Josefine Lindén

Januariböcker att se fram emot

 

Nytt år och nya böcker som väntar på att bli lästa. Här är några av de titlar som kommer ut under månaden, som jag ser fram emot att läsa. Och nej, alla kommer jag självklart inte hinna med, men listor är ändå kul.

Juliette — kvinnan som läste på metron, Christine Féret-Fleury, [sekwa], januari

Kvartetten, Aja Gabel, [etta], januari

Utom sig, Sasha Marianna Salzmann, Weyler förlag, januari

Vår älskade, Kamila Shamsie, Bokförlaget Polaris, januari

Away days, Josefine Lindén, Pintxo förlag, 4 januari

Kärlekens lagar, Sarah Title, Forum Bokförlag, 4 januari

När du läser det här, Mary Adkins, Lavender Lit, 10 januari

Lycka, Johan Kling, Natur & Kultur, 12 januari

Brev från min barndom, Emma Reyes, Norstedts förlag, 14 januari

Det vi glömde säga, Klara Grede, Albert Bonniers förlag, 18 januari

Vill inte, vill, Per Nilsson, Rabén & Sjögren, 18 januari

Gråleken, Maria Sveland, Harper Collins, 21 januari

Varm mjölk, Deborah Levy, Norstedts förlag, 21 januari

Från kust till kust, Jane Green, Printz Publishing, 23 januari

I döden för dig, Maria Ahlsdotter & Mian Lodalen, Bonnier Carlsen, 23 januari

Så jävla kallt, Lova Lakso, Rabén & Sjögren, 25 januari

Mai betyder vatten, Kayo Mpoyi, Norstedts förlag, 28 januari

Där rinner en älv genom Saivomuotka by, Pia Mariana Raattamaa Visén, Albert Bonniers förlag, 29 januari

Kastanjemannen, Søren Sveistrup, Albert Bonniers förlag, 29 januari

Drömmen runt hörnet, Lucy Dillon, Bokförlaget Forum, 31 januari

 

Här finns hela listan med böcker jag ser fram emot i vår.

Tio bra böcker för unga

portletResources

Nu har många lärare semester och jag har på flera håll sett just lärare önska tips på nya och bra ungdomsböcker. Jag tänkte bidra med en lista hyfsat färska och mycket bra böcker. Som vanligt har jag läst fler böcker av kvinnor än män, men så ser det lite ut i genren också.

Du, bara, Anna Ahlund (2016) handlar om John och Frank och att våga vara kär. Charmig och rolig, men också en känslosam och stark bok. (Unga vuxna)

Djupa ro, Lisa Bjärbo (2015) handlar om en grupp vänner som kommer tillbaka hem för att begrava en vän. Starkt om sorg, vänskap och kärlek. (Unga vuxna)

Jag lever, tror jag, Christine Lundgren (2016) handlar om Kim som under våren i trean mister sin bästa vän Moa. Mycket stark bok. (Unga vuxna)

M varken mer eller mindre, Petra Backström (2016) handlar om Maj som är 19 år och har ett minst sagt komplicerat kärleksliv. Underbart frispråkigt. (Unga vuxna)

Om jag var din tjej, Meredith Russo (2016) handlar om Amanda, som tidigare var Andrew men är för övrigt en befriande normal kärlekshistoria. (Unga vuxna)

Onanisterna, Patrik Lundberg (2014) om hur Kim försöker hitta sig själv och flyr småstaden för Malmö. (Unga vuxna)

Som eld, Sara Lövestam (2015) handlar om Lollo och Anna, som blir förälskade i varandra trots att de är väldigt olika. En fin bok om kärlek och klass. (12-15)

Som stjärnor i natten, Jennifer Niven (2015) tar upp det svåra ämnet psykisk ohälsa, men är också en fin skildring av vänskap och kärlek. (12-15)

TIFO, Josefine Lindén (2016) en bok om Tanya, Isak, Fredrik och Oday som delar passionen för fotboll. (Unga vuxna)

Tio över ett, Ann-Helén Laestadius (2016) är en berättelse om Kiruna, staden som måste flyttas för att inte rasa. Maja bor precis över gruvan och har svårt att slappna av. (12-15)

 

 

När fotboll är livet

TIFO_promo2_300dpi

Det var många år sedan jag hade årskort och gick en massa på fotboll. Fortfarande är Blåvitt laget i mitt hjärta och visst är det speciellt att stå på Gamla Ullevi, med en blå och vit halsduk och lyssna på fantastiska Snart skiner Poseidon med Joel Alme, medan spelarna vandrar in på planen. Det framkallar alltid en tår eller två.

För Josefine Lindén är det AIK som gäller. Hon verkar leva och andas AIK. Inte konstigt då att hennes första bok för unga vuxna handlar om just fotboll och även om det är ett lag utan namn, tänker jag självklart på just AIK. Mycket av den problematik kring bemötande finns säkert i många klubbar, men visst finns den mer i de största och inte sällan ses alla AIK-fans som bråkstakar. Det är kanske därför Lindén skrivit en bok ”från ståplats”.

I TIFO får vi följa Tanya, Isak, Fredrik och Oday, som alla älskar sitt lag över allt annat. De går självklart på alla matcher, hemma och borta och är engagerade i att skapa ett grymt tifo (en hyllning till sitt lag med hjälp av t.ex. flaggor och banderoller). Passionen för fotboll är tydlig och medryckande. Kanske krävs det att läsaren gillar fotboll, men TIFO är också en bok om vänskap och kärlek. Mycket kretsar dock kring laget och hur det finns bra och mindre bra supportrar. Kritiken mot att många, inte minst media, klumpar ihop alla notoriska fans och ser dem som bråkstakar. Riktigt så enkelt är det självklart inte, men visst finns även de. Isaks brorsa till exempel, han tillhör Firman och har inte bara fotbollen i fokus.

Kärleken står Isak och Tanya för. De som varit vänner sedan de var små, men nu börjar se varandra som något annat, något mer. Visst tar de en risk då de låter vänskapen övergå i kärlek, men de vågar. Jag tycker om beskrivningen av deras nya förhållande och gillar att Lindén lyckas tydliggöra känslorna med ganska få ord. Att Oday känner likadant för Tanya är något som finns i bakgrunden och gör att vi anar en konflikt. Fredrik är väl egentligen den som står minst i fokus genom boken.

TIFO är en tunn bok och förhållandevis lättläst, trots att den kategoriserats som ”unga vuxna”. Jag kan tänka mig att den kan nå en hel del ungdomar som inte gillar att läsa böcker speciellt mycket. Det märks att Lindén kan sin sak och det kan säkert göra att riktigt fotbollsintresserade respekterar henne. Som ganska mycket mindre fanatisk supporter är det dock några saker jag reagerar på. När Isak blir misshandlad av en vakt, något som absolut är sannolikt, märks en syn på vakter och polis som säkert förekommer och som därför behöver finnas med i boken. Jag hade dock önskat att den synen inte stått oemotsagd. Den kategori ungdomar som boken vänder sig till behöver inte sällan hjälp med att nyansera bilden av poliser som fiender.

Att supportrar som tillhör Firmor gör fel är det ingen tvekan om och där vacklar Lindén inte alls, trots att hon låter Isaks bror Sam få mänskliga sidor. Det är bara bra. Jag har dock ingen förståelse för fans som förstör för spelarna i det lag de säger sig älska och en av de saker som säkert är stämningsfullt, men kan få en match avbruten, är bengaler. Det kan säkert vara så att de är ofarliga eller att arenorna byggts på ett sätt som gör röken värre än vad som är nödvändigt, men jag förstår verkligen inte varför det är nödvändigt att riskera en match för att få tända bengaler. Det är för mig mycket märkligt och är tyvärr en av de saker som kan få många att se klacken som bråkstakar. Tifo är fantastiskt, men det räcker med flaggor, banderoller och konfetti.

De invändningar jag har är dock minimala delar av en helhet som på ett målande sätt beskriver supporterkultur. Jag hoppas och tror att  når många läsare och lockar många att faktiskt läsa över huvud taget. Det är mycket skickligt att kunna skildra så mycket som hon gör med få ord och på förhållandevis få sidor.

 

 

Allt jag läser och vill läsa

Med några månaders mellanrum brukar jag sammanställa min läsning, mest för att få kontroll, men också för att ha något att gå tillbaka till vid behov. Klart är att en just-nu-enkät behövs när jag stressar runt och inte får flyt i min läsning.

Vid sängen: Ligger som vanligt massor, men just nu läser jag Jag vill inte dö, jag vill bara inte leverera av Sara Granér, som är roligt, men inte lika rolig som jag hade hoppats på. 

På soffbordet: Där ligger just nu ett par engelska grammatikböcker. Det jobbas i soffan och som vanligt är det grammatikövningarna jag har sparat till sist. 

I handväskan: Där finns ett par Novellix av Sara Stridsberg och Elin Wägner.

I öronen: Jag lyssnar forfarande på Väninnan av Eva Franchell, men nu är det bara en knapp timme kvar. Jag har helt enkelt promenerat för lite den sista tiden.

På läsplattan: Jag läser TIFO av Josefine Lindén, en bok om vänskap, kärlek och fotboll. Jag gillar än så länge, förutom att fel lag finns i bakgrunden hela tiden. 

Läser jag lite då och då: Små svarta lögner av Sharon Bolton har äntligen kommit igång efter drygt halva boken. Hade jag inte gillat Bolton, skulle jag gett upp för länge sedan. Jag gillar helt klart böckerna om Lacey Flint bättre.

På is: Jag började på Leif GW Perssons Mellan sommarens längtan och vinterns köld, men nu har jag gett upp. Inte helt dock, då jag vill läsa något av författaren, trots att det inte alls är min typ av bok.

Bokklubbsböcker: Jag ska läsa Lives Lost av Britta Bolt inför Amsterdamresan med Breakfast Bookclub, men eftersom jag har en liten hangup (och inte så liten heller) och måste läsa böcker i en serie i ordning ska jag börja med del 1 i serien som heter Lonely Graves. Bokbubblarna ska läsa En bön för de stulna av Jennifer Clement och den är inköpt, men inte påbörjad.

Längtar jag efter att få läsa: Jag ser fram emot att läsa The Woman in blue som är Elly Griffiths nya bok i serien om Ruth Galloway. Den har väntat ett tag, men nu är det dags. 

3 andra böcker i min TBR-hög: Den där högen är enorm, vilket gör att jag har svårt att välja och börjar duttläsa. Tre böcker som jag är lite mer sugen på än alla andra är I väntan på Bojangles av Olivier Bourdeaut (recex), Broderier (biblioteksbok) av Marjane Satrapi och Sanning med modifikation av Sara Lövestam (reafynd).

 

Hur är det med dig, har du koll på din läsning?

Tematrio: Långbetitlad

tematrio

Jag gillat verkligen långa titlar och hänger därför på Lyrans senaste tematrio. Bättre sent än aldrig ska tilläggas.

1. The Absolutely True Diary of a Part-Time Indian, av Sherman Alexie är en riktigt bra bok om Junir och hans liv i och utanför ett indianreservat.

2. Tiden går så långsamt när man tittar på den är Josefine Lindéns debut. Den handlar om det absolut värsta som kan hända, förlusten av ett barn och ett äktenskap.

3. Den dagen kastanjerna slår ut är jag långt härifrån är en fantastisk roman av Bodil Malmsten, drottningen av episka titlar.

 

Vilka ordrika titlar är dina favoriter?

När det värsta händer

tiden

Tiden går så långsamt när man tittar på den handlar om Caroline och Jonas som äntligen får ett barn. Ingenting blir dock så supermysigt som de trott, i alla fall inte för Caroline. Hon känner inte den himlastormande lyckan och får egentligen ingen hjälp att hantera det. Jonas njuter mer, men han har också ett liv utanför lägenheten, som så många män har när barnen är små. De behöver inte känna sig så begränsade och så fångade som kvinnor kan göra. Som jag gjorde, inte så mycket med första barnet som med andra. När den lille skrek, den äldre vägrade sova och jag grät ikapp med dem. När jag fyllde i en enkät på BVC och tydligt försökte visa hur kasst jag mådde, men bara blev bortviftad. När jag efter några månader började få en massa fysiska besvär, konstiga allergichocker, andningssvårigheter, panikångestattacker och inte hade kontroll på något. Men det var helt normalt. Allt var helt normalt. Caroline gick över gränsen och även om jag inte kan förstå hur någon kan släppa sitt barn från sjunde våningen, kan jag förstå känslan av ett totalt sammanbrott.

Josefine Lindéns debutbok handlar inte bara om förlossningsdepression. Långt ifrån. Det är, som Josefine Lindén själv sa, ingen utredande bok utan en roman. Fokuset på förlossningsdepression är inte alls lika stort som baksidan gör gällande och jag tycker faktiskt inte ens att Caroline är bokens huvudperson. Hon är katalysatorn, den person som för handlingen framåt med sitt agerande. Inte bara när det gäller det hemska hon gör mot sin dotter, utan flera gånger under bokens gång. Det är hon som står för det överdramatiska och jag kan irritera mig på henne av den anledningen. Större delarna av boken står hon dock i bakgrunden, utanför handlingen inte bara bildligt, utan också bokstavligt. Hon befinner sig i ett fängelse, långt ifrån den familj hon förstört.

Istället är det Jonas som står i centrum. Han som inte gick upp med sin dotter den där morgonen, utan vaknade först då hon redan var på marken. Då polisbilar och ambulanser störde lugnet. Det är han som förlorar sin fru och vakar vid sin medvetslösa dotters sida dygnet runt. Han är offret, men beter sig faktiskt inte så. Däremot är han kanske inte heller den perfekta person som han inledningsvis framstår som. Å andra sidan är han inte heller hämdlysten eller ens speciellt bitter, trots allt hans fru ställt till med.

Tiden går så långsamt när man tittar på den är en händelserik roman, som trots att den innehåller elände så det räcker och blir över, inte är en eländig eller svart bok. Det är en relationsroman med extra dramatik, ibland lite väl mycket dramatik, men en bra sådan. Det finns inte så mycket välskriven underhållningslitteratur i Sverige, men Josefine Lindén har helt klart skrivit en såväl välskriven som underhållande bok. Jag läser gärna uppföljaren som planeras komma ut om ett år.

 

 

Fredagsenkät en söndag

Hänger på Bokomaten-Viktorias fredagsenkät lite sent. Precis vad jag behöver för att hitta lite flyt igen. (det kan förresten vara de senaste månandernas vanligaste replik)

1. Vilken bok läser du nu?

Tja, allt och inget. De jag håller på med mest aktivt är Pappersstäder av John Green och Tiden går så långsamt när man tittar på den av Josefine Lindén. Mellan varven läser jag också Fågelburen av Lisa Jewell, som av någon konstig anledning har fallit i glömska och Grejen med verb av Sara Lövestam. För många böcker och allt för lite lästid helt klart.

2. Och vilken sida är du på?

Oj, då måste jag kolla. Sidan 202 i Pappersstäder, 61 i Tiden går så långsamt ..., 72 i Fågelburen (som jag kanske måste läsa om) och 21 i verbboken.

3. Brukar du utföra åverkan på de böcker du läser? Dvs klottrar du i dem, spiller kaffe på dem eller läser dem i badet så att de ångas vågiga?

Alltså, jag spiller ju inte på dem med mening, men visst händer det att det blir fläckar. Inte jätteofta dock. Läser i badet, vid stranden och på andra platser gör jag och skiter i om det kommer vatten och sand på dem. Tar dock inte med de böcker jag är riktigt rädd om till sådana platser. Klottrar gör jag ibland, oftare viker jag hundöron. Däremot skulle jag aldrig bryta ryggen, det är big no-no i min bok. Mår dåligt när jag ser hur vissa viker sina pocketböcker dubbla åt fel håll.

4. Påverkar titeln/omslaget dig om du överväger att läsa en bok?

Det beror på. Är det en författare jag vet är bra skiter jag i omslaget, men handlar det om en för mig okänd författare har omslaget stor betydelse. Jag spontanköper liksom inte en ful bok.

5. Sidantalet, då?

Definitivt. För tjocka böcker går oftast bort om det inte handlar om en riktig favoritförfattare. Tegelstenar är ofta böcker som mått gott av att kortas ner.

Önskar er en trevlig söndag. Själv hinner jag tyvärr inte läsa, då jag ska titta på när grabbarna O spelar handboll och innebandy. Läsande mammor på läktaren uppskattas inte.

 

 

Scroll to Top