enligt O

Tankar från en bokberoende

Kategori: Bokaktiviteter Sida 2 av 192

Jag förlänger min Nobelutmaning

Tanken var att jag 2018 skulle läsa något av alla (de är ju rätt få) kvinnor som tilldelats Nobelpriset i litteratur. Det gick sådär och jag har i år bara läst noveller av Herta Müller, Selma Lagerlöf och Alice Munro. Det betyder att jag har tre kvinnliga nobelpristagare kvar att upptäcka, nämligen Elfriede Jelinek, Svetlana Aleksijevitj och  Grazia Deledda och åtta till att återupptäcka.

Jag har investerat i några av de fina böckerna på bilden ovan och målet är att läsa några av dem i år och att det på bloggen ska finnas minst ett inlägg om någon bok/novell/dikt av varje författare. Det borde jag klara.

Lucka 18: Julkalenderbloggstafett

Idag är det min tur att bidra till årets julkalenderbloggstafett anordnad av Sofies bokblogg. Temat är “Bäst 2018” och hjälp vad svårt det är att välja bara en bok bland alla bra jag läst i år.

Till slut föll valet på en ungdomsbok som jag läste redan i februari, nämligen Moonrise av Sarah Crossan. Det är en bok skriven på prosalyrik och vi får träffa Joe, vars bror sitter i fängelse och väntar på sin avrättning. Det var många år sedan de sågs och nu bestämmer sig lillebror för att besöka sin storebror. Det här är en fantastisk bok som jag burit med mig sedan jag läste den. Jag älskar prosalyrik och Sarah Crossan är riktigt bra på att berätta mycket med få ord.

Mitt inlägg om boken finns här.

Jag tog över stafettpinnen från My loved books, som tipsade om en favoritbok igår och imorgon går den vidare till Den läsande kaninen.

En veckoutmaning om konspirationer

VM i fotboll / Fotbolls-VM 1958 Sverige Finalen Sverige-Brasilien 2-5

Det finns ett gäng konspirationsteorier som många tror på och en del av dem skrev jag om igår på Kulturkollo. Min favorit är dock Konspiration 58 som går ut på att VM i fotboll 1958 inte alls ägde rum i Sverige och inga matcher spelades alltså på den nybyggda arenan Ullevi. Istället var det i Los Angeles spelarna befann sig, vilket går att se på tv-klippen från finalen mellan Sverige och Brasilien. VM 1958 var ett gigantiskt experiment som gick ut på att testa tv-mediets påverkan och dessutom en del av det kalla kriget. Vilka som låg bakom? CIA självklart.

Eller nej, så var det självklart inte, men filmen Konspiration 58 är verkligen fantastiskt underhållande, men tyvärr verkar den inte längre gå att se på svt.

Sedan håller jag med min kollega som har en teori om att Horace Engdahl är ett konstprojekt. Jag hoppas nästan att det är sant, för det vore bättre än att han på riktigt tycker de åsikter han sprider är rimliga. Frågan är om det inte är hög tid att avluta projektet, som helt klart börjar spåra ur.

Julkalenderbloggstafetten är igång

Jag har ju helt glömt att skriva om den numera traditionella julkalenderbloggstafetten som Sofies bokblogg anordnar. Ämnet för stafetten är Bäst 2018 och självklart vill jag vara med i ett så trevligt initiativ.

Följande bloggar deltar:

Novellkalender enligt O

Mitt förhållande till noveller är komplicerat och det är en anledning till att jag utmanar mig själv genom att skapa en Novellkalender i december. Varje dag kommer jag att presentera en novell, gammal eller ny, som jag tycker om eller i alla fall har tyckt om. Ganska många av dem har jag använt i undervisningen med mina gymnasieelever, så det blir också en kalender med tips för lärare. Andra har jag bara läst själv och kanske passar de vuxna bättre än unga.

Imorgon inleds Novellkalender enligt O med en riktig klassiker.

Välkomna då och alla andra dagar fram till jul!

Sammanställning av Kanonkalendern 2.0

Snart är det december igen och dags för en ny julkalender på bloggen. Innan jag avslöjar årets tema bjuder jag på en sammanställning av förra årets. Mest för att jag själv vill ha en för att få överblick, men kanske kan det glädja någon annan också.

1/12 1984 av George Orwell

2/12 Allt går sönder av Chinua Achebe

3/12 Molnfri bombnatt av Vibeke Olsson

4/12 Alfabet av Inger Christensen

5/12 Pappa Goriot av Honoré de Balzác

6/12 Andarnas hus av Isabelle Allende

7/12 Hägring 38 av Kjell Westö

8/12 Ett dockhem av Henrik Ibsen

9/12 Hur man botar en fanatiker av Amos Oz

10/12 Samlade dikter 1954-1996 av Tomas Tranströmer

11/12 Att leva av Yu Hua

12/12 Frankenstein, Mary Shelley

13/12 Trollvinter av Tove Jansson

14/12 Anne Franks dagbok och 1947 av Elisabeth Åsbrink

15/12 Den store Gatsby av F. Scott Fitzgerald

16/12 Skuggan över stenbänken av Maria Gripe

17/12 Lasermannen av Gellert Tamas

18/12 Att föda ett barn av Kristina Sandberg och Bara en mor av Ivar Lo-Johansson

19/12 Rötter av Alex Haley och Vända hem av Yaa Gyasi

20/12 The Awakening av Kate Chopin

21/12 Konspirationen mot Amerika av Philip Roth

22/12 Drottningens juvelsmycke av Carl Jonas Love Almqvist

23/12 En vintersaga av William Shakespeare och Tidsklyftan av Jeanette Winterson

24/12 Juloratoriet av Göran Tunström

 

Boktipsarkväll genomförd

Ett par gånger om året bjuder vår skolbibliotekarie och jag in till boktipsarkväll, där vi talar om bra och nyutgivna böcker. En gammal tradition som startades av den förrförra skolbibliotekarien långt innan jag började arbeta på skolan och definitivt en tradition att bevara.

Eftersom jag och min boktipsarkollega läser väldigt olika böcker (Nuckan och Slutet undantaget) får även jag ett gäng boktips och det är alltid trevligt.

De av Biblio-Sofias böcker som jag blev mest sugen på var:

Vargattacken av Lars Berge

Rakkniven av Eva Ström

Floden om natten av Erica Ferencik

Människan har alltid vandrat av Jeanette Varberg

Allting växer av Lyra Koli

Några av de böcker jag tipsade om var:

Syskonen av Tessa Hadley

Vaggvisa av Leïla Slimani

Göteborgs schamaner av Johan Nilsson

En ny tid  och Doktor Bagges anagram av Ida Jessen

Under två timmar av Hanna Landahl

 

Vem får Augustpriset för bästa barn- och ungdomsbok?

Nu har jag läst alla de böcker som är nominerade till Augustpriset i kategorin Årets bästa svenska barn- och ungdomsbok. Här är mina tankar om böckerna.

Comedy queen av Jenny Jägerfeld är min absoluta favorit. Det är en helt briljant bok för mellanåldern om Sasha som just mist sin mamma. Trots det svarta innehållet lyckas Jägerfeld locka till skratt. En suverän kombination av värme och allvar.

Rymlingarna av Ulf Stark och Kitty Crowther kan mycket väl vinna priset. Det är en fin bok om en pojke och hans farfar, men ganska lik de böcker Stark brukar skriva. Bra och riktigt fin, men kanske inte så originell eller nyskapande.

Gropen av Emma AdBåge är min favorit bland de bilderböcker som är nominerade. Det är en spännande och rolig bok om barns lekar och de vuxnas regler som förstör. En berättelse med fina och innehållsrika illustrationer som verkligen inbjuder till samtal.

Vi kommer snart hem igen av Jessica Bab Bonde och Peter Bergting är en skildring av några förintelseöverlevares upplevelser under och efter kriget. En otroligt stark bok som ger nya perspektiv på krigets fasansfulla händelser, något som behövs mer än någonsin i vår tid. Formatet gör också att den kan nå läsare som andra böcker kanske missar.

Hemma hos Harald Henriksson av Uje Brandelius och Clara Dackenberg är ännu en allvarlig bok som tar upp teman som klass och barnfattigdom. Huvudpersonen följer med sin mamma som städar hemma hos Harald Henriksson och hans familj, men förstår inte att Harald är något annat än en kompis. En viktig bok förvisso, men jag har svårt att se vem jag skulle kunna läsa den med.

Regn av Anders Holmer är den av de nominerade böckerna som jag tycker minst om. Den är stilren och snygg, men också lite för slätstruken och tråkig. Nu har jag inte läst den tillsammans med barn, men jag har svårt att se hur Regn skulle skapa några intressanta samtal.

 

Det är mycket svärta och mycket allvar i alla de böcker som nominerats i år. Gropen är kanske den bok som är mest lättsam och peppig, utan att bli banal. Såväl Jenny Jägerfeld som Ulf Stark lyckas dock kombinera det svarta med en stor dos humor, vilket faktiskt gör att de får fram sitt budskap tydligare. Även i Vi kommer snart hem igen förmedlas ett hopp. Även om jag helst vill att Jägerfeld vinner blir jag glad om någon av dessa fyra titlar tar hem priset.

När det gäller de två andra kategorierna har jag läst alldeles för lite för att kunna önska vinnare. Faktiskt var det ovanligt få av de nominerade som jag ens vill läsa. Jag blir gladast om Sami Said vinner priset för Bästa svenska skönlitterära bok, men tror att Linnea Axelsson tar hem det. När det gäller fackboksklassen håller jag en extra tumme för Alexandra Pascalidou och Jens Liljestrand.

Augustgalan, den 30:e i ordningen, börjar klockan 17.00 ikväll och kan ses här.

Två prisade deckarförfattare

Idag avslöjades vilka författare som Svenska Deckarakademien anser skrivit årets bästa kriminalromaner. I kategorin Bästa svenska kriminalroman vann debutanten Stina Jackson med sin Silvervägen. En riktigt bra bok som jag läste i somras.

Till bästa till svenska översatta kriminalroman utsågs Thomas Mullens Darkdown, som väntar på att bli läst.

Övriga nominerade hittar du här.

Svenska Deckarakademien valde också Jan Arnald, som skriver kriminalromaner under pseudonymen Arne Dahl, till ny ledamot.

En smakbit ur en klassisk reportagebok

Idag är det Flukten fra virkeligheten som håller i trådarna för En smakebit på søndag och mitt bidrag kommer från en modern klassiker. Tysk höst av Stig Dagerman är en samling artiklar från hans reportageresa för Expressen i Tyskland 1946. Jag är ungefär halvvägs och har redan fått helt nya perspektiv på såväl kriget som den tyska efterkrigstiden. Eftersom segrarna skriver historia är det här en bok med röster som sällan fått höras. Mycket intressant, men inte helt lättläst. Dagerman är verkligen ett fan av slingriga meningar fyllda av kommateringar och det krävs koncentration.

Smakbiten återfinns på s. 18 och är en del av ett resonemang kring huruvida tyskarna förtjänar det lidande de nu drabbats av, eftersom deras lands armé utövat grymheter under kriget.

Om det förflutnas grymheter, utövade av tyskar i och utanför Tyskland, kan givetvis inte råda mer än en mening, eftersom det om grymheten överhuvudtaget, på vilket sätt och av vilka den än utövas, inte riktigt kan råda mer än en mening. En annan sak är om det nu är riktigt, ja om det inte i sin tur är grymt att betrakta de tyska lidanden, som bland annat redovisas i denna bok, som rättvisa därför att de utan tvivel är följder av ett misslyckat tyskt erövringskrig. Redan ur juridisk synpunkt är ett sådant betraktelsesätt i hög grad felaktigt, därför att den tyska nöden är kollektiv, medan de tyska grymheterna trots allt inte var det.

Hur straffar vi egentligen ett krigs förlorare på ett sätt som inte kollektivt drabbar befolkningen? Går det ens? Räcker det inte med en förlust med allt vad det innebär?

 

 

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: