Katarina Sandberg

Årets vinnare av Augustpriset

Ikväll avslöjades vilka som tilldelades Augustpriset i tre kategorier, samt Lilla Augustpriset under en gala på Konserthuset i Stockholm. Du kan läsa mer om de nominerade här och om de böcker jag hade önskat skulle funnits bland de nominerade här, men nu är det fokus på vinnarna (och några oprisade favoriter).

Lilla Augustpriset delades ut först och den som utsågs som vinnare av de 457 bidragen var Saga Miketinac för Den röda cykeln en berättelse om bland annat en pojke, en cykel och en olycka, som jag är nyfiken på. Något att använda med eleverna kanske?! Saga tackade sin syster och sin svensklärare, vilket kändes väldigt fint.

Saga Miketinac hade två texter bland de nominerade och är förhoppningsvis ett namn som vi kommer att höra igen. Bland tidigare vinnare finns Katarina Sandberg som nominerades tre gånger och sedan debuterade med fina Vi är inte sådana som i slutet får varandra, Lyra Ekström Lindbäck som nominerades 2007, vann 2008 och faktiskt nominerades till det stora Augustpriset 2014 för sin andra bok Ett så starkt ljus och Ester Roxberg som vann priset 2004.

Kategorin Årets svenska fackbok innehöll några riktigt spännande titlar, men jag har bara läst en av dem nämligen Frågor jag fått om förintelsen av Hédi Fried, som är en riktigt viktig bok om än kanske inget litterärt storverk. Jag vill dock läsa Den nya dagen gryr. Karin Boyes författarliv av Johan Svedjedal samt Är vi framme snart? Drömmen om Europas förenta stater av Per Wirtén och hade gärna sett någon av dem som vinnare, men favoriten var faktiskt den bok som vann. Jag blev riktigt, riktigt glad över att  Ett jävla solsken. En biografi om Ester Blenda Nordström av Fatima Bremmer valdes till vinnare. En bok jag verkligen vill läsa och en del av trenden att faktiskt lyfta fram kvinnor som redan borde vara en stor del av vår historia. Det är hög tid att Ester Blenda Nordström och fler med henne får den uppmärksamhet de förtjänar.

Bland de nominerade till årets svenska barn- och ungdomsbok fanns som vanligt böcker för alla möjliga åldrar och jag har i år faktiskt inte läst någon av dem. Inte heller har jag varit så väldigt sugen på att läsa och därför har ingen av dem heller blivit läst. Jag saknade många titlar och var besviken på den enda ungdomsbok som fanns med bland de nominerade.

Min favorit, utan att ha läst den, var Johanna Thydells och Emma Adbåges Dumma teckning! helt baserat på att det är två författare jag tycker mycket om. Boken verkar dessutom så himla fin, relaterbar och rolig. En annan favoritförfattare är Elin Nilsson och hennes Anrop från inre rymden ska jag nog faktiskt få tummen ur att läsa. Kanske läser jag också Den förskräckliga historien om Lilla Hon av Lena Ollmark och Per Gustavsson som Linda Skugge beskriver som såväl läskig som rolig.

Nu vann ingen av dem, utan istället Fågeln i mig flyger vart den vill av Sara Lundberg utgiven av Mirando Bok, som startades hösten 2013 av Jenny Franke Wikberg. Det är en bilderbok om konstnärinnan Berta Hansson som beskrivs som en allåldersbok, men som utifrån beskrivningen låter mer som en bok för vuxna än en för barn. En konstnär som få känner till och ett format som är ovanligt, säger en rörd Lundberg och är märkbart glad över att den nu fått uppmärksamhet och med det säkerligen en del läsare. Kul med en vinst för en udda bok, men ingen bok som lockar mig så mycket.

Och så den kategori som brukar få mest uppmärksamhet, Årets svenska skönlitterära bok där jag höll alla tummar för Johannes Anyuru och hans De kommer att drunkna i sina mödrars tårar. En bok som inte tog mig med storm direkt, men som har fastnat i mig. Så himla glad att han vann priset. Även Anyuru tackar en speciell lärare och påpekar hur viktigt det är med bra lärare som ser och når sina elever. Han har själv elever och även de får ett tack.

Nu är det förvisso Johannes Anyurus bok den enda av de nominerade titlarna jag har läst, så jag kan inte garantera att den är bäst, men bra är den och väldigt viktig. Dessutom är den väldigt annorlunda och kreativ. Några av de andra nomineringarna lockar också, som Hastigheten av Jörgen Gassilewski, Just nu är jag här av Isabelle Ståhl och Rosor skador av Jenny Tunedal. De två sistnämnda väntar på min läsplatta och blir förhoppningsvis lästa i jul.

Stort grattis till Saga Miketinac, Fatima Bremmer, Sara Lundberg och Johannes Anyuru.

 

 

Om Cassiopeja och Casper

atn1024_vi-ar-inte-sadana_3D

Katarina Sandbergs debutbok har en titel tagen ur en av mina favoritlåtar av Håkan Hellström. I övrigt har Vi är inte sådana som i slutet får varandra ingenting med artisten att göra, men texten till Nu kan du få mig så lätt handlar på många sätt om huvudpersonen. Hon som vill men inte vågar älska.

Historien om Cassiopeja Svensson börjar i Paris dit hennes mamma Beatrice åkt för att uppleva världen innan det är dags för universitetsstudier. Beatrice faller bokstavligen handlöst framför Eiffeltornet och hjälps upp av en mörklockig fransman. Resultatet av deras möte blir Cassiopeja, men den mörklockige syns aldrig mer till.

Nu är Cassiopeja Svensson äldre och har just flyttat till Stockholm för att studera juridik. Hon träffar de fina flickorna Charlotte, Sara och Anna som också studerar juridik och som visar henne det fina folket på Östermalm. Snart blir även Cassiopeja Östermalmsbo, då hon får chansen att hyra en lägenhet i andra hand. Det är dock ingen bok om klasskamp, utan en bok om vänskap och om att bli vuxen. Visserligen driver Sandberg kärleksfullt med de fina flickorna, men syftet är inte att sänka dem. Cassiopeja tycker om dem och de är värda att tyckas om.

En vän från det förflutna dyker också upp, Agnes som blir en konstrast till de välartade flickorna och för in kaos i deras liv. Agnes som hade en tuff uppväxt, men som vill ge både Cassiopeja och livet en ny chans. Agnes som visar sig vara en riktig vän när Cassiopeja som bäst behöver det.

Och så Casper. Han som först går under namnet Pianofarbrorn då han annonserar om pianolektioner och blir Cassiopejas lärare. Han rör vid hennes handrygg och hon drömmer om het sex. Detta trots att hon inte alls tror på kärleken och trots att han faktiskt har en sambo. Men fantastin blir till verklighet och för första gången älskar Cassiopeja på riktigt. En kärlek som slukar henne helt och fullt. En kärlek som får hennes hjärta att åka berg- och dalbana.

Katarina Sandbergs språk är fantastiskt. Jag kommer på mig själv att le år hennes formuleringar och njuter av att få dras med i virvlarna. Det är så välskrivet, så fyndigt och många gånger så otroligt vackert. Ett språk gör ingen bok, men när språket är så bra lyfter det verkligen historien. Jag tycker ännu mer om Cassiopeja när Sandberg skriver om henne på ett så bra sätt.

Det enda jag egentligen inte gillade riktigt var breven till Christer Fuglesang. Visst är de lite charmiga, men de fyller ingen riktig funktion. Jag hade klarat mig utan dem. Trots denna lilla invändning är jag mycket imponerad av denna unga debutant och hoppas få läsa mycket mer av henne. Gilla Böcker har gjort ännu ett klipp.

Inlägget publicerades ursprungligen på Litteraturmagazinet. Boken finns nu i pocket.

En titt på vårens böcker del 2

Jag inleder inlägg två om vårens böcker med en bok från ett favoritförlag. Redan den 12 januari kommer Cordelia Edvardsons bok med den fina titeln För att livet ska bli något mera uthärdigt bor man tro på under ut på Weyler förlag.

Välkommen ut på andra sidan av AnnaMaria Jansson beskrivs som en feministisk vardagsroman och det skriker verkligen Linda-bok om den. Ges ut av Norstedt och har recensionsdag den 21 januari.

Då tänker jag på Sigrid av Elin Olofsson verkar också vara en roman i min smak. Den ges ut av Wahlström & Widstrand den 24 januari.

Jag har redan fått ett korrektur mailat av Torka aldrig tårar utan handskar: 2 Sjukdomen av Jonas Gardell. Någon gång i jul när jag har tid att njuta ska jag läsa den. Det ser jag fram emot. Boken ges ut av Norstedt 28 januari.

Jag biter i apelsiner av Annakarin Thorburn ges ut av Gilla Böcker i februari. Jag har hittat två omslag på boken och väntar med spänning på vilket som är det riktiga.

Jag har tjatat nästan lite pinsamt mycket om Christin Ljungqvists debutbok och jag hoppas att jag får anledning att tjata lika mycket om uppföljaren Fågelbarn som ges ut av Gilla Böcker i mars. Förväntningarna är galet höga, men känn ingen press Christin. 😉

En av vårens viktigaste böcker torde vara Hatet- en bok om antifeminism av Maria Sveland. Jag beundrar hennes mod. Boken ges ut av Leopard förlag i mars.

Pija Lindenbaums romandebut Plats vill jag definitivt inte missa. Utkommer i mars på Norstedts.

Ännu en debutant är Simon Felix Adler som i Göra rätt skriver om EU-kravallerna i Göteborg 2001. Den ges ut av Kabusa Böcker 14 mars.

Saknade av Merethe Lindstrøm är definitivt en bok att se fram emot. Den ges ut av Weyler förlag 16 mars.

I april är det dags för Katarina Sandberg att debutera med romanen med en titel som doftar Håkan Hellström, Vi är inte sådana som i slutet får varandraMen en sådan titel kan en bok inte vara annat än läsvärd. Förlaget som ger ut boken är Gilla Böcker.

Asfaltsänglar av Johanna Holmström kommer också ut i april och låter som en både mörk och läsvärd bok. Den ges ut av Norstedts.

Jag har ännu inte läst något av Kristian Lundberg, men nu är det kanske dags då nya boken En hemstad ges ut av Wahlström & Widstrand den 25 april.

 

Dags för en paus igen. Jag återkommer snart med ett tredje inlägg.

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: