Varför är kön så viktigt för män?

Vi vet att män läser mindre än kvinnor och att de traditionellt läser böcker av män om män. Kvinnor däremot läser böcker av både män och kvinnor med huvudpersoner av båda kön. Att män läser mindre beror på att skönlitterära böcker numera ofta skriva av kvinnor, i alla fall om man får tro Åsa Beckman i artikeln “Hela den svenska bokmarknaden har feminiserats” som publicerades i DN igår. Hon inleder med att berätta om hur hon mött en granne som råkar vara man, som beklagat sig över att vinnaren av årets Augustpris är en bok om Sylvia Plath. Utifrån hans kommentar drar Beckman, en kanske rimlig slutsats, att det är det faktum att boken är skriven av en kvinna och handlar om en kvinna som är skälet till mannens skepsis. Så kan det vara såklart, men även jag känner mig skeptisk till just Eufori även om den är skriven av en kvinna och handlar om en kvinna. Det låter helt enkelt inte som min typ av bok, men jag kan självklart ha fel.

Ni kanske provocerades av rubriken? Det var meningen. Det är självklart inte bra med en allt för ojämlik bokutgivning och inte heller att män och pojkar läser allt mindre. Däremot måste vi bort från synen att män är norm och kvinnor undantag. Låt oss ändå, liksom Åsa Beckman, utgå ifrån att grannens skepsis handlar om författarens och huvudpersonens kön. Det är inte otroligt, eftersom vi som sagt vet att män sällan läser böcker av och om kvinnor. Vad handlar då detta egentligen om?

Jag är den förste att uppmärksamma prisvinnares kön, det ska jag erkänna. Att män i alla tider nästan slentrianmässigt prisats för sina litterära verk och att kvinnor förbisetts är ett faktum. Nu var det visserligen 14 år sedan Doris Lessing tilldelades Nobelpriset med motiveringen “den kvinnliga erfarenhetens epiker, som med skepsis, hetta och visionär kraft har tagit en splittrad civilisation till granskning” och blev förbannad, både över motiveringen och att priset dröjt så länge, men det är trots allt symptomatiskt för synen på kvinnor som författare.

Om det var ett problem att män fick alla priser förr är det då inte ett lika stort problem att de senaste fyra böcker som tilldelats Augustpriset i den skönlitterära klassen är kvinnor? Inte så länge två av tre pristagare är män, vilket var fallet i år. Däremot är det ett problem att barn- och ungdomsklassen i ofta helt domineras av kvinnor. Vi behöver en variation av röster. Samtidigt blir jag lika störd när vi pratar om att pojkar behöver läsa om pojkar som jag blir av teorin att män inte vill läsa om annat än män. Det må vara sant, men är det verkligen en inställning som vi ska acceptera? Som en bekant skrev på Twitter är det tydligt att Raskolnikovs öde ses som universellt, medan Sylvia Plath och Mrs Dalloway endast rör kvinnor. Den synen måste vi bort ifrån. Är det något skönlitteratur lär oss så är det att sätta oss in i och förstå andra människor. Att känna empati även med dem som inte är som vi och att vidga vår värld. Då kan vi inte lura våra söner att det inte funkar att läsa böcker av och om tjejer.

Jag har en bekännelse till. En kanske inte så överraskande. Jag läser helst böcker skrivna av kvinnor. Egentligen tror jag inte att jag väljer böcker efter kön, men statistiken visar att 2/3 av de böcker jag läser har skapats av en kvinna. Lite kan det bero på att jag undviker allt för tjocka böcker. Jag väljer till exempel bort de stora amerikanerna som Jonathan Franzen, har noll intresse av Karl Ove Knausgårds självbiografiska tegelstenar och Lars Noréns dagböcker lockar inte det minsta. Jag läser däremot mycket ungdomslitteratur och feelgood, som är genrer totalt dominerade av kvinnor. Utöver det väljer jag böcker efter vad som lockar, inte efter vem som skrivit den. Inbillar jag mig.

Oavsett hur vi väljer böcker kvarstår det faktum att Augustprisets skönlitterära kategori må ha vunnits av kvinnor de senaste åren, men männen dominerar fortfarande många litterära priser. Nomineringslistorna är jämnare ska sägas, men de senaste två åren har The Bookerprize for Fiction gått till män, även om de tre priserna åren dessförinnan gått till kvinnor. De senaste tio åren är fördelningen 6-4 till männens fördel. The International Booker har delats ut elva gånger med fördelningen 6-5. Nobelpriset i litteratur är forfarande en rätt ojämställd historia med totalt 16 prisade kvinnor mot 102 män och endast 4 kvinnor sedan 2010. Vill man läsa prisade böcker är det alltså fortfarande ofta män som gäller och även om det är mycket jämnare fördelat numera är det sällan mer än hälften av priserna som går till kvinnor. Om vi återgår till Augustpriset har däremot de senaste tio skönlitterära prisen en fördelning på 3-7 till männens nackdel och jag kan förstå att det leder till reaktioner. Däremot förstår jag inte varför en man inte kan läsa och uppskatta en bok skriven av en kvinna, med en kvinna i huvudrollen. Är det så himla svårt är det dags att börja öva. Tänk på alla kvinnor som i alla tider tränat på att förstå litteratur av och om män. Vilken empatisk kompetens det gett oss.

7 reaktioner på ”Varför är kön så viktigt för män?”

  1. Vem är det som säger att pojkar måste läsa om pojkar? Jag har jobbat i tjugo år som skolbibliotekarie och jag upplever inte att det är där “skon klämmer”. En av de mest populära böckerna bland pojkar (de senaste åren) är Boktjuven av Markus Zusak. Huvudpersonen är en ung flicka. Boken är relativt “tjock”. Ändå avverkas den i rask takt och väcker intresse för vidare diskussion.
    Infallsvinkeln måste vara en annan om vi ska diskutera pojkarnas (eventuella) brist på läslust.

    1. Har läst och hört otaliga sådana diskussioner både bland lärare, skolbibliotekarier och läsdebattörer. Tycker att det är fel ingång, men som du påpekar är det här inget inlägg primärt om pojkars läsning. Mer om föreställningen om vad god och allmängiltig litteratur är. När det gäller pojkars läsning så tror jag däremot att läsande förebilder är viktiga och då behövs pappor som läser och inte avfärdar böcker som något “kvinnligt”.

  2. Bengt Erik Eriksson

    Ett väldigt viktigt inlägg. En nyfikenhetsfråga (DN-artikeln är förstås bakom betalvägg): Hur vet “vi” att män läser böcker av män om män eller, som du skriver, “män sällan läser böcker av och om kvinnor”? De stora återkommande läsarundersökningarna (Mediebarometern från Nordicom och SCB:s levnadsnivåundersökning ULF) undersöker ju inte vad man läser, annat än i de övergripande kategorierna skönlitteratur och facklitteratur/kurslitteratur/skolmaterial. Något om vem som skrivit det lästa eller vem som är böckernas huvudfigur undersöks inte. Jag föreställer mig, men vet absolut inte, att det väl skulle krävas en tämligen avancerad metodologi i flera nivåer och en rimligt stor undersökningsgrupp för att vi skulle kunna få säker kunskap om detta. Det enda underlag, eller snarare rundfrågning, som jag känner till om just det här är några enstaka frågor som ställdes till en liten panel i samband med en annan undersökning som Kulturnytt beställde av Novus för några år sedan (men det kan förstås nu ha kommit undersökningar som jag inte har hört talas om). Ännu mer angeläget, till och med avgörande för en rad grundläggande framtidsfrågor, blir det ju att stå på rimligt säker kunskap om det stämmer, som du säger, att “en man inte kan läsa och uppskatta en bok skriven av en kvinna, med en kvinna i huvudrollen.” Om nu inte ens en läsande man inte ens kan uppskatta en bok skriven av en kvinna om en kvinna, var står vi då? Så om du har en referens till någon forskning om detta så vore det superintressant.

    1. Svaret är nog primärt att män i större utsträckning inte läser böcker. Punkt. Det vi också vet är att läsande förebilder är viktiga, vilket gör att bristen på läsande män kan skapa icke-läsande pojkar. Den senaste undersökning jag sett som visar att stora författare som Atwood läses till största del av kvinnor, medan klassiska manliga författare har en ganska jämnt fördelad läsarskara finns beskriven i The Guardian. Har däremot inte läst The Authority Gap, men den låter intressant. https://www.theguardian.com/books/2021/jul/09/why-do-so-few-men-read-books-by-women

      1. Bengt Erik Eriksson

        Håller med om att boken låter intressant och skall skaffa den. Den studie som författaren har beställt som underlag är gjord av det internationella företaget Nielsen Book Research och dom redovisar aldrig hur dom gjort av kommersiella skäl så där kommer man nog inte vidare. För några år sedan försökte vi övertala nätbokhandlarna att få analysera vilka kunder som köpte olika böcker, och där var ju kön en av huvudvariablerna, men vi fick nej på det, också på företagsmässiga grunder. Och vi hade ju ändå inte genom försäljningsdata kommit vem eller vilka som faktiskt läste den köpta boken. Så det är inte lätt att komma åt stabila data här. Fast frågan är ruskigt viktig så det är bara att fortsätta försöka.

Kommentarer är stängda.

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: