Nobelpristagare för hela slanten

Jag ska ju plugga i vår och läsa nobelpristagare tillsammans men bland annat Paperback Lover, Lyrans Noblesser, MimmiMarie och Nobelprisprojektet. Jag har inte hunnit så mycket mer än att kolla litteraturlistan och fundera över hur jag egentligen tänkte. Jag jobbar heltid, skriver en bok, har två ungar och en blogg som ska underhållas. Maken kanske vill ha ett hej ibland också. Dessutom hatar jag att läsa sådant som jag inte bestämt själv och då kan man ju tycka att det räcker med två bokcirklar.

Trots detta ser jag väldigt mycket fram emot att läsa kursen om nobelpriset. Tur att jag är en mästare både på att läsa snabbt och att ordbajsa. Dessutom blir jag extra blank i ögonen när det vankas uppsatsskrivning med fotnoter. Det blir nog bra det här.

Tänkte försöka få lite koll på den skönlitteratur som ska läsas. Tomas Tranströmer är självklart given och jag har läst en del, men har också en del kvar. Bland annat Air Mail, en brevväxling mellan Tranströmer och Robert Bly. Någon biografi vill/ska jag också läsa. Kanske den här.

Vidare behöver jag läsa något av Elfride Jelinek, Eyvind Johnson och Mario Vargas Llosa. Kanske behöver jag också läsa om något av de andra författarna som aktualiseras och tyvärr är Gabriel Garcia Marquez bland dem och han är definitivt ingen favorit. Hundra år av ensamhet har jag läst, men det krävs nog en omläsning kanske. Lockar inte. Däremot läser jag gärna om Ensamhetens labyrint av Octavio Paz.

Läslistan ser ut som följer:

Älskade och En välsignelse av Toni Morrison. Tyvärr har jag bara läst Salomons sång och den finns inte med på listan. Gillar dock Morrison och båda böckerna verkar bra.

Romanen om Olof av Eyvind Johnson, första delen har jag hemma.

Nässlorna blomma av Harry Martinsson

Bockfesten av Mario Vargas Llosa har jag faktiskt tänkt att läsa i vilket fall.

Älskarinnorna av Elfride Jelinek som jag också gärna läser.

 

Dags att börja redan nu kanske.

 

 

Läs också:

På tal om klassiker

Bästa nobelpristagaren är nästa punkt att skriva om då jag nu betar av Lyrans bästalista i stilla mak. Jag har ju skrivit om klassiker, både de jag älskar och de jag inte alls förstår storheten med. Tänkte mig ett liknande upplägg gällande nobelpristagare.

Först gäller det såklart att ha en lista att utgå ifrån och det finns här. Klicka för att se vilka pristagare jag faktiskt läst.

Okej, vi kör. Vem skulle jag säga är absolut bäst. Jobbigt att välja en, men jag ska i alla fall försöka ta fram några av de bästa enligt O.

En av de få jag läst en massa böcker av är Pearl S Buck, men det var länge sedan nu. Jag älskade henne dock som tonåring och känslan av kärlek finns kvar. Hon fick priset 1938 och jag var väldigt fascinerad av hennes kinesiska berättelser.

Selma Lagerlöf är också en stor favorit, en favorit jag borde utforska mer. Några bloggare, vilka minns jag tyvärr inte, efterfrågade en Selma-Sommar och kanske vore det en bra idé. Risken är dock att jag drunknar i läsutmaningar.

T.S. Eliot som prisades 1948 och också en stor favorit som jag ofta återkommer till. En av de bästa poeterna som finns, tätt följd av Octavio Paz och Wisława Szymborska, som var den senaste poeten som tilldelades priset.

Bland de pristagare jag läst utan att imponeras finns Günter Grass vars Blecktrumman hör till de hemskaste böcker jag läst. Vansinnigt tråkig och med en riktigt osympatisk huvudperson.

Gabriel García Márquez är inte heller någon favorit, vilket lett till vissa protester, men honom skulle jag kunna tänka mig att ge en chans till. Främst för att herr O ständigt talar om hur fantastisk Kärlek i kolerans tid är.

Hur står det med dig och nobelpristagare?

Läs också:

Bokgeografi Mexiko

Nu får vi allt ta oss till lite varmare breddgrader igen mitt i mörkaste november. Vi reser till ett land där jag och min käre make faktiskt var på vår bröllopsresa under några veckor för snart tio år sedan, nämligen Mexiko (ser det inte helt sjukt ut att stava det med k förresten?):

1. Berätta om en bok du läst som utspelar sig i Mexiko eller är skriven av en författare med anknytning dit.

Till sängs med Frida är skriven av Slavenca Drakjulic och handlar om den mexikanska konstnären Frida Kahlo. En mycket intressant och läsvärd bok!

2. Berätta om en författare som på något sätt har anknytning till Mexiko. Var så långsökt som du vill, men motivera gärna ditt val.

Jag har helt klart läst för lite av Octavio Paz, men det jag läst tycker jag om och därför blir han mitt val.

3. Berätta om en bok av en författare som anknyter till Mexiko, som du inte läst, men är nyfiken på.

Jag har tyvärr gett upp Sabina Bermans Flickan som dök ner till jordens mitt, men kanske gör ett nytt försök, då jag gärna vill tro att den egentligen är bra. Jag är också sugen på att läsa The Lacuna av Barbara Kingsolver, som utspelar sig delvis i Mexico och faktiskt handlar om bland andra Frida Kahlo.

Nu ser jag fram emot att läsa era mexikanska tips! Svara i en kommentar eller i er blogg.

Läs också:

En pristagare och en bubblare

Adonis (uttalas tydligen Adoniss med betoning på slutet) brukar vara aktuell vid den här tiden på året då alla spekulerar kring vem som blir nästa nobelpristagare. Just nu ger en vinst för poeten 9 gånger pengarna, vilket gör att han befinner sig på femte plats. Egentligen heter han Ali Ahmad Said och skriver sina dikter på arabiska. Han föddes i en liten bergsby i Syrien 1930. Enligt en några år gammal artikel i SvD har han tolkat Tranströmer till arabiska.

Jag har läst antologin Detta är mitt namn och är inte direkt såld. I förordet skriver Alain Jouffroy, fransk författare och poet, om Adonis storhet. Han menar att det spännande är att Adonis är oförutsägbar och ständigt utförskar nya uttryckssätt och skiftningar. Han lyckas också förena öst och väst i sina dikter. Det må så vara, men mitt första möte med  denna syrisk-libanesiska poet gav inte mersmak. Det är för kompakt för mig. Jag tycker mer om det enkla och fåordiga. Ska nog ta och lyssna på den tillhörande cd:n där Adonis läser dikterna på arabiska innan jag ger upp helt.

Läs mer om Adonis hos bokförlaget Alhambra som ger ut hans böcker.

Någon som jag däremot tycker om är Octavio Paz, den mexikanske poeten som fick Nobelpriset 1990. Boken Vid världens strand innehåller ett urval av hans dikter och där finns många guldkorn. Bäst gillar jag den mycket experimentella Vitt från 1966. Varje ord är valt med omsorg (av översättarna Arthur Lundqvist och Marina Torres) och jag tycker mycket om många av dikterna. Så här beskriver Paz diktarens öde i dikten med samma namn:

 

Diktarens öde

Ord? Ja, av luft

och förlorade i luften.

Låt mig gå vilse bland ord, låt mig vara luften på någras läppar,

en formlös kringdragande vindfläkt,

en flyktig doft som vinden skingrar.

 

Och ljuset går förlorat i sig självt.


Originalinlägget publicerades av Lilla O 2009-10-01 och repriseras med tanke på att diskussioner och spekulationer inför årets Nobelpris kommit igång och Adonis som vanligt har sina veckor i rampljuset. Undra om det blir något pris i år eller om han faller i glömska fram tills i september 2011.  Har inte läst något mer av någon av dessa herrar sedan det förra inlägget.

Läs också: