Monica Zetterlund

En ikon går ur tiden

Igår avled Hasse Alfredsson, 86 år gammal. En av de sista i sin generation av begåvade skådespelare, komiker och musiker.

Egentligen är jag för ung för att ha upplevt Hasse och Tage på riktigt. De var först och främst Ruskprick och Knorrhane under min barndom, förutom sketchen med Alfredsson och Ljung med guben som bodde i en lådda. Den skrattade jag gott åt som barn. Senare har jag insett vilka genier de var, men jag har ännu mycket kvar att upptäcka. Igår tittade jag till exempel på Glaset i örat, på Svt:s Öppna arkiv (en av många revyer och filmer som finns) och det var inte bara Hasse Alfredsson som jag saknade, utan även Tage Danielsson, Monica Zetterlund, Gösta Ekman, Lena Nyman och Martin Ljung. Nu finns ingen av dem kvar.

I Öppna arkivet finns också Spader, Madame, som jag såg på Storan i Göteborg i mitten av 80-talet. Vi gick ofta på Stora Teatern och ganska många år tidigare såg vi Animalen, operan som hade premiär på Storan i Göteborg 1979 med musik av Lars Johan Werle och libretto av Tage Danielsson. Jag har bara ett barns minnen från föreställningen, men minns att jag tyckte att den var fascinerande. Dags att sätta upp den igen kanske?!

Jag avslutar med en favoritlåt från 88-öresrevyn.

 

Från Djursholm till Danvikstull och kylskåpskall fil

Veckans tema på Kulturkollo är Stockholm, stad i världen och i vårt hjärta och allt det där. I veckans utmaning vill Lotta att vi tipsar om saker att göra i Stockholm och om skildringar av staden som vi gillar.

Jag missar aldrig Fotografiska när jag är i Stockholm. Det är mitt absoluta favorittillhåll. Sedan gillar jag Moderna, mest för lokalen och utsikten och för Stockholm Literature. Visst kan jag uppskatta vissa utställningar också och butiken är fantastisk. Just nu är jag sugen på att se Marie-Louise Ekmans utställning, men det kommer jag inte att hinna. Tre timmar med tåg är ändå lite för långt bort för att svänga dit bara för en utställning.

Idag skulle en av de största stockholmsskildrarna Per Anders Fogelström fyllt 100 år och hans Stockholm formade min bild av staden. Sist jag och maken var själva i Stockholm tvingade jag honom på en kort tur runt Vita bergen, men jag skulle gärna göra en riktig rundvandring med guide. Någonstans finns också Carl Anton i Vita Bergen, men det minnet är inte mycket mer än den kylskåpskalla filen och en sjungande gubbe. Då tänker jag alltid på avsnittet i någon av stadböckerna när familjerna lämnar sina hus för att de ska avlusas (husen alltså, inte familjerna). Inte för att det egentligen hör ihop, men för att känslan av frihet är densamma.

Annars är det mycket musik som jag förknippar med staden, som Orups Stockholm eller kanske ännu mer Från Djursholm till Danvikstull. Jag tycker ännu mer om Love Antells version från Så mycket bättre. Inte lika ljuv, men coolare. När Monica Z sjunger Sakta vi går genom stan njuter jag också lite extra. Och så Mauro Scoccos Sarah då, där alla utanför huvudstaden fick veta vad 7eleven var. Även om staden inte står i centrum i texten, gör den det i videon och den är därför en av mina musikaliska favoritskildringar av vår huvudstad. På samma skiva finns också Hem till Stockholm, även den en fin låt.

 

 

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: