Ying Chen

Ying Chen och Meric Algün Ringborg

Ying Chen har skrivit tio romaner, i Sverige är det Elisabeth Grate som ger ut hennes böcker och två av dem Den otacksamma och Stilla är utgivna hitills. Ying Chen inleder med att säga att hon egentligen hade önskat att hon fick börja med att läsa, då det är svårt att förklara vad böcker handlar om. Hon inleder med att berätta om de böcker som ännu inte är översatta. Den otacksamma är hennes tredje bok, som handlar om en mamma och en dotter och dilemmat mellan att vilja fly och vara självständig, men samtidigt stanna kvar och tillhöra ett sammanhang. Stilla handlar istället om förhållandet mellan en man och en kvinna, men på ett komplext sätt.

Ying Chen skriver på franska, men kallas ändå för en kinesisk författare, precis det som Aminatta Forna talade om tidigare idag. Vårt behov att sätta etiketter och att sortera är stort. Chen berättar också om en författarväns bok, som placerades på hyllan för utländsk litteratur, trots att hon skriver på franska. Vi kommer aldrig ifrån vårt ursprung. Här anar jag en röd tråd bland seminarierna.

Chen vill dela in sina böcker i flera perioder. De tre första handlar om Kina och sedan dess har hennes böcker handlar mer om att skapa konst, än att beskriva drama. Stilla handlar om att tolka de tolkningar som redan är gjorda av historiker. Samtidigt tycker hon att hennes frihet att skapa en egen värld, ju längre hon skriver. Hon säger att hon inte är intresserad av historier, utan av ord, vilket gör att hennes romaner är fyllda av metaforer och liknar lyrik. Den andra fasen är en konsekvens av den första fasen och bygger på de frågor som tidigare ställts och de begränsningar som fanns då. Att skriva på franska var egentligen en slump, men efter första boken fanns inget alternativ. Hon för en ständig kamp mot det stimulerande hinder som det är att skriva på ett främmande språk. Att få tankarna att bli franska och språket att bli det hon vill. Hon översätter sina böcker till kinesiska själv, men i övrigt skriver hon inte på kinesiska. Att själv översätta åt andra hållet, från kinesiska till franska vore omöjligt.

Meric Algün Ringborg kom till Sverige 2007 och talar om hur frustrerande det var att flytta till ett land inom EU och den frustration all byråkrati skapade. En utställning bland annat visa-ansökningar och alla möjliga och omöjliga frågor som de innehåller, finns på Moderna museet just nu och jag vill verkligen se den. Datum, systematiskt ordnade, av hennes tid i Sverige finns också tillsammans med ett minilexikon med alla ord som är lika på turkiska och svenska. När Meric Algün Ringborg berättar att vi får ta ett exemplar vaknar läraren i mig och tanken på hur det kan användas i undervisningen om språkhistoria och hur språk är släkt, som pågår just nu i Svenska 3.

De två kvinnorna i samtalet har båda flyttat från ett land till ett annat och skriver om att gå vidare, förändras och om identitet. Algün Ringborg beskriver sin vilja att systematisera och på så sätt kunna förstå sin nya värld. I systemet uppkommer konsten. Hon bygger snarare än skapar och det hon skapar blir trots all objektivitet mycket subjektiv. Utställningen som finns på Moderna museet är delar av flera projekt, men det kändes både intressant och relevant att få verken att tala till varandra och skapa nya tankar, säger Algün Ringborg och menar att verken blir mer komplexa och komplicerade tillsammans än var för sig.

Chen talar om “olästa böcker” och hur hon fått bibliotek att ställa ut dem. Även hemma finna böcker som är olästa och vissa är inte ens köpta för att bli det. De är bara där som sällskap för de böcker som ska bli det.

IMG_2558.JPG

Så kom programmet

StockholmLitterature

Igår fixade jag ledigt för att åka till Stockholm Literature i oktober. Tågbiljetter och hotell är redan bokade sedan länge och jag gjorde rätt i att räkna med att chefen lät mig förkovra mig.

Elise Karlsson påpekade i SvD det uppfriskande med att bjuda in författare, inte främst för att de har aktuella böcker, utan för att de verkar ha något att berätta. Tyvärr är Carol Ann Duffy, den författare jag helst skulle lyssnat till, inte huvudperson förrän på söndagen då jag redan är på väg hem, men jag vill absolut lyssna på hennes uppläsning på lördagen. Det här är en fantastisk poet, som är omedelbar och lättillgänglig, utan att någonsin bli banal. Jag är riktigt sugen på att se och höra inledningstalaren Aminatta Forna, som ännu inte finns översatt till svenska, men vars erfarenheter från Sierra Leone torde vara intressanta att höra om. Jag har många gånger kikat på boken The Memory of love och tänkt läsa den. Fornas föredrag bär titeln Don´t Judge a Book by it´s Author.I år verkar Stockholm Literature ha satsat extra mycket på att hitta intressanta samtalspartners till de inbjudna författarna. Juan Gabriel Vásquez, författare från Colombia, aktuell med Ljudet av sådant som faller, samtalar med Lena Andersson. Ying Chen är ursprungligen från Kina, men är nu bosatt i Kanada. Jag har inte läst något av henne, men det låter som en författare som kan passa mig. Hon samtalar med Meriç Algün Ringborg, turkisk konstnär, som delvis är bosatt i Stockholm.
Jag vill också lyssna på Nthikeng Mohlele, ung och begåvad författare från Sydafrika, vars Joburg Blues kommer ut i oktober. Den är jag mycket sugen på att läsa. Mohele samtalar med Elisabeth Hjort, författare och teolog. Goran Vojnović är en författare jag länge tänkt läsa. Hans Blattejävlar låter riktigt spännande och snart kommer Jugoslavien, mitt land. Vojnović samtalar med Akram Zaatari. Konstnär som och bor och verkar i Beirut.

Hela programmet hittar du här. Biljetterna släpps imorgon och jag lär hänga på det virtuella låset.

%d bloggare gillar detta: