Linda Skugge

Böcker jag ser fram emot i januari

Jag avbryter utvärderingarna av 2019 tillfälligt och blickar framåt istället. Efter att ha gått igenom utgivningen för januari har jag kommit fram till en gedigen lista med böcker jag ser fram emot att läsa.

 

Betydelsen av kärlek, Helena Granström, Weyler förlag, 3 januari

De afghanska sönerna, Elin Persson, Bonnier Carlsen, 3 januari

Kungsbacka Ultras, Johan Espersson, Natur & Kultur, 3 januari

Tag och skriv! Natur & Kultur, 3 januari

Intill slutet vill jag vittna, Victor Klemperer, Norstedts förlag, 7 januari

Inte min dickpic, Linda Skugge, Brombergs förlag, 8 januari

Minns oss som nu, Anna Lönnqvist, LB-förlag, 8 januari

Min syster seriemördaren, Oyinkan Braithwaite, Lind & co, 9 januari

Här i världen, Gerda Antti, Albert Bonniers förlag, 10 januari

Norr om gryningen, Nuruddin Farah, Modernista, 10 januari

Än sjunger hon inga sånger, Susanne Fellbrink, Printz Publishing, 13 januari

Natt i Caracas, Karina Sainz Borgo, Albert Bonniers förlag, 14 januari

Männen i mitt liv, Sofia Rönnow Pessah, Wahlström & Widstrand, 14 januari

Bröderna tjej, Per Nilsson, Alfabeta, 15 januari

Evvie Drake börjar om, Linda Holmes, Lavender Lit, 16 januari

Lilo, Erik Hågård, Albert Bonniers Förlag, Albert Bonniers förlag, 17 januari

Mellan djävulen och havet, Maria Adolfsson, Wahlström & Widstrand, 20 januari

Allt jag vet om kärlek, Katja Timgren, Gilla Böcker, 21 januari

Medlöparna, Géraldine Schwarz, Albert Bonniers förlag, 21 januari

Om det inte vore för dig, Delphine de Vigan, Sekwa förlag, 21 januari

Nämn inte de döda, Christina Wahldén, Bokförlaget Forum, 22 januari

Frankissstein, Jeanette Winterson, Wahlström & Widstrand, 23 januari

Jag klyver er itu, Tamara Mivelli, Rabén & Sjögren, 24 januari

Krokodilens vändkrets, Jona Elings Knutsson, Albert Bonniers förlag, 24 januari

Sånger från hjärtat, Kasie West, Lavender Lit, 24 januari

Clara, Jens Lönneus, Historiska Media, 27 januari

Resenärerna, Regina Porter, Norstedts förlag, 27 januari

Roger och Rebecka, Karin Alfredsson, Bokfabriken, 28 januari

Mörkret inuti och fukten, Arazo Arif, Albert Bonniers förlag, 28 januari

Mammajournalerna, Helene Rådberg, Ordfront förlag, 30 januari

 

Hopplösa äktenskap

Mitt sista seminarium på Bokmässan 2019 blev ett med titeln Hopplösa äktenskap med Linda Skugge och Maria Sveland modererat av Behrang Behdjou, med en poetisk inledning av Jenny Högström med dikten “Mina bröllop”. En poet jag blev nyfiken på.

Samtalet börjar i möhipporna och Maria Sveland berättar om hur hon lurades att tro att hon skulle få 1000 spänn genom att vara med i ett medicinskt försök, men istället spelade paintball med sina vänner. Hon var väldigt ung då och behövde egentligen pengarna, men minns sin möhippa med värme.

Linda Skugge är aktuell med novellsamlingen Äktenskap som skulle blivit ett gäng berättelser med problem och hinder, men lyckliga slut, men inte riktigt även om budskapet “det är inte grönare på andra sidan” löper som en röd tråd. Skugge tycker att det är fint med människor inte ger upp om kärleken, mellan Sveland tycker att fler borde skilja sig när kärleken har blivit lika tråkig som en revisionsbyrå. Skugge tror egentligen inte på kärleken och att den skulle kunna leva för evigt. Det som finns är vänskap och då kan man lika gärna vara kvar i ett förhållande som bygger på respekt.

I Svelands bok Gråleken lever huvudpersonerna i en väldigt destruktiv relation som har blivit till en maktkamp. Julia och Jesper har olika bakgrund och därmed en maktobalans. Passionen räcker inte, eftersom han hela tiden känner sig underlägsen. Till slut kan de nästan inte prata allt, utan att anklaga varandra för saker och hamna i konflikt. I boken reser de iväg med sin nyfödda dotter och hoppas kunna förbättra sin relation, men istället närmar de sig sammanbrott. I Bitterfittan drar Sara från sin familj med ett litet barn för att hon känner sig lurad över att jämställdheten försvinner när barnen kommer.

Linda Skugge berättar att hon läste om Bitterfittan i somras i samband med att hon läste om Fittstim som nu är 20 år gammal. Då skrev hon en riktigt arg krönika och även om hon tycker om boken och gjorde det då också, men kände inte riktigt igen sig. Nu förstår hon mer, men inser att det kanske handlar om att hon själv sällan har dåligt samvete för saker som kvinnor ofta har dåligt samvete för. Boken väckte starka känslor, vilket Sveland egentligen inte förstod och inte förstår nu heller. Kanske handlar det om att alla längtar efter det perfekta förhållandet och att det ibland är känsligt att påpeka att det faktiskt inte är så himla lätt att leva jämställt ens i Sverige. Det är status att leva jämställt, så viktigt att det finns en slags förnekelse. Skugge fyller i att det är lättare att läsa nu med distans, än när man befinner sig mitt i.

Det som är spännande är att Sveland säger sig vara en extrem romantiker och därför skriver svart om äktenskap. Hon kan inte acceptera en sådan sak som otrohet, utan önskar sig ärlighet. Skugge beskriver sig istället som cyniker och menar att det är lika bra att stanna kvar trots otrohet, eftersom det inte finns någon garanti att nästa person man träffar inte skulle vara otrogen. Hur kan du tro att nästa man du ska träffa ska vara annorlunda?, frågar hon Sveland. Kanske är jag naiv, funderar Sveland och påpekar att det nuvarande förhållandet självklart är annorlunda än de tidigare. Skugge är istället helt ointresserad av att träffa någon, utan vill ha samtal framför samlag och aldrig har fått det av en partner. Just nu njuter hon av att leva själv.

Vilken härlig avslutning det här blev! Linda Skugge är verkligen helt fantastisk. Hon kallar sig egendomlig och säger att det kanske är därför hennes krönikor ofta provocerar, men jag älskar hennes ovanliga och cyniska syn på världen. Även Sveland är uppfriskande rak och hennes resonemang kring svårigheten med att leva jämställt när vår värld är ett patriarkalt rövhål är uppfriskande och dessutom tyvärr sann. Vissa saker ställer dessutom till det extra mycket, säger Skugge och talar om dagens stressade samhälle med den stora psykiska ohälsan som ett otroligt svårt ställe att vara gift på. Och ja, det är det verkligen. Är relationer hopplösa? Nej, säger romantikern Sveland, men uppmanar alla att lämna en relation som är dålig, medan Skugge förordar att stanna kvar eftersom det inte finns något bättre. Samtidigt är det superviktigt att faktiskt klara sig ekonomiskt för att kunna skilja sig om en relation på riktigt är dålig. Sveland håller med om att grunden för ett samhälle som är jämställt på riktigt är att det faktiskt går att leva själv.

Trevligt i brevlådan

Jag minns när Piratförlaget startade och Guillou och Marklund tänkte sig ett förlag för författaren, inte för alla andra. Att just dessa två var inblandade från starten gjorde att jag länge såg Piratförlaget endast som ett mediokert deckarförlag, något jag fått omvärdera. Fortfarande ligger fokus på underhållning, men mediokert är det knappast. Att de ger ut en bok som Grejen med verb visar också att det finns en bredd. Jag gillar också att förlaget fått en lillasyster, där kvaliteten definitivt är hög.

Nu fyller Piratförlaget 15 år och då landade ett trevligt paket i lådan, med en pocketbok som jag faktiskt fingrade på så sent som igår.

Tack för det och grattis på födelsedagen Piratförlaget.

bild(38)bild(37)

Vem är normal?

40constantreader_inb_low

Jag läser Linda Skugges 40 – constant reader och slås av hur mycket rädsla och ilska många av oss döljer inombords. Jag känner igen osäkerheten i tonåren, men inte den utsatthet som Skugge kände och känner. Mest är jag förvånad över hur den i mina ögon så starka kvinna inte alls känner sig sådan. Visst blir jag förbannad över att hennes tonår var kämpiga och att alla hakat upp sig på att hon en gångs skrivit att hon är (var?) Kristdemokrat, men mest blir jag jäkligt förbannad över hur hon som yrkeskvinna behandlas just nu. Att det finns en förväntan att hon ska jobba gratis, eller i alla fall inte ta så mycket betalt, för sina uppdrag. Det tar ju henne bara fem minuter att sprida reklam för någon eller något till sina kontakter.

Jag minns när jag läste krönikesamlingen Akta er killar här kommer gud och hon är jävligt förbannad och hur jag där och då förstod Skugges storhet. Visst hade jag läst hennes krönikor sporadiskt innan och visst hade jag koll på vem hon var, men aldrig tidigare hade hon talat till mig. Fortfarande tycker jag att Skugge är en bra förebild, trots att vi i mångt och mycket är väldigt olika.

I 40 – constant reader återkommer Skugge till sitt förslag på hur en svensk version av Konsten att vara kvinna hade kunnat se ut. Boken som det stora förlaget inte vill ha, för att tjejkompisarna inte kände igen sig. Skugge talar om att hon kanske inte är lika charmig som Moran. Hon dricker inte, har svårt att gå upp i vikt och drivs av en perfektionism som kanske är svår att identifiera sig med. Eller så är det precis en sådan bok som behövs. Skugge är orädd, men på samma gång livrädd och båda sidor visas tydligt i det hon skriver. Ibland blir hon bitter och det känns faktiskt befogat. Hon lider av att alla krönikor hon skrivit tycks slå tillbaka på henne närhelst det passar och önskar kanske mer än annat att blir älskad och respekterad för den hon verkligen är. Inte bara hatad och ifrågasatt för någon enstaka krönika som aldrig tycks försvinna.

Och så böckerna. Mitt läsande är ingenting mot Skugges. Kanske är det vad som imponerar mest på mig, boknörd som jag är. Hon läser verkligen hur mycket som helst och verkar kunna minst lika mycket. Tänk er en ganska så arg och väldigt rak Linda Skugge som programledare för ett litteraturprogram. Det vore något det.

 

Höstböcker del 4

9186480758

Favoritförlaget Sekwa ger ut flera bra böcker i höst, bland annat Mãn av Kim Thúy som kommer ut i oktober.

Viviane Élisabeth Fauville är Julia Decks debut och den låter verkligen helt absurd. Kan vara en riktig Linda-bok. Sekwa, september.

Och sen Paulette av Barbara Constantine låter som en typiskt fransk bok där olika udda personligheter möts. Ges ut av Sekwa i november.

David Foenkinos nya bok heter Minnen och handlar om Patrick och hans farfar. Sekwa, september.

Den osynlige mannen från Salem är Christoffer Carlssons tredje bok och jag har höga förväntningar på den. Tanken är att det ska bli en serie om bokens huvudperson Leo Junker. Hoppas att det inte betyder att Carlssons udda stil slätas ut. Piratförlaget, augusti.

Hjärta av jazz av Sara Lövestam låter också riktigt bra. Piratförlaget, augusti.

1989 av Linda Skugge och Sigrid Tollgård låter som en spännande deckare/relationsroman. Den ges ut av Piratförlaget i september.

I september kommer också bokbloggaren Jessica Johanssons skönlitterära debut Thrillerliv ut på X Publishing. Den låter härligt svart och udda.

Samma förlag ger samma månad ut bokbloggarälsklingen Låt vargarna komma av Carol Rifka Brunt.

Till Venedig igen! Till Wales! Till Berlin! är ännu en av Bodil Malmstens underbara loggböcker. Ges ut av Modernista i augusti.

Kyss mig först av Lottie Moggach jämförs med The Talented Mr Ripley och ges ut av Modernista i oktober.

Ett avgörande år är Anne Wiazemskys självbiografiska bok om hur hon träffar och gifter sig med en av Frankrikes mest kända filmregissörer. Ges ut av Elisabeth Grate Bokförlag i september.

Samma månad kommer Nätternas gräs av Patrick Modiano ut på samma förlag.

Och så äntligen en ny bok av Jonathan Tropper. Den heter Fördelarna med en hjärtattack och ges ut i oktober av Gilla Böcker.

Agnes av Peter Stamm får vi vänta på ändå tills i januari, så ska jag få läst något från Schweiz i år får jag läsa något annat av honom. Ges ut av Thorén & Lindskog.

 

 

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: