite korkad. Jag får för mig att en författare skriver böcker i en viss genre och avfärdar därför utan att egentligen veta varför. Den senaste i raden är Tom Perrotta som Jessica och Helena skrivit en massa om.

Jag vet inte varför jag fått för mig att att herr Perrotta skriver skräck eller möjligen thrillers. Namnet låter så och jag har helt enkelt inte läst på om honom ordentligt. Mycket dumt gjort. Han verkar ju skriva böcker som jag troligen kommer att älska. Det doftar sannerligen Tony Parsons och Nick Hornby.

Little children om hemmamammor och en hemmapappa. Trevlig vardag, förhoppningsvis med en lite humoristisk twist. Annars ska väl jag som lärare läsa The abstinence teacher .

Vad säger ni, är Tom Perrotta något för mig?

 

De två tidigare inläggen i serien hittar du här och här.

Författare jag inte läst med nog skulle gilla 2

foto: Kristin Lidgren

Kristian Lundberg ska skriva poetiskt och vackert. Det brukar jag gilla. Dessutom skriver han ur ett arbetarperspektiv med social patos. Det brukar jag gilla. Yarden handlar om hans omvända klassresa till hamnen. Det låter som en bok jag skulle gilla. Föredömligt kort dessutom. Det brukar jag gilla. Egentligen tycker jag att Och allt skall vara kärlek verkar ännu bättre, men de två böckerna hänger ihop, trots att den senare sägs vara början på allt. Den nya boken är utgiven på Ordfront. Ett förlag som andas kvalitet.  Det brukar jag gilla.

Tydligen har Lundberg sågat en bok som just då inte fanns. Inte så genomtänkt och den händelsen hängde kvar länge. Jag har dock glömt, om jag ens vetat. Det är inte så viktigt just vad författare gör. Jo ibland har det så klart betydelse. Ibland kan det till och med vara så att jag undviker författare som står för sådant jag inte kan stå för. Skulle en författare komma ut som aktiv Sverigedemokrat till exempel, då hade jag aldrig läst en rad till. Det finns saker som är fel och så finns det saker som är värre.

Så vad säger ni? Skulle jag gilla Kristian Lundbergs böcker?

 

Första inlägget i serien hittar ni här.

Författare jag inte läst med nog skulle gilla

foto: Sandra Qvist

Nu finns ju Kerstin Ekman på min Boktolvelista, men egentligen ska jag erkänna att hon mest kvalificerade in via ett borde, snarare än ett vill. Ärligt talat har jag tänkt på henne som en dålig kombination av pretto och ointressant.

Jag är dock inte sämre än jag kan ändra mig och faktum är att jag har gjort det. Fortfarande lockar inte de mest kända böckerna som Händelser vid vatten så mycket. Lite mer än Sista rompan och Skraplotterna dock. Jag kan ha fel, men jag tror att jag hellre börjar med något annat. Nya boken Grand final i skojarbranschen verkar nämligen helt galen och då menar jag på ett bra sätt.  Jag är också nyfiken på förra boken Mordets Praktik, som är en replik till Doktor Glas.

Hon verkar helt klart lite egen den goda fru Ekman. Jag är inte så insatt i vad som egentligen hände när hon lämnade Svenska Akademien, mer än att hon var kritisk till att Akademien inte officiellt gick ut och stöttade Salman Rushdie. Kerstin Ekman tillhörde den minoritet av ledamöterna som ville att Akademien skulle uppmana den svenska regeringen att ingripa i Rushdie-affären. Både Kerstin Ekman och kollegan Lars Gyllensten lämnade sina platser i mars 1999 och har inte deltagit i arbetet sedan dess. Avgått har de, men inte lämnat sin plats, då de tillhör dem för evigt.

Ekman verkar inte heller så imponerad av att historien nu skrivs om. I alla fall menar hon att Peter Englund försöker dölja och/eller förklara Akademiens agerande. Hon ber också att få bli frisläppt, eller hur ska man annars tolka denna vädjan?

Dags att sluta tillämpa akademiledamotskapet som ett livstidsstraff för uppstudsiga.

 

 

Tack Ord och inga visor för inläggstipset!

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: