Nthikeng Mohlele

Kulturella tips från Sydafrika

Den här veckan handlar utmaningen på Kulturkollo om att tipsa om kultur från Sydafrika. Jag ger som förra veckan några tips (och håller mig till böcker), men delar också en trio böcker jag inte läst, men vill läsa.

Onåd av J. M. Coetzee är en av de hemskaste och bästa böcker jag läst. Den utspelar sig när Apartheid ska vara ett minne blott, men även i det nya Sydafrika finns problem.

Husvapnet av Nadine Gordimer är en rättegångsroman och vi får följa en mor vars son står inför rätta anklagad för mord. Spännande och smärtsam läsning.

The Woman next door av Yewande Omotoso handlar om två äldre damer som bor grannar i ett fint område utanför Kapstaden. De avskyr varandra, men behöver ändå varandras sällskap.

Och så de tre böcker jag vill läsa:

Cry, the Beloved country av Alan Paton publicerades 1948, samma år som apartheidlagarna instiftades. Boken har filmatiserats två gånger, dels 1951 med den svenska titeln Svarta skuggor och Sidney Poitier och Canada Lee huvudrollerna och med manus av författaren själv och därefter 1995 med Richard Harris och James Earl Jones.

I hyllan står  Agaat av Marlene van Niekerk och där har den stått sedan den var ny. Jag vill verkligen läsa och tror att jag skulle gilla, men den är ju så himla tjock. Bra verkar den hur som helst.

Jag vill också läsa Joburg Blues av Nthikeng Mohlele, som utspelar sig i ett nutida Johannesburg. Han besökte Stockholm Literature 2014 och samtalade då med Elisabeth Hjort, bland annat om hur många av berättelserna om Sydafrika skrivs av vita och ja, så verkar det ofta vara.

Photo by Marcelo Novais on Unsplash

Julläsningsplaner

Jag vet att jag inte kommer att hinna läsa så mycket mellan julfirande, flyttpackning och lärobokskrivande, men jag gör en lista i alla fall att inspireras av.

Jag behöver börja med något lättsamt och bland böckerna på läsplattan finns The Guts av Roddy Doyle, som är en fortsättning på en av mina absoluta favoritböcker The Commitments.

Jag har också glömt bort fantastiska Vi var skapta för lycka av Véronique Olmi, som jag påbörjat och av någon konstig anledning glömt av. Troligen för att en av ungarna tagit för vana att knalla in till oss på kvällen och läsning har därför begränsats till läsplatta, då läslampan inte gått att tända. Böcker från Sekwa brukar vara bra och ganska ofta kännas lite feelgood. Jag har också Chocken efter fallet av Nathan Filer från systerförlaget Etta som pockar på att bli läst.

Något på svenska får det bli och årets bästa deckare kan kanske vara något. Låt mig ta din hand av Tove Alsterdal har väntat ett tag på att bli läst. Jag är också sugen på att testa Tony Parsons deckardebut The Murder bag. Vad händer då ladlit-kungen skriver kriminalromaner?

Därefter är jag kanske redo för något pregnant och kanske också tyngre. Jag läser då Joburg blues av Nthikeng Mohlele, som jag lyssnade på under Stockholm Literature.

Jag är också sugen på We are all completely beside ourselves av Karen Joy Fowler, som verkar hur bra som helst. En annan ungdomsbok jag gärna läser är Jag ger dig solen av Jandy Nelson, som jag påbörjat men glömt av. Det är 2014 i ett nötskal tyvärr, huset är fullt av halvlästa stackars böcker. Dags för slattläsning kanske.

Om jag tror att jag hinner läsa det här i jul? Självklart inte, men drömma kan man alltid.

Nthikeng Mohlele och Elisabeth Hjort

Nu sitter jag bänkad, strategiskt bredvid utgången för att jag ska kunna smita direkt till Carol Ann Duffys läsning, för att lyssna till Nthikeng Mohlele från Sydafrika. Han har skrivit Joburg Blues, ännu en festivalbok som jag inte läst, men vill läsa. En kort bok, som trots detta verkar innehålla något stort. Han samtalar med Elisabeth Hjort, författare och teolog.

Hjort berättar att deras samtal som inleddes för en månad sedan, som handlade om boken självklart, men också mycket annat. Delar av mailkonversationen finns publicerad i Svenska Dagbladet. Måste läsa.

Mohlele berättar att han växte upp med apartheid, men var glad att han var liten och inte då förstod allt. Han förstod först då han läst böcker om andra länder, för att kunna lägga ett pussel om sitt eget hemland. Att ge sig ut på en resa genom litteraturen och sedan komma hem.

Den engelska titeln är Small things och jag undrar lite över varför titeln blivit en helt annan på svenska. Huvudpersonen har varit med om stora händelser, men fokuserar på de små detaljerna. I historien är det ofta små detaljer som har betydelse och vi förstår den kanske inte förrän vi brutit ner den till mindre delar. Hos människor är det detsamma. De små tingen är det som skiljer oss åt.

Mohlele talar om sin vilja att skriva något eget, inte duplicera någon annan författares verk. Det är för jobbigt och krävande att skriva för att nöja sig med det. Vissa saker är universella säger han, vilket gör det svårt att skapa något nytt. Det universella håller oss samman, politik, religion, vetenskap, alla är de försök att försöka bryta ner de stora frågorna och göra dem gripbara. Vi använder olika sätt att skapa mening. Vissa lyssnar på hög musik, andra tar droger, säger Mohlele. Med hjälp av kulturen kan man göra detsamma. Vissa delar av boken är väldigt sydafrikanska, men annat är universellt. Krig är universellt, liksom barnets naivitet och oskyldighet.

Har Du hittat sin litterära röst?, undrar Hjort och Mohlele svarar att han hoppas och tror det. Hans poetiska och personliga språk märks även då han talar och han berättar om hur musik och poesi påverkat honom, liksom hans modersmål. I det samhälle han växte upp i var språket och sättet du använder dig av det, mycket viktigt. Varje ord uttalades med försiktighet och precision. För Mohlele är det viktigt att den kultur han möter och upplever ska vara vacker och tala till honom med skönhet. Vad det är finns inget objektivt svar på. Han strävar dock efter att det fula och hemska ska beskrivas på ett vackert sätt.

Många berättelser från Sydafrika skrivs av vita, Mohlele skriver om både svarta och vita personer och han menar att varje bok är en del av en stor, gemensam berättelse. Han påpekar, liksom Forna talade om tidigare, att författare inte ska begränsas till att skriva om det hen upplevt. En författare måste vara modig nog att skriva ner berättelser som kommer till dem.

Mohlele talar om litterära och musikaliska perioder, med specifikt innehåll. Även i politiken finns perioder, som påverkas av personen som styr just då. Konstnärens ansvar är komplex, då konsten inte har att eget liv, utan påverkas av sin omvärld. Du kan inte ha konst för konstens skull, utan att politik och samhälle påverkar den. Kritiker, konsthandlare och annan publik påverkar också konsten. Allt handlar om människans jakt på mening.

Mohlele och Hjort diskuterar hjälten i Joburg Blues och Mohlele menar att hjältar är de som har principer och följer dem. Han talar om Mandela, som kunde ha dragit sig tillbaka då han blev fri, men istället fortsatte sin kamp för sina principer. Desiree, som är den kvinnliga huvudpersonen i Joburg Blues är galen, menar Hjort och Mohlele blir lite oroad över att kvinnor kallas galna och vill hellre säga att de två karaktärerna är galna. De flesta galna personer i historien, de som gör riktigt galna saker, är dessutom män. Eftersom världen är och har varit patriarkal så länge är det lätt att tro att kvinnor inte kan vara självständiga, men kvinnor är lika mycket människor som män. En kvinnlig huvudperson måste vara lika komplex som en man, utan att avfärdas som galna. Mohlele kallar Desiree för stark, snarare än galen, men är säker på att han kommer att skriva om andra kvinnor som agerar på andra sätt. Däremot påpekar han att han inte är kvinna och därför har svårt att helt förstå hur det är. Trots detta måste han skapa runda karaktärer, även då han skriver om kvinnor.

Det som kan störa är exemplet han ger, med kvinnor som långrandiga shoppar, medan män är snabba. Då är jag man och även Hjort påpekar, väldigt finkänsligt, att hon inte heller håller med. Synd att det blir plattityder, men också ett tydligt exempel på att även den som vill vara öppen och fritänkande, lätt hamnar i mönster och stereotyper.

Mohlele talar slutligen om att omvandla länder, vilket sker i Sydafrika och under arabiska våren. Det är en chans till nystart, men man måste också behålla visst av det gamla. De gråhåriga har mycket att berätta, konstaterar han. En pianist på 74 år, spelar på ett annat sätt än en talangfull 17-åring, men inte sämre. Det handlar inte om att inte utvecklas, men att inte ta bort allt gammalt. Samexistens och balans är nödvändig. Det är å andra sidan också viktigt att ändra synen på kolonialmakter som civiliserade och kulturella, som motsats till afrikaner. Det är en mycket förenklad bild av en komplex verklighet. Vad är egentligen civiliserat? Vilka är civiliserade? Civilisation är ett relativt begrepp avslutar han.

IMG_2562.JPG

Oktoberböcker

9789146224150

Det saknas inte böcker att läsa i höst, bara tid att läsa dem. Här är ett gäng böcker som jag vill läsa, som alla kommer ut i oktober.

Vi var skapta för lycka, Veronique Olmi, sekwa

Vaggvisor för små kriminella, Heather O’Neill, Etta

Chocken efter fallet, Nathan Filer, Etta

På fri fot, Alice Munro, Atlas

Himlakroppar, Eleanor Catton, Brombergs

Elva sorters ensamhet, Richard Yates, Norstedts

Motståndets melankoli, László Krasznahorkai, Norstedts

Själens Amerika, Karl Ove Knausgård, Norstedts

Granne med döden, Alex Marwood, Modernista

Lewismannen, Peter May, Modernista

Livet & dödens villkor, Belinda Bauer, Modernista

Joburg Blues, Nthikeng Mohlele, Weyler

Gå rakt fram och över husen, Tomas Andersson Wij, Albert Bonniers Förlag

Husmoderns död och andra texter, Sara Danius, Albert Bonniers Förlag

Gården, Simon Becket, Minotaur

Irene Panik, Carin Hjulström, Forum

Tokyo Blues, Pia Hintze, Wahlström & Widstrand

Barrikaden valde mig, Kristina Lundberg, Wahlström & Widstrand

Vi behöver nya namn, NoViolent Bulawayo, Wahlström & Widstrand

Vid Grand Central Station där satt jag och grät, Elizabeth Smart, Lind & co

Döden kan komma, Peter James, Massolit Förlag

Så länge du är min syster, Peo Bengtsson, Massolit Förlag

You had me at hello, Mhairi McFarlane, Massolit Förlag

Vi, David Nicholls, Printz Publishing

Britt-Marie var här, Fredrik Backman, Partners in Stories

Se Nu Då, Jamaica Kincaid, Bokförlaget Tranan

Lotus Blues, Kristina Ohlsson, Piratförlaget

Sonen, Jo Nesbø, Piratförlaget

Miljardärkillen, David Walliams, Wahlström & Widstrand

Världens räddaste katt, Mats Jonsson, Alfabeta

Kanske ihop, Johanna Lindbäck, Lilla Piratförlaget

8 saker du aldrig skulle våga, Eva Susso & Moa Eriksson-Sandberg, Gilla Böcker

 

Så kom programmet

StockholmLitterature

Igår fixade jag ledigt för att åka till Stockholm Literature i oktober. Tågbiljetter och hotell är redan bokade sedan länge och jag gjorde rätt i att räkna med att chefen lät mig förkovra mig.

Elise Karlsson påpekade i SvD det uppfriskande med att bjuda in författare, inte främst för att de har aktuella böcker, utan för att de verkar ha något att berätta. Tyvärr är Carol Ann Duffy, den författare jag helst skulle lyssnat till, inte huvudperson förrän på söndagen då jag redan är på väg hem, men jag vill absolut lyssna på hennes uppläsning på lördagen. Det här är en fantastisk poet, som är omedelbar och lättillgänglig, utan att någonsin bli banal. Jag är riktigt sugen på att se och höra inledningstalaren Aminatta Forna, som ännu inte finns översatt till svenska, men vars erfarenheter från Sierra Leone torde vara intressanta att höra om. Jag har många gånger kikat på boken The Memory of love och tänkt läsa den. Fornas föredrag bär titeln Don´t Judge a Book by it´s Author.I år verkar Stockholm Literature ha satsat extra mycket på att hitta intressanta samtalspartners till de inbjudna författarna. Juan Gabriel Vásquez, författare från Colombia, aktuell med Ljudet av sådant som faller, samtalar med Lena Andersson. Ying Chen är ursprungligen från Kina, men är nu bosatt i Kanada. Jag har inte läst något av henne, men det låter som en författare som kan passa mig. Hon samtalar med Meriç Algün Ringborg, turkisk konstnär, som delvis är bosatt i Stockholm.
Jag vill också lyssna på Nthikeng Mohlele, ung och begåvad författare från Sydafrika, vars Joburg Blues kommer ut i oktober. Den är jag mycket sugen på att läsa. Mohele samtalar med Elisabeth Hjort, författare och teolog. Goran Vojnović är en författare jag länge tänkt läsa. Hans Blattejävlar låter riktigt spännande och snart kommer Jugoslavien, mitt land. Vojnović samtalar med Akram Zaatari. Konstnär som och bor och verkar i Beirut.

Hela programmet hittar du här. Biljetterna släpps imorgon och jag lär hänga på det virtuella låset.

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: