enligt O

De bästa av vänner

Har försökt läsa ungdomsböcker på engelska i sommar för ett framtida projekt som jag hoppas blir av i höst. Mer om det när det verkligen finns ett konkret projekt…

Nu senast läste jag fina Someone like you av Sarah Dessen, en riktigt bra bok om vänskap och kärlek. Halley och Scarlett har varit bästa vänner i många år. Nu är de femton och livet borde vara underbart. Sommaren har faktiskt varit det, men i slutet av den händer något som definitivt påverkar dem båda. Sent en kväll ringer Scarlett till Halley som är på sommarläger. Hon berättar att hennes pojkvän Michael har dött i en olycka. Bästa vänner ska finnas där för varandra och Halley lyckas övertyga sin mamma om att bli hämtad, trots att hon egentligen ska vara på lägret en vecka till.

Hemma väntar en förtvivlad Scarlett. Halley stöttar henne allt hon kan och begravningen blir en hemsk upplevelse. Ingen vet att Scarlett och Michael varit ett par hela sommaren och vet därför inte hur mycket hon sörjer. Istället är det hans melodramatiska ex-flickvän som snor all uppmärksamhet. Ännu svårare blir allt då Scarlett förstår att hon är gravid. Efter mycket diskussioner med sin mamma bokas en tid för abort, men Halley räddar henne därifrån med hjälp av sin pojkvän Macon.

Macon ja, Halleys första riktig kärlek. Inte hennes förste pojkvän märk väl, det är istället en mycket mer ordentlig grabb som är son till föräldrarnas vänner, men hennes första kärlek är utan tvekan Macon. De är ett ganska udda par. Han är en värstingkille som skolkar för mycket och är inblandad i diverse skumma saker. Hon är en skötsam flicka som länge varit bästa kompis med sin mamma. Behöver jag säga att hennes föräldrar inte är stormförtjusta?

Halleys mamma är psykolog och har skrivit böcker om hur man förblir vän med sin tonåring. När hennes dotter växer upp allt för snabbt och börjar hänga ute sent på kvällarna tillsammans med denna hemska pojke uppstår en rejäl konflikt. Hon vill förbjuda Halley att träffa Macon, men självklart får det helt motsatt effekt.

Someone like you är en varm och hoppfull bok om stark vänskap och kärlek som inte alltid är den lättaste. Jag tycker verkligen om Sarah Dessens sätt att skriva. Mycket är vardagligt som sommarjobben, problemen med knäppa föräldrar, funderingar kring kärlek och sex. Annat är som tur är ovanligare. Att mista en pojkvän så tidigt och dessutom bli gravid är kanske inga vardagsproblem, men det är spännande att läsa om. Dessen har stor respekt för de unga människorna hon skriver om och tar både deras stora och små problem på allvar. Hon tecknar mångfacetterade porträtt av personerna i boken och jag kommer många av dem väldigt nära.

Jag har reserverat ett gäng böcker till av Sarah Dessen på biblioteket och hoppas få hem dem riktigt snart. Det här är definitivt en författare jag vill läsa mer om. Jag tror att många av mina elever skulle gilla Someone like you också!

Om rätten till sin kropp

Annas syster Kate är svårt sjuk. Det enda som kan rädda henne är en ny njure och den ende som kan donera en passande sådan är Anna själv. Hon kom nämligen till världen för att perfekt matcha sin äldre syster och för att med sitt navelsträngsblod göra henne frisk. Tyvärr räckte inte blodet från navelsträngen, utan det krävdes en lång rad ingrepp på Anna för att hålla Kate vid liv. När det nu handlar om en organdonation säger Anna stopp och söker upp en advokat som kan hjälpa henne att stämma föräldrarna och få rätten att själv bestämma om sin egen kropp.

Allt för min syster av Jodi Picoult handlar om familjen Fitzgerald som definitivt är en familj i kris. Dottern Kate har varit sjuk i fjorton år, sonen Jesse knarkar och super och yngsta dottern Anna som använts som försökskanin i hela sitt liv säger plötsligt stopp. Hon är inte längre beredd att göra precis allt för sin syster. Detta gör mamma Sara både arg och besviken, medan pappa Brian faktiskt kan förstå sin yngsta dotter. Vi följer dem under en kort och intensiv period under en rättegång, men får också följa med främst mamma Sara tillbaka i tiden när hon guidar oss genom Kates sjukdomshistoria.

Det här är en både gripande och spännande bok. Den väckte väldigt många tankar och trots att vi får följa så många personer som dessutom turas om att berätta, känns de alla levande och riktiga. Möjligen är historien kring advokaten Campbell Alexander och Annas gode man Julia lite onödig, men samtidigt ger deras förhållande ännu ett perspektiv på vikten av att tala sanning, som är ett viktigt tema i boken.

Vad kan man egentligen kräva av ett barn som förälder? Är en fjortonåring gammal nog att själv ta beslut gällande liv och död? När är det dags att faktiskt släppa taget om ett sjukt barn? Det är inte så lätt att svara på de här frågorna, men Picoult vänder och vrider på dem på ett väldigt bra sätt. Jag kommer definitivt att läsa mer av henne!

Originalinlägget publicerades av Lilla O 2010-05-20

Jag har inte läst fler böcker av Jodi Picoult ännu, men jag har sett filmatiseringen av Allt för min syster. Därav reprisen och mer om filmen kommer i ett annat inlägg.

Bokgeografi Irland

Jag kommer att presentera ett nytt land varje onsdag ett tag framöver, så länge det känns som en kul grej och kallar utmaningen Bokgeografi. Det blir Europa i premiäromgången, närmare bestämt Irland som är ett land jag alltid fascinerats av men faktiskt aldrig besökt.

Gör nu följande:

1. Berätta om en bok du läst som utspelar sig på Irland eller är skriven av en författare med anknytning dit.

2. Berätta om en författare som på något sätt har anknytning till Irland. Var så långsökt som du vill, men motivera gärna ditt val.

3. Berätta om en bok av en författare som anknyter till Irland, som du inte läst, men är nyfiken på.

Svara i egen blogg eller i en kommentar. Kommentera och/eller länka hit när du skrivit ett inlägg så att vi alla hittar till det.

Här kommer mina svar:

1. Jag absolut älskar I väntan på Godot av Samuel Beckett. En helt fantastiskt absurd pjäs om allt och inget. Har både läst och sett den och tycker att den är underbar.

2. Författaren måste bli Roddy Doyle som är en gammal favorit. Mest gillar jag hans trilogi om Barrytown som också blivit tre riktigt trevliga filmer. De heter The Commitments, The Snapper och The Van. Alla tre är mycket läsvärda, men jag gillar The Van om pappa Jimmy Sr bäst. Doyles bok The woman who walked into doors om den brutalt misshandlade Paula Spencer är också fantastiskt bra. Läs på originalspråk, en härlig irländsk upplevelse.

3. Jag har aldrig läst någonting av Iris Murdoch, men skulle gärna vilja det. Hon föddes på Irland, men levde en stor del av sitt liv i Storbritannien, men jag väljer henne ändå. För The Sea, The sea fick hon Pulitzerpriset 1978 och den får bli min utvalda vill-läsa-bok den här veckan. Förutsatt att jag får tag i den, annars blir det The Black prince som jag hittade när jag rensade bokhyllorna.

Med kvinnor i fokus

Den som vakar i mörkret är Helene Turstens nionde bok om Irene Huss. Ännu en gång härjar en brutal mördare i Göteborg. De döda kvinnorna rengörs noga och paketeras i plast innan de dumpas. Irene Huss och hennes kollegor får ännu en gång ett svårt fall att lösa och den här gången verkar även Irene själv vara förföljd. Någon tittar in genom fönstret både hos henne och hos andra kvinnor och situationen är definitivt obehaglig. Kanske blir det ännu värre när man, som jag, känner till miljön, ett av offren bor bara några hus ifrån min första lägenhet i Majorna, ett annat vid den lägenhet jag och maken bodde i. Det gjorde det hela om möjligt ännu läskigare. Just det här att vara iakttagen i sitt eget hem och att dessutom få ett foto taget genom fönstret av mördaren är fruktansvärt.

När polisen får kontakt med en kvinna som kunde ha blivit mördarens första offer hoppas de alla att fallet ska lösas enkelt. Hon hjälper dem att få fram en fantombild, men riktigt så enkelt blir det ändå inte. Fallet påverkar inte bara Irene personligen, utan även andra inom polisgruppen. Det finns många starka kopplingar till en av Turstens tidigare böcker Elddansen och den ska du definitivt läsa innan du läser Den som vakar i mörkret.

Privat händer det också en del för Irene. Döttrarna står i bakgrunden men utsätts för en del otrevligt de också,  men det är Irene och Krister som står i centrum. De funderar på att sälja sitt hus och flytta till Irenes mammas lägenhet i stan. Det träder också in en ny man i Irenes liv, den trofaste Egon.

Jag har läst alla Turstens böcker om Irene Huss och de flesta av dem är mycket bra. Den som vakar i mörkret når kanske inte upp till Tatuerad torso, men den är definitivt en av de bästa i serien.

Tematrio – Läst i sommar

Lyrans tematrio denna vecka handlar om sommarläsning och hon vill att vi ska berätta om tre minnesvärda texter vi läst i sommar.

Efter att ha rådfrågat mina läslistor har jag kommit fram till följande läsvärda trio:

1. Den hemliga historien av Donna Tartt har jag så äntligen läst och jag tyckte mycket om den. Jag gillade de udda personerna och den suggestiva stämningen. Det får bli en repris av inlägget snart.

2. Sonya Sones är en ny favorit och de två böckerna jag läst av henne helt fantastiska. Vilket språk! Helt underbart. Tyckte nog lite mer om första boken Vad mina vänner inte vet, men fortsättningen är också fantastisk. Superlativen räcker inte till. Jag älskar prosalyrik! Har någon fler tips?

3. Det sparsmakade har vunnit mitt hjärta i sommar och klassikern On the beach av Nevil Shute hör definitivt till favoriterna. Att leva som om varje dag vore den sista får en helt ny innebörd.

När lögnen blir ett skydd

När jag letade runt bland vårens böcker fastnade jag för Moa Herngrens bok Jag ska bara fixa en grej i köket som kommer ut på W&W den 11:e mars. I väntan på den har jag läst hennes debutbok från 2007 Allt är bara bra, tack som visade sig vara en riktigt bra bok om kärlek när den är som svårast.

Boken handlar om Lea, som är familjens svarta får. Föräldrarna bor på Östermalm och brodern har ett toppjobb, en vacker fru och all yta som någon kan önska. Lea vill istället vara fri och drar till Paris för att hitta sig själv. Mest längtar hon efter kärlek och hon finner den i den excentriske konstnären Michel. Michel älskar henne passionerat, får henne att känna sig speciell och utvalt. Visst dricker han för mycket och visst har han alltid ont om pengar, men hon betalar gärna för honom så länge han får henne att känna sig så älskad. De lever livet i Paris, vinet flödar och pengarna går i en rasande fart. Äntligen är Lea lycklig.

När Lea blir gravid bestämmer de sig till slut för att behålla barnet och försöka flytta till Sverige för att skapa sig ett liv där. Allt finansieras av Leas kontokort som allt för snart kräver minst en bön innan det användcs.  Michel ska betala tillbaka så fort han får sitt stora genombrott som konstnär. Enligt honom själv är det snarare en fråga om när än om och att han skulle ta ett skitjobb bara för att tjäna pengar under tiden är ingenting han ens kan drömma om. Han är begåvad och förväntar sig att bli behandlad som ett geni. Minst.

Sakta men säkert förvandlas drömmen till en mardröm. Lea försöker på alla sätt försvara sin man och gör vad som helst för att hålla honom lugn och lycklig. Alla skåp fylls av spritflaskor och snart går hela Leas liv ut på att hålla Michel lugn och lycklig. Kosta vad det kosta vill.

Och kostar gör det.

Moa Herngren har skrivit en ärlig och brutal bok om hur kärlek ibland kan bryta ner mer än det bygger upp. Det är inte sällan smärtsamt att läsa om allt som både Lea och Michel säger sig göra i kärlekens namn. Det är både spännande och gripande att läsa om deras liv, så bra skrivet att jag hade svårt att ta en paus i läsningen. Nu blev det visserligen några dagars ofrivillig paus då boken skulle tillbaka till biblioteket, men nu vet jag äntligen hur det slutade.

Jag ser definitivt fram emot Herngrens nästa bok. Är den hälften så bra är den läsvärd. Även denna gång verkar alkoholen spela en stor roll, men en kvinna står för drickandet istället.

Originalinlägget publicerat av Lilla O 2010-02-05

Bokfrågornas ABC del 8

Veckans bokstav är H och här kommer mina svar. Svårt att välja ut det bästa och ultimata. Det är inga små krav jag ställer…

Vilken huvudperson i en bok tycker du mest om?

Jag vet inte om Emelie egentligen är huvudperson i Fogelströms Stad-serie, men visst är hon en av de viktigaste personerna. Jag tycker riktigt mycket om henne, men skulle önska att hon tänkte lite mer på sig själv och inte bara på alla andra.

Vem är den ultimata hjälten i böckernas värld?

Hjältar blir ofta synonymt med deckare i mitt huvud så jag måste säga Harry Bosch, som egentligen är en rätt otrevlig figur i Michael Connellys böcker, men en riktig machohjälte.

Och den ultimata hjältinnan?

Jag väljer Ellen Elg som är huvudpersonen i Karin Alfredssons böcker. Hon är läkare och tar stora risker för att hjälpa utsatta kvinnor. Hon tänjer på både lagar och regler hur mycket som helst, men det är trots allt moraliskt försvarbart.

Vilken är den bästa historiska roman du läst?

Jag är visserligen historielärare, men har rätt svårt för historiska romaner. Lite beroende på hur man definierar genren visserligen, men böcker där tiden den utspelar sig i är viktigare än själva historien gillar jag inte. Det blir nästan lite överdrivet frosseri i historiska detaljer bara för sakens skull. Däremot kan jag uppskatta böcker som handlar om en tid som gått och som kan lära mig lite samtidigt som den berör mig. Ett bra exempel på en sådan roman är En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie. Jag föredrar lite mer nutida historia än böcker om romartiden eller något liknande.

Svara i egen blogg, men lämna en kommentar och/eller länka hit så att vi alla kan få läsa dina svar.

Sugen på att läsa vad andra har svarat? Titta in hos dem som svarade i januari:

…and then there was Beatrix

Bokstunder

Bokstävlarna

Books over psychos

Eli läser och skriver

Ett liv utan böcker är inget liv

Eva-Cecilia

Fiktiviteter

Ikas ord 2.0

Mirthful’s Bookblog

Paperback Lover

The week never starts around here

Tätortstimotej

Vikariens vardagliga vedermödor

Yfronten

You’re no different to me

Kan det kallas köpstopp verkligen?

Jag har inte köpt någon bok till mig själv sedan jag införde köpstopp och se det är nästan en månad sedan. Jag konstaterade för några dagar sedan att jag gjort det riktigt enkelt för mig själv med tanke på alla böcker som droppat in från förlag de senaste veckorna. Vi kanske inte ska blogga så mycket om att vi inte ska köpa böcker egentligen, då kanske de slutar skicka recensionsexemplar.

Min bibliotekshög är också löjligt stor och reservationslistan imponerande. Dessutom har det dykt upp pocketkedjeböcker. Det råder alltså inte direkt brist på böcker att läsa.

Helena utvärderar idag sin status och jag gör detsamma:

Hungrig?

Nej, jag tryckte just i mig grabbarna O:s överblivna lördagsgodis. Sugen på böcker? Konstigt nog (se ovan) skulle jag gärna shoppa loss.

Arg?

Faktiskt inte. Eleverna frågade idag vem jag skällt på i sommar när jag inte haft dem i närheten, men trötthet och ilska hör ihop för mig och riktigt utarbetad är jag inte efter en dryg vecka.

Ensam?

Nej, eller jo jag sitter själv i soffan i sällskap av twitter och bloggar. Helt självvalt. Alone, inte lonely med andra ord.

Trött?

Inte ännu, men med tanke på tempot idag lär jag slockna rejält om en stund. Just nu är jag fortfarande rätt speedad.

Antal köpta böcker sedan sist?

Inga till mig, men några till grabbarna O. De har ju inte köpstopp. 🙂

Antal böcker jag önskar att jag köpt?

Sex tror jag, eller sju.

Om jag inte hade köpstopp skulle jag köpa:

Jag vill verkligen köpa Tony Parsons Men from the boys, men det finns mer än en poäng med att vänta tills den kommer i pocket. Jag är också riktigt, riktigt sugen på att köpa fler böcker av Sonya Sones och Sarah Dessen.  Jag stod också och bokstavligen klappade på Älskade syster häromdagen, men den fick stanna i affären.En bok som alla pratar om och som jag inte läst är One day av David Nicholls och den vill jag också ha.

Jag hade kunnat fortsätta, men det känns inte hälsosamt att sitta här och dreggla över alla olästa böcker som jag önskar att jag ägde.

En geografisk utmaning

Efter att ha lusläst läslistor och googlat vilt för att hitta böcker och författare från alla fotbollsspelande nationer i VM blev jag inspirerad att starta en ny utmaning. Flera av lagen lyckades nämligen lämna turneringen innan jag hann skriva om dem och det finns dessutom rätt många länder som inte ens var med i VM, så jag tänkte ge mig av på en liten resa som ni gärna får hänga med på.

Tanken är att varje vecka presentera ett land och därefter kommer jag (och gärna du också) göra följande:

1. Berätta om en bok du läst som utspelar sig i landet eller är skriven av en författare med anknytning dit.

2. Berätta om en författare som på något sätt har anknytning till landet. Var så långsökt som du vill, men motivera gärna ditt val.

3. Berätta om en bok av en författare som anknyter till landet, som du inte läst, men är nyfiken på.

Start på onsdag!

Elegant med en smula brott

Denise Rudberg har börjat skriva deckare inom en genre som hon kallar elegant crime och den första i en serie heter Ett litet snedsprång. Miljöerna är de fina folkets och det förekommer en hel del namedropping gällande klädmärken, mycket utseende fixering och en och annan plastikoperation. Miljöerna med flashiga middagar och vältrimmande hemmafruar som har fullt upp att få dagarna att gå är inte riktigt är min grej. Till detta finns huvudpersonen, den nyblivna änkan Marianne Jidhoff, som en skön kontrast. Jag gillar verkligen Marianne och hon är helt klart bokens största behållning. Vi får veta en hel del om henne, hennes vuxna barn, hennes tidigare äktenskap och hennes väninnor. Det är när Rudberg beskriver hennes liv som boken lyfter.

Efter sin makes död lockas Marianne tillbaka till yrkeslivet av Olle, som hon tidigare varit åklagarsekreterare till. Hon fungerar också som utredare och tillsammans med poliserna Torsten och Augustin utreder hon mordet på finansmannen Christopher Turin. Själva fallet får väldigt lite utrymme i boken, men vi får följa den ensamma hemmafrun Paula och hennes väninnor desto mer. Att det finns en koppling mellan hennes liv och mordet är tidigt uppenbart, men hur det egentligen ligger till får vi vänta länge på att få förklarat. Det är inte så mycket crime alls i boken tyvärr.

Denise Rudberg skriver utmärkta ungdomsböcker och en del av hennes chick-lit är riktigt trevlig. Jag är dock osäker på denna nya genre då deckarbiten är så ytterst liten, men jag är beredd att ge Marianne och hennes kollegor en chans till. Det är okej och det finns potential, men debuten som deckarförfattare är tyvärr både trevande och på många sätt intetsägande. Ett litet snedsprång är ingen dålig bok, men det är ingen direkt spänning på hög nivå, snarare en ganska trevlig bok om en änkas väg tillbaka till livet.

%d bloggare gillar detta: