enligt O

Tankar från en bokberoende

Kategori: Bokaktiviteter Sida 2 av 193

Veckoutmaning om småstadsliv

I veckan står småstäderna i centrum hos Kulturkollo och veckans utmaning har två frågor.

Vilken boks eller films småstad skulle du vilja flytta in i?

Anna Fredriksson har flera gånger skildrat Österlen och i boken Mellan himmel och hav ärver Sally ett hus i Kivik. Jag har aldrig varit i just Kivik och faktiskt knappt ens på Österlen, men ett besök för snart tre år sedan var jag redo att flytta dit. Kanske får jag besöka Kivik på riktigt, eller så läser jag bara vidare i serien om hur Sally öppnar ett pensionat i Ett enklare liv som släpps i juni.

Jag hade också kunnat tänka mig att flytta in i någon engelsk småstad, kanske en som liknar Lucy Dillons fiktiva Longhampton. Där finns några pubar, ett galleri, ett bed and breakfast, en bokaffär och en hög ganska så trevliga människor.

Vilken boks eller films småstad vill du aldrig ens besöka, någonsin?

En trevlig småstad kanske kunde vara okej, men det får inte vara alldeles för ödsligt eller ensligt och definitivt inte för kallt. I Fredrik Backmans fiktiva Björnstad hade jag troligen fått panik. Visst är hockey okej ibland, men att behöva bo på ett ställa där i princip ingenting annat räknas hade varit en smärre mardröm. Ännu värre hade det dock varit att tvingas bo i Fargo.

 

52 bra saker: Läshelg

Snart, snart, snart får jag dra till Varberg och Hotell Gästis för att tillbringa en hel helg med näsan i en bok. Förutom då jag umgås med andra som också mer än gärna tillbringar helger med näsan i just en bok. Den som inte läser lika mycket som vi kan ha svårt att förstå hur fantastiskt det är att ägna en hel helg åt just läsning. Att som bonus kanske få läsa i sällskap med trevliga bokälskare, äta god mat, dricka ett glas bubbel eller två och bara vara är helt fantastiskt.

För tredje året i rad åker vi ett gäng boknördar (som lärt känna varandra just för att vi är boknördar) på läshelg i Varberg. Tidigare har vi träffats några gånger på Syninge kursgård i Norrtälje kommun och konceptet var redan då detsamma. Kravlöst umgänge med böcker i centrum.

Läshelg är inte bara en bra sak, utan faktiskt en superbra sak. Och rolig. Faktiskt så rolig att vi valt att använda taggen #rolighetskonferens i år. Jag längtar och har gjort det länge, länge!

Vad jag tänker på när jag tänker på Lennart Hellsing

Den här veckan ägnar vi oss åt rim och ramsor på Kulturkollo och veckoutmaningen tillägnas kungen av ordlekar Lennart Hellsing som i år skulle ha fyllt 100 år.

När jag tänker på Lennart Hellsing tänker jag på hur han vandrade omkring på Bokmässan i Göteborg i sin gula kostym. Alltid med ett finurligt leende på läpparna. Igår såg jag hur hans fru Yvonne Lombard tilldelades en Hedersguldbagge och tänkte på att de måste varit ett riktigt klurigt par.

Jag tänker också på Krakel Spektakel som hängde och slängde i en gardin tillsammans med kusin Vitamin, men främst tänker jag på hur det gick till när han skulle köpa en klubba. Som barn absolut älskade jag boken Krakel Spektakel köper en klubba med illustrationer av Stig Lindberg, men när jag läste den som vuxen insåg jag hur väldigt sorglig den är.

Som liten tyckte jag också väldigt mycket om berättelsen om den annorlunda staden där glassen var varm och jag sjöng ofta och gärna om den stackars Trollkarlen från Indialand som förvandlade sig till ett glas lemonad och drack upp sig själv. Ett beslut han ångrat i sjuhundra år.

 

Foto: Thron Ullberg

Vad jag tar med mig när jag går i ide

Det snurrar en bild i sociala medier med en fråga om huruvida du skulle kunna tänka dig att vara helt själv på en öde ö under en lång tid om du därefter fick en stor summa pengar. För mig är frågan mycket märklig. Jag hade nämligen gjort det med glädje om förutsättningarna var de rätta. Jag vill att det ska vara en öde ö där det är varmt och det går att få tag på mat och dryck utan större ansträngning och jag vill ha med mig ett obegränsat antal böcker. Om detta uppfylldes skulle jag kunna tänka mig att isolera mig gratis. Bokfabriken sprider en liknande bild där platsen är en stuga i ett snötäckt landskap och förutsättningarna är att du ska stanna där i tre månader med en bokhylla fylld av favoritböcker som sällskap, men ingen telefon och inget internet. För 250 ooo kronor hade jag definitivt gjort det, men jag föredrar värmen.

Veckans tema på Kulturkollo har fått den lite januaritrötta titeln “Låt oss gå i ide” och veckoutmaningen handlar om de tre kulturella saker som vi skulle ta med oss om vi fick fly världen en månad.

Jag skulle ta med mig min Kindle fylld av böcker. Kanske är det lite fusk, men jag fuskar så gärna. En laddningssladd också självklart, eller en solladdare om sådan finns. Om jag fick en månad på mig skulle jag passa på att läsa böcker jag inte riktigt orkar med när vardagen snurrar på. Kanske skulle jag ge mig på ett galet projekt som Shakespeares samlade verk, eller så skulle jag nöja mig med Tolstojs Krig och fred eller kanske Jerusalem av Selma Lagerlöf.

För att varva läsning med annan underhållning hade jag sett till att få med mig en riktigt lång och bra tv-serie. Jag hade valt en jag redan sett, som jag vet är bra, nämligen ER som sändes i 15 säsonger mellan 1994 och 2009.

Om nu de tekniska prylarna skulle svika mig hade jag packat med mig Stad-serien av Per Anders Fogelström, som jag läst en massa gånger, men aldrig tröttnar på.

Med den här packningen hade jag lätt klarat en månad för mig själv. Kanske till och med om väderförutsättningarna var som Göteborg i januari.

 

Photo by Eugen Dubrovin on Unsplash

Borås tidnings debutantpris 2019

Igår avslöjades de fem nominerade till Borås tidnings debutantpris som delas ut 21 februari på Kongresshuset i Borås. Vinnaren får (förutom äran) 100 000 kronor.

De nominerade är:

Emeli Bergman vars bok Salt är utgiven av Rastlös förlag och består av nio texter som beskrivs som “prosatexter som drivs framåt med poesins logik”. En bok som först skrevs på svenska, men kom ut på danska först.

Nino Mick som debuterade på Norstedts förlag i januari med novellsamlingen Tjugofemtusen kilometer nervtrådar. Dikterna handlar om könsidentitet och en könsutredning står i centrum.

Wera von Essen som har skrivit En debutants dagbok, som liksom titeln säger är en bok skriven i dagboksform. Den gavs ut av Modernista i februari.

Elin Willows  vars debutbok heter Inlandet och gavs ut av Natur & Kultur i januari. Det är en bok jag tänkt läsa och nu blir jag ännu mer sugen på att upptäcka den.

Hanna Rajs Lundström som debuterade på 10tal med diktsamlingen Armarna som beskrivs som en judisk familjeberättelse, men också en historien om en personlig kamp mot missbruk och rädslor.

Fem böcker av fem debutanter och jag är nyfiken på i alla fall tre av dem.

 

Bildmontage från Borås Tidning

52 bra saker: Bokbubblarna

Bokbubblarna är bokcirkeln som jag är med i, bestående av ganska många bokbloggare, några som tidigare bloggat och andra som aldrig gjort det. Idag träffas vi och pratar om Alex Schulmans senaste bok Bränn alla mina brev.

Första mötet jag var med på var i maj 2011 (tror att det var cirkelns andra träff) då vi läste Sorgesång av Siri Hustvedt, som tyvärr var en besvikelse för mig. Deltagarna i bokcirkeln var det däremot inte och vissa av oss har varit med sedan dess. Ett fint gäng med trevliga bokälskare som gillar att samtala länge om böckerna vi läst. Sedan pratar vi om annat också självklart, men det är också ganska skönt att böckerna får stå i centrum.

Tidigare turades vi om att välja bok och den ansvariga kom med fyra förslag som vi sedan röstade om. Nu har vi också lagt till ett tema varannan träff, då alla väljer valfri bok inom det. Jag missade julträffen då det bestämdes att pingviner och sci-fi skulle vara vårens teman. Behöver jag säga att det var en träff med bubbel?

Bästa läsningen 2018

De senaste dagarna har varit en orgie i statistik kring min läsning 2018. Frågan som kvarstår är dock vilka av de 142 böcker jag läst i olika genrer, skriva av kvinnor och män från olika länder, som var bäst. Nu kommer svaret på frågornas fråga. Listan är dock utan inbördes ordning, i alla fall typ. De som står först är nog ändå lite bättre än de som står sist, men begreppet bäst är lite lurigt. Vad som är bäst handlar om så många saker, inte minst när boken blir läst. Hur som helst har jag satt ihop någon slags topplista för 2018 som innehåller tolv riktigt bra böcker.

Moonrise, Sarah Crossan

Ungdomsbok skriven på prosalyrik om en yngre bror som besöker sin storebror som väntar på att avrättas i fängelset.

Comedy Queen, Jenny Jägerfeld

Sashas mamma har begått självmord och för att hantera det försöker Sasha att bli allt hon inte var. En otroligt stark, sorglig, men framför allt (konstigt nog) rolig bok om att leva i skuggan av någon som valt att inte fortsätta leva alls.

Alla floder flyter mot havet, Dorit Rabinyan

Berättelsen om Liat, judinna från Israel och Hilmi från Palestina, som möts och inleder ett förhållande i New York är helt klart en av de starkaste jag läst i år. Det blir så tydligt att konflikten inte är något som finns långt borta i deras hemland, utan följer med dem var de än befinner sig.

Mellan himmel och Lou, Lorraine Fouchet

Jo har just förlorat sin fru Lou och livet blir aldrig mer detsamma. I sitt testamente uppmanar Lou sin make att förbättra relationen till deras gemensamma barn och även om han egentligen inte tycker att det är något fel på sin relation till barnen försöker han följa hennes vilja.

Mocka, Tatiana de Rosnay

En son blir överkörd av en bil och hans mor gör allt för att finna den skyldige. Blind av sorg tar hon inte alltid de bästa besluten, men det är lätt att förstå hennes agerande. Mocka är en drabbande bok om den aldrig sinande kärleken till ens barn.

Ett hjärtslag från döden, Maggie O’Farrell

I denna mycket annorlunda självbiografi beskriver Maggie O´Farrell 17 möten med döden. Det är snyggt, smart och både sorgligt och underhållande. En riktigt bra och annorlunda bok.

Om vi bara kunde byta kroppar med varandraJohanna Nilsson

Kung B och Queen O är ett osannolikt, men inte desto mindre perfekt, kärlekspar. De lever utanför samhället, men försöker göra det mesta av livet. Det här är en bok som kändes som ett knytnävsslag i magen. Så vacker och så sorglig.

Vaggvisa, Leïla Slimani

Två barn mördas, det får vi veta redan från början. Vi anar också att det är deras barnsköterska som gjort det, men ingenting är självklart. Berättelsen om Louise, den perfekta barnsköterskan och den familj hon arbetar hos är något av det mest obehagliga jag läst i år.

Den som stannar, den som går, Elena Ferrante

Tredje delen i Ferrantes Neapel-kvartett är den jag tyckt mest om hittills. Äntligen tar Lila kommando över sitt liv, medan Elena snarare krymper. Nu har jag fjärde och avslutande delen kvar och den sparar jag till ett bra tillfälle.

Year of impossible goodbyes, Sook Nyul Choi

Sook Nyul Choi föddes i Pyongyang 1937 och hennes självbiografiska bok handlar om barndomen i landet som fortfarande hette Korea och som först ockuperades av japanerna och sedan av ryssarna innan det delades. Mycket intressant och bra bok.

Litet land, Gaël Faye

Året är 1993 och den tioårige Gabriel bor i Burundis huvudstad Bujumbura med sin mor från Rwanda, sin far från Frankrike och sin lillasyster Ana. Det första fria valet närmar sig och med det fruktansvärda strider. Jag lärde mig massor av den här boken, men det är också en fin uppväxtskildring.

Slutet, Mats Strandberg

En komet är på väg mot jorden och eftersom det riktiga livet inte är som en Hollywood-film finns det inga borrar i världen som kan hejda katastrofen. Vi får följa tre ungdomar under de sista veckorna innan slutet av världen som vi känner den. Det är fruktansvärt, men konstigt nog inte nattsvart.

 

Vilka är de bästa böckerna du läst i år?

 

Photo by fotografierende on Unsplash

Populära inlägg 2018 och de jag önskat fler läst

Bloggåret 2018 är till ända och i min utvärdering av året har jag främst fokuserat på böcker jag läst, snarare än inlägg jag skrivit. Det har faktiskt varit ett riktigt bra bloggår, med flest besökare sedan 2012. Inga modebloggssiffor, men en trevlig topp. De texter som flest läst kommer att listas i detta inlägg. Det här är alltså inte de inlägg som haft flest läsare i år, utan de inlägg skrivna 2018 som haft flest läsare. Mest populära är nämligen inläggen om Björnstad från 2016 och Sandmannen från 2013 samt sidan med böcker som passar unga läsare, som uppdateras löpande. Jag vill också lyfta några inlägg som inte lyft, men som jag tycker om själv.

Här är 2018 års mest lästa inlägg:

Sammanställningen av årets Novellkalender

Att upptäcka världen genom litteratur, om världslitteratur i undervisningen

20 bra författare fem år senare, om unga, lovande, svenska författare

Alla kulturella VM-spaningar, mitt sommarprojekt

Hatten av för Sara Danius, om hennes sommarprogram

O granskar listan till det alternativa Nobelpriset, en genomgång av de nominerade

Den nya akademien, mina tankar om initiativet

Och sen var hon borta, recension av Lisa Jewells bok

Vem ska få stolarna? om tänkbara ledamöter i Svenska Akademien

Om nya och gamla ord, om nyorden för 2017, allmänbildning och litteraturhistoria

 

Och så finns det inlägg som jag faktiskt är ganska nöjd med, men som få har hittat. Här är några:

Det där med bokserier, om min skepsis till att alla böcker tycks följas av en serie

Konsten att väcka läsglädje, om vikten av att som lärare inte slentrianmässigt välja gamla böcker, utan faktiskt böcker som passar just de elever hen har just nu

Om Meghan och hur mitt humör gjorde skillnad, ett rätt rörigt inlägg om sura damer och vackra prinsessor

Vikten av bra, lättläst litteratur, om rätten till bra böcker för alla

Några tankar om Jila Mossaeds dikter, om vår nyblivna akademiledamot

“På spaning efter det Nobelpris som flytt” eller “På Börshuset intet nytt”, om Nobelpriset som inte delades ut

Ode till Stockholm Literature, om en fin festival som fick fem år och förhoppningsvis kommer igen

 

 

Photo by Nick Morrison on Unsplash

Om författarna 2018

Kön är egentligen lite förlegat som sorteringsmodell, men jag har ändå gjort ett diagram utifrån författares kön även i år. Två av de böcker jag läst är skrivna av flera författare med olika kön och står därför som “båda”.

Det är helt klart så att jag läser fler böcker skrivna av kvinnor och det blir fler för varje år. Tidigare hade jag som mål att läsa ungefär lika många böcker av män som kvinnor, men nu struntar jag i vilket och läser böcker som lockar mig. I år blev fördelningen så här:

Att jämföra med tidigare år, då fler män kvoterades in.

Som vanligt har jag också fört statistik över de länderna författarna kommer ifrån och valt att i första hand titta på var de är födda och vilket språk de skriver på. Gällande författare som skriver på svenska räknar jag dem som just svenska även om de inte är födda här. Något undantag kan förekomma om författaren levt en kort tid här och större delen av sitt liv i ett annat hemland, som dessutom definierar författaren. Jag har t.ex. räknat Fatemeh Khavari som författare från Afghanistan, vilket inte på något sätt är ett tecken på att jag inte ser henne som svensk också.

Bland övriga länder finns Afghanistan, Argentina, Brasilien, Burundi, Indien, Island, Israel, Jamaica, Kamerun, Kanada, Nordkorea, Nya Zeeland och Schweiz.

Tydligt är att Storbritannien drar ifrån jämfört med USA, vilket jag bland annat skyller på min Anglofila april och den tillhörande resan till Brighton.  Det handlar också om att jag blir mer och mer anglofil och mindre intresserad av det amerikanska, inte sällan svulstigare. Spontant tyckte jag vid sammanräkningen att jag läst lite franskt, men det är ändå mer än förra året. Jag har också läst mer från grannländerna Norge och Danmark.

Fördelningen mellan världsdelarna visar att jag som vanligt läst mest från Europa och Sydamerika är som alltid den världsdel jag prioriterat minst. Så här ser fördelningen ut.

Att jämföra med följande fördelning de senaste åren:

Ett läsmål för 2019 är att läsa mer från Afrika, Asien och Sydamerika, för att jämna ut statistiken något.

 

Vad jag läste 2018

Jag älskar att grotta ner mig i statistik och fattar om ni inte tycker det är lika roligt, men mer statistik kommer det att bli ändå.

Format är något jag brukar föra statistik över och de senaste åren har jag läst fler och fler e-böcker. I år ser fördelningen ut så här:

Ungefär 3/4 av de böcker jag läser är e-böcker och 74% är en liten ökning från förra året, då e-böckerna utgjorde 71% av de böcker jag läste. Det går också att se ett litet uppsving för pocketboken, jämfört med de senaste årens riktiga bottennapp och jag tror att det har att göra med all uteläsning under året. Pocketböcker går annars bort inomhus och det skyller jag helt på åldern.

Så här har det sett ut de senaste fyra åren. Det märks att jag läst de flesta av Sekwas böcker i e-format i år, då de annars brukar stå för de danska banden.

Genres är något annat jag för statistik över. Så här såg det ut 2018:

Spänning innefattar deckare, thrillers, skräck och annat läskigt. Sakprosa är allt som inte är påhittat, t.ex. biografier, självbiografier och reportageböcker. Noterbart är att jag läst ovanligt lite grafiskt i år. Skärpning på det. Även lyrik har det varit dåligt med och ovanligt lite ungdomsböcker också.

Så här har det sett ut de senaste åren:

 

 

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: