Recensionsböcker

Vem bestämmer över min läsning?

När jag går igenom min läsning märker jag att många av de böcker jag läser är recensionsböcker, en del läser jag till mina två bokklubbar och så ska en och annan läsutmaning slutföras. Betyder det att jag inte bestämmer själv vad jag läser?

Jag skulle inte vilja se det så. Visst är det så att jag blir påverkad av förlagens utgivning, men kanske ännu mer av vad andra bokbloggare läser. Att som jag läsa nästan 100 bokbloggar betyder att boktipsen väller in. Allt kan jag inte läsa, men faktum är att jag läser bra mycket mer nu än jag gjorde innan jag började bokblogga. Böcker har alltid varit en stor del av mitt liv, men nu tar de mer plats än någonsin.

Både bokstavligen och bildligt ska tilläggas. Bokhyllorna svämmar över, för se bara för att jag får böcker betyder det inte att jag köper färre. Dessutom lånar jag ironiskt nog fler böcker än någonsin. Många böcker blir det helt klart.

Egentligen började jag fundera kring det här inlägget efter att jag läste Annikas inlägg om recensionsexemplar. Är det okej att inte läsa ut sådana?

Det som är speciellt med de flesta recensionsexemplar är att det är böcker som jag väldigt gärna vill läsa. Ibland dyker det upp överraskningar i lådan, men faktum är att de flesta av dessa passar mitt riktigt bra. Några väldigt konstiga böcker har dykt upp och då blir de tyvärr inte lästa alls. En bok jag inte bett om och inte lockas av blir inte läst.

När jag väl börjar läsa ger jag sällan upp. Detta gäller oavsett om det rör sig om ett recensionsexemplar eller inte. De böcker som får mig att orka längst är helt klart sådana som ska läsas till en bokcirkelträff.

Just nu börjar jag nästan bli lite stressad av alla böcker som ligger och väntar på att bli lästa. Jag tackar därför bara ja till böcker som jag är tämligen säker på att jag kommer att tycka om. Det känns bäst.

Hur tänker du kring detta?

 

Han kan väl inte varit ironisk?

“Vilken tur att du köper böcker också, när det bara kommit 4-5 bokpaket i lådan varje vecka den senaste tiden”, sa min man igår.

Jag håller verkligen med honom. Det är viktigt att inte bli utan läsning.

Hur kan man använda google så?

Jag har en blogg för att jag vill skriva. Jag vill utveckla mitt skrivande och pröva idéer jag haft. Jag går och suger på formuleringar och roar mig med att fundera ut oväntade vinklingar och angreppssätt när jag skriver t.ex. recensioner.

Annika Koldenius skriver om att googla ihop en recension och hänvisar till en diskussion i kommentarsfältet till detta inlägg. Jag har svårt att förstå hur någon kan med att klippa och klistra ihop en recension.

Kanske kan stressade recensenter lockas att inspireras av andra, men som Annika påpekar går det inte att göra det om recensionen publiceras på första recensionsdagen. Jag förstår inte heller syftet. Å andra sidan är det kanske inte överraskande om det förekommer, men tanke på att det hänt att inställda konserter recenserats.

När det gäller bokbloggare som snor från andra förstår jag absolut inte varför. Varför har man en blogg då? Vi har ingen press på oss att publicera något just på recensionsdagen, även om jag håller med Annika om att det är lite speciellt att faktiskt göra det.

Jag ska villigt erkänna att jag ibland läser andras recensioner av böcker jag också skrivit om och att jag då önskar att jag kommit på lika smarta och fyndiga formuleringar och vinklingar, men att skriva av är aldrig, aldrig ett alternativ. En länk bjuder jag dock gärna på, så att mina läsare får läsa riktigt bra texter om böcker.

Faktum är att jag sällan läser andras recensioner, varken bloggares eller “riktiga” recensenters, innan jag själv skriver mina inlägg. Precis som Annika skriver är det då troligen lätt att omedvetet inspireras. Däremot är det som sagt riktigt kul att läsa andras inlägg i efterhand. Ibland överraskas jag av hur lika vi tycker, men lika ofta blir jag chockad över hur olika två personer kan läsa en bok. Det är det som är det riktigt roliga med att läsa andras tankar om böcker de läst. Det är olikheten och den unika tonen som gör de bloggar jag gillar bäst. Jag vill inte ha standardiserade recensioner utan personliga reflektioner.

Ja, hur gör jag egentligen?

Boktokig undrar hur det går till när jag skriver en recension om en bok jag läst.  Helt klart är att jag inte har någon färdig mall. En mall skulle kännas både begränsande och tråkig. Jag tänker inte att jag ska skriva om handlingen först och sedan vad jag tycker om boken. Det viktigaste för mig är snarare att få fram det speciella med boken och känslan den ger mig.

Ibland blir det mycket om handlingen, ibland  nästan ingenting.  Jag avslöjar bara tillräckligt mycket för att läsaren ska kunna hänga med i mina tankar, men egentligen har denna del av inlägget en underordnad roll.  Jag länkar dock alltid till förlaget eller någon annan sida där man kan läsa mer om boken, men jag skulle aldrig kopiera en text från en förlagssida eller internetbokhandel i en recension. Det kommer aldrig att hända.

Att fundera kring huvudpersonerna och deras agerande är kul. Det gör jag ofta. Jag skriver också om vem som får mina sympatier, vad jag gillar med dem och vad jag inte tycker om. Känslan de väcker hos mig vill jag också gärna förmedla.

Ibland blir det mycket om språket. Eller ganska ofta skulle jag säga. Jag är en språknörd, men det är trots detta ofta svårt att förklara vad det är som är så bra med en författares språk. Ett citat kan vara en hjälp. Inte sällan viker jag ett hundöra för att lätt hitta tillbaka till guldkornen.  Handlar det om e-böcker lägger jag till en kommentar. Det är dock inte alltid jag läser igenom mina kommentarer när jag skriver inlägget om boken, men det är skönt att de finns där.

Är handlingen i boken extra komplicerad, eller om namnen är många, kan det hända att jag startar ett inlägg redan under läsningen. Ett väldigt ostrukturerat sådant, bara lösryckta meningar om saker jag inte vill glömma bort. Det kan vara ett namn, eller något som händer i boken, men lika ofta en koppling jag gjort under läsningen, eller en tanke jag vill komma ihåg.

Oftast börjar jag dock med ett tomt inlägg. Ibland börjar jag med en rubrik, men långt ifrån alltid. Det behöver ha gått någon dag sedan jag läste ut boken. Jag vill ha hunnit samla mina tankar. Nästan alltid har jag en idé och ett syfte med mitt inlägg. Jag vet också ungefär vad jag vill förmedla. Ett lyriskt inslag är lättare att skriva än ett kritiskt. Målet är dock att skriva genomtänkt oavsett vad jag tycker om boken.

Jag suddar sällan något jag skriver. Däremot flyttar jag ofta om meningar eller hela stycken. De flesta recensioner skriver jag ganska snabbt, men då har jag i regel hunnit tänka ett par dagar på boken och har ganska klart för mig vad jag ska skriva.

Mer och mer ofta länkar jag till recensioner av boken hos dagstidningar eller andra bloggare. Det borde jag dock bli bättre på. Jag har också börjat skriva ut om boken är ett recensionsexemplar. Onödigt egentligen kanske, men det har varit så mycket tjat om bloggare och recensionsböcker att jag gör det, i alla fall just nu. I alla fall när jag kommer ihåg det…

Jag taggar inlägget med ett betyg, men jag skriver inte ut betyget i själva inlägget. En kompromiss som jag är nöjd med. Det viktigaste är att presentera boken, inte att betygssätta den. Är man nyfiken på beyget så synd det om man utgår från startsidan, istället för direktlänken till inlägget. Varför det är så har jag dessvärre ingen aning om. I taggmolnet i högermarginalen går det också att klicka på betyg 3, 4 och 5 för att se vilka böcker som fått dess betyg.

Ungefär så här gör jag. Hur gör du?

 

En muta i min smak

Nu tänker jag vara precis hur glad som helst över en recensionsbok. Om jag sedan hyllar boken i fråga handlar det inte om att boken är fin eller ens att tygpåsen till också är superfin. Glad blev jag och tackar tänker jag göra. Tack. Läsa ska jag också definitivt.

 

 

Så här blir det från och med nu

En full bokhylla är en rikedom har idag fortsatt debatten om recensionsexemplar och huruvida gratis böcker gör att recensionerna blir onödigt positiva. En sansat och bra inlägg tycker jag och tänkte skriva lite om hur jag tänker göra.

Jag börjar nämligen också att tänka om. Tidigare har jag aldrig nästan aldrig skrivit ut om boken är ett recensionsexemplar, en egenköpt bok, en present från någon annan, eller kanske en bok som jag fått i ett bokbyte eller en bibliotekslånad sådan. Jag har helt enkelt tänkt att en bok är en bok är en bok och att det är ointressant hur den kommit till mig. De har recenserats på samma sätt och om en recension har blivit lång eller kort har handlat om min dagsform mer än varifrån jag fått boken.

Jag har inte sett detta som ett problem, men om det nu är så att någon känner sig osäker på min förmåga att recensera efter eget huvud, vill jag självklart ändra på det. Jag vill absolut inte att någon ska tro att jag känner mig tvingad att tacka för ett recensionsexemplar genom en positiv recension. Detta har dock aldrig hänt och kommer aldrig heller att hända. Jag kommer dock aldrig att brutalt och okänsligt såga en bok, jag vänder mig emot effektsökeri och att göra sig lustig på andras bekostnad. Det går att såga med finess, utan att vara plump.

Jag kommer alltid att skriva det jag tycker om en bok. Jag kommer att läsa böcker jag vill läsa oavsett om det handlar om böcker jag fått, köpt eller lånat. Jag kommer även fortsättningsvis att tacka nej till recensionsböcker jag inte känner mig lockad att läsa. Jag kommer att fortsätta läsa de recensionsböcker jag vill läsa och dessutom efterfråga de böcker jag verkligen vill läsa. Så länge jag inte recenserar som yrke kommer jag inte att tvinga mig igenom böcker jag inte tycker om, men jag ska försöka komma ihåg att skriva även om avbrutna böcker.

Från och med nu kommer jag att tala om vilket förlag som gett ut en bok och när den kommit ut, som en service till mina läsare. Tidigare har jag bara länkat till förlagets hemsida. Jag kommer också att tala om huruvida boken är ett recensionsexemplar eller inte för att undvika eventuella missförstånd.

Frågor på det?

Det här med att synas

Måste bara påpeka en liten, liten sak. Länkningar och många läsare i all ära, men det är kommentarerna som är det roligaste. Och då inte bara “vadbraduärkommentarer” utan mest av allt kommentarer som kan generera en diskussion. Vi diskuterar för lite tycker jag.

Mina frågor från förra inlägget kvarstår. Finns det bloggar som du tycker är finare än andra? Har man en finare blogg om man inte recenserar böcker man fått från ett förlag? Hur tänker du?

 

Det här med recensionsböcker

Det har skrivits en del av recensionsexemplar runt om i bokbloggarvärlden den senaste tiden. Jag skrev ett inlägg om det i våras efter artikeln i  Svensk Bokhandels sommarkatalog där några bokbloggare och förläggare intervjuades kring bokbloggar som fenomen. Piratförlaget ser möjligheten att nå fler läsare genom att skicka recensionsexemplar till bloggare, medan t.ex. Svante Weyler inte tror att bokbloggar har någon direkt betydelse. Jag har fått böcker från båda dessa förlag och har i veckan skrivit om både Hittebarnet från Piratförlaget och  Himmel och helvete från Weyler Förlag.

BookyDarling funderade då kring hur bokbloggare står sig gentemot ”vanliga” bokrecensenter. Är det så att vi bara skriver snällt och gullar för att gratisboken egentligen är en muta?
Jag har inget behov av att såga på ett elakt sätt, men visst både hissar och dissar jag böcker jag läst.  Detta bottnar i att jag vill vara ärlig och dessutom driva en blogg som inte bara innehåller glada tillrop och smörande. Jag tycker dock inte att det är konstigt om bokbloggare generellt är generösa i sina recensioner då vi i stor utsträckning läser de böcker vi tror är bra.  Jag läser det jag vill läsa eftersom jag inte arbetar som journalist utan skriver om böcker på min fritid. Varför skulle jag fråga efter ett recensionsexemplar av en bok jag absolut inte vill läsa?

Bloggen som format medger inte recensioner av den längd som dagstidningarnas kultursidor gör. Inte heller är det önskvärt. Jag föredrar bloggformatet som ger en lagom lång beskrivning av en bok. Ofta med en personlig touch. Genom att följa en blogg länge lär jag mig också vilken smak hon (eller han i enstaka fall) har och hur den stämmer med min. Detta gör att jag får 9 av 10 boktips från andra bokbloggare. Jag tycker alltså att det är ganska smart att skicka recensionsexemplar till bloggare då intresset för boken finns och chansen inte bara är stor att det blir en recension, utan dessutom en positiv sådan.

Jag har fått recensionsböcker av väldigt många förlag, inklusive Albert Bonniers Förlag som många säger sig ha svårt att få böcker av. Nu har jag visserligen inte haft anledning att be om så många böcker från dem, men jag har aldrig fått nej. De som är svårast är vad jag erfar Forum Förlag (som både sagt ja och nej), men däremot har jag fått böcker av Minotaur som i princip är detsamma vad jag förstår. Nu när jag skrivit om en del böcker tycker jag att det blir lättare och lättare.

Ordfront kör samma princip som Piratförlaget och låter även bloggare beställa böcker att recensera. Så även Damm förlag som jag fått en del böcker av.  Norstedt vill gärna att bloggen ska ha några läsare, vilket även gäller Forum. Ett rimligt krav helt klart. De och även andra förlag vill ha en länk till inlägget när recensionen är skriven. Också ett väldigt rimligt krav. Här har jag lite dåligt samvete, då jag varit rätt kass på att skicka länkar det sista. Samtidigt hoppas jag att förlaget kikar in hos oss bokbloggare ibland. Författare verkar i alla fall göra det mer och mer. Några riktigt små förlag använder också bloggar i marknadsföringssyfte och de jag varit i kontakt med är Vomat Förlag och Sockerförlaget. Två förlag och två bra (väldigt olika) böcker Maskerad för barn och Vi har redan sagt hejdå för vuxna (typ i alla fall).

Många böcker jag får vänder sig till ungdomar, då jag gärna läser böcker som jag tror kan passa mina elever och även är ansvarig för en hel del bokinköp på skolan. Argasso, Hegas, LL-förlaget, Rabén & Sjögren, Natur & Kultur samt B Wahlströms tillhör de förlag som är väldigt tillmötesgående. Det betyder också att jag läser och skriver om en hel del av deras böcker.

Även Månpocket och Pocketförlaget brukar vara generösa och från Alfabeta och W&W har jag också fått en del böcker. Ica Bokförlag har jag bara fått och läst en bok från, Sekwa är en ny och trevlig bekantskap och Elisabeth Grate förlag har just erbjudit böcker. Bra böcker har skickat en bok som jag pinsamt nog inte läst. Det känns inte riktigt bra.

Är det kravfyllt med recensionsböcker? Nej det är kul även om jag just nu tagit mig lite vatten över huvudet och har böcker i högar som blänger lite surt på mig. De kommer att bli lästa och jag kommer att skriva om dem, men kanske inte just på recensionsdagen. Det kanske är lika så bra då mängden inlägg en bok får inte sällan koncentreras till en eller några få dagar. Det är väldigt kul att se vad som händer bland bokbloggare när en ny bok släpps. Väldigt, väldigt många recenserar nya böcker från Piratförlaget. Det märks tydligt att de ser Bokbloggar som ett bra skyltfönster.

Jag läser mer än någonsin och jag tycker att det är fantastiskt roligt. Den dagen det inte är kul slutar jag. Det är som sagt en hobby att blogga, inget jobb. Inte för mig i alla fall. Jag blir fortfarande glad när det dimper ner en bok i brevlådan, men jag ser det inte som en självklarhet och kan absolut förstå de förlag som är restriktiva med recensionsexemplar.

Säljer en bok som det bloggas om mer än andra? Norstedts listar böcker det bloggas om på sin hemsida, men att få fram siffror på huruvida recensioner i bokbloggar ger ökad försäljning är så klart omöjligt. Är det då kanske så att bokförlagen förlorar köpare genom att skicka ut gratisböcker? Det har jag svårt att tro. Jag köper (tyvärr) lika mycket som förr även om jag faktiskt inte köpt en enda bok på en dryg månad, lånar nästan lika mycket från biblioteket, men har helt skippat bokhandlarnas lånecirklar. Det som förändrats mest sedan jag började blogga är antalet böcker jag läser och bredden på min läsning. FB (före bloggen) läste jag ca 70- 80 böcker/år, förra året blev det ca 140 och i år betydligt mer.

Slusatsen då? Förlagen får göra som de vill såklart, men jag tror att det är bra om ett företags produkter syns även på bloggar och twitter. Nu är jag bara bokbloggare och inte marknadschef, så min åsikt väger inte tungt.

Läs vad Malin Johansson och Hyllan har att säga i frågan.

%d bloggare gillar detta: