Agnes Hellström

Höstböcker del 1

9789100136550

Jag har börjat bläddra i Svensk Bokhandels höstkatalogen aka #boblmafbibeln och tänkte bjuda på några inlägg om bäcker jag ser fram emot. Egentligen vill jag inte alls tänka på hösten, men när det gäller böcker gör jag ett undantag. Då kör vi, från första sidan till sista. Och nej, det blir ingen genomgång av alla höstens böcker, utan bara de jag vill läsa. En sammanfattande lista hittar du här.

Jag gillar verkligen böckerna om Siri Bergman och i höst kommer fjärde boken om henne som heter Mannen utan hjärtaCamilla Grebe och Åsa Träff tillhör numera Damm förlag.

Kärleken passerade här en gång av Peo Bengtsson ges ut av samma förlag och låter som en relationsbok som kan passa mig.

Kanske kan också Definitionen av liv av Anthony Marra vara någonting, även om det låter mer som en Anna-bok. Lite spännande ändå med en bok som utspelar sig under en dag i Tjetjenien. Ges ut i augusti av Damm förlag.

Anne Tyler är en författare som jag håller högt, men som det var allt för länge sedan jag läste något av. I augusti kommer Farväl för nybörjare och den vill jag absolut läsa. Också den från Damm förlag.

Jag är egentligen inget stort fan av Petter Alexis, men hans bok 16 rader verkar ändå väldigt intressant. En samling av hans bästa texter, med kommentarer till. Ges ut av Brombergs Bokförlag i september.

Något att hålla fast vid av Alexander Maksik handlar om Jaqueline som flytt från Liberia till ett turistparadis i Grekland. Ges ut av Brombergs Bokförlag i augusti.

Nu handlar Chris Cleaves nya bok Guld visserligen om velodromcykling, men med tanke på hur bra hans förra bok var måste jag allt ge den här en chans. Ges ut av Brombergs Bokförlag i augusti.

Alexandra Pascalidou skriver om Greklands uppgång och fall i boken Kaos som ges ut av Bokförlaget Atlas i oktober.

Fredrik Lindström klurar vidare i boken Extremt svensk som handlar om att svenskar definitivt inte är lagom. Kan vara intressant. Ges ut av Albert Bonniers Förlag i september.

Katarina Wennstam är en stor favorit och i höst kommer hennes andra bok om kriminalkommissarie Charlotta Lugn och målsägarbiträde Shirin Sundin. Den heter Stenhjärtat och ges ut av Albert Bonniers Förlag i oktober.

Första november kommer så äntligen Chimamanda Ngozi Adichies nya bok Americanah på svenska utgiven av Albert Bonniers Förlag. Då läser jag den, om jag inte hinner klämma den på engelska innan.

Steglitsan av Donna Tartt torde vara en av de mest efterlängtade böckerna i bokbloggarvärlden. Också jag vill läsa och det kan jag göra 19 november då den enligt Albert Bonniers Förlag ska finnas i butik.

Augustiresan av Anna Fredriksson handlar om några väninnor i precis min ålder som åker på cykelsemester tillsammans. Låter som en trevlig bok. Ges ut av Forum Bokförlag i augusti.

I augusti fortsätter också Maja Grå sina äventyr, då Snögloben Amanda Hellbergs fjärde bok om henne, kommer ut på Forum Bokförlag. Den här gången låter det mer som deckare än skräck.

Jag undrar hur Fredrik Backman ska kunna följa upp sin fantastiska debut, men oavsett så kommer jag att läsa Mormor hälsar och säger förlåt som kommer ut på Forum Bokförlag i september.

Jag tyckte om Agnes Hellströms skönlitterära debut och i höst kommer hennes Att vara utan att synas,  en reportagebok om internatskolor som låter mycket intressant. Forum Bokförlag, september.

 

 

 

 

 

Bokfrågornas ABC del 9

Här kommer mina svar på den nionde bokstaven som är I:

I tisdags handlade det om en huvudperson du tycker om, nu undrar jag vilken person i böckernas värld som du identifierar dig med mest?

Det är lite Anne på Grönkulla över mig. Inte för att jag är en föräldralös liten flicka, men vi är ändå rätt lika. Mitt hår är rött om än färgat och jag är precis lika arg och frispråkig. När jag en gång blev kallad glasögonorm i första klass tog jag av min en sko och drog den i skallen på killen. Ingen kallade mig så någon mer gång och det tog lång tid innan jag pratade med honom igen. Jag delar också hennes passion för litteratur och kanske främst lyrik.

Internatskolor är populära att skriva om. Berätta om en bok som utspelar sig på en sådan.

Jag är rätt svag för böcker som utspelar sig på internatskolor och I en klass för sig av Curtis Sittenfeld är just vad titeln antyder något alldeles extra. Lee är en riktigt bra huvudperson som är intressant att följa.

Berätta om en bok som handlar om identitet och sökande efter densamma!

En annan bok som utspelar sig på en internatskola och i högsta grad handlar om identitet är Ränderna går aldrig ur av Agnes Hellström. Den handlar om Elin som försöker hitta sig själv och sin plats i hierarkin både på och utanför HUM.

Vilka bokrelaterade sidor på internet besöker du oftast?

Bokhandlar besöker jag allt för ofta och då främst Bokus, men på senare tid även the Bookdepository där jag hittat en massa engelska böcker till bra pris. Förutom de bokbloggar som finns i min bloggroll brukar jag också kika in på bokbloggar.nu och kolla läget. Om jag behöver boktips eller bara vill snurra runt bland böcker som jag kanske skulle tycka om surfar jag in på Bookdesire.

Som vanligt svarar du i din blogg eller i en kommentar. Skriv gärna en kommentar och/eller länka hit när du skrivit ett inlägg så att vi andra får läsa det. Läs gärna på följande bloggar för inspiration:

…and then there was Beatrix

Bokstunder

Bokstävlarna

Eli läser och skriver

Ems blogg

Ett liv utan böcker är inget liv

Eva-Cecilia

Fiktiviteter

Ikas ord 2.0

Mirthful’s bookblog

Paperback Lover

The week never starts around here

Tätortstimotej

Yfronten

You’re no different to me

Om ränder som aldrig går ur

När en av mina då bästa vänner skulle var med i en spexföreställning i början av vår lärarutbildning satt jag i publiken med totalt magknip. Jag var så fruktansvärt nervös för att hon skulle vara dålig och att jag inte skulle kunna ljuga när hon frågade vad jag tyckte. När hon till slut kom in på scen och sjöng sin första sång kunde jag andas ut. Hon var fantastisk. Såklart.

Nu är Agnes Hellström knappast någon vän, men jag har följt hennes blogg ett tag och det räcker för att jag ska bli nervös inför läsningen av debuten  Ränderna går aldrig ur som kom ut på Forum bokförlag i veckan. Efter att ha läst DN:s recension blev jag om möjligt ännu mer nervös. Agnes själv konstaterar att recensioner kan vara både upp och ner, men jag håller inte alls med Nina Björk om att det som står på raderna i boken är dess totala innehåll. Tvärtom tycker jag att det finns väldigt mycket mellan raderna.

Min rädsla var alltså obefogad. Ränderna går aldrig ur är en välskriven utvecklingsroman som handlar om Elin och hennes år på HUM, Sigtuna Humanistiska Läroverk. Den är lättläst och språket har både flyt och driv. Jag tyckte om den, men jag tror att den kommer att passa ännu bättre för mina gymnasieelever då handlingen till stor del kretsar kring den identitetskris som vi visserligen ständigt genomgår, men kanske som mest under de sena tonåren.

Elin är uppvuxen i Gimo med sin mamma. Pappan dog när hon var fem år gammal och nu pratas det sällan om honom. Med mamman lever hon ett enkelt liv i ett enkelt radhus, men hon längtar efter något mer. Hon tror sig hitta det hon söker i mormoderns överklassliv. Det liv som hennes mamma försökt bryta med. Språngbrädan ska bli Sigtuna Humanistiska Läroverk och hennes mormor betalar med glädje avgifterna. Nu ska hon hitta gemenskap, vänner och lycka. Där har killarna smeknamn som Frippe och Ludde och de kallar tjejerna för ”gumman” och ”stumpan”. Tjejerna äter salladsblad till middag och försöker på alla sett att nå perfektion. De är det fina folket. De som ska ta över Sverige. De som ser ner på dem som inte når upp till deras standard. Men riktigt så enkelt är det inte och Agnes Hellström gör mer med sina karaktärer än att skildra dem som platta karikatyrer. Hon vet att det finns mer än yta och det är också mycket det boken handlar om.

Jag förstår Elins längtan efter en ny värld och nya vänner då de vänner hon har, som Ullis som blir gravid och hoppar av gymnasiet, inte alls delar varken hennes drömmar eller åsikter. Trots att hon återfinner sin barndomsvän Behnam får hon inte riktigt ihop sitt liv. Hon vet inte riktigt vem hon är, vem hon ska umgås med och vad hon egentligen tycker. Det är tydligt att det är lätt att revoltera i en familj och på en plats där det krävs väldigt lite för att sticka ut. Genom boken finns mamman i bakgrunden. Hon som redan tagit sitt beslut och lämnat en värld som Elin vill bli en del av, men som till slut finns där som stöd när det behövs.

Jag tycker om Ränderna går aldrig ur som på många sätt påminner om Curtis Sittenfelds I en klass för sig men med en trevligare huvudperson. Det är däremot ingen ny Ondskan och det är jag mycket glad för. Agnes Hellströms bok är bra mycket mer nyanserad.

Originalinlägget publicerades av Lilla O 2009-10-17

Då boken är aktuell i pocket passar det bra att påminna om den.

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: