Åsa Träff

Deckartips i påsk

01356

Deckare hör numera påsken till och själv läser jag just nu Saharasyndromet av Christian Unge, som är den tredje boken om kirurgen Martin Roeykens. Den verkar lovande!

Här kommer några tips på gamla och nya spänningsgodbitar:

Granne med döden av Alex Marwood, som jag skrev om igår. Riktigt obehaglig och välskriven.

Generation Loss av Elizabeth Hand har just kommit ut på svenska. Ingen klassisk deckare, men en mycket bra bok.

Eld och djupa vatten av Camilla Grebe och Åsa Träff är den senaste i deras serie om psykologen Siri Bergman och en av de bästa.

Än skyddar natten av Anna Lihammer är andra boken om poliskommissarie Carl Hell och hans kollega polissyster Maria Gustavsson och ruskigt bra. Läs också Medan mörkret faller, som är första boken.

Främlingar på ett tåg av Patricia Highsmith är en välskriven klassiker, som är obehaglig, men mycket bra.

 

 

Eld och djupa vatten

grebtäf_eldovatnkg7.4_11879

Jag tycker verkligen om Camillas Grebes och Åsa Träffs serie om Siri Bergman. I den femte delen, som bär titeln Eld och djupa vatten, jobbar hon kvar i polisens gärningsmannaprofilgrupp, men lockas av att starta upp mottagningen med Aina. Trots att det varit svårt har hon börjat förlåta Aina för sveket, att hon hade ett förhållande med Siris avlidne man Stefan. Även Siri har varit otrogen och förhållandet till ny kärleken Markus är minst sagt spänt.

Det jag har emot Grebes och Träffs böcker är att de allt för ofta skriver om barn som far illa. Så även denna gång. Två barn som placerats på fosterhem försvinner mystiskt med några veckors mellanrum och Siri är en del av utredningen. Ledtrådar i form av foton kommer polisen till handa och barnen verkar konstigt nog må ganska bra. Parallellt får vi läsa om en annan pojke som definitivt inte har det bra i de fosterfamiljer han placeras och under bokens gång vävs dessa barns öden ihop.

Eld och djupa vatten är en välskriven, rapp och spännande bok. Det jag tycker mest om är att de återkommande karaktärerna ständigt utvecklas och att deras öden står i god balans till de fall som polisen arbetar med. Jag tycker också mer om att Siri faktiskt jobbar inom polisen och på så sätt får legitimitet att faktiskt blanda sig i fallen. I de första böckerna blev det ibland lite krystat. Förhoppningsvis kommer det att förbli trovärdigt även om Siri skulle återgå till att jobba som psykolog på en mottagning igen.

En trio deckare

mannen-utan-hjartaskuggpojkenstenhjartat

I slutet av förra året läste jag i rask takt tre deckare. De får ett gemensamt inlägg.

Jag tycker mycket om systrarna Grebe och Träffs böcker om psykologen Siri Bergman och när lässvackan var som djupast kändes det smart att läsa en bok i en redan påbörjad serie. Mannen utan hjärta är den fjärde, fristående boken om Siri och hon har fått ett nytt jobb inom polisen. Skönt, då det började bli väldigt märkligt att hon alltid hamnade mitt i utredningar.  Grebe och Träff har bytt förlag och kanske är det därför Mannen utan hjärta verkligen känns som en nystart.

I förra boken kunde Siri äntligen släppa sin döda man efter att ha rotat i hans död och med ett nytt jobb börjar hon om på många sätt. Jag gillar den nya Siri, men tycker att det är synd att hon lyckats trassla till sitt privatliv så mycket. Igen. Förvisso står det privata lite mer i bakgrunden är det brukar göra och det mesta koncentreras på fallet som utredningsgruppen försöker lösa.

En homosexuell man hittas brutalt mördad i sin lägenhet. Hans hjärta är uttaget och placerat i en skål. Senare skjuts en liten pojke och det visar sig att de båda mördats med samma vapen. Det är en spännande och välskriven intrig helt klart. Många pusselbitar och bra tempo.

Den andra deckaren blev Skuggpojken av Lucifer, aka Carl-Johan Vallgren. En bok som börjar med att en pojke rövas bort. Året är 1970 och vi förflyttas sedan till nutiden där vi får sedan lära känna en familj som inte är som andra. En ganska vanlig kriminalroman, som börjar bra men blir vansinnigt seg från mitten och framåt. Vi får tidigt veta nästan allt och upplösningen är rätt tråkig ärligt talat.

Vallgren använder också irriterande fraser som “plötsligt kom hon att tänka på…” och mycket få sin lösning på lite väl slumpartade sätt. Ingen höjdare alltså, men jag gillade verkligen huvudpersonen Danny Katz och kan tänka mig att läsa fler böcker i serien av den anledningen.

Sedan läste jag slutligen Stenhjärtat av Katarina Wennstam och återsåg då en annan favorit, målsägarbiträde Shirin Sundin som utses att föra en sexmånaders bebis talan. Flickans föräldrar tar henne till akuten på Astrid Lindgrens barnsjukhus då hon slutat andas och snart misstänker läkarna shaken baby syndrom. En otroligt obehaglig bok som det gör nästan för ont att läsa. Mycket vikt läggs också på Sundins privatliv och även kommissarie Charlotta Lugn får stort utrymme. Kanske blir det lite väl mycket privatliv, men det är absolut en bra bok.

Nu är det svårt att rekommendera böcker mitt i en serie, men av de här tre böckerna tycker jag ändå att Mannen utan hjärta är klart bäst, följd av Stenhjärtat och slutligen Skuggpojken. Det märks att Vallgren är en ovan deckarförfattare. Han har inte riktigt hittat sin egen stil utan följer istället en ganska vanlig standardmall, förutom att han verkar ha glömt den spännande avslutningen.

 

Inlägget publicerades ursprungligen på Litteraturmagazinet

Höstböcker del 1

9789100136550

Jag har börjat bläddra i Svensk Bokhandels höstkatalogen aka #boblmafbibeln och tänkte bjuda på några inlägg om bäcker jag ser fram emot. Egentligen vill jag inte alls tänka på hösten, men när det gäller böcker gör jag ett undantag. Då kör vi, från första sidan till sista. Och nej, det blir ingen genomgång av alla höstens böcker, utan bara de jag vill läsa. En sammanfattande lista hittar du här.

Jag gillar verkligen böckerna om Siri Bergman och i höst kommer fjärde boken om henne som heter Mannen utan hjärtaCamilla Grebe och Åsa Träff tillhör numera Damm förlag.

Kärleken passerade här en gång av Peo Bengtsson ges ut av samma förlag och låter som en relationsbok som kan passa mig.

Kanske kan också Definitionen av liv av Anthony Marra vara någonting, även om det låter mer som en Anna-bok. Lite spännande ändå med en bok som utspelar sig under en dag i Tjetjenien. Ges ut i augusti av Damm förlag.

Anne Tyler är en författare som jag håller högt, men som det var allt för länge sedan jag läste något av. I augusti kommer Farväl för nybörjare och den vill jag absolut läsa. Också den från Damm förlag.

Jag är egentligen inget stort fan av Petter Alexis, men hans bok 16 rader verkar ändå väldigt intressant. En samling av hans bästa texter, med kommentarer till. Ges ut av Brombergs Bokförlag i september.

Något att hålla fast vid av Alexander Maksik handlar om Jaqueline som flytt från Liberia till ett turistparadis i Grekland. Ges ut av Brombergs Bokförlag i augusti.

Nu handlar Chris Cleaves nya bok Guld visserligen om velodromcykling, men med tanke på hur bra hans förra bok var måste jag allt ge den här en chans. Ges ut av Brombergs Bokförlag i augusti.

Alexandra Pascalidou skriver om Greklands uppgång och fall i boken Kaos som ges ut av Bokförlaget Atlas i oktober.

Fredrik Lindström klurar vidare i boken Extremt svensk som handlar om att svenskar definitivt inte är lagom. Kan vara intressant. Ges ut av Albert Bonniers Förlag i september.

Katarina Wennstam är en stor favorit och i höst kommer hennes andra bok om kriminalkommissarie Charlotta Lugn och målsägarbiträde Shirin Sundin. Den heter Stenhjärtat och ges ut av Albert Bonniers Förlag i oktober.

Första november kommer så äntligen Chimamanda Ngozi Adichies nya bok Americanah på svenska utgiven av Albert Bonniers Förlag. Då läser jag den, om jag inte hinner klämma den på engelska innan.

Steglitsan av Donna Tartt torde vara en av de mest efterlängtade böckerna i bokbloggarvärlden. Också jag vill läsa och det kan jag göra 19 november då den enligt Albert Bonniers Förlag ska finnas i butik.

Augustiresan av Anna Fredriksson handlar om några väninnor i precis min ålder som åker på cykelsemester tillsammans. Låter som en trevlig bok. Ges ut av Forum Bokförlag i augusti.

I augusti fortsätter också Maja Grå sina äventyr, då Snögloben Amanda Hellbergs fjärde bok om henne, kommer ut på Forum Bokförlag. Den här gången låter det mer som deckare än skräck.

Jag undrar hur Fredrik Backman ska kunna följa upp sin fantastiska debut, men oavsett så kommer jag att läsa Mormor hälsar och säger förlåt som kommer ut på Forum Bokförlag i september.

Jag tyckte om Agnes Hellströms skönlitterära debut och i höst kommer hennes Att vara utan att synas,  en reportagebok om internatskolor som låter mycket intressant. Forum Bokförlag, september.

 

 

 

 

 

Siri och det förflutna

Egentligen är jag trött på deckare där huvudpersonen börjar rota i det förflutna efter att ha hittat en lite otrolig ledtråd i nutiden. En ögonöppnare, något hen borde förstått tidigare. Precis så är det för Siri Bergman, huvudpersonen i deckarsystrarna Camilla Grebe och Åsa Träff i nya boken Innan du dog.

Siri är egentligen lycklig i sitt nya förhållande med sambon Marcus och hon är överlycklig över att ha blivit mamma till Erik. Ändå har hon svårt att släppa sin före detta man som dog i en dykolycka, som sannolikt var ett självmord. Jag har förståelse för henne, men blir ändå en aning irriterad. Kan hon inte bara leva sitt liv? Frågan är dock om man någonsin slutar söka förklaringar till en älskads död?

På vinden finns lådor med Stefans saker kvar. Egentligen är det Marcus som får henne att börja rensa i lådorna. Han vill att hon rensar bort sin före detta en gång för alla, men resultatet blir precis tvärtom. Siri grottar ner sig totalt i Stefans papper och hittar en dödsannons som gör henne mycket nyfiken. Mannen, vars namn finns i annonsen, mördades på Karlaplan 2005 och Siri börjar försöka hitta kopplingar mellan det olösta mordet och Stefans död.

Jag gillar ju Siri och tycker om att läsa om henne och hennes nära och kära. Jag blir lite arg på henne då hon tar sådana onödiga risker, men det är inte svårt att förstå varför hon gör det. Förutom några lite väl enkla lösningar är tredje boken om Siri riktigt bra. Jag läste boken snabbt och ville hela tiden läsa vidare. Språket är bra och rappt, vilket gör att historien flyter på bra. Växlandet mellan de tre tidsperspektiven sker smidigt och trådarna flätas snyggt ihop. Jag såg fram emot att läsa Innan du dog och jag blev inte besviken.

 

 

Fördelen med serier

20120725-150830.jpg

Ibland dyker recensionsböcker upp vid ett perfekt tillfälle. Mitt i lässvackan är det grymt skönt att läsa en lättläst bok, som dessutom innehåller personer som jag redan lärt känna i två tidigare böcker. Egentligen trodde jag inte att en deckare skulle passa just nu, men efter en stund i solen och 120 lästa sidor måste jag tillstå att Grebe och Träff verkligen var en bra medicin. Recensionsdatum för Innan du dog är 30 augusti, men jag lär läsa ut den långt dessförinnan.

Äntligen en ny bok om Siri

Jag har verkligen tyckt om båda de tidigare böckerna och den  neurotiska terapeuten Siri Bergman, skrivna av systrarna Camilla Grebe och Åsa Träff. Till min lycka såg jag att det kommer en tredje del i mitten av augusti. Den har fått namnet Innan du dog  och kopplar ihop Siris mans självmord med ett mord i en park några år tidigare. Det låter onekligen som om stackars Siri inte får behålla det lyckliga liv hon tycks skaffat sig.

Kul att höstböckerna börjar dyka upp så smått. Jag letar vidare och återkommer säkert med fler efterlängtade alster.

En ruskig historia

När jag läste Någon sorts frid hade boken funnits i pocket ett tag. Efter några rejäla sågningar var jag minst sagt skeptisk, men den fick ändå följa med till Spanien i brist på andra deckare. Det är jag glad för, då jag tyckte att den var riktigt, riktigt bra. Nu har även del 2 Bittrare än döden kommit i pocket och den läste jag på tåget fram och tillbaka till Stockholm i förra veckan. Insåg idag att jag glömt skriva om den.

Bittrare än döden var nominerad till Svenska Deckarakademins pris för bästa svenska deckare förra året, ett pris som för övrigt vanns av G W Persson. Ännu ett skäl att läsa något av honom då hans bok måste vara något in i hästeväg för att vinna mot Camilla Grebes & Åsa Träffs spännande historia.

Det är en annorlunda sorts deckare som Grebe & Träff skriver. Det är få poliser, i princip ingen utredning utan istället är det tre terapeuter vi får följa. I mötet med sina patienter leds de också in i en hel del skumma saker. Ibland blir de lite väl involverade och kanske är det vad som irriterar vissa läsare.

Jag köper konceptet helt och fullt och tycker att det är kul att följa Siri, Aina och deras, nu ganska nedbrutna, kollega Sven. Den här boken är skriven på ett mer rättfram sätt än debuten. Det känns som om deckarsystrarna har hittat sin egen röst och till min glädje har de släppt det uttjatade konceptet att låta mördaren komma till tals i kursiva partier. Istället skriver de på ett helt eget sätt, mer likt klassiker som Maria Lang och Maureen O’Brien än andra nutida deckarförfattare. Nu är det här ingen mysdeckare, kanske inte heller en pusseldeckare trots att antalet personer är ganska begränsat, men snarare i sättet brottet blir löst. Inte genom polisarbete, utan av privatpersoner.

Extra verklighetsförankring får berättelsen genom en rad protokoll från bvc, skola, socialtjänst och andra som mött en mamma som är orolig för sitt barn. Ett barn som inte utvecklas som alla andra. Ett barn som inte får den hjälp som skulle behövas. Skrämmande och säkert inte ovanligt.

Jag drar paralleller till Katarina Wennstam och hennes trilogi om utsatta kvinnor. Grebe & Träff följer i hennes anda i och med denna starka och viktiga bok. Precis i inledningen av boken misshandlas en kvinna till döds i sitt hem, medan hennes lilla dotter tittar på. Utsatta kvinnor är temat i den här boken.

Siri och Aina startar en samtalsgrupp för kvinnor som varit utsatta för våld. Vi får träffa kvinnor, unga och gamla, flera av dem har blivit misshandlade, en av dem våldtagen. Många starka, fruktansvärda kvinnoöden som verkligen berör. I den trygghet som gruppen ger dem vågar de berätta sina historier. De söker stöd hos varandra och börjar umgås även privat.

Siri blir väldigt engagerad i en av tjejerna, Kattis, nästan för engagerad. Det är lätt att förstå, då Kattis öde är gripande. Misshandlad av en pojkvän som inte kan släppa henne. Han följer efter henne och börjar också bli obehaglig gentemot Siri. Inte konstigt att detta får Siri att fundera över om det verkligen finns något sådant som lycklig kärlek. Hennes livs kärlek är död och hon har svårt att släppa in någon ny i sitt liv. Detta trots att det faktiskt finns en ny man. En man som älskar henne och vill leva med henne. Problemet är att Siri inte riktigt vet vad hon känner.

Jag tycker mycket om Bittrare än döden, det har ni säkert förstått. Det är en välskriven och engagerande spänningsroman. Personerna är lätta att identifiera sig med och jag tycker speciellt mycket om Siri. Henne vill jag gärna läsa mer om!

När kommer bok tre?

 

Boken är ett recensionsexemplar från Månpocket.

Temtrio – Påskekrim

Nylästa deckare vill Lyran att vi presenterar i veckans Tematrio. Nu blir det så himla mycket deckare i bloggen ändå i påsk, men visst ska jag kunna skaka fram några till.

1. Vi pratade om Camilla Grebe och Åsa Träff på vår senaste bokträff. Jag tyckte verkligen om Någon sorts frid, medan en väninna inte ens fixade att läsa ut den. Jag vet att många tyckt både som jag och som hon. Jag har Bittrare än döden på läslistan och hoppas på en lika bra läsupplevelse.

2. Peter James är en en ny favorit med sin trevlige hjälte Roy Grace som bor i Hove och arbetar i Brighton. Älskar miljön och gillar att läsa ganska vanliga deckare utan för många sidospår, talande mördare, talande lik eller historiska paralleller. Första boken i serien heter Levande begravd.

3. En bra deckare, som få verkar ha hört talas om, är Maureen O’Briens Döden inpå livet. En härligt gammaldags pusseldeckare som doftar Christie och Lang. Vi får följa fallet med den mördade skådespelerskan Liza Drew som alla älskar. Hon är vacker som en dag och vänlig mot alla. Vem kan ha skäl att döda henne? Absolut läsvärd.

 

I påsk ska jag läsa deckare

Jag har inspirerat min kollega att låna påskekrim, men själv har jag deckare så det räcker och blir över hemma redan. Jag lär klara påsken utan att få bokbrist.

För det första har jag faktiskt sisådär 300 sidor kvar i Elizabeth George nya Denna dödens kropp som verkar lovande, men kanske lite väl omständlig och utdragen. Det blir ofta så med 700 sidor långa böcker.

Näst på tur finns Peter James tredje bok om Roy Grace Långt ifrån död. En biblioteksbok som därför prioriteras. Inte bara därför ska sägas. Största skälet är att James är så grymt bra.

Grymt bra är också Kelly Griffiths vars tredje bok om underbara Ruth Galloway kommer snart. Boken heter Huset vid havets slut och är helt klart efterlängtad.

Ny i pocket är Bittrare än döden av Camilla Grebe och Åsa Träff. Jag gillade verkligen Någon sorts frid och har höga förväntningar på uppföljaren.

Höga förväntningar har jag också på Kristina Ohlssons nya bok Änglavakter. Jag vill verkligen veta hur det går för Fredrika Bergman och hennes kollegor.

Vad läser du för deckare i påsk?

 

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: