Bra kombination?

Jag gillar både Nick Hornby och Ben Folds, men hade helt missat att de gjort en skiva ihop. Nu har jag lyssnat och jag gillar som vanligt Folds lugnare låtar. Texterna? Ingen aning, måste nog läsa dem för att kunna uttala mig.

Bjuder på ett klipp som jag hittade via Kulturbloggen. Ungefär 4,20 in kan du höra den låt jag gillar bäst, men det finns fler guldkorn som titellåten From above till exempel om två personer som möts, men aldrig träffats trots att de troligen hade passat ihop hur bra som helst. Problemet är bara att det inte räcker att sitta bredvid varandra på en bar, eller nära varandra på en biograf. Kul idé egentligen med en låt om två människor som rör sin nära varandra, men inte tillräckligt. Slumpen, ödet eller vad det nu är som gör det och vad som gör att vissa faktiskt träffas.

Vill du lyssna på hela albumet så finns det här: Ben Folds/Nick Hornby – Lonely Avenue

Det här med noveller

Jag ska läsa tegelstenar i höst är meningen, men trots att jag inte har tagit tag i det ännu hade det varit en ännu större utmaning att läsa noveller. Jag lider nämligen fortfarande av novellskräck. Tror att det är en gammal kvarleva från skolan då min hemska svensklärare på gymnasiet tvingade i oss tråkiga noveller. Vet inte om de var så tråkiga, men hon var riktigt hemsk.

Egentligen är noveller en väldigt smart form av litteratur. Du läser få sidor, men får ändå en inblick i ett författarskap. Ändå har jag svårt att njuta av noveller. Är det kanske så att det ställs högre krav på en text när den är kort? Inte sällan lämnar noveller mer att önska. Jag vill veta mer om personerna, få fler detaljer, fler perspektiv.

Jag har läst några riktigt fantastiska noveller. Stig Dagerman är en favorit, Guy de Maupassant en annan. Jag tyckte också mycket om novellsamlingen Kyssar på Manhattan av David Schickler. Några höjdare som jag läst för inte så länge sedan är The thing around your neck av favoriten Chimamanda Ngozi Adichie och Den perfekte vännen av Jonas Karlsson.

Ändå drar jag mig för att läsa fler novellsamlingar.

Nu har det dock slumpat sig så att högen med novellsamlingar växer här hemma. På Bokmässan köpte jag Petina Gappahs omtalade Sorgesång för Easterly och sedan länge pockar Alice Munro på min uppmärksamhet. I söndags trotsade jag också mitt köpstopp och införskaffade Åtta procent av ingenting av Etkar Keret. Den ropade så högt, så högt till mig att jag inte kunde låta bli. Ser verkligen fram emot att läsa den!

Jag har också  Det andra målet av Jonas Karlsson liggande, liksom Nobeller en samling noveller av Nobelpristagare. Kanske ska jag också läsa Noveller för världens barn som jag också köpte på Bokmässan eller någon av alla Färdlektyr som finns på jobbet.

Med tanke på hur dåligt det går med tegelstenarna kanske jag ska ge mig på något som går snabbare att läsa?

Imorgon smäller det

Odds är odds är odds. Det är inte alltid så att förhandsspekulationerna stämmer. Ganska sällan faktiskt även m det faktiskt varit så de senaste åren. I år är inte ens Ladbrokes och Unibet ense, men Ladbrokes förslag känns rimligare.

På Ladbrokes ligger Cormac McCarthy i topp följd av  Ngugi wa Thiong’o (onsdag kväll) medan Unibet har dessa båda på andra och tredje plats och Néstor Amarilla i topp. Skulle tro att han är lite för ung och oerfaren för att få priset då det inte brukar handla om ett enskilt verk i första hand som till exempel är fallet med Bookerpriset, trots att ett verk under det senaste året ska vara avgörande. Péter Nádas från Ungern ligger högt hos Ladbrokes, medan Unibet har Antoni Tabucchi som bubblare.

I år består Nobelkommittén av Per Wästberg, Kjell Espmark, Katarina Frostenson, Kristina Lugn och Horace Engdahl, vilket gör att det inte är konstigt att det spekuleras om en poet.

En kvinnlig poet från någon annan världsdel än Europa borde få priset om det nu skulle handla om rättvisa. Enligt akademien tänker de dock inte alls på någon form av rättvisa och i så fall kanske det blir en fransk man som skriver prosa. De har i alla fall varit populära historiskt sett. Jag ser gärna en kvinna, då priset har en tendens att bli väl gubbigt.

Så här säger kulturskribenter världen över och jag måste bjuda på danske Jens Andersens uttalande:

När folk numer mest läser deckare, blir Nobelpriset en årlig påminnelse om att det finns enastående prosaister och lyriker i hela världen. Akademiens val sker på mycket hög nivå, men trots allt av vanliga dödliga där små och subjektiva skillnader avgör. Detta sagt är det dags för ett nordiskt namn. Det hade kunnat vara vår danska lyriker Inger Christensen men hon dog ju. Låt det nu inte få bli för sent att välja Tomas Tranströmer. Han är mitt namn!

Jag hoppas som alltid på Tomas Tranströmer vars odds som vanligt blivit sämre de senaste dagarna. Tror tyvärr att han är lite för svensk för att få priset trots att det nu är 36 år sedan den förra svenskskandalen.

Poet eller kvinna säger jag och då håller jag på Ko Un och Assia Djebar. Blir det kenyanske Ngugi wa Thiong’o blir jag definitivt inte ledsen, men jag hade som sagt gärna sett att jag läst pristagaren. Skulle någon gång vilja känna mig riktigt beläst. Les Murray tillhör också skaran jag inte läst, men definitivt kan tänka mig att läsa. Australien har bara tilldelats priset en gång, men det ska ju som sagt inte handla om någon rättvisa vare sig gällande texttyp, ursprung eller kön.

Tänk om det blir Jeanette Winterson, som Wästberg tydligen citerat i en bok. Henne har jag aldrig heller läst något av, men hon får definitivt gärna få priset ändå. Han har ju också ett stort afrikanskt engagemang.

Jag är kluven, å ena sidan är det kul att ha läst, men å andra sidan är det grymt kul att bli överraskad. Imorgon strax efter klockan ett vet vi och då är det väl bara att knalla till biblioteket för att läsa det jag missat. Blir det någon av författarna som står i hyllan, som Cormac McCarthy, Alice Munro eller Jeanette Winterson kommer jag nog att bli lite irriterad på mig själv.

Vill du läsa mer om priset? Här finns mycket intressant information.

Och här kan du läsa vad SVT:s kulturredaktion tippar. Nu måste jag googla Don DeLillo, men jag hoppas, om någon av de tre SAG (stora amerikanska gubbar) får priset, att det blir Philip Roth.

En synnerligen passande titel

Jävla John

Jag köpte Jävla John av Eva Dozzi till min mamma på mors dag i år. Sedan hon läste den har hon tjatat på mig att göra detsamma. ”Jag tror att den är sann” sa hon gång på gång med ett leende. En fejkbiografi, en sannolik sådan om John Lennons hemliga svenska kärlek Katja. Vi får ta del av ett passionerat förhållande okänt för alla.

Katja arbetar extra som städerska när hon för första gången träffar John Lennon. Först vet hon inte vem den nerspydde och totalpackade engelsmannen är och när hon senare får veta att han är en känd popstjärna låter hon sig inte imponeras. Lennon är dock helt klart imponerad av den musikaliska och självsäkra städerskan och gör allt för att få henne att falla.

Fascinerad är hon och till slut använder hon den konsertbiljett han gett henne. Något besök backstage efter konserten blev det dock inte, då en hysterisk tjej svimmar och kissar ner henne. Att ett band kan leva på att spela musik som ingen hör för alla skrikande fans är något Katja har svårt att förstå. Hon lämnar konserten och tänker inte se någon mer.

Det är dock något hos den framfusige engelsmannen som lockar henne. Han skickar blommor, skriver kärleksbrev, ringer och bedyrar sin kärlek mitt i natten och blir i längden svår att motstå. Hon bjuder honom till sin lägenhet och de sitter på hennes matta, vid det norska soffbordet av trä och dricker rödvin. Till slut ber hon honom gå då hon ska arbeta tidigt dagen efter. Isn´t it good, Norweigan wood?

Det finns en hel del roliga Beatles referenser i Jävla John och det gör att den känns som en väldigt sannolik skröna. Vi får veta att If I fell och en hel rad andra låtar egentligen är skrivna till Katja och att hon själv varit delaktiga i många arrangemang. Sant? Nej, det tror jag absolut inte, men det är en underhållande och bra bok med en klockren titel, för han är inte direkt trevlig den där jävla John.

Trevlig läsning är det dock, mycket musikreferenser och jag gick och sjöng på I feel fine i flera dagar. Hon får ihop det snyggt Eva Dozzi och har skrivit en helt klart läsvärd bok. Kanske mest för Beatlesfans, men jag skulle tro att även andra kan uppskatta att läsa om ett passionerat och komplicerat kärleksförhållande.

Jag behöver den här boken till veckans tematrio. Ett skäl så gott som något till en repris. Dessutom är detta en bok som verkligen har stannat kvar i minnet och därmed väl värd lite uppmärksamhet.

Jobbar hemma

image

Och egentligen lusläser jag kursplanen eller rättare sagt förslaget därtill för engelska år 9. Efter tepausen ska jag försöka samla mina tankar om kursplanen i allmänhet och de särskilda program som ska startas i höst i synnerhet. Nu när vi tvingas stå ut med Jan Björklund i fyra år till är det nämligen några frågetecken han behöver räta ut.

Bokgeografi Algeriet

Jag hoppas att Assia Djebar eller Ko Un blir den som får Nobelpriset i år. Sydkorea känns som ett ganska svårt litteraturland, så det får därför bli Algeriet den här veckan.

1. Berätta om en bok du läst som utspelar sig i landet eller är skriven av en författare med anknytning dit.

Jag läste Assia Djebars Sultanbrudens skugga för några veckor sedan. En annorlunda och bra bok om kvinnorna Isma och Hajila och deras livssituation i Algeriet.

2. Berätta om en författare som på något sätt har anknytning till landet. Var så långsökt som du vill, men motivera gärna ditt val.

En av de bästa böcker jag läst är skriven  av en algerisk författare, nämligen Efter attentatet av Yasmina Khadra som utspelar sig i Israel. Bakom denna pseudonym står överraskande nog en man från Algeriet, Mohammed Moulessehoul. Jag har inte läst någon mer bok av honom, kanske är jag lite nervös för att den inte ska leva upp till mina förväntningar. Jag har dock Sirenerna i Bagdad i bokhyllan.

3. Berätta om en bok av en författare som anknyter till landet, som du inte läst, men är nyfiken på.

Nina Bouraoui föddes 1967 i Algeriet, men bor nu i Frankrike. Hennes bok Pojkflickan handlar om uppväxten i dessa båda länder. Elisabeth Grate Förlag har gett ut den och hennes sju andra böcker.

Nu är det din tur! Lämna gärna en kommentar och/eller länka hit när du svarat så att vi lätt kan hitta dina svar.

Skåda in i glaskulan

Jag och Margaret Atwood passar på ett sätt ihop som hand i handske. Jag gillar verkligen hennes språk, hennes täta och kompakta sätt att skriva och hennes smygande obehagliga innehåll. Samtidigt är vi inte riktigt kompisar då läsningen av hennes böcker brukar inledas extremt långsamt. Jag vet egentligen inte varför, men troligen beror det på att hennes språk kräver att alla ord blir ordentligt lästa och dessutom att det obehagliga innehållet kräver pauser. Det dröjde faktiskt nästan 300 sidor i båda de böcker jag hittills läst av Atwood innan det riktiga flytet kom, men då kom det å andra sidan med besked.

Nu har jag i alla fall läst ut Kattöga som enligt GP:s kritiker Ingrid P Bosseldal är världens bästa roman. Så långt skulle jag inte gå, men visst är det en bra bok. En väldigt obehaglig och välskriven bok dessutom.

I en riktigt hemsk barndomsskildring får vi träffa Elaine. Hon har tre vänner och de är definitivt inte de bästa vänner en flicka vill ha. Speciellt Cordelia är rent ut sagt elak. Sadistisk och obehaglig. Samtidigt är hon en av få vänner Elaine har.

Berättelsen hoppar mellan Elaines liv som medelålders konstnär och den retrospektiva utställning som hon ska delta i och hennes barndom och ungdomstid. Det tar inte många sidor innan både Elaine och Cordelia kryper innanför huden på mig.

Kattöga kräver total koncentration av sin läsare, men den är värd lite jobb. Jag gillar glaskulan, som Elaine kallar kattöga och som för mig symboliserar en spåkula där hon slutligen får veta vad som egentligen hänt henne under uppväxten. Elaine söker nämligen inte efter sin framtid, utan efter sitt förflutna. Mycket har hon förträngt och det blir under läsningens gång väldigt tydligt varför hennes hjärna velat skydda henne. Läs, gör det, men bara när du har rejält med tid. Det här är som sagt ingen bok man skummar igenom på några timmar.

Bokfrågornas ABC del 16

Bokstaven P mina vänner och fyra frågor (faktiskt fem) som handlar om just den bokstaven.

Svara i egen blogg eller i en kommentar, men berätta gärna på något sätt att du svarat så att vi kan få läsa dina svar.

Pseudonymer används ibland av författare. Vad tycker du om det? Vilken pseudonym skulle du rekommendera oss att läsa?

Ibland kan jag känna mig lite lurad av en pseudonym, men jag har förståelse för att författare väljer att skriva under andra namn. I de flesta fall i alla fall. När det blev en mediahype kring pseudonymen Lars Kepler blev jag mest förbannad.

Mohammed Moulessehoul hade publicerat flera romaner under eget namn, men när hans böcker riskerade censur började han istället skriva under namnet Yasmina Khadra. Hans bok Efter attentatet är en mycket bra bok om en man vars fru dödas i ett självmordsattentat.

Vem är din favoritpappa i litteraturens värld?

Det finns så många pappor att välja mellan, men jag stannar för en klassiker nämligen Alfons Åbergs pappa vad han nu heter.

Popularitet vs. kvalitet. Vad har du för åsikter om detta dilemma?

Ja du. Allt som är populärt är inte skit även om allt för många läsare verkar få en författares status att sjunka rätt ofta. Inte alltid beror det på att böckernas kvalitet försämrats. Allt som är populärt är inte heller bra. Och allt som är kritikerrosat är det inte heller. Jag läser gärna Läckberg, men inte Marklund, gärna Skäringer, men inte lika gärna Haag, inte Guillou men gärna Theorin. Och så skulle jag kunna hålla på ett tag. Fördelen med popularitet är såklart att jag får veta att författaren finns. Nobelpriset brukar å andra sidan fylla samma syfte.

Pocket eller inbunden?

Jag kör ännu ett ”det beror på” svar. De är populära idag. Jag tycker om att läsa pocketböcker (inte lika mycket nu när mitt pocketfodral gått sönder dock) men vill gärna ha hårda, inbundna, riktiga böcker i hyllan. Dessutom vill jag gärna läsa nyutkomna böcker och då ligger pocket lite i lä. Samtidigt är en pocketbok mycket mer prisvärd och det känns lättare att chansa. De inbundna tenderar att begränsas till säkra kort.

I mars 2010 svarade följande personer. Läs och inspireras!

…and then there was Beatrix

alkb.se

BokMamma

Bokstunder

Eli läser och skriver

Ems blogg

Ett liv utan böcker är inget liv

Fiktiviteter

Mirthful’s bookblog

Morellens

The week never starts around here

Tätortstimotej

You’re no different to me

Det där språket

image

Någonting slog mig i helgen. Det där språket, det som alla på tv brukar prata ni vet. Det som ungarna här hemma lägger sig till med när de sett för mycket på Bolibompa. Det där språket där alla ä blir e och där inga barn behöver gå till talpedagog för att de inte kan säga r med ett ordentligt rullande. Det där språket där dårå är ett helt naturligt ord. Det finns faktiskt en hel massa människor som faktiskt pratar så i verkligheten, helt på allvar och till och med de små barnen har lärt sig det. Fantastiskt!

Böckerna ropar

image

Köpstopp i all ära men faktum är att vissa böcker ropar lite för högt. Den här fick följa med hem från Stockholm. Om jag behövde den? Självklart! Om jag inte hade somnat på tåget hem skulle jag riskerat att läsa ut Maskarna på Carmine Street och därmed vara utan bok. En sådan risk kan ingen boknörd ta.

Boknörd ja, det är jag verkligen. Märkte när vi var på väg ut och äta middag på lördagskvällen att jag stoppat en pocketbok i handväskan. Nästan lite oartigt mot mina tre trevliga vänner att jag någonstans trodde mig behöva den.

Köpstopp? Nej det kan väl omöjligen gälla på semestern?

%d bloggare gillar detta: