Manne Fagerlind

Tematrio – Sjukdomar

temasjuk

Tillbaka på jobbet efter ett par dagars vab och då passar en tematrio om sjukdomar utmärkt. Men det räcker helt klart att skriva om dem.

1.Torka aldrig tårar utan handskar är Jonas Gardells trilogi om unga män som dog allt för tidigt. En drabbande serie om vänskap, kärlek, sjukdom och död.

2. Låt vargarna komma av Carol Rifka Brunt, handlar också om Aids under 80-talet, men ur ett annat perspektiv. Junes morbror dör i den fruktade sjukdomen, men den han älskar finns kvar. Fint om en ovanlig vänskap.

3. Huvudpersonen i Manne Fagerlinds debutbok Berg har inga rötter har drabbats av Alzheimers och lever någonstans mellan dröm och verklighet, mellan då och nu. En riktigt bra bok om hur minnet sviker.

Nån slags fredagslängtan

Det är torsdag, men jag ger mig ändå på Bokomaten-Viktorias fredagsenkät från förra veckan. Nu när den värsta stressen har lagt sig och blogglusten ska lockas fram är en enkät precis vad jag behöver.

1. Vad läser du just nu?

Jag har bantat mina pågående böcker till tre och läser Kalmars jägarinnor av Tove Folkesson, Left neglected av Lisa Genova och I huvudet på Colin Fischer av Ashley Edward Miller och Jack Stentz. Tre mycket olika böcker som alla fascinerar, men av helt olika anledningar.

2. Vad tänker du ge dig på härnäst?

Läslusten börjar i alla fall sjuda, men det går fortfarande ganska så långsamt. Listan med böcker som jag vill läsa blir således ständigt längre. Av de böcker som står på tur lockar Manne Fagerlinds Mina drömmars land och En av oss sover av Josefine Klougart mest.

3. Poirot eller Miss Marple?

Definitivt Miss Marple. Jag har alltid haft svårt för Poirot. Knappt så att jag vågar erkänna det, men så är det.

4. Sherlock eller James Bond?

Jag har också väldigt svårt för James Bond. Har genomlidit några filmer för att blidka maken, men det var länge sedan då jag fortfarande ville impa på honom. Sherlock har jag faktiskt inte någon relation till alls direkt, mer än några få möten för mycket länge sedan, men jag väljer honom ändå.

5. Nämn en bok som utspelar sig i London

Jag har försökt komma på en bok där staden faktiskt har betydelse för handlingen och fastnade då för en ganska gammal bok om en man som slår vad om att han ska besöka alla tunnelbanestationer under en dag, dessutom dagen då han egentligen borde gifta sig. Saken är bara att jag inte för mitt liv kan komma på titeln. Jag ser till och med omslaget framför mig. Så frustrerande. Hjälp!

Annars är Nick Hornby mycket London för mig, så jag väljer hans A long way down, som blir film i år. Den tänker jag se trots att Pierce Brosnan är med.

MV5BMTc0MTg0MDI2Ml5BMl5BanBnXkFtZTgwNzM4MDYwMTE@._V1_SX214_

 

 

Några bokliga tips i sista minuten

1834-1

Tänkte att jag skulle bjuda på några julklappstips till er som fortfarande har sådana kvar att köpa. Själv fixade jag min sista för typ en timme sedan. Nu ska jag bara slå in skiten också…

 

Till deckarfantasten

Serien om Sebastian Bergman är bra, spännande och annorlunda. Första boken heter Det fördolda  och finns i pocket. De ska definitivt läsas i ordning, så lockas inte att köpa endast nya boken Fjällgraven, bara för att du vill ge bort en inbunden bok. I så fall får du köpa de andra två också.

Till den som gillar historiska deckare tycker jag definitivt att du ska köpa något av Ann Rosman. Nu är jag helt fanatisk gällande att läsa böcker i ordning, men för “vanliga” människor funkar det att läsa dem fristående. Senaste boken Mercurium är riktigt, riktigt bra, men vilken som helst av Rosmans böcker funkar.

Åsa Larsson är definitivt en av Sveriges bästa deckarförfattare och hennes senaste bok Till offer åt Molok är en av de bästa i serien om Rebecka Martinsson.

Elly Griffiths är en deckarförfattare som jag tror passar de flesta som gillar det engelska. Inte så våldsamt eller blodigt, men smart och välskrivet om arkeologen Ruth Galloway. Första boken heter Flickan under jorden och den fjärde och senaste boken Känslan av död.

 

Till romantikern

Köp en bok av Simona Ahrnstedt! Nu har jag bara läst den första Överenskommelser, men är andra boken Betvingade ens hälften så bra, så är den en kanonjulklapp. Den finns dessutom i fina formatet excess. Tilläggas bör att jag var en stor skeptiker innan jag läste, men föll pladask, vilket gör att jag är övertygad om att hennes böcker passar de flesta.

Artighetsreglerna av Amor Towles är en av de bästa böckerna jag läst i år. Den utspelar sig i slutet av 30-talet och att läsa boken är verkligen att förflytta sig dit. Vansinnigt bra.

Alexandra Potters böcker finns tyvärr inte på svenska, men böckerna är inte allt för komplicerade att läsa på originalspråk. Jag har läst två böcker av henne, båda supercharmiga. You’re the one that I don’t want  och Who’s that girl? 

Alltid du av Pernilla Alm träffar Caroline sin ungdomskärlek och kan inte riktigt låta bli att tänka på honom. Detta trots att hon har man och två barn. Snarare feel-bad and feel-good, men väldigt bra.

Liten parlör för älskande av David Levithan kan vara årets vackraste kärlekshistoria. Ord för ord förklaras och bildar en helhet. Mycket bra!

 

Till den som uppskattar en god historia

Helt “vanliga” romaner är det jag gillar bäst. I den kategorin är När gud var en kanin av Sarah Winman en av årets höjdpunkter. En bok som passar de flesta.

Kristina Sandberg har skrivit två böcker om Maj som träffar en äldre man, blir gravid och lever ett ganska så vanligt, om än lite eländigt, liv som hemmafru på 50-talet. Låter det tråkigt? Det är det absolut inte. Första boken heter Att föda ett barn.

Om 50-talet och om att hitta en man handlar Det bästa av allt av Rona Jaffe. Boken kom ut 1958, men känns fortfarande modern. Vi får följa ett gäng kontorsflickor och deras faktiskt väldigt innehållsrika liv.

I dagens Melbourne utspelar till Örfilen av Christos Tsiolkas. Vi får följa med på en grillfest, där vänner och släktingar samlas. Festen får ett abrupt slut då en man ger en liten pojke en örfil. Det är inte hans son. Personerna på festen berättar en i taget om sin syn på situationen. En mycket bra bok.

Stål av Silvia Avallone handlar om två unga flickor som växer upp i Piombino i ett Toscana långt från turiststråken. En gripande och märk historia om att bli vuxen.

Lasse börjar bli gammal. Ibland sviker minnet honom. Han skriver på boken han hoppas ska bli en succé och tänker tillbaka på sitt jobb på muséet och chefen som förstörde hans liv. Boken heter Berg har inga rötter och författaren Manne Fagerlind.

 

Till den som vill gråta en skvätt

Jag grät hysteriskt när jag läste The Fault in our stars av John Green.  Den är så gripande och så sorglig. En bok som visserligen bara finns på engelska, men som just har kommit i pocket.

Torka aldrig tårar utan handskar: 1 Kärleken av Jonas Gardell är en av årets bästa böcker. Gripande och varm. En bok alla borde läsa.

 Antiloper av Ester Roxberg är en fin bok om vänskap som fått på tok för lite uppmärksamhet. Ingen storbölarbok, men det kom en tår eller två. Mest är det bara gripande och hemskt. En bok att beröras av.

 

Till den som vill skratta

Jag är inte den som brukar läsa lustiga böcker. Tvärtom brukar jag bli lätt allergisk när det står på baksidan av en bok att man skrattar högt under läsningen. Däremot har jag faktiskt läst några böcker i år som jag faktiskt skrattat högt åt. Kluriga, vridna och absurda böcker.

Den krympande hustrun av Andrew Kaufman är rolig, absurd och tänkvärd. Dessutom mycket fint illustrerad av Stina Wirsén. En perfekt presentbok att ge bort istället för vin, choklad eller blommor till värdparet.

Erlend Loe är vansinnigt rolig och hans senaste bok Fvonk är hans bästa på länge. Han låter sin absurda huvudperson Fvonk bli vän med stadsministern Jens Stoltenberg och ljuv musik uppstår.

Du ska nog inte ge bort Sara Granérs roliga All I want for christmas is planekonomi till den som röstar på alliansen och dessutom tycker att det är jämställt nog i Sverige idag. Hen skulle nog inte uppskatta din gåva. Själv skrattade jag så att jag grät.

 

Till den som föredrar verkligheten

En av de bästa böcker jag läst i år är Konsten att vara kvinna av Caitlin Moran. Köp den till alla kvinnor du känner. Och förresten till alla män också. Rolig, frispråkig och viktig.

Långt ifrån rolig, men definitivt viktig är De hatade: om radikalhögerns måltavlor av Magnus Linton, som tar med oss till flera platser i Europa där högerextremismen fått fäste. Skrämmande läsning.

Leymah Gbowee tilldelades Nobels fredspris 2011 och nu har hon, tillsammans med Carol Mithers, skrivit boken Tillsammans är vi starka om kampen för fred i Liberia. Den är mycket läsvärd och jag lärde mig en hel del nytt.

 

 Till den som är ung i sinnet

Jag vet att jag tjatar, men det finns några böcker som är skrivna för unga, men som jag tycker passar alla. Cirkeln och Eld av Mats Strandberg och Sara Bergmark-Elfgren tillhör definitivt dem, liksom Kaninhjärta av Christin Ljungqvist. Tre riktigt bra och väldigt spännande böcker.

Spännande är också Jag väntar under mossan av Amanda Hellberg, medan Johanna Lindbäck kör den mer vardagliga approachen i Som om jag frågat

 

Till de yngsta

Jag börjar med pekböcker och avslutar med kapitelböcker för de lite äldre.

Gilla Böcker ger ut fina pekböcker och min favorit är Känslornas pekbokLite annorlunda än de vanliga böcker för små barn och riktigt fin.

Dinosaurier kan man inte introducera för tidigt och Hej dino av Sarah Sheppard passar för de minsta. Grabbarna O tycker om alla hennes böcker, men Varning för köttgänget är den mest populära. För att uppskatta den behöver man nog vara runt 4 år.

Mamma borta av Chris Haughton är en fin berättelse som funkar att läsa ganska tidigt. Mycket fin bok om en liten uggla som tappar bort sin mamma.

Böckerna om familjen Monstersson av Mats Wänblad. Första boken i serien heter Min vän Boris och den är bra att börja med. De andra böckerna kan läsas i vilken ordning man vill.

Äventyr i Paradiset är en ny serie böcker av Moni Nilsson, som skrev om Tsatsiki. Böckerna handlar om kompisarna Kakan och Slatten och är riktigt roliga. De är lagom svåra för den som just börjat läsa själv.

Bra högläsningsböcker för barn mellan 5 och 8 eller så är serien om Nelly Rapp som är monsteragent. Den senaste är en av de bästa och heter De spökande prästerna och handlar om ett gäng präster som inte riktigt kan komma till ro i sin kyrka. Både rolig och lite läskig.

 

Se så, skriv nu ut den här listan och ta med till bokhandeln. Jag garanterar att du hittar böcker som passar hela tjocka släkten!

 

Bokmässepepp del 6: Manne Fagerlind

foto: Lars Trangius

Det är alltid spännande med debutanter och en av årets bästa debutböcker jag läst är helt klart Berg har inga rötter av Manne Fagerlind, som är dagens huvudperson i inläggsserien om Bokmässan. Faktum är att årets mässa är Mannes första, så han är debutant på flera sätt.

Du debuterade i våras med boken Berg har inga rötter på Damm förlag. Hur fick du idén till boken?

Det började med att min mormor blev dement och att jag blev arg på hur dementa skildrades i media, att man bara pratade om de anhöriga och nästan verkade upphöra att se dementa människor som personer. Den ursprungliga idén var bara att skriva från en dement persons perspektiv för att på så vis göra dem synligare. Men det intressanta med min mormor var att helt nya sidor av hennes person kom fram när hon började tappa greppet, och det var inte bara negativt. Det frigjorde saker i henne. Sedan blev jag fascinerad av hur formbara minnen blir för en dement person (även om de förstås är det för oss alla). En sak som jag hade sett redan när jag jobbade i hemtjänst var att många äldre personer brukade ändra friskt i sina egna minnen, och jag blev intresserad av att använda det för att berätta om Lasses liv på ett annorlunda sätt. Bokens tema förändrades därför medan jag skrev, och det blev inte bara en ”avvecklingsroman” utan också en slags utvecklingsroman, om än ovanlig.

 

Jag tyckte mycket om din bok, men var under läsningen ganska irriterad på huvudpersonen Lasse. Vad har du fått för reaktioner på honom?

Han väcker väldigt mycket känslor! Och det gör mig förstås glad, samtidigt som jag ibland får lust att ta honom i försvar. Det är intressant att olika människor läser boken på olika sätt och då bland annat fäster sig vid olika teman. För vissa läsare är det här en bok om alzheimers, och de verkar i regel känna en slags ömhet för honom. Men andra tycker att boken handlar mer om livsval och relationer. Bland de läsarna finns det två läger, ungefär lika stora — de som i slutändan tycker mycket om Lasse, trots hans brister, och de som är arga på honom och närmast tycker att han förtjänar det som drabbar honom.

 

När får vi läsa fler böcker av dig?

Min och förlagets förhoppning är att det blir nästa höst. Jag har kommit ungefär halvvägs med min nästa roman och ska försöka vara flitig framöver.

 

I slutet av september är det Bok- och biblioteksmässa i Göteborg.Vad har du för planer för årets mässa?

Jag kommer att vara där två dagar, fredag och lördag. På fredag eftermiddag framträder jag tillsammans med min vän och förlagskollega Sofia Hallberg, som debuterar nu i augusti med romanen Mina fräknar, men annars kommer jag mest att strosa runt och se vad som verkar intressant, tror jag.

 

Det här är din första bokmässa som författare och jag kan inte låta bli att ställa den klassiska frågan, hur känns det?

Det är faktiskt första gången jag är på Bokmässan överhuvudtaget, och jag måste medge att jag bävar lite för det, eftersom de flesta säger att det är helt hysteriskt. Men några av mina författarkompisar är riktiga mässrävar, så de kommer nog att ta hand om mig.

 

Vilken författare vill du själv lyssna till?

Svårt att välja en, men jag är intresserad av fantastik och skulle gärna gå på ett seminarium som heter Trovärdiga berättelser, där bland annat den danska författarinnanLene Kaaberbøl och Cirkeln-duon Strandberg och Elfgren medverkar.

 

Vilken monter missar du inte?

Den enda jag säkert vet att jag inte missar är Damm förlags monter! Jag vet inte alls vilka montrar som är intressanta.

 

Årets tema är Norden. Vilken är din nordiska favoritförfattare?

Ska jag välja en enda!? Då får det bli Kerstin Ekman tror jag. Och ska det vara någon från ett annat nordiskt land så väljer jag Sofi Oksanen.

 

Jag tillhör definitivt kategorin som ändå tycker om Lasse, trots att han är en skitstövel på vissa sätt och jag tyckte att det var riktigt jobbigt att läsa om han sjukdom. Vad grymt det är med demens egentligen.

Spännande med det första Bokmässebesöket, Manne! Jag rekommenderar dig att följa den här inläggsserien och ta del av veteranernas tips, bra skor är till exempel extremt viktigt. Och glöm för all det inte att äta lunch.

Vill ni läsa mer om och av Manne Fagerlind så bloggar han både på egen blogg och på Debutantbloggen.

 

Och så gick juli…

Juli var en månad som gick åt till mycket annat än läsning. Visst läste jag, men då koncentrerat under en dag eller två, för att sedan knappt läsa alls på flera dagar. stället har det handlat om renovering och kaos. Det har också blivit en del tv-serier istället för böcker. Förra året läste jag 21 böcker i juli, nu blev det 12. En ganska normal månad alltså, men visst hade jag hoppats på mer.
  1. Berg har inga rötter, Manne Fagerlind
  2. Himmelsdalen, Marie Hermansson
  3. Morgongåvan, Susanne Boll
  4. Mercurium, Ann Rosman
  5. Jag väntar under mossan, Amanda Hellberg
  6. Nya Kontakter, Sophie Kinsella
  7. Kallocain, Karin Boye
  8. Älskar – Hatar, Jenny Downham
  9. Den krympande hustrun, Andrew Kaufman
  10. Innan du dog, Camilla Grebe, Åsa Träff
  11. Little Bee, Chris Cleave
  12. En ovärdig dotter, Justine Lévy

Det har på många sätt ändå varit en bra läsmånad. Jag har nämligen bara läst bra böcker, där Kaufman, Cleave och Lévy sticker ut. Rosman bjuder på en riktigt bra deckare, liksom paret Grebe/Träff, vars bok ännu inte haft recensionsdatum. Återkommer om den.

 

 

Tematrio – Yrken

Jag missade några trios tidigare i sommar och tänkte skriva ikapp lite. Att hitta tre böcker om yrken är en uppgift som vid första anblick kändes väldigt svår, men å andra sidan har ju alltid någon person i varje bok ett yrke som har någon form av betydelse. Här finns tre böcker där yrket har en stor betydelse.

1. I Berg har inga rötter av Manne Fagerlind, har yrket en stor betydelse för huvudpersonen Lasse. Han är konstvetare och jobbar på det stora museet, men hans hemska chef har inte vett att uppskatta hans kunskaper.

2. Grand final i skojarbranschen av Kerstin Ekman handlar om två kvinnor. En av dem är officiellt författare och den andra är den som skriver böckerna. En riktigt intressant och rolig bok.

3. I  Céline Curiols bok Utrop är det huvudpersonens röst som är i fokus. Hon arbetar nämligen på utropare på gare du Nord och informerar alla resenärer om avgångar och ankomster. De känner hennes röst, men vet ingenting om henne.

 

När minnet sviker

Och med ens släppte jag taget. Det var som de där tsunamioffren som klamrat sig fast i en palm i timtal, när vattnet bara fortsatte att komma orkade de inte längre. Det var inte en urinvägsinfektion jag hade: det skulle inte räcka med någon simpel penicillinkur. Jag höll på att bli dement, senil, gaggig – det spelade ingen roll vad man kallade det. Det var ingen värdig ålderdom jag hade framför mig, där mitt största bekymmer var att det oftast inte var något bra på teve. Det som väntade var en långsamt nedstigning i dödsriket.

När jag börjar läsa Berg har inga rötter av Manne Fagerlind tänker jag på Christer Hermanssons underfundiga berättelser om Ich bin ein biblioethekar  och Kulturchefen då Oliver C. Johansson faktiskt är lik både Lasse och hans nemesis, chefen för museet där han arbetade, Carl-Johan Broman.  Denne Broman som förstört hans liv och vänt alla arbetskamrater mot honom. Nu ska Lasse skriva en succéroman, en deckare förlagt i konstvärlden och visa Broman hur fel han hade.

Det är dock svårt att skriva. Han blir mer och mer glömsk och får inte riktigt till det. Istället tänker han tillbaka på sitt liv, sin yrkeskarriär och sitt äktenskap. En beskrivning som är gripande på många sätt då jag dras med i hans bitterhet och hat mot Carl-Johan Broman, som verkar ha betett sig riktigt svinigt. Eller? Snart vet jag inte vad som är sant och kanske inte Lasse heller. Han lider nämligen av Alzheimers och lever någonstans mellan dröm och verklighet, mellan då och nu.

Sönerna Mats och Markus som nu är vuxna finns i närheten, men medan Mats gärna hjälper sin far är Markus väldigt motvillig. Vi förstår att de inte har någon direkt bra relation och verkar ärligt talat lika tjurskalliga båda två. Tilläggas skall att det knappast kan ha varit lätt att ha Lasse som far då han är mer än lovligt egofixerad. Hans konst och hans forskning står ständigt i centrum och i bakgrunden finns en fru och två söner. Inte konstigt då att två av dem i princip försvunnit ur hans liv. Hans fru Olga är nu gift med italienaren Mario, som möjligen har snott sina italienska recept från Lasse. Hans fru har han hur som helst övertagit.

Berg har inga rötter är en intressant, sorgligt, men faktiskt många gånger underhållande berättelse om en man som långsamt går under. Frågan är när det började och hur det egentligen gick till. Genom läsningen får vi några svar. Kanske. Just det där kanske gillar jag. Fagerlind berättar historien som i cirklar och vi får hela tiden nya svar, men det uppkommer samtidigt nya frågor. Helt klart är detta en riktigt bra debut om ett angeläget ämne.

Jag tänker på min farmor som också led av Altzheimers och som ibland inte var säker på om mina söner var mina eller hennes. De var ju så lika hennes små pojkar som nu var gamla. Just rädslan Lasse känner när hans söner är borta och ersatta av män griper mig. Rädslan för att inte riktigt veta var man befinner sig och vilket år det är. Farmor försvann ofta till barndomens Moje, men jag tror att hon hade det ganska bra där. Säkert har alla haft någon närstående som försvunnit iväg i senilitetens dimma och historien torde därför tilltala många. Jag gillar helt klart den här boken, trots att jag inte alltid gillar Lasse. Det är ett bra betyg.

 

 

 

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: