Det har skrivits en del av recensionsexemplar runt om i bokbloggarvärlden den senaste tiden. Jag skrev ett inlägg om det i våras efter artikeln i Svensk Bokhandels sommarkatalog där några bokbloggare och förläggare intervjuades kring bokbloggar som fenomen. Piratförlaget ser möjligheten att nå fler läsare genom att skicka recensionsexemplar till bloggare, medan t.ex. Svante Weyler inte tror att bokbloggar har någon direkt betydelse. Jag har fått böcker från båda dessa förlag och har i veckan skrivit om både Hittebarnet från Piratförlaget och Himmel och helvete från Weyler Förlag.
BookyDarling funderade då kring hur bokbloggare står sig gentemot ”vanliga” bokrecensenter. Är det så att vi bara skriver snällt och gullar för att gratisboken egentligen är en muta?
Jag har inget behov av att såga på ett elakt sätt, men visst både hissar och dissar jag böcker jag läst. Detta bottnar i att jag vill vara ärlig och dessutom driva en blogg som inte bara innehåller glada tillrop och smörande. Jag tycker dock inte att det är konstigt om bokbloggare generellt är generösa i sina recensioner då vi i stor utsträckning läser de böcker vi tror är bra. Jag läser det jag vill läsa eftersom jag inte arbetar som journalist utan skriver om böcker på min fritid. Varför skulle jag fråga efter ett recensionsexemplar av en bok jag absolut inte vill läsa?
Bloggen som format medger inte recensioner av den längd som dagstidningarnas kultursidor gör. Inte heller är det önskvärt. Jag föredrar bloggformatet som ger en lagom lång beskrivning av en bok. Ofta med en personlig touch. Genom att följa en blogg länge lär jag mig också vilken smak hon (eller han i enstaka fall) har och hur den stämmer med min. Detta gör att jag får 9 av 10 boktips från andra bokbloggare. Jag tycker alltså att det är ganska smart att skicka recensionsexemplar till bloggare då intresset för boken finns och chansen inte bara är stor att det blir en recension, utan dessutom en positiv sådan.
Jag har fått recensionsböcker av väldigt många förlag, inklusive Albert Bonniers Förlag som många säger sig ha svårt att få böcker av. Nu har jag visserligen inte haft anledning att be om så många böcker från dem, men jag har aldrig fått nej. De som är svårast är vad jag erfar Forum Förlag (som både sagt ja och nej), men däremot har jag fått böcker av Minotaur som i princip är detsamma vad jag förstår. Nu när jag skrivit om en del böcker tycker jag att det blir lättare och lättare.
Ordfront kör samma princip som Piratförlaget och låter även bloggare beställa böcker att recensera. Så även Damm förlag som jag fått en del böcker av. Norstedt vill gärna att bloggen ska ha några läsare, vilket även gäller Forum. Ett rimligt krav helt klart. De och även andra förlag vill ha en länk till inlägget när recensionen är skriven. Också ett väldigt rimligt krav. Här har jag lite dåligt samvete, då jag varit rätt kass på att skicka länkar det sista. Samtidigt hoppas jag att förlaget kikar in hos oss bokbloggare ibland. Författare verkar i alla fall göra det mer och mer. Några riktigt små förlag använder också bloggar i marknadsföringssyfte och de jag varit i kontakt med är Vomat Förlag och Sockerförlaget. Två förlag och två bra (väldigt olika) böcker Maskerad för barn och Vi har redan sagt hejdå för vuxna (typ i alla fall).
Många böcker jag får vänder sig till ungdomar, då jag gärna läser böcker som jag tror kan passa mina elever och även är ansvarig för en hel del bokinköp på skolan. Argasso, Hegas, LL-förlaget, Rabén & Sjögren, Natur & Kultur samt B Wahlströms tillhör de förlag som är väldigt tillmötesgående. Det betyder också att jag läser och skriver om en hel del av deras böcker.
Även Månpocket och Pocketförlaget brukar vara generösa och från Alfabeta och W&W har jag också fått en del böcker. Ica Bokförlag har jag bara fått och läst en bok från, Sekwa är en ny och trevlig bekantskap och Elisabeth Grate förlag har just erbjudit böcker. Bra böcker har skickat en bok som jag pinsamt nog inte läst. Det känns inte riktigt bra.
Är det kravfyllt med recensionsböcker? Nej det är kul även om jag just nu tagit mig lite vatten över huvudet och har böcker i högar som blänger lite surt på mig. De kommer att bli lästa och jag kommer att skriva om dem, men kanske inte just på recensionsdagen. Det kanske är lika så bra då mängden inlägg en bok får inte sällan koncentreras till en eller några få dagar. Det är väldigt kul att se vad som händer bland bokbloggare när en ny bok släpps. Väldigt, väldigt många recenserar nya böcker från Piratförlaget. Det märks tydligt att de ser Bokbloggar som ett bra skyltfönster.
Jag läser mer än någonsin och jag tycker att det är fantastiskt roligt. Den dagen det inte är kul slutar jag. Det är som sagt en hobby att blogga, inget jobb. Inte för mig i alla fall. Jag blir fortfarande glad när det dimper ner en bok i brevlådan, men jag ser det inte som en självklarhet och kan absolut förstå de förlag som är restriktiva med recensionsexemplar.
Säljer en bok som det bloggas om mer än andra? Norstedts listar böcker det bloggas om på sin hemsida, men att få fram siffror på huruvida recensioner i bokbloggar ger ökad försäljning är så klart omöjligt. Är det då kanske så att bokförlagen förlorar köpare genom att skicka ut gratisböcker? Det har jag svårt att tro. Jag köper (tyvärr) lika mycket som förr även om jag faktiskt inte köpt en enda bok på en dryg månad, lånar nästan lika mycket från biblioteket, men har helt skippat bokhandlarnas lånecirklar. Det som förändrats mest sedan jag började blogga är antalet böcker jag läser och bredden på min läsning. FB (före bloggen) läste jag ca 70- 80 böcker/år, förra året blev det ca 140 och i år betydligt mer.
Slusatsen då? Förlagen får göra som de vill såklart, men jag tror att det är bra om ett företags produkter syns även på bloggar och twitter. Nu är jag bara bokbloggare och inte marknadschef, så min åsikt väger inte tungt.
Läs vad Malin Johansson och Hyllan har att säga i frågan.
Mycket intressant inlägg! Jag får också en del recensionsex och känner STRESS när jag inte hinner läsa tillräckligt fort. Det är onekligen ngt som är värt att diskutera.
Jag håller med i allt du skriver och också om att det är en viktig diskussion. Jag tillhör de lyckliga som inte haft några större ”problem” med några förlag (inte ens A Bonniers som många verkar ha stött på patrull hos, å andra sidan har jag inte bett dem om så väldigt många böcker heller). Någon gång har det hänt att jag inte fått en efterfrågad bok och inte heller fått något svar men det kan ju lika gärna bero på ett borttappat mail som på arrogans så jag väljer att tro det förra 🙂
När det gäller stressen så kan jag känna av den någon gång. I början av hösten när rec exen började droppa in samtidigt som jag jobbade som sjutton fick jag små otäcka stressug i magen men jag har släppt det nu. Precis som du tror jag ju att förlagen tjänar mer på att recensionerna sprids en aning och helt klart tjänar de (och jag) på att jag läser i den ordning och takt som känns bäst för mig. Det är ju på kul det här med blogg och läsande och så måste det få förbli.
Lite lustigt hur det kan vara så olika. En del känner sig stressade när recex ramlar in, andra tar det med ro och jag står nog längst ut på ena kanten. För min del är det alltid lika kul när ett nytt exemplar ramlar ner i brevlådan och recensionsexemplaren gör att jag får lite struktur i min läsning. När jag läser ur egna hyllan blir jag lätt velig, vet inte vilken jag ska ta först och det kan gå flera dagar utan att jag får bestämt mig. När det kommer recensionsexemplar kollar jag vilka som verkar vara mest prio med och om det är dött lopp väljer jag den som lockar mest.
Jag blir inte så stressad längre, att läsa och skriva om tre böcker samma dag är inte riktigt realistiskt. Håller med om att det definitivt ger struktur i läsningen.
Haha! Nej, tre om dagen låter lite i överkant. 😉
Inte varje dag, men den 8:e september var ett populärt rec.datum. 🙂