Sport

Fem minnesvärda sporthändelser

Sport är kultur och idag fokuserar jag på sporthändelser jag minns. Inte de objektivt största i historien alltså, utan mina personliga favoriter.

VM-brons i fotboll 1994 är såklart en sporthändelse som inte går att bortse ifrån. Jag var 20 år, såg matchen med kompisar och efter den gick vi ut på stan. Ofta har jag svårt att förstå att mina elever inte ens levde när det här hände.

OS-silver i fotboll 2021 (eller 2020, fast ändå inte 2020) är kanske egentligen en ännu större händelse. Det är bara det att du vinner en bronsmatch och förlorar en final när du får silver.

Blåvitts seger mot Manchester United  i Champions League 1994 är en av de fotbollsmatcher jag minns mest. Jag såg även segermatchen mot AC Milan på plats på Nya Ullevi.

OS i Aten 2004 innehöll så många stora händelser att jag inte kan välja. Främst gäller det friidrott där såväl Carolina Klüft, Stefan Holm och Christian Olsson tog guld. Det gjorde även kanotisterna Henrik Nilsson och Markus Oscarsson, medan Ara Abrahamian snarare förlorade ett guld och blev en av tidernas mest bittra silvermedaljörer.

Skidstafetten 4 x 10 km, OS i Sarajevo 1984 blev lite väl spännande när Thomas Wassberg börjar trögt, men kommer in som etta, en plats som försvaras av Benny Kohlberg och Janne Ottosson, men när Gunde Svan ramlar på sista sträckan blir det lite väl spännande innan Sverige tog guld 50 meter före Sovjetunionen. Egentligen var det kanske ännu coolare när Thomas Wassberg tog guldet på femmilen före sin lagkamrat och störste konkurrent Gunde Svan.

 

Påminnelse om aktuell bok

Det-riktiga-landslaget1-300x459 (1)

Hjärtat började klappa redan under nationalsången och än så länge (det har gått en kvart) spelar svenska landslaget riktigt bra. Oavsett resultat i dagens match har de gjort en fantastisk turnering, men visst skulle det sitta fint med ett guld.

Dagen till ära vill jag påminna om Det riktiga landslaget av Moa Svan. Så här skrev jag om den när den var alldeles färsk:

Ju mer jag läser i Mia Svans bok, desto mer förbannad blir jag. Det blir så pinsamt tydligt hur stor del av fotbollsuppmärksamheten som herrarna får trots att de, som Svan påpekar, inte har spelat ett stort mästerskap på många år och dessutom inte har mer än ett drygt 20 år gammalt brons att skryta med. Missförstå mig rätt, jag älskar att titta på fotboll, men Svan har en rejäl poäng då hon påpekar att de största stjärnorna finns i det riktiga landslaget. Hon lägger fram bevis på bevis för varför det är Pia Sundhagens landlag, inte Erik Hamréns dito, som är det riktiga landslaget. Det är Lotta Schelin som gjort flest mål och Therese Sjögran som gjort flest landskamper. Det handlar inte om Anders Svenssons bil eller Zlatan Ibrahimovics taskiga inställning till sina kollegor i det riktiga landslaget, inte heller om svenska fotbollsförbundets kassa bortförklaringar, utan om att riktigt bra idrottsutövare inte får den uppmärksamhet och cred som de förtjänar.

Hela inlägget hittar du här.

Det känns som att det vänder nu. En OS-final för Sverige, för svenska landslaget är vad det talas om nu. Inte damlandslaget. Inte för att det är något fel med damer, men äntligen känns det som att de här ruskigt duktiga fotbollspelarna faktiskt är det riktiga landslaget. Klart är i alla fall att mina barn fått nya idoler att lägga till Lotta Schelin.

Nu håller vi tummarna för en medalj av den ädlaste valören.

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: