Dag: 22 september, 2011

Kvällen

Det blev bubbel med Pernilla och co. Sedan mingel hos Sekwa och Printz. En koll med Pagrotsky och med hans inbjudan till Bonniers. Nu mat. Trevlig kväll!

Behöver lite bubbel!

De tar på krafterna att vara på mässan. Det känns som om jag inte hunnit med någonting alls, men det är ju inte riktigt sant. Skönt att kunna landa i bokbloggarrummet lite ibland. Här är det lugnare än på mässgolvet. Trevligt sällskap dessutom.

Snart dags för lite bubbel med lika trevligt sällskap. Behöver dessutom få i mig en sen lunch eller tidig middag.

Dagens trevligaste måste de tappra grabbarna på Thorén & Lindskog som förhoppningvis ska passa mig. Curryvursten, ett säkert kort vad jag förstår.

Dagens sötaste måste Elisabeth Grate vara. En sådan tjusig dam.

Dagens starstruckmoment var helt klart när jag såg Bob Hansson. Var nästan lite sugen på att gå farm och klappa honom lite, men jag lyckades hejda mig.

Dagens “harvisettsförr” när jag träffade Mattias på Piratförlaget, som jag ju träffar varje dag, men aldrig har sett i verkligheten.

Nu ska jag träffa Skrivarmamma!

En bra början på dagen

Det blev inte så många seminarier som jag tänkt. Så klart. Tur är väl det. Jag har vandrat runt med Lyran ett tag, pratat med trevliga förlagsmänniskor, fått lite böcker. Däremot har jag glömt att äta lunch och är sanslöst törstig. Det får bli en tur till bokbloggarrummet.

Nu blir det seminarium med Jenny Jägerfeld och Malin Isaksson om unga utåtagerande tjejer. Jag tror att jag har Isnätterna hemma, men jag vet att jag inte läst den. Den utforskar unga tjejers förhållande till bland annat våld. Huvudpersonerna är två systrar, Jenny och Jojjo. Jenny är äldst och vet inte riktigt vad hon ska göra med sitt liv. Hon är passiv på ett farligt sätt. Lillasyster håller på att tappa studierna helt och hon är definitivt den driftigare av dem. Tillsammans vågar de mer än de gör var för sig. Reagerar vi annorlunda på utagerande tjejer som låter mycket och som vandaliserar än vi hade gjort om det var killar? Tänker vi att tjejer som gör så här automatiskt har psykiska problem?

De är olika, men ändå tajta. Jenny kallar dem pseudotvillingar, då de är så nära i ålder och har en speciell och nära relation. Lite som mina grabbar har redan nu. Undra hur det kommer att bli för dem när de blir äldre.

Jag gillade det utdrag som Malin läste. Tror att detta är en bok för mig. Det handlar om ett slags likhetsprojekt för att bli samma person, lekfullt men ändå obehagligt, Malin menar att det är en slags lek som ger systrarna ett annat handlingsutrymme. Vem är egentligen vem och kan de ställas till svars för sina handlingar? De får uppmärksamhet och status, men mamman är skeptisk. Pappan tycker att det är lite gulligt att de vill var lika, precis som när de är små. Brorsorna ser att systrarna har blivit stora och är lite fascinerade.

Systrarna vågar mer då de är två personer i en. Det finns dock någonting destruktivt, något obehagligt i det hela.

Pssst!

Ni glömmer väl inte bort att jaga författare? Vem får Bingo? Vem får flest poäng? Jag är väldigt, väldigt nyfiken på hur kreativa ni är.

Själv tänker jag i alla fall skåla med en och annan författare. Det ger poäng det, men jag kan ju inte ta böckerna själv.

Ut och jaga nu!

Dödsorsak kvinna

Organisationen arbetar i olika länder i världen. De arbetar med det som är den vanligaste dödsorsaken för kvinnor, nämligen våld och då oftast i hemmet. Karin Alfredsson är engagerad och tillsammans med journalisten Kerstin Weigl och bildjournalisten Linda Forsell ska hon rapportera om utsatta kvinnor i tio länder. Senast var de i Brasilien och härnäst reser de till Ryssland.

Hur kan det få vara så att kvinnor skadas så mycket, att det tillåts. För mig är detta det värsta tecken på ojämlikhet i världen både gällande kön och klass. Att poliser inte vågar, kan eller vill hjälpa. Att det är en sådan skam att vi interns talar om det. Kvinnor misshandlas. Våldtäkt normaliseras. Det är inte okej. Det är verkligen inte okej.

Tesen som dessa tre damer har är att medias ansvar är stort och att media är viktig. Vi måste prata, kvinnorna måste berätta och fler måste ändra sitt beteende, såväl män som kvinnor. Samhället måste arbeta med både kvinnor och män, både förebyggande och när det väl skiter sig.

I Spanien försöker man verkligen bekämpa våld med till exempel kvinnodomstolar. Man dokumenterar våld mot kvinnor tydligare, men däremot var detta det land där det var svårast att på kvinnor att ställa upp på bild. Media åläggs att rapportera våld mot kvinnor och den statliga radion sänder varje vecka.

I åtta av tio fall vill kvinnorna inte längre säga någonting som kan fälla mannen. Hur kommer man då åt det? Kvinnan har rätt att vara tyst, men mannen kan bli dömd ändå om andra bevis finns. Hjälper dessa domstolar då? Ja, genom att visa tydligt att det inte är okej att ens ge sin flickvän eller fru en örfil. De berättar om domaren Paloma som leder en kvinnodomstol i Madrid. Spännande. En kontrast till de få rättigheter som kvinnor hade under Franco. Kanske har det därför gått snabbare.

Bilder på misshandlade kvinnor är fruktansvärda. Syraskadade kvinnor, sönderslagna kvinnor,

I Pakistan får i princip inga män straff för de mycket vanliga syraattackerna. Vänligt också att kroppsdelar stympas. Karin Alfredsson berättar om en plastikkirurg som arbetar med många av dessa kvinnor.

Om könsstympning i Egypten. Om en flicka som dog. Historien spreds i landet och tiden verkade vara mogen för en lagstiftning mot omskärelse. Flickor blir fortfarande, men det börjar ändras. Förr var det 9 av 10 nu mycket färre.

Unik med projektet Dödsorsak: Kvinna är att de skildrar vanliga människors berättelser i ord och bild. Att uppmärksamma fall och få människor att ändra sina åsikter.

Projektet ska generera en hemsida med material för utbildning. Förhoppningsvis kan fler förändras. Den lanseras i februari.

Och vilka lyssnar på dett föredrag? Nästan bara kvinnor. Och TV4-mannen. Minns ni?

Med fötterna i två kulturer

Min pappa är snäll och min mamma är utlänning av Emmy Abrahamsson, vill jag absolut läsa. Den finns ju hemma. Huvudperson med svensk pappa och polsk mamma. Polska släktingar kommer och hälsar på under sommaren vilket gör att det blir ett långt ifrån långt sommarlov. Driver med fördomar mot polacker. Vi kan välja att se på vårt liv på olika sätt och syftet med boken är att skratta åt eländet. Budskapet är att det inte är bra eller nödvändigt att se livet i svart. Emmy har skrivit något nästan förbjudet och har fått reaktioner om att det skulle vara en rasistisk bok. Det är inte syftet, utan att faktiskt skriva en humoristisk ungdomsbok med värme.

Ingen annan är som du den tredje i serien om Agnes. Kämpar mycket med identitet. Konfirmationslägret är en chans att vara i majoritet. Samisk identitet. En viktig historia att berätta, då det finns ett utanförskap trots att man egentligen borde tillhöra en grupp.

Ann-Helén vände ryggen åt det samiska då hon var ung. Hon skapade en svensk identitet och ville inte bli kallad lappjävel. Hon vågade inte stå för sin samiska del utåt, men nu sitter hon här i kolt.

Är Ann-Helén Agnes? Mycket är påhittat, men mycket är sant. Emmy menar att det mesta är sant i hennes bok. Hon talar om ungdomar som känner igen sig i hennes böcker, oavsett om de har något samiskt i sig.

En av mina elever reflekterade över detta med identitet väldigt mycket. Hon är kristen och här i Sverige anses hon väldigt religiös, medan hon i hemlandet ansågs vara för lite religiös. Det går liksom inte att passa in någonstans. Hon skulle nog gilla böckerna om Agnes.

Emmy menar att identitet är lurigt och att man inte ska haka upp sig på att just forma sin identitet. Det kan hjälpa att söka sin identitet, men det kan också göra livet ännu mer komplicerat. Ann-Helén menar dock tvärtom att hennes samiska identitet och att forma den är mycket, mycket viktig.

Ska nu ta och läsa Emmys bok och sedan tipsa eleverna om den.

Äntligen här

Jag lyckades hinna med bussen trots att jag var försenad. Den var nämligen också sen. Skönt när dessa två saker sammanfaller. På centralen tänkte jag vara förutseende och ta ut kontanter. Var på väg att börja stortjuta när kortet togs av bankomaten.

Prövade nödkortet, men fick meddelande om att det var fel kod. Grät nästan på riktigt nu och ringde maken halvt hystrisk. Inte så sugen på att åka spårvagn till Angered får att hämta kontanter hos honom. Fixade att jag kunde få pengar av svägerskan som jobbar nära, men lyckades istället få ta ut lite pengar utan kod på Pressbyrån.

Nu har jag läkerol också.

Lika rufsig som vanligt är jag nu på mässan. Har hämtat en av nycklarna till bloggrummet och beger mig nu till frsta seminariet. Vi hörs!

Den sjätte stolen

Idag har Svenska Akademien sitt första möte efter sommaren och deras första viktiga uppgift blir att välja en ny ledamot till stol nummer 6, som tidigare var Birgitta Trotzigs. Sven Hedins gamla stol är det också.

Mina ursprungliga kandidater gillas inte av DN i alla fall. Jag hoppas på Yvonne Hirdman eller Staffan Göthe. Tidigare önskade jag också att Ann Heberlein eller Bodil Malmsten  blev aktuella men, som Petter så riktigt påpekade, är det kanske inte så lyckat att författare jag gillar blir så upptagna med arbetet i Svenska Akademien, att de inte hinner skriva böcker. Nu vill jag gärna läsa mer av de två förstnämnda också, men jag håller på dem ändå.

Theodor Kallifatides föreslås av många “vanliga människor” och det skulle varit ett bra val om han inte hunnit bli rätt gammal. Men visst, han är en skicklig författare och jag har stor respekt för honom. En person som inte är född i Sverige skulle dessutom behövas bland de aderton.

Fler verkar tro att det är Aris Fiorentos som tar plats i Akademien och dessutom tar över Peter Englunds syssla om några år.

Karin Johannison återkommer  i förhandsspekulationerna, så också i DN. Inte heller purung, men med en gedigen bakgrund. Låter som ett bra val.

Jag gillar också Ann Jäderlund skarpt och skulle gärna se en kvinnlig poet till i Akademin. Allt för att lyfta fram lyriken som lever ett tillbakadraget liv.

Snart vet vi vem det blir och slipper spekulera!

Ord och inga visor inför mässan

Jag bor ju för en gångs skull where the action is, så speciellt mycket packande och fixande bli det inte. Måste dock kolla busstider, då bilen får stanna hemma alla dagar utom söndag. Ska det minglas ska det minglas med vin!

Några av Ord och inga visors livsviktiga frågor tänkte jag besvara innan jag drar in till stan.

Vilken/vilka böcker ska jag ha med mig?

Vågar som vanligt inte åka någonstans utan en pocketbok i väskan och just nu ligger Mrs Dalloway där.

Vad ska jag ha för skor? 

Ett par skor för varje dag är rätt smart så att fötterna inte dör. Sneakers, converse, kängor och stövlar alltså.

Vad ska jag ha för kläder?

Ja du, det gäller att hitta något som är bekvämt, snyggt och som funkar både dag och kväll. En utmaning. Kanske knör jag ner en bytesklänning på fredagen, annars blir det mycket jeans, kanske någon kjol. Många lager för att det ska funka i det varierande klimatet är viktigt.

Hur löser jag visitkortsfrågan?

Jag har visitkort med och utan hemadress. Inte så flashiga, men de funkar.

Vilka seminarier ska jag gå på?

I teorin eller praktiken? Det blir mycket om läsning, unga tjejer och sexualitet. En del författare vill jag också lyssna på, som Annika Thor.

Vilka montrar ska jag besöka?

Jag vill till mina favoritförlag, gärna säga hej till de mindre som Sekwa, Elisabeth Grate, Gilla Böcker och X-publishing. Annars blir det mycket planlöst. Några engelska pocketböcker ska inhandlas och jag hoppas att The English Bookshop har en monter i år.

Hur ska jag klara mitt köpstopp på Bokmässan?

Köpstopp, schmöpstopp säger jag och skiter fullständigt i det den här helgen. I gengäld är jag beredd att förlänga det fram till jul.

Hur ofta ska jag blogga från mässan?

Lite från mobilen, men tror inte att jag orkar bära med varken iPad eller dator. Möjligen på söndag. Vi får se. Kanske hinner jag publicera några inlägg kvällstid, annars blir det bokmässa hela nästa vecka också!

Vad ska jag göra mer?

Träffa trevliga människor, mingla lite här och var och njuta av att ha all tid i världen. Stressen tänker jag skita i. Jag hinner det jag hinner och det kommer att räcka bra.

 

 

%d bloggare gillar detta: