enligt O

Färskt i pocket

By enligt O | 2011/04/24 - 12:07 | Böcker Allmänt

En av förra årets absolut starkaste läsupplevelser var Fortfarande Alice av Lisa Genova (Bonnier Pocket) Jag led med Alice som slutar vara sig själv efter att hon drabbats av alzheimers och kanske gör min rädsla för att själv drabbas att boken talar så till mig.

Vinteräpplen av Josefin Sundström (Bonnier Pocket) handlar om överlevnad. Tre kvinnor i olika generationer porträtteras i denna gripande och välskrivna roman.

Även Inlåsta av Emma Donoghue (Pocketförlaget) handlar om att överleva. För Jack och hans mamma är Rummet hela världen. Ofattbart att människor kan vara så grymma att de låser in en ung kvinna och utnyttjar henne.

Du kan vinna Bara ett barn av Malin Persson Giolito (Pocketförlaget) här, men även om du inte vinner tycker jag att du ska införskaffa denna starka roman om ett utsatt barn som många vill hjälpa, men trots det inte får till det.

Konsten av vara otrogen på Facebook av Gunilla Bergensten (Månpocket) är en bok som speglar vår samtid på ett bra och ganska roligt sätt. Skratten fastnar dock i halsen många gånger.

Lite ungdomslitteratur kanske? Om du inte redan läst Det är så logiskt alla fattar utom du av Lisa Bjärbo (Rabén & Sjögren) ska du definitivt göra det. Det är en mycket bra bok om vänskap och kärlek.

Eller varför inte läsa brevromanen Emmy Moréns dubbla liv av Barbara Voors (Pocketförlaget) där en yngre Emmy och en äldre dito skriver till varandra om livet. Mycket bra.

Idel kvinnor och då är det inte ens Internationella Kvinnodagen, utan faktiskt Världsbokdagen.

Får kvotera in en man då och ännu en ungdomsbok. I Tretton skäl varför av Jay Asher (Pocketförlaget) får vi lyssna till varför Hannah valt att ta livet till sig. Clay är den som lyssnar och funderar hur han kan ha orsakat det.

Jag slänger in två deckare också då Håkan Östlundhs två första deckare om Fredrik Boman nu kommer i ny upplaga på tisdag. Släke och Dykaren heter de och ges ut av Månpocket.

Läs också:

Mer semesterbokspan

By enligt O | 2011/01/22 - 08:30 | Böcker Allmänt

1 Comment

Befinner mig på ett mysigt hotell på Ko Lanta med både pool, strand runt knuten och en hel drös svenska turister. Det senare kunde jag kanske vara utan, men det betyder i alla fall att jag har en hel del bokspan på lager och dessutom att det finns en ganska välfylld bokbyteshylla. Jag har ännu så länge placerat en bok där med en hälsning i och den är redan borta. Har dock inte sett någon som läst boken i fråga.

Ett konstaterande är att svenskar läser deckare på semester. Eller kanske alltid. Jag har sett fler Jungstedt, en författare som jag själv inte riktigt har förstått storheten med, Läckbergs Predikanten, Keplers Hypnotisören och Östlundhs Jag ska fånga en ängel, som visserligen inte är en klassisk deckare.

Själv läser jag just nu Den amerikanska flickan av Monika Fagerholm och det går minst sagt trögt. Har fått varva med andra, mer lättsmälta böcker och har nu bara det sista 50 sidorna kvar. Kanske borde jag ge upp, men så dålig är den inte, bara väldigt, väldigt seg.

Läs också:

Mina favoritdeckare del 2

By enligt O | 2010/12/09 - 21:52 | Deckare

3 Comments

Gubbarna måste ju få en egen lista. Här kommer mina tio favoritdeckare och precis som med deras kollegor på den här listan kommer jag säkert att glömma några.

1. Harry Bosch – I love Harry! Han är hopplös som få, men det går inte att låta bli att älska honom.

2. Erik Winter – Det här är en lite mer ordentlig man än de flesta deckarhjältar. En trotjänare som jag följt sedan starten.

3. Tomas Lynley – En riktig gentleman som helt klart hade kunnat bli vansinnigt tråkig, men han är alldeles för trevlig för det.

4. Gunnar Barbarotti – En mysig polis som jag gärna läser mer om. Har bok två i hyllan, men det blir aldrig av.

5. David Hunter – Något neurotisk läkare som blir inblandad i allt möjligt och omöjligt.

6. Roy Grace – Lugn och trygg polis som arbetar i Brighton.

7. Fredrik Boman – Också en favorit som jag gärna återser.

8. Harry Hole – Måste så klart vara med på listan trots att han spårade ur mer än lovligt i förra (sista?) boken.

9. Christer Sjöberg – Styr sitt team med varm hand. Bidrar till att göra Hammarbyserien riktigt läsvärd.

10.Tony Hill – En gammal favorit måste få vara med trots att jag främst mött tv-versionen den senaste tiden. En intressant person helt klart.

Slutsatsen? Jag vill läsa mer om många av dessa gubbar. Dags för deckarmaraton i jul kanske?

Vilka är dina favoritdeckare?

Läs också:

Vad tycker jag egentligen?

By enligt O | 2010/11/12 - 07:36 | Böcker Allmänt

Leave a comment

Jag ska fånga en ängel av Håkan Östlundh är en svår bok att skriva om, inte för att handlingen är speciellt komplicerad, men för att jag faktiskt inte vet vad jag tycker om den. Jag har tidigare läst två deckare av Östlundh och gillat båda, men det här är snarare en romantisk berättelse där en av de älskande råkar vara polis. På Månpocket, som ger ut pocketversionen idag, kallas den relationsroman och som en sådan är den inte dum.

Vi får träffa Paul, en nyskild polis och Ylva, gift förlagschef, som har ett passionerat förhållande. Det sparas inte på sexskildringarna, ibland lite väl explicita och jag kommer ibland på mig själv att smårodna lite åt ordvalen. Om en kvinna skrivit den här boken hade det ropats om tantsnusk, var så säker. Samtidigt gillar jag Ylva och Paul och jag följer gärna deras förbjudna förhållande. Egentligen tycker jag att det är vid de bådas tankar kring varandra, livet och kärleken som Östlundh borde ha stannat.

Istället låter han Pauls arbete och ett par fall ta allt för stor plats för att vara en relationsroman och för liten plats för att vara en kriminalroman. Det hade kunnat bli en liten bihistoria, men istället får den tillräckligt mycket plats för att jag ska engagera mig i tonårspojkarna som fallen rör, men för lite information för att jag ska kunna förstå motiven för deras handlingar riktigt. Det är som om jag läst två halvfärdiga romaner och det är det som gör mig både frustrerad och osäker på mina åsikter om boken.

Som en tredje spår finns Pauls relation till barndomsvänner Mats och Sam. Sam, som nu är författare på Ylvas förlag och Mats som det gått illa för och som har en son som ser ut att hamna lika snett. Det är lite Mystic River , men inte heller den här berättelsen når ända fram.

Om det är Ylva man vill fördjupa sig i istället är inblicken i förlagsvärlden ganska intressant, men inte heller den delen av boken ger mycket mer än en kort glimt av det som egentligen skulle kunna ha skildrats. Det skickas kängor åt höger och vänster inom litteratur- och medievärlden, men det blir aldrig varken speciellt vasst eller underhållande tyvärr.

Jag hade kunnat tänka mig att läsa någon av de fyra böcker som finns som synopsis i Jag ska fånga en ängel, men i kombination blir det här inte mer än en av alla böcker som jag snabbt tar mig igenom. Språket flyter på och jag vill hela tiden läsa vidare, vilket trots allt är något att eftersträva. Inte dåligt, men inte heller bra. Jag har svårt att precisera mig mer.

Läs också:

Ribban är lagd

By enligt O | 2010/08/07 - 08:51 | Deckare

1 Comment

Den första författaren jag prövade av de femton jag planerar att läsa i år var en höjdare. Håkan Östlundh har alltså lagt ribban högt med sin debut Släke från 2004. Förra deckaren Blot som är den fjärde boken om Fredrik Boman var nominerad till Deckarakademins utmärkelse Årets kriminalroman 2008. Den vill jag definitivt läsa, men först måste jag såklart läsa Dykaren och Terror.

Åter till Släke och den första boken om Fredrik Boman och hans familj. Fredrik, som just flyttat till Gotland och fått jobb på Visbypolisen upplever en riktigt actionfylld sommar i det annats så lugna semesterparadiset. Det fungerar lite annorlunda än i Stockholm och hans nyfikne granne lämnar ut Fredriks telefonnummer till en orolig bekant som hittat en misstänkt och illaluktande bil som stått parkerad vid en badplats under längre tid. Det stinker av släke på platsen, illaluktande tång alltså. Jag har äntligen fått veta vad ordet betyder.

Det hela utvecklas till en riktigt läskig historia med flera brutala mord. Jag hade svårt att lägga ifrån mig boken och tyckte att den var både spännande och välskriven. Möjligen börjar det bli lite tröttsamt med deckare där mördaren kommer till tals i kursiverade partier, men de fyller ändå sin funktion. Språket är bra och har ett väldigt skönt flyt. Jag gillar också Östlundhs sätt att lägga ut ledtrådar, utan att på något sätt bli övertydlig. Möjligen går det lite snabbt i slutet, men det här är definitivt en författare jag vill läsa mer av. Jag gillar dessutom både Fredrik Boman och hans fru Ninni som har lite svårt att vänja sig vid sin nya hemort. Det verkar hyfsat ensamt att vara polisfru på Gotland sommartid.

Den 13 januari ges en roman av Östlundh ut på Forum bokförlag. Den heter Jag ska fånga en ängel. Den läser jag gärna, men först Dykaren som bjuder på mer sommar, mer Gotland och fler mord.