Katerina Janouch

Listan blir längre

Förra veckan skrev jag ett inlägg om författare som står i vägen, om de som har åsikter eller ett sätt att uttala sig på som gör att jag inte kan läsa deras böcker. Igår blev listan längre. När maskerade män härjade i Stockholm och jagade gatubarn valde författaren Katerina Janouch att skriva tweets som handlade om att hon tillhörde team huliganerna, eller “hulliganerna” (sic!) och att det var bra att någon gav de marockanska gatubarnen vad de förtjänade. De hon kallar slödder är gatubarnen, inte de som maskerar sig och ger sig ut sig ut på gatorna med målet att skada. Patrik Lundberg skriver om faran av att kända personer i alla fall till synes tar de högerextremas parti och jag kan inte annat än att hålla med.

Tweetsen är borttagna nu, men det figurerar en hel del skärmdumpar. Kvar finns dock Katerina Janouch ursäktande inlägg på Facebook, ett öppet brev där hon menar att hon bara tar ställning för kvinnor och att den kritik hon fått på sina tweets handlar om att även hon är kvinna. Jag baxnar. Hat är aldrig okej och de hatiska meddelanden Janouch fått är det självklart inne. Där har hon en poäng, hatet på nätet är vidrigt och det drabbar definitivt kvinnor hårdast. Ofta handlar det om samma kategori män som de som bildade lynchmobb i Stockholm igår, men de männen lär inte skicka hatiska mail nu.

Jag hatar inte, men är djupt bekymrad över att så många normaliserar våld och hat. Om nu problemet med gatubarnen är att de är våldsamma förstår jag inte hur det ska bli bättre genom att använda våld mot dem. Jag förstår inte heller hur kvinnor på något sätt skulle må bättre av att vi för medborgargarden likt Jobbiks i Ungern, som beskrivs i boken De hatade: Om radikalhögerns måltavlor av Magnus Linton. Det får i alla fall inte mig att känna mig säkrare på gatorna. Katerina Janouch har rätt i att de som hatar är skyldiga henne en ursäkt, men jag kan inte för mitt liv förstå hur hennes öppna brev kan ursäkta de tweets hon publicerat.

Problemet med dagens samhälle är inte att det inte är okej att säga vad man tycker, för det är det, utan att den sanning och verklighet som högerextrema målar upp blir sanningen. Nej, vi vill inte ha gatubarn i Sverige, det är ovärdigt vårt land, men att ge sig ut på jakt efter dem för att rensa upp är definitivt ingenting som ens andas demokrati. Vi vill inte heller ha ett samhälle där kvinnor begränsas, men inte heller en förenklad debatt där flyktingar bär hela skulden. Det enda som sker är att rädslan och hatet ökar.

Nu undrar jag hur Katerina Janouchs förlag kommer att reagera, de är flera. Klart är att jag är ganska så osugen på att läsa fler böcker av henne. Sedan är det tyvärr så, som en bokbloggare så riktigt påpekade, att den som följt Janouch på Twitter ett tag tyvärr inte borde vara förvånad.

Babyrace är lättsam läsning

Janouch - Babyrace_0f9f69f6e77307b0d39cc826576b9635

Katerina Janouchs nya bok Babyrace ges ut på ett för henne nytt förlag, Bokfabriken. Redan nu aviseras en fortsättning Babyrace 2 — På smällen, som kommer ut i september.

De två vännerna Sandra och Emily är de som kör ett babyrace. Deras biologiska klockar har börjat ticka och de känner båda att det är dags för barn. Ingen av dem har dock pojkvän, trots att det finns både ett intresserat ex i kulisserna och en homosexuell granne i kulisserna, är det ganska svårt att lyckas med uppdraget att bli på smällen.

Jag gillar Katerina Janouch och har läst hel serien om barnmorskan Cecilia Lund. Visst har även de böckerna haft partier som kanske inte är superbra, men det har ändå varit bra, mänskliga och välskrivna böcker. Nu har någonting hänt med Janouch sätt att skriva. Babyrace är så övertydligt skriven att jag blir irriterad. Det är som att läsa en lättläst bok för unga, utgiven på ett specialförlag, istället för en bok som vänder sig till “vanliga” vuxna. Inte ett litet uns finns mellan raderna, utan allt basuneras ut med överdriven tydlighet.

Samtidigt finns det en del charm i historien, som trots att den är mer än lovligt konstruerad, ändå är underhållande. Vi känner igen motiv som den ensamma och upptagna karriärkvinnan, det påhittade barnet som ska ge fördelar (här jobb, i t.ex. Om en pojke kärlek, eller i alla fall sex), den homosexuella och minst sagt fjollliga bögkompisen finns självklart också med och tyvärr också sättet att porträttera vuxna, kapabla kvinnor mer eller mindre som våp. Det är synd.

Jag antar att Babyrace är ett försök att nå en bred publik med hjälp av en enkelt skriven underhållningsroman. Synd att Janouch verkar underskatta publiken, eller handlar det helt enkelt om byta inte bara av förlag, utan också redaktör? Någonting har i alla fall hänt och jag saknar “den gamla” Katerina Janouch.

Jag är alltså kluven och eftersom det är en lättläst bok kan det mycket väl vara så att jag läser fortsättningen om Emily och Sandra. Jag vill trots allt veta hur det går för dem. Annars finns det bra mycket bättre underhållningslitteratur än det här, men jag har gott hopp om att Janouch snart är tillbaka i gammal god form.

 

Det här är inlägg 1 av 100 i utmaningen #blogg100

Idag gjorde jag ett val

Jag har ju presenterat min något spretiga läsning just nu och idag när jag skulle lämna in bilen och visste att jag skulle vänta där ett tag var det självklart att ta med en bok. Jag valde alltså mellan en bok av en Nobelpristagare, Ungdomsår av J M Coetzee, en svensk chick-lit, Babyrace av Katerina Janouch och en ungdomsfantasy Half a King av Joe Abercrombie. Den sistnämnda finns i min Kindle, så den kommer försvinna från det här resonemanget. Hade jag val den, hade det ens aldrig varit något att resonera kring.

Jag skulle alltså till en bilverkstad, ändå flög följande tanke genom huvudet:

“Bäst jag tar med mig Coetzee, det ser bättre ut att läsa den än Janouch.”

Jag är en snobb, omedvetet kanske, men ändå en snobb. Hur kan jag ens bry mig om vad någon skulle tänka om det jag läser? Kanske för att jag själv tittar på vad folk läser och kanske för att jag då ibland lägger in en värdering. Jag vill inte göra det, men jag gör det ändå. Jag borde inte göra det, då jag faktiskt läser alla möjliga och omöjliga böcker själv.

Men tillbaka till bokvalet. Hur ser andra på en person som läser Ungdomsår? En grå, sober framsida till en bok skriven av en fransk nobelpristagare? Hur skulle någon se på samma person som läser en kul och underhållande bok med en färgstark framsida, skriven av en svensk författare som fått ungefär hur många böcker som helst utgivna? Och om nu den där ungdomsfantasyn inte gömt sig i en neutral läsplatta, hur skulle någon se på samma person som läste en sådan? Eller för den delen en person som läser på en läsplatta?

Just läsplattor ger mig vibbar av att personen i fråga är en storläsare. Det kan ju vara så att många som ser ut att pilla med sina mobiler faktiskt läser, men det signalerar inte primärt läsning. En läsplatta dock, den används bara till läsning. Och fast jag inte vill det blir det så att jag tänker olika om personer beroende på vad hen läser. I just detta fallet hade jag blivit nyfiken på Janaouch bok, eftersom det är en bok jag vill läsa och lite nyfiken på att en tant läser fantasy, men helt neutral skulle jag inte vara till någon bok.

Hur är det med dig, läser du vad som helst på offentlig plats? Finns det böcker du gömmer hemma?

Slalomläsning deluxe

Just nu läser jag en salig blandning böcker. En nobelpristagarsjälvbiografi, en svensk chick-lit och så en ungdomsfantasybok på engelska. Säger en del om bredden och splittringen i min läsning. Får se om och när just de här böckerna blir utlästa.

9789176088999_large_ungdomsar Janouch - Babyrace_0f9f69f6e77307b0d39cc826576b96359780804178327_200_half-a-king

 

En nyfiken barnmorska

Blodssystrar-192x300

Katerina Janouch böcker om barnmorskan Cecilia Lund innehåller lika delar mycket realistiskt vardagsliv och totalt osannolika spänningsavsnitt. Egentligen är det inte fallen i sig som är osannolika, men Cecilias del av lösningen. Hon har en förmåga att lägga näsan i blöt och i den sjunde boken Blodssystrar är det värre än någonsin. Visserligen utsätter hon inte sig själv för fullt lika mycket fara som hon gjort vid andra tillfällen, men hon fattar en hel del ogenomtänkta beslut. Samtidigt är det just kombinationen av vardag och spänning som gör att jag gillar att läsa om henne.

Cecilia och John är skilda. Hon bor hos sin syster Susanne och han bor kvar i huset tillsammans med sin flickvän och assistent Nike. De leker mamma, pappa, barn och har sex. Kanske inte det liv John drömt om, men ett ganska okomplicerat sådant trots allt. Visst saknar han Cecilia, men det finns fördelar med Nike. Barnen verkar acceptera henne, även om de självklart vill ha tillbaka sitt gamla familjeliv.

Susanne är gravid och hennes man hör vi inget från, förrän han behöver pengar och hotar med att sälja huset. Riktigt så lätt kan han inte skrämma sin före detta fru, som utvecklats från en ganska intetsägande syster, till någon att räkna med. Jag gillar henne och hoppas att hon får lov att ta plats även i framtida böcker.

Mormor Sonja finns också med på ett hörn. Hon finns alltid där för Cecilia när hon behöver prata, till skillnad från mamma Christina, som visserligen håller sig nykter, men har fullt upp med tidningen som går knackigt.

Somvanligt står Cecilias jobb i centrum och i början av boken dör en mamma och hennes barn under Cecilias pass. Då det som vanligt är ont om folk måste hon lämna den här mamman i väntan på att läkaren ska komma och springa till en annan patient. Självklart känner hon sig skyldig och självklart tillsätts en utredning på sjukhuset. Den unga pappan Adrian fattar tycke för Cecilia och söker stöd hos henne. Han börjar skicka sms och Cecilia svarar. Riktigt dumt gjort, men väldigt typiskt Cecilia Lund.

Lika typiskt är det att hon tar sig in på IVA för att besöka en medvetslös, gravid, ung kvinna. En kvinna som ingen saknat. Att någon annan barnmorska skulle börja söka efter ledtrådar till vem hon är vore osannolikt, men för Cecilia är det het naturligt. Självklart hittar hon en del information och självklart tar hon onödiga risker. Trots detta kan jag inte låta bli att dras med.

Katerina Janouch är utan tvekan en skicklig författare och trots att Blodssystrar är den sjunde boken om Cecilia Lund går historien knappast på tomgång. Slutet lovar också en åttonde bok och jag kommer helt klart att läsa även den. I perioder då läsningen går trögt är det nämligen perfekt att läsa en bok i en serie. Som att umgås med en gammal vän.

 

Tyvärr något av en mellanbok

9164203921

Jag tycker verkligen om Katerina Janouch böcker om barnmorskan Cecilia Lund och har läst hela serien med stor glädje. Visserligen har huvudpersonen en tendens att hamna i helt osannolika situationer, men jag har köpt det gång på gång. Senaste boken Modershjärtat var riktigt, riktigt bra och avslutade med en rejäl cliffhanger. Nu har jag läst den senaste boken i serien Nattsländan och tyvärr är jag den här gången ganska besviken.

Cecilia och maken John har minst sagt en kris och nu blir det äntligen separation. Att Cecilia stått ut med honom så länge är en gåta. Istället flyttar hon in till systern Susanna, som är gravid med en annan man en den hon är gift med. Mycket otrohet som ligger i bakgrunden alltså och lite för mycket ältande för min smak.

Jag saknar berättelserna från Cecilias jobb, tycker inte att historien om den försvunna barnmorskan Tatiana är speciellt trovärdig eller gripnade och troligen är det därför jag ser Nattsländan som något av en mellanbok. Inte dålig, men inte heller lika bra som de andra böckerna i serien.

Kommer jag att läsa fler böcker om Cecilia Lund? Utan tvekan. Jag må vara lite skeptisk till just den här boken, men Katerina Janouch är en skicklig författare som jag definitivt kommer att läsa mer av. Det är långt ifrån en dålig bok, bara inte så fantastisk som jag hoppades.

Bokmässepepp del 26: Katerina Janouch

Foto: Peter Knutson

För mig var Katerina Janouch länge förknippad med böcker om barn och sex. Jag hade inte läst mer än någon spalt här och där av henne. Sedan lånade jag av en slump Bedragen på biblioteket och var fast. Nu har jag läst allt skönlitterärt jag hittat av henne och gillar verkligen hennes frispråkiga, rappa och personliga stil. Idag får vi veta mer om Katerina Janouch.

 

Du har just kommit ut med Modershjärtat den femte boken om barnmorskan Cecilia Lund. Kan du berätta mer om den?

Det är en roman som utspelar sig på två tidsplan, dels i nutiden, dels i slutet på 50-talet. I denna del av serien får vi veta mer om mormor Sonja, som bär på en fruktansvärd hemlighet – något som okända vill tysta ner till varje pris. Sonja blir påkörd och svävar i livsfara, liksom Cecilia själv. Privat tampas Cecilia både med en nyfödd baby och med sitt äktenskap. Det händer mycket i denna bok!

 

Hur är det att skriva en serie böcker och varför blev det just om en barnmorska?

Barnmorskeyrket är otroligt spännande men samtidigt sorgligt eftersatt i litteraturen. Det vimlar av läkare, journalister och poliser men barnmorskorna har hittills varit osynliga… Det ville jag ändra på. Dessutom vill jag skildra en förlossningsavdelning, som är en väldigt fartfylld och dramatisk plats att vara på. Plus en mamma mitt i livet, med en massa barn och systrar. Ett matraiarkat! Genom Cecilias liv speglar jag i viss mån samhället och frågor jag är intresserad av och vill lyfta, som våld mot kvinnor, psykisk sjukdom, alkoholism, främlingsfientlighet osv.

 

Modershjärtat slutar med en total cliffhanger. När får vi läsa mer om Cecilia?

Sommaren 2013 utkommer den sjättedelen, som tar vid där femte delen slutar… Jag har just fått se omslagsförslag som lovar mycket gott!

 

I slutet av september är det Bok- och biblioteksmässa i Göteborg. Vad har du för planer för årets mässa?

Jag åker ner på torsdag och stannar till söndag. Jag kommer att hålla miniseminarium och signera böcker, umgås med andra författare,träffa allsköns förlagsfolk, kanske hinna lyssna på några spännande föredrag och självklart njuta av mångfalden inom bokvärlden. Bokmässan är årets största händelse för en författare och jag ser verkligen fram emot att vara med.

 

Årets tema är Norden. Vilken är din nordiska favoritförfattare?

Anna-Karin Palm tycker jag mycket om. Vill också tipsa om finska Anna-Leena Härkönen. Och så norska Karl Ove Knausgård och hans landsmän Sigrid Undset och Aksel Sandemose, men de sistnämnda tillhör tyvärr inte de levande längre.

 

Vad har du för råd till den som besöker mässan för första gången?

Att man ska planera noga och ha bra bekväma skor, inte högklackat, för det blir långa vandringar i mässhallen. Lätta kläder rekommenderas också eftersom temperaturen stiger och det blir tropisk hetta inomhus. Köp helst inte böcker i början av dagen utan vänta med inköp till slutet, så du slipper kånka tunga kassar. Piratförlaget brukar ha de bästa väskorna annars, med rejäla remmar och gjorda i bra material, de rymmer många böcker. Så skaffa gärna en sån för dagens inköp.

 

 

Jag tror inte att jag är ensam om att längta efter del 6 i serien om Cecilia Lunds. Bra råd om mässan dessutom. Jag brukar tyvärr köpa allt för många böcker allt för tidigt på dagen i någon oförklarlig rädsla för att just de böcker jag vill ha ska ta slut. Ska försöka ändra på det i år. 

 

Ännu en bok om Cecilia

Katerina Janouchs bokserie om barnmorskan Cecilia Lund är både välskriven och lättläst. Det är skönt att återse personerna i bok efter bok, speciellt då huvudet är lite snurrigt så här några veckor efter semestern.

Femte boken har fått namnet Modershjärtat och tillhör definitivt de mest spännande böckerna i serien. Huvudpersonen tillbringar boken i en sjukhussäng. Det är Cecilias mormor Sonja som i inledningen av boken blir påkörd av en smitare. Snart går det upp för både oss läsare och hennes familj att förklaringen till olyckan står att finna i det förflutna.

Visst låter det som en bok lik många andra, med luras inte av den till synes enkla handlingen. Katerina Janouch kan bättre än så. Det som hänt har verkligen betydelse och hämnden blir trovärdig. Möjligen knyts det ihop lite väl perfekt i slutet, men vägen dit är mycket spännande.

Hur går det då för Cecilia? Jo, hon överlever, men det är knappt. Att vara hemma med ännu ett barn är kanske inte det roligaste hon varit med om. Hon har svårt att slappna av och längtar tillbaka till jobbet. Att unge nummer fem är ett synnerligen oharmoniskt exemplar gör inte direkt saken bättre.

Maken John fortsätter att vara både omogen och osympatiskt. Jag har verkligen svårt att förstå vad Cecilia ser hos honom. Han tycker så förbannat synd om sig själv. I den här boken lever han och Cecilia helt parallella liv och äktenskapet verkar ännu en gång vara på upphällning. Jag tänker att de måste komma till ett beslut snart. Ska de satsa eller ge upp?

Mamma Christina gör sitt bästa för att leva ett liv utan alkohol. Ibland går det utmärkt, men Sonjas olycka gör det helt klart svårare. Jag känner ändå mer och mer sympati för Christina, som visar sig vara mer än mänsklig.

Det är många mammor som kan ha gett boken dess titel. En av de saker jag verkligen gillar med Katerina Janouch böcker är just de starka kvinnorna. Jag gillade Modershjärtat och vill definitivt läsa fler böcker om Cecilia. Det får vi väl?

Mina halvlästa

20120803-212158.jpg

De obotliga optimisternas klubb är charmig, men för tjock att ta med sig någonstans. Gör läsningen lite ojämn.

Brinntid är bra, men jag behöver läsa den i små portioner för att smälta.

Azorno är obegriplig, men vansinnigt vacker. Lästes senast idag i solstolen.

A i alla ämnen är mycket bättre än jag trodde. Kommer att använda delar i undervisningen. Läser mer när jobbet kommit igång. Skulle vilja jämföra den med En lat jävels guide till A i alla ämnen vars titel både provocerar och roar.

Glömde fota underbara How to be a woman av Caitlin Moran.

Förutom dessa fem läser jag Modershjärtat och Tillbaka till henne  på paddan.

Behöver jag säga att jag är lite splittrad?

Så många böcker, så lite tid…

På fredag

Fredagen börjar med bokfrukost, utan frukost med Breakfast Bookclub och Christoffer Carlsson klockan 8.00.

Även denna dag går lite i pedagogens tecken, inte för att skolan betalar min mässa, men väl min tid. Med tanke på att bokmässeappen har 832 programpunkter är det klart att valen blir många och svåra.

9.15

På Internationella Torgets Scen talar Anneka Knutsson, Margareta Winberg och Johanna Fogelström om Kvinnor i demokratirörelser och fattigdomsbekämpning.

10.00

Närmast till hands ligger I vått och torrt  med Sanne Näsling, Mats Strandberg, Sonja Schwarzenberger i F3.

Alexandra Pascalidou, Elin Grelson och Carlos Rojas finns i moter C02:31 där de diskuterar under rubriken  Unga, pigga kvinnor och trötta vita män. Låter spännande.

10.30

Boksamtal för ett nytt decennium där Helene Ehriander och Maria Nilsson diskuterar litteraturpedagogik i F2.

11.00

Jenny Jägerfeld och Sara Ohlsson talar om Mens, onani och engångsligg i F4. Låter som något för både mig själv och pedagogen i mig.

11.30

Då vill jag absolut lyssna på Linda Olsson som talar om sin nya bok Det goda inom dig, en av de bästa böcker jag läst i år. Sal F5 gäller för detta seminarium.

Plan B blir att lyssna på Jessica Schiefauer och Sonja Schwarzenberger som talar om att behandlas utifrån sitt kön i F4.

12.00

Stor risk att det inte blir någon lunch under fredagen, då jag gärna går till F2 för att lyssnar på Britta Stensson som talar omDet läsande klassrummet.

13.00

Pierre Schori och Maud Edgren Schori berättar om Elfenbenskusten i F5. Låter väldigt spännande.

13.30

Bara att sitta kvar i F5 för att lyssna på Kitty Jutbring och Moni Nilsson diskutera hur mycket sex som egentligen får finnas med i böcker för barn i tidiga tonåren.

Eller så flyttar jag till F3 och lyssnar på seminariet Bortgift mot sin vilja med bland andra Arkan Arsaad. Det lutar åt att det blir så.

14.20 

I Norstedts monter B05:22 berättar Anneli Jordahl om sin senaste bok och 14.40 är det dags för Arkan Asaad om jag nu missat honom tidigare.

15.00

Prata sex i skolan är ett seminarium med bland andra Katerina Janouch som hålls i G4. Ni märker att sex- och samlevnad är ett ämne jag gärna fortbildar mig i.

 

Och det är det sista jag hinner, innan det är dags för förlagsmingel både här och där. Borde få in ett klädbyte också, men vi får se hur det går.

Hur ser din mässfredag ut?

%d bloggare gillar detta: