År: 2019

En trio aktuella filmer

Igår var det 30 år sedan Berlinmuren började rivas och människor fick en möjlighet att ta sig från den östra delen av staden till den västra. I natt var det också 81 år sedan Kristallnatten. Visst är det symboliskt att dessa händelser äkte rum under samma natt.

Jag vill uppmärksamma dessa händelser genom att lyfta en trio filmer som förvisso är gamla, men ack så aktuella.

Goodbye Lenin från 2003 utspelar sig 1990 i Östtyskland och Alexanders mamma har just vaknat upp ur sitt koma. Under tiden hon varit frånvarande har den tyska återföreningen genomförts. För att hans mamma inte ska bli för chockad över alla förändringar bestämmer sig Alexander för att låtsas att återföreningen inte ägt rum.

Kristallnatten är en del av den så kallade Novemberpogromen då massor av tyska och österrikiska judar arresterade. Så många som 17 000 judar utvisades till Polen 28 oktober samma år. I Warsawas ghetto utspelar sig filmen Pianisten från 2002. En film som bygger på Wladyslaw Szpilmans memoarer.

Självklart måste jag också lyfta fram Himmel över Berlin från 1987 regisserad av Wim Wenders med manus av honom och årets nobelpristagare Peter Handke. Filmen handlar om två änglar som betraktar Västberlin. En av dem spelas av Bruno Ganz som också porträtterade Adolf Hitler i den fantastiska Undergången från 2004.

A Million Little Things

Serier om vänskap, kärlek och familjerelationer är kanske det jag gillar bäst, men det är också de serier jag får se ensam. Ungarna vill ha humor eller möjligen action och detsamma gäller oftast maken. En serie som jag verkligen tycker om är A Million Little Things, vars första säsong nu börjat sändas på C More.

I det första avsnittet går en man ut på balkongen på kontoret och hoppar. Han heter John och verkar ha allt. En fru och två barn, två nära vänner och deras partners som bildar en trygg helhet. Ändå vill han inte leva längre. Även om John dör i det första avsnittet finns han hela tiden med och vi undrar vad som fick honom att lämna allt. Fokus ligger dock på de som blev kvar. Delilah, hans fru som försöker leva vidare och som också försöker dölja den affär hon har med Johns vän Eddie. Eddie som försöker trösta, men inte svika sin egen fru Katherine. Rome, som själv var nära att svälja en massa tabletter när han fick meddelandet om Johns död och försöker hitta tillbaka till livet tillsammans med Regina. Regina, som drömmer om en egen restaurang och som skulle ha fått en med hjälp av John, men nu inte riktigt vet vad hon ska göra. Och så Gary, som överlevt cancer och nu träffar Maggie som också är sjuk, men som inte riktigt orkar kämpa. Sedan finns barnen. Delilahs två och Eddies och Katherines son. Tillsammans bildar de den grupp som serien kretsar kring.

Den manliga vänskapen är central i A Million Little Things, liksom det faktum att män sällan vågar prata om sina problem och sina känslor ens med sina vänner. Även om männen står i centrum så är det kvinnorna jag tycker mest om att följa, speciellt Maggie och Delilah. Det alla karaktärer har gemensamt är att de kämpar med sina liv och försöker hitta ljusglimtar även när det känns nattsvart. Ändå är A Million Little Things ingen svart serie. Snarare handlar den om det som kan drabba oss i livet och som vi behöver hantera, även om det inte känns som att vi orkar. Det går inte att fly hur lockande det än känns.

A Million Little Things är långt ifrån actionfylld, tempot är ganska lågt och relationerna får tid att formas. I slutet av första säsongen verkar skaparna ha fått order om att låta det hela hetta till lite och det gillar jag inte riktigt, men jag kan glatt konstatera att de inledande avsnitten av säsong 2 är tillbaka i det långsamma tempo jag föredrar.

Om Bob Dylan

Jag minns fortfarande hur jag stod där i klassrummet och tappade masken helt när Sara Danius avslöjade att Bob Dylan tilldelats Nobelpriset i litteratur. Kanske svor jag till och med lite. För mig var valet av honom nämligen ingen fantastisk överraskning, utan mer av ett skämt. Nu inser jag att jag får alla Dylanmän av alla kön mot mig, men jag blev inte alls glad över Svenska Akademiens val. Snarare tvärtom. Jag blev faktiskt så förbannad att jag proklamerade den smala litteraturens död och skrev sedan ännu ett inlägg om varför jag tyckte så. Bland annat skrev jag så här:

Språket är engelska. Det är en man. Han är från väst. Alla känner till honom. Hur kul är det på en skala?

 

I essän Om Bob Dylan berättar Sara Danius lite om valet, men mest om varför hon anser att Bob Dylan var ett självklart val och hur hans sånger kan kopplas till de antika rapsoderna. Att lyrik skulle framföras med lyra och nu med gitarr. Jag köper inte argumentationen fullt ut, men ska erkänna att Danius är så skarp att jag faktiskt nästan blir övertygad om att valet inte var helt galet. Nästan. Främst för att jag inser att jag inte levt i den värld Danius och många med henne levt, där Bob Dylan stått för något speciellt. Det övertygar mig å andra sidan möjligen om att han är en stor musiker och textförfattare, men att dessa texter skulle vara värt ett Nobelpris i litteratur ställer jag mig fortfarande frågande till.

Jag lyssnade på Om Bob Dylan i inläsning av Sara Danius själv och det var ett utmärkt sätt att möta texten på. Resonemanget kring valet av Dylan och hans storhet är onekligen intressant och jag tycker om att få veta mer om vad som egentligen hände bakom kulisserna. Danius är både vass och roligt, eller var. Återigen slås jag av hur sorgligt det är att hon inte längre finns ibland oss.

Om Bob Dylan är en smart, lärorik och underhållande bok om vad som egentligen är stor litteratur. Nu vill jag fortsätta att läsa eller lyssna på fler böcker av Sara Danius.

Idag begravs Sara Danius i Storkyrkan i Stockholm. Ärkebiskop Antje Jackelén håller i begravningen och precis som Agneta Pleijel skriver i DN har vi mist en viktig röst. Pleijel beskriver henne som “en fri, udda och ovanlig människa” som var otroligt beläst och som med envishet och engagemang mot alla odds lyckades påbörja en reformering av Svenska Akademin. Det kostade henne rollen som ständig sekreterare, men hon lämnade stol nummer 7 med hedern i behåll, vilket knappast kan sägas om alla ledamöter, varken de kvarvarande eller de som i alla fall hade vett att lämna sin plats. Enanstående kallas Pleijel henne och ja, det var hon verkligen.

 

Åren var 1926 och 2006

Idag fyller yngste sonen tonåringen, vilket betyder att det var 13 år sedan jag födde barn för andra och sista gången. Är det inte sjukt vad tiden går. Det var den 7 november 2006 som vi åkte in till Östra sjukhuset och det var kväll. Att ungen skulle födas dagen därpå kändes ganska självklart och det kändes extra kul då det var min morfar Götes 80-årsdag. Vilken present han skulle få.

Klockan var kanske kvart i tolv när det stod klart att bebisen ville komma ut nuuuu. Jag var minst sagt lite småsur över hela situationen och svor över att jag inte hunnit få den efterfrågade epiduralen. Jag hade första graviditetens evighetskrystande i alldeles för färskt minne och svor rejält. Det jag inte fattade var att det inte skulle bli så den här gången, utan att jag skulle bli tvåbarnsmamma fem minuter senare. 23.50 7 november 2006 är lillebror O född och tio minuter senare kunde morfar fira sin 80-årsdag. Det blev att döpa den nyfödde sonen efter morfar istället (i andranamn, eller egentligen tredjenamn) och under flera år presenterade han sig som “lill-Göte” när han pratade med den äldre Göte i telefonen. På lördag firar vi dubbelfödelsedag.

Eftersom jag gillar det här med att googla har jag dagen till ära tagit reda på vad som hände i (kultur)världen 1926 och 2006.

1926

Vädret, vi måste självklart börja med vädret. I januari var det svåra isförhållanden vid norrlandskusten och regeringen sände en isbrytare för att hjälpa fartyg i nöd. Vädret verkar ha varit ganska extremt även under våren, då vårfloden ledde till en hel del översvämningar i bland annat Ångermanland och Jämtland, säkert på grund av mycket is och snö unde rvintern. Även Dalälven svämmade över. I juni drabbades Västergötland, Värmland och Dalsland av rejäla översvämningar orsakade av kraftig nederbörd. Juli 1926 var istället en riktigt varm månad. Sverige drabbades av en värmebölja och det var varmare här än i resten av Europa. En cyklon drar fram över Närke 25 juli.

Den sjunde april 1926 invigs Stockholms konserthus med ett tre dagar långt firande. Ingen byggnad jag har någon relation till, men en tjusig sådan.

Under året slutfördes elektrifieringen av tågbanan mellan Stockholm och Göteborg och det första elektriska tåget rullade mellan städerna i början av juni.

I slutet av augusti, närmare bestämt 27-29 går den andra damolympiaden av stapeln på Slottsskogsvallen i Göteborg. Jag visste inte ens att sådana hade funnits.

Rabindranath Tagore som fick Nobelpriset 1913 besökte Stockholm i början av september. Nobelpriset 1926 går till George Bernard Shaw, som inte dyker upp på ceremonin.

Barntidningen Lyckoslanten ges ut för första gången av Svenska sparbanksföreningen.

Den svenska skådespelerskan Ingrid Thulin föds den 27 januari. Andra kändisar som föddes samma år är Dario Fo (24/3), Harper Lee (28/4), Miles Davis (26/5), Marilyn Monroe (1/6), Allen Ginsberg (3/6), Lars Ekborg (6/6), Brita Borg (10/6), Mel Brooks (28/6), Tony Bennett (3/8), Michel Focault (15/10) och Chuck Berry (18/10).

2006

I januari dödades Bobby och det så kallade Fallet Bobby gick få förbi. Mattias Edvardssons debutbok Dit drömmar färdas för att dö är baserat på detta ofattbara brott.

I juni invigs Götatunneln i Göteborg, men det blir inte slutet på trafikkaoset, utan början på ett ständigt grävande. Nu åker jag inte till centrala Göteborg särskilt ofta, men på riktigt är det nya vägar dit varje gång jag gör det.

I augusti hålls friidrotts-EM i Göteborg och 2006 är ett riktigt sportår med vinter-OS i Turin och fotbolls-VM i Tyskland, som vinns av Italien efter straffar. Jag kan fortfarande minnas hur arg jag var.

17 september är det val och i början av oktober väljs Fredrik Reinfeldt till ny statsminister.

Samma dag som unge herr O föds, 7/11, är det kongressval i USA och dessutom fyller Unga örnar 75 år.

Orhan Pamuk tilldelas Nobelpriset i litteratur och jag hade planer på att läsa något av honom direkt. Det har fortfarande inte hänt.

Crash fick en Oscar för bästa film och Ninas resa fick Guldbaggen för bästa film.

Augustpriset tilldelades Svenne av Per Nilsson blev årets bästa barn- och ungdomsbok, Qin av Cecilia Lindqvist blev bästa svenska fackbok och Svinalängorna av Susanna Alakoski blev årets bästa svenska skönlitterära bok.

Det är inte många födda 2006 som hunnit bli kändisar, men kändisbarn föddes, både Suri Cruise och Shiloh Jolie-Pitt.

Vädret då? Tydligen var juli rekordvarm även detta år, medan maj var ovanligt blöt och regnig. Julen var (som vanligt) grön på de flesta ställen.

Photo by Adi Goldstein on Unsplash

 

 

 

100 böcker som format vår värld

Listor är kul, men som alltid är det svårt att ens på en lång sådan sammanfatta litteraturhistoriens viktigaste verk. Nu har BBC Arts skapat en lista med 100 böcker som format vår värld och med vår värld tycks de mena västvärlden, något som i princip alltid är fallet i vår etnocentriska värld. Det är trots detta en hyfsat varierad lista med många spännande titlar och jag gillar att böckerna delats in i olika kategorier. Jag har försökt översätta dem, men har i något fall valt att behålla den

Jag har däremot inte översatt titlarna, men väl länkat dem till sidor där du kan läsa mer om dem, såväl den här bloggen, som andra sidor (jag svor lite att jag började med det, för hjälp vilken tid det tog). Dessutom har jag självklart markerat vilka böcker jag läst och vilka författare jag läst någon annan bok av, genom att fetmarkera. En asterisk efter betyder att jag vill läsa boken.

 

Identitet

Beloved – Toni Morrison
Days Without End – Sebastian Barry
Fugitive Pieces – Anne Michaels*
Half of a Yellow Sun – Chimamanda Ngozi Adichie
Homegoing – Yaa Gyasi
Small IslandAndrea Levy*
The Bell JarSylvia Plath*
The God of Small Things – Arundhati Roy*
Things Fall Apart – Chinua Achebe
White Teeth – Zadie Smith

Kärlek, sex och romance

Bridget Jones’s Diary – Helen Fielding
Forever Judy Blume
Giovanni’s Room – James Baldwin
Pride and Prejudice – Jane Austen
Riders – Jilly Cooper
Their Eyes Were Watching God – Zora Neale Hurston
The Far Pavilions – M. M. Kaye*
The Forty Rules of LoveElif Shafak*
The PassionJeanette Winterson
The Slaves of Solitude – Patrick Hamilton

Äventyr

City of Bohane – Kevin Barry*
Eye of the NeedleKen Follett
For Whom the Bell TollsErnest Hemingway
His Dark Materials Trilogy – Philip Pullman
Ivanhoe – Walter Scott
Mr Standfast – John Buchan
The Big Sleep – Raymond Chandler
The Hunger Games – Suzanne Collins
The Jack Aubrey Novels – Patrick O’Brian
The Lord of the Rings Trilogy – J.R.R. Tolkien (påbörjad, ej utläst)

Liv, död och andra världar

A Game of Thrones – George R. R. Martin
Astonishing the Gods – Ben Okri
Dune – Frank Herbert
Frankenstein – Mary Shelley
Gilead – Marilynne Robinson (påbörjad, ej utläst)
The Chronicles of Narnia – C. S. Lewis
The Discworld Series – Terry Pratchett
The Earthsea Trilogy – Ursula K. Le Guin
The Sandman SeriesNeil Gaiman
The Road – Cormac McCarthy (påbörjad, ej utläst)

Politik, makt och protest

A Thousand Splendid Suns – Khaled Hosseini
Brave New World – Aldous Huxley
Home Fire – Kamila Shamsie
Lord of the Flies – William Golding
Noughts & Crosses – Malorie Blackman*
Strumpet City – James Plunkett*
The Color Purple – Alice Walker*
To Kill a Mockingbird – Harper Lee
V for Vendetta – Alan Moore*
UnlessCarol Shields

Klass och samhälle

A House for Mr BiswasV. S. Naipaul
Cannery Row John Steinbeck
Disgrace – J.M. Coetzee
Our Mutual FriendCharles Dickens
Poor Cow – Nell Dunn*
Saturday Night and Sunday Morning – Alan Sillitoe
The Lonely Passion of Judith Hearne – Brian Moore
The Prime of Miss Jean Brodie – Muriel Spark*
The Remains of the Day – Kazuo Ishiguro
Wide Sargasso Sea – Jean Rhys*

Coming of Age

Emily of New Moon – L. M. Montgomery
Golden Child – Claire Adam*
Oryx and CrakeMargaret Atwood*
So Long, See You Tomorrow – William Maxwell*
Swami and Friends – R. K. Narayan*
The Country Girls – Edna O’Brien
The Harry Potter series – J. K. Rowling (dock inte hela serien)
The Outsiders – S. E. Hinton
The Secret Diary of Adrian Mole, Aged 13 ¾ – Sue Townsend
The Twilight Saga – Stephenie Meyer

Familj och vänskap

A Suitable Boy – Vikram Seth
Ballet Shoes – Noel Streatfeild*
Cloudstreet – Tim Winton
Cold Comfort Farm – Stella Gibbons
I Capture the Castle – Dodie Smith
Middlemarch – George Eliot
Tales of the City – Armistead Maupin
The Shipping News – E. Annie Proulx
The Tenant of Wildfell Hall – Anne Brontë
The Witches – Roald Dahl

Brottslighet och konflikt

American Tabloid James Ellroy
American War – Omar El Akkad*
Ice Candy Man – Bapsi Sidhwa*
Rebecca -Daphne du Maurier*
Regeneration – Pat Barker
The Children of MenP.D. James
The Hound of the BaskervillesArthur Conan Doyle
The Reluctant Fundamentalist – Mohsin Hamid
The Talented Mr RipleyPatricia Highsmith
The Quiet AmericanGraham Greene

Regel- och normbrytare

A Confederacy of Dunces – John Kennedy Toole
Bartleby, the Scrivener – Herman Melville
Habibi – Craig Thompson
How to be Both Ali Smith*
OrlandoVirginia Woolf
Nights at the Circus – Angela Carter*
Nineteen Eighty-Four – George Orwell
Psmith, Journalist – P. G. Wodehouse
The Moor’s Last SighSalman Rushdie
Zami: A New Spelling of My Name – Audre Lorde*

 

Sammanlagt har jag läst 26 av titlarna på listan och dessutom böcker av ytterligare 21 författare. Tre av böckerna har jag börjat läsa, men gett upp halvvägs. Av de olästa titlarna vill jag läsa 23.

 

Photo by Glen Noble on Unsplash

52 bra saker: Fina kollegor

Det finns många anledningar till att jag fastnat på min nuvarande arbetsplats. Ett är att det är nära hem, ett annat att eleverna är finfina, men en av de största orsakerna är ändå att jag trivs så bra med mina närmaste kollegor. Vi är alla lite egna och visst kan det gruffas lite ibland, men mest är det bara trevligt att vara på jobbet. Egentligen är det faktiskt inte så många år jag jobbat med just dem, jag började på estetiska programmet hösten 2014, men det känns hemma och jag har inga skäl att flytta på mig.

I höstas bytte vi lokaler och det har varit lite snurrigt. Bland annat har vi inte haft någon gemensam hemvist för eleverna och inte heller något gemensamt arbetsrum för oss lärare. Jag som trodde att ett litet arbetsrum med få kollegor skulle vara toppen har saknat gemenskapen, även om det egentligen kanske är lättare att få något vettigt gjort i det arbetsrum där jag suttit den här terminen med endast två av mina trevliga kollegor så gillar jag när det rör på sig mer. Jag sitter gärna kvar i lugn och ro på eftermiddagarna och jobbar, men de korta pauser som finns under dagarna vill jag gärna ha sällskap.

Bilden föreställer mitt redan stökiga skrivbord i vårt alldeles nya, gigantiska arbetsrum som tidigare varit gym. Har planer på att hänga upp boxningssäcken jag fick av några elever förra året. Det finns en del krokar att använda.

Smörigt, pinsamt och alldeles underbart!

En sak som jag gillar är att få gråta en skvätt ibland för att bli av med lite frustration. Att rensa tårkanalerna gör gott. Det bästa är självklart om det inte behöver hända något hemskt, för sådan gråt klarar jag mig utan, liksom den gråt som kommer när orken helt tagit slut. Däremot ser jag gärna på tv-program som får mina tårar att rinna. Eftersom jag är av den blödiga sorten räcker det med valfri prisutdelning i sport eller annat. Jag luras också av precis alla amerikanska tv-seriers försök att få mig att brista i gråt, men mest av allt gråter jag faktiskt till Allt för Sverige. Inte ens en minut av senaste avsnittet behövdes innan jag behövde torka tårarna.

Nionde säsongen har just inletts och nio amerikaner och en kanadensare söker efter sina rötter i Sverige. Egentligen är det ett rätt fruktansvärt program, men amerikanskt smör och svensk nationalism i en enda sörja. Ändå kan jag inte låta bli att titta. Det är något fint med människor som verkligen vill veta mer om sin släkt och landet de flydde från. Varje säsong slås jag över hur överväldigade de blir av sådant som vi ser som självklart, men jag får också se platser som jag aldrig besökt och får därmed en mer komplex bild av vårt avlånga land. Sedan är det alltid lika lustigt som pinsamt när Anders Lundin ska lära dem svenska ord och fraser, som “visittervälute” och “snickra på sommarstugan” i årets premiäravsnitt.

Mest av allt hade jag dock önskat att tävlingsmomentet hade försvunnit och att fokus istället hade varit att deltagarna fått uppleva Sverige och dessutom alla träffa sina släktingar. Allt behöver inte vara en tävling utan det hade blivit ännu bättre om  vi bara få lära känna alla deltagare och fått jämföra de liv deras släkt hade i Sverige med det som blev i Nordamerika. Då hade det blivit mer folkbildning och det föredrar jag alla dagar i veckan framför tävlingar. Möjligen kunde de tävla om något extra i varje avsnitt, utan att förlorarna behöver åka ut. Om någon nödvändigtvis ska vinna så hoppas jag i alla fall att det blir någon mer sympatisk än de senaste åren. I år verkar de tävlande ovanligt sympatiska så här långt, så den chansen känns god. Och vi vet ju att alla deltagare kan få kontakt med sina släktingar om de vill, för en av dem träffade de ju i första avsnittet.

 

Nobelnovember

Utmaningen att läsa något av alla nobelpristagare i litteratur är långt mer ständig än Svenska Akademiens ständiga sekreterare. Nu i november gör jag ett extra ryck och hoppas kunna bocka av några tidigare olästa författare på min lista.

Prio ett är att läsa något av de tre kvinnliga pristagare jag ännu inte läst något av. De är Grazia Deledda (1926), Svetlana Aleksijevitj ( 2015) och Olga Tokarczuk (2018)

Prio två är att läsa alla olästa pristagare på 2010-talet. En lista hittar du här.

Prio tre är valfri oläst pristagare.

 

Här finns en lista över alla nobelpristagare och de jag har läst är markerade. Som ni ser finns det en hel del kvar att göra.

Välkommen till Nobelnovember, häng gärna på och läs en nobelpristagare eller fler under månaden som kommer.

Prenumerera på nyhetsbrev

Att prenumerera på en blogg som uppdateras varje dag kan nästan bli stressande och därför har jag tänkt att erbjuda ett nyhetsbrev varje månad med länkar till några av inläggen som publicerats för att ge er läsare ett urval. Jag håller på att lära mig att använda tjänsten Mailchimp och inser att jag har mycket att lära. Jag hoppas ändå att ni vill prenumerera på nyhetsbrevet och i så fall kan ni klicka här eller fylla i er mailadress nedan.

Efter registrering får ni ett kort välkomstmail och om några dagar planerar jag att skicka ut november månads nyhetsbrev. Trots att det när ni registrerar er står att ni kan välja att få reklam och annat från mig, är det endast ett nyhetsbrev per månad som kommer att skickas ut. Det är ju inte direkt så att jag säljer någonting.



Tomma hjärtan

I Juli Zehs senaste bok Tomma hjärtan tas vi med till ett Tyskland i den nära framtiden. Angela Merkel är ett minne blott och istället har högerextrema krafter tagit över makten. Det är inte bara i Tyskland som nationalismen blivit religion, utan även i större delarna av Europa. I en tid som kallas “postfaktisk” vet ingen längre vad sanningen är eller vad som egentligen kan ses som ont eller gott.

Huvudpersonen Britta har tillsammans med sin kollega Babak ett framgångsrikt företag som heter Bron. De arbetar med människor som är självmordsbenägna och på ytan lyckas de fantastiskt bra. Ju mer vi får veta om företaget blir det tydligt att ingenting handlar om att hjälpa någon, utan att utnyttja systemet på ett riktigt cyniskt sätt. När vi träffar henne första gången vet vi ingenting om företagets mörka hemlighet. Istället får vi möta en ganska vanligt, hårt arbetande småbarnsförälder, som tillsammans med sin man förbereder en middagsbjudning för sina nära vänner Janina och Kurt. Kurt lagar mat och Brittas uppgift är att underhålla gästerna.

Under middagen avslöjar samtalet hur mycket deras land har förändrats och det är skrämmande att följa. Gamla tvingas sälja sina hus för att unga ska få bostäder och placeras istället i palliativfastigheter, men värst är kanske hur det ledande partiet Myndiga medborgare förändrat samhällsstrukturer så att medborgarna har väldigt lite att säga till om. Många har till och med slutat rösta, då de inser de ändå inte kan påverka något. Slagordet är “slankt och sunt mot framtiden” och målet är att ta bort så många politiska instanser och kommittéer som möjligt. De sparar skattepengar, men centrerar också makten till sig själva. Den som likt Britta och hennes man tillhör medelklassen klarar sig som alltid bra oavsett ledande parti. Britta klarar sig dessutom extra bra, då företaget Bron verkligen har lyckats tjäna pengar på något som egentligen borde skrämma dem.

I slutet av kvällen rapporterar nyheterna om ännu ett terrordåd. Något som blivit vardagsmat. Ingen grupp tar på sig det, men det visar sig att händelsen får stor betydelse för Britta och hennes företag.

Tomma hjärtan är en riktigt obehaglig bok om en samhällsutveckling som inte alls är osannolik. Jag dras med i berättelsen och läser den snabbt, snabbt. Däremot hade jag kanske önskat ännu mer av samhällskritiken och mindre av de rena thrillerdragen. Oavsett är det här en spännande bok om oväntade problem och frågor i en mycket märklig framtida värld.

%d bloggare gillar detta: