enligt O

Tankar från en bokberoende

En söndagssmakbit ur Väckelse

På tisdag träffas bokklubben Bokbubblarna och pratar Stephen King. Vi ska ha läst valfri bok och jag har förvisso läst Årstider, men det var ett tag sedan och det faktum att vi tittar på Under the Dome just nu känns inte riktigt som en ursäkt för att inte läsa.

Ursprungsplanen var att läsa The Running Man, men efter att ha undersökt vad e-lib har att erbjuda föll valet på Väckelse, en bok om en pastor som förändrar livet för huvudpersonen flera gånger. Jag har hundra sidor kvar och är mycket nöjd med mitt val.

Väckelse kom ut på svenska 2014 och efter att ha skummat några recensioner har jag tolkat det som att detta sågs som en av de bästa böcker han skrivit på länge. Så jättemycket skräck är det inte i den, mer en krypande och obehaglig känsla av att allt inte står rätt till.

Huvudpersonen Jamie är sex år när han för första gången träffar pastor Charles Jacobs och han tycker om honom direkt. Jacobs pratar med Jamie som en jämlike och när han med hjälp av sitt stora intresse elektricitet lyckas bota hans äldre bror ser Jamie upp till honom som en gud.

Det här citatet är från när Jamie och hans syster Claire tar med sin bror Connie till pastor Jacobs för att han ska få tillbaka sin förlorade röst:

Jacobs gav Claire en kram och en flyktig kindpuss och skakade sedan hand med Con som därefter höll upp sitt anteckningsblock. FLER BÖNER ANTAR JAG stod det textat på den nya sidan.

Det tyckte jag var lite ohyfsat och på Claires min såg jag att hon tyckte likadant, men Jacobs bara log. “Tids nog kommer vi nog dit men jag vill att du ska prova en sak först.” Han vände sig till mig. “Vem hjälper Herren, Jamie?”
“De som hjälper sig själv.”
“Ogrammatiskt men sant.”

Han gick fram till arbetsbänken och kom tillbaka med något som antingen såg ut som ett tjockt tygbälte eller världens tunnaste elektriska filt. Från den dinglade en elsladd som gick till en liten vit plastdosa med en skjutomkopplare på ovansidan. Jacobs stod med bältet i handen och såg allvarligt på Con. “Det här är ett projekt jag knåpat med av och till det senaste året. Jag kallar det för Elektrisk nervstimulator.

 

Är det böner eller vetenskap som botar sjuka? Ingen vet egentligen. Efter en tragisk olycka försvinner Jacobs från det lilla samhället, men hans och Jamies vägar ska korsas många gånger. Det är religionen som står för det övernaturliga i Väckelse, kombinerat med en mans fascination för vetenskap.

Norska bloggen Flukten fra virkeligheten utmanar oss att ge en smakbit och där finns många fler!

 

Föregående

Ignorance is bliss?

Nästa

Francesca tar oss åter till Gullspång

26 kommentarer

  1. Det är en allmän missuppfattning (verkar det) att Stephen King bara skriver skräck, men egentligen är det väldigt sällan som det är ren skräck. Och ingen kan som han beskriva vardag och uppväxt 🙂

    • Just den här jämförs med Lovecraft och Poe och marknadsförs som skräck, men visst har han skrivit mycket annat. Årstider är riktigt fin, men i övrigt har jag varit dålig på att läsa King.

  2. Jag har fortfarande inte läst en enda bok av King, men nu har jag läst litet mer om vad som sägs om Väckelse och blivit riktigt nyfiken på de stora frågorna som ställs, om godhet och ondska och om livet här och vad som händer efter döden. Tack för smakbiten.

    • Det finns många intressanta resonemang i den. Läser Mats Strandbergs Slutet parallellt och det märks att han inspirerats av King.

  3. Har aldrig läst någon bok av King, känns som att det är dags.

  4. Hej, läste alla böcker av King förr i världen, sen kanske jag ledsnade…men nu var det så länge sen att jag gärna läser något igen, varför inte denna som du uppenbarligen gillar! Läste idag att man åter ska filmatisera Jurtjyrkogården. Tack för inspirerande smakbit

    • Jag missade helt skräckperioden som ung och vågade inte ens se några av de gamla filmatiseringarna. Nu är jag lite sugen, men fortfarande väldigt feg.

  5. Tack för smakbiten! Denna har jag läst, mycket bra, som så mycket annat av King. 🙂

  6. Fram till “Flickan som älskade Tom Gordon” tror jag att jag läst allt av King. Men efter det blir det mycket mer sporadiskt, så den här har jag inte läst. Den låter dock onekligen som något för mig.

  7. Slukade allt av King när jag var yngre sen blev det andra böcker/författare, men återvände till King för några år sen (efter långt uppehåll) och gillat det jag läst, om än lite olika mycket. Den här har jag inte läst. Tack för smakbiten!

  8. Tack för smakbiten! Har läst en massa King den senast var Salem’s Lot. Tror jag ska ta och läsa någon mer snart.

  9. Tack för smakbiten. King brukar ju vara bra på det där krypande obehagliga.

    • Just nu är det mest ovissheten som är läskig. Får se vad de sista 100 sidorna ger för svar.

  10. Läste också ett par King som ung. Typ i låg- och mellanstadiet faktiskt! Så var det innan internet, då läste man det som fanns i bokhyllorna hemma. Både King, Auel och Collins. 🙂 Återupptäckte honom för några år sedan och vill läsa många fler av hans böcker än jag gjort.

  11. tack för smakbiten

  12. Tack för smakbiten. Har inte så stor erfarenhet av King. Enda boken jag läst tidigare var Knackarna. Nu håller jag på med DET och tycker att den berättartekniskt är otroligt bra.

  13. är ingen King – läsare och den här kände jag inte till ens. tack för smakebiten!

    • Valde den dels för att sidantalet kändes rimligt, men också för att beskrivningen lät intressant. King verkar ha en del att säga om religion.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: