Månad: februari 2016

Tips på bra böcker att köpa på rean

9789170377808_200

Imorgon startar årets Bokrea. Jag behöver inga reaböcker i år, möjligen blir det några e-böcker, men det finns en del bra att fynda. Här kommer några tips på böcker jag hade köpt om jag inte redan läst dem. En salig blandning med någon slags kvalitetsstämpel.

Vi av David Nicholls är definitivt ingen ny En dag, men en riktigt charmig bok om en familj i sönderfall som försöker sig på en semester.

Kyss mig först av Lottie Moggach är en udda bok om vad som händer när någon får i uppdrag att låta en person som väljer att ta sitt liv fortsätter att ha ett helt normalt liv i sociala medier.

Mannen som glömde sin fru av John O’Farrell är en riktigt rolig bok om en man som tappar minnet och blir som en helt ny person.

Än skyddar natten av Anna Lihammer är andra, fristående delen av serien om kommissarie Carl Hell och polissyster Maria Gustavsson. Men läs ändå första delen Medan mörkret faller först. Den finns i pocket

Bortom varje rimligt tvivel av Malin Persson Giolito är en välskriven deckare om en massmördare som söker resning. Huvudpersonen advokat Sophia Weber inser att det finns brister i den ursprungliga utredningen, men det är ändå inte en lätt uppgift hon har.

Kungen kommer av Jo Salmson är första delen i serien Maros resa. Mycket bra för ungar runt 8-9 år.

Hövdingens bägare av Martin Widmark är första delen i serien om Halvdan Viking, som grabbarna O älskade när de var ungefär 7-8.

Stinkis av David Walliams är vansinnigt rolig både för barnen och vuxna som älskar att läsa högt med många, galna röster. Helt galet, men mest roligt.

Nidstången av Åsa Larsson och Ingela Korsell är första boken om Pax. Mina barn har just läst alla böckerna om Pax, men de tyckte att de var rätt läskiga först, så minst nio år ska man absolut vara hälsar de.

Grejen med verb av Sara Lövestam är en helt fantastisk grammatikbok för den som är det minsta intresserad av språk. Helt briljant.

Mera vego: mat för hela familjen av Sara Ask och Lisa Bjärbo är en riktigt inspirerande och bra kokbok. Nu har jag alla mina kokböcker nedpackade i en låda på vinden, men den här tänker jag ofta att jag ska rota fram. Mycket bra.

 

 

 

Tio favoriter från tv-seriernas värld

Downton-Abbey-Season-6

Inspirerad av Annika listar jag tio tv-karaktärer jag gillar extra mycket. Utan inbördes ordning ska tilläggas.

Mary Crawford från Downton Abbey är inte den trevligaste, men absolut en av de mest komplexa i serien. Elak, tanklös, men också målmedveten, sårbar och faktiskt ganska så godhjärtad. Jag har börjat se om serien och under första säsongen är hon riktigt vidrig, nästan lika hemsk som hon lyckas vara i sista säsongen. Däremellan har hon ändå en del lite lugnare perioder. Jag är väldigt glad över att serien slutade lyckligt för henne, trots att det satt hårt inne. Mary hade inte varit lika vettig utan sin svåger Tom, men han får ändå inte vara med. Mary Crawley spelas av Michelle Dockery, vacker som få.

erika_christensenJulia Braverman-Graham är lite av en doldis i serien Parenthood, men för mig är hon viktig. Den duktiga systern som försöker göra allt rätt, men inte alltid lyckas. Jag känner igen mig en hel del i henne måste jag säga. Julia spelas av Erica Christensen.

Jag är inte ett dugg lik hennes syster Sarah Braverman, spelad av MV5BMTc4OTQ0NTExMV5BMl5BanBnXkFtZTYwMDkyNDQz._V1_UY317_CR1,0,214,317_AL_Lauren Graham, men jag är svag för henne. Någonstans önskar jag också att jag vore lite spontan och galen. Samtidigt är det mycket jag inte skulle vilja byta med, som att ha uppfostrat
två barn själv. Inte heller speciellt sugen på en supande exman.

Det är lite så favoriterna fungerar för mig. Antingen känner jag igen mig, eller så är de min motpol. Ofta handlar det om en kombination. I Parenthood finns en hel del favoritkaraktärer, men två får räcka. Jag har valt två som jag tycker känns trovärdiga och äkta.

MV5BNzk4NjA5NDY5MV5BMl5BanBnXkFtZTcwMjU4MjgxNQ@@._V1_UY317_CR1,0,214,317_AL_Brorsan Adam, spelad av Peter Krause är också bra, men jag gillar hans karaktär Nate Fischer i fantastiska serien Six feet under ännu mer. Nate är den av bröderna som först inte alls är intresserad i familjens begravningsbyrå, men som gör det han måste då pappan dör. Det här är en av de sjukaste serier jag sett, med lik som dyker upp på de mest oväntade ställen, men det är så himla bra i all sin knäpphet. Totalt skruvat många gånger, men just Nate lyckas ganska ofta hålla sig på rätt sida gränsen. Ganska ofta. Nate Fischer spelas av Peter Krause.

MV5BMjA5OTgyMDE3Nl5BMl5BanBnXkFtZTcwNjE1NzcyMQ@@._V1_SX640_SY720_Felicity, från serien med samma namn som sändes i fyra säsonger mellan 1998 och 2002, är av mina absoluta favoriter någonsin. Felicity Porter spelades av Keri Russel. Egentligen är det en rätt så simpel serie om några ungdomar som går på college och Felicitys ständiga val mellan Ben och Noel. Det som gör den så bra är just det vardagliga och de fantastiska karaktärerna, som görs levande.

Även min andra karaktär kommer från serien Felicity, för jag kan liksom inte bortse från Ben, spelad av Scott Speedman. Egentligen borde jag vara mer förtjust i Noel, men det var alltid Ben. En lagom snäll buse, som gjorde mycket dumt, men ändå hade ett gott hjärta.

MV5BMTg2NTk3OTA1Nl5BMl5BanBnXkFtZTcwNjg5NzY4Mw@@._V1_UY317_CR3,0,214,317_AL_

Adam från Kalla fötter är en stor favorit, men trots det blev jag inte jätteglad då jag hörde
att serien är på väg tillbaka. Det brukar sällan bli bra. Dessutom har ju Adams fru Rachel dött och det var Adams och Rachels förhållande som var den största behållningen. Scenen i första säsongen där Adam springer runt naken med en ros mellan skinkorna är obetalbar och det är just humorn jag gillar bäst med serien. Adam Williams spelades av James Nesbitt, som gjort en hel del annat efter Kalla fötter. Jag måste erkänna att han vinner en hel del på sin dialekt och sin röst.

 

Serien Cityakuten är en av mina absoluta favoritserier någonsin. Jag har sett alla avsnittMV5BMTQzMTg5NzYxMV5BMl5BanBnXkFtZTcwMDE0MjU1Mg@@._V1_UY317_CR10,0,214,317_AL_ flera gånger och skulle kunna fylla en lista med bara karaktärer därifrån. Nu har jag tvingat mig själv att välja en och det är han som var med i nästan alla avsnitt, alls vår doktor Carter, spelad av Noah Wyle. Läkarstudenten som kom till Chicago’s County General Hospital i första avsnittet och sedan stannade där med olika funktioner, med avbrott för några resor utomlands. I hela 254 avsnitt var han med mellan 1994 och 2009. Inte dåligt. Vad är det då som gör att jag väljer just Carter? Mest för att jag förknippar honom med serien, men också för att det här är en karaktär som alltid var intressant att följa. Den rika arvtagaren, som inte alltid kunde köpa lycka för pengar.

MV5BMjI2NDYyNjg4NF5BMl5BanBnXkFtZTcwMjI5OTMwNA@@._V1_UY317_CR9,0,214,317_AL_This life är kanske den bästa tv-serien någonsin. På svenska har den fått titeln Livet kan börja och det är ännu en serie som jag skulle kunna hämta många karaktärer från. Jag väljer dock Edgar Cook, kallad Egg, som spelas av Andrew Lincoln. Egg är ganska så misslyckad till skillnad från sin flickvän Millie och de andra i huset de bor i. Egentligen skulle även han bli jurist, men hoppade av studierna. Kanske är det just hans misslyckande och hur det påverkar honom, som är mest intressant. Någonstans faller jag ofta för fiktiva underdogs. Fråga mig inte varför. Tyvärr fick This life bara två säsonger, men det har spelats in en tv-film som utspelar sig på en av karaktärernas begravning. Den heter This life +10 och är kanske inte lysande, men tillräckligt bra.

Inte en lista utan Grey’s Anatomy. Så är det bara. Serien har utan tvekan gått upp och ner, men jag har ändå sett varje avsnitt. Ibland har jag blivit mer än lovligt trött pågreys-anatomy-season-12-trailer-750x522-1442595014skaparna, som har en tendens att ta dö på alla favoritkaraktärer, men en har funnits med hela tiden och hon är min största favorit. Jag talar självklart om Meredith Grey, spelad av Ellen Pompeo, som jag tycker är sjukt charmig. Hon har varit med om hur många hemska händelser som helst under serien och borde inte stå upp, men det är inte det stora jag gillar, utan det lilla. Som hennes danser med Christina och hennes totala gränslöshet då hon i princip kryper ner mellan Alex och Jo.

Så, nu var de tio. Riktigt svårt att begränsa sig måste jag säga. Det här är i alla fall tio favoriter, även om det finns många, många fler, tv-serieknarkare som jag är.

Vilka är dina tio fiktiva tv-favoriter?

 

 

 

 

Syftet med bloggar

Veckans bokbloggsjerka handlar om bloggande och frågorna som ska besvaras lyder så här:

Hur interagerar du med dina läsare, lockar till dig nya läsare och får de befintliga läsarna att fortsätta läsa bloggen. Vad är det som driver dig till att blogga och hur mycket tänker du på dina läsare när du bloggar?

Jag måste erkänna att jag ibland glömmer att någon läser det jag skriver och därför blir lite överraskad av kommentarer. Ibland gör jag ett ryck och ser till att verkligen besvara och läsa inlägg som anknyter till mina, men under en period har jag blivit allt sämre på att läsa andras bloggar. Det är synd, då bloggandet egentligen borde vara mer socialt än det är för mig just nu. Jag ska skärpa mig, så att ni stannar kvar och lockas hit. Frågan är hur viktigt det är för läsaren att bloggaren interagerar?

Det har känts lite trögt att blogga det senaste och det gör det i perioder. Mycket handlar om vinter och lässvacka, men förhoppningsvis vänder det. Mitt mål är alltid att blogga varje dag, trots att det ibland känns lite motigt. Rutiner är viktiga för mig och jag är rädd att jag ska släppa taget om jag tillåter mig själv det. Nu är det ingen jättebörda att blogga, absolut inte, men ibland känns det som att jag skrivit om allt förut och bara upprepar mig. Det är därför bra med Kulturkollos temaveckor, då de ger i alla fall lite variation, som kan spilla över hit. Det som driver mig är att jag gillar att formulera mig och att litteratur är en otroligt viktig del i mitt liv. Det är också bokbloggar, så jag kommer absolut inte att sluta blogga. Det är för viktigt. Mest för mig själv ska erkännas, men visst är läsare viktiga också. I perioder blir jag dock statistikfixerad och då försöker jag släppa det illa kvickt. Det blir aldrig bra.

Mellomys med grabbarna O

borisrene-staplar-jpg

Egentligen är det väl ingen av oss som längre tycker om musiken på riktigt. Borta är tiden då Erik Saade spelades på repeat här hemma. Rätt skönt. Ändå gillar vi det spektakel som Melodifestivalen är. Extra roligt är det att grabbarna O i år upptäckt Jonas Gardell och att de skrattar lika gott som jag åt skådespelarna från Dramaten som reciterar schlagers.

Idag har jag smyglyssnat på bidragen och försöker mig på ett tips

SaRaha kör afrikanska vibbar blandat med 90-tals techno i låten Kizunguzungu. Jag tycker allt att det känns lite krystat och fastnar inte alls. Inte någon dålig låt och kanske kan den växa med en vettig scenshow, men nja, jag är skeptisk. Den kommer säkert att finnas med på en hel del träningspass under våren dock. Möjligen till Andra chansen, men troligare att den åker ut.

Swingfly feat. Helena Gutarra, You carved your name är tävlingens andra låt och den låter som – Swingfly. Trallvänlig refräng, men jag tror den åker rätt ut. Ännu en träningslåt. En ganska tråkig sådan, detta trots att Jocke Åhlund och Kleerup har skrivit. Det finns lite Teddybears-vibbar, men det räcker inte. Tror den åker ut direkt, men kan tänka mig att grabbarna O gillar och är det barnen som röstar kan jag ha fel.

SMILO har lite elakt kallats för “mini-Avicii” och kanske kan deras Weight of the world få röster från alla små ungar (som mina) som gillar just Avicii. Det beror helt klart på scenshowen. Tror den tar sig till Andra Chansen.

Jag ska erkänna att jag är svag för After Dark, men Kom ut som en stjärna är verkligen inte bra. Kul text, men mer krogshow än Melodifestival. Det svänger en del i refrängen, men jag tror inte att det räcker. Helt ärligt orkade jag inte lyssna färdigt på det smakprov som ligger ute och det korta klippet från repetitionen lovar ingen större show.

Lisa Ajax så, vinnaren av Idol 2014. Hon kan sjunga, det kan hon utan tvekan. My heart wants me dead känns dock som ett bidrag från Östeuropa och även om det skulle slå i Europa är jag tveksam till om det går så bra här. Tror det slutar i Andra chansen för Ajax, men kan ta sig till final. Det korta klippet från scenshowen ser nämligen rätt snyggt ut.

Boris René är okänd för mig, men jag gillar verkligen hans Put your love on me, som är en låt som gör mig glad. Han sjunger grymt bra och förhoppningsvis räcker det, trots att han är rätt okänd. Det skulle ju kunna vara så att det är många som har koll på honom, även om jag inte har det. De som håller på Degerfors lär ha det i alla fall. Hoppas på en plats i Finalen.

Och så slutligen Oscar Zia, som på förhand är grabbarna O:s favorit. Human är kanske lite för lugn för dem, för det tar en stund innan den kommer igång. När den gör det är det ändå lite för långsamt. Tror ändå att Zia tar sig till final, men det är inte en klockren låt, kanske blir det Lisa Ajax istället.

 

Om jag nu måste välja säger jag:

Till final:

Lisa Ajax och Boris René

Till Andra chansen:

Oscar Zia och SMILO

Utslagna:

SaRaha, Swingfly feat. Helena Gutarra och After Dark

 

GP tippar:

Till final:

Boris René och Oscar Zia

Till Andra chansen:

Lisa Ajax och Swingfly feat. Helena Gutarra

Utslagna:

SaRaha, After Dark och SMILO

 

DN tippar:

Till final: 

Boris René och Oscar Zia

Till Andra chansen: 

Swingfly feat. Helena Gutarra och After dark

Utslagna:

SaRaha, SMILO och Lisa Ajax

 

Aftonbladet publicerar en publikundersökning från fredagens genrep, där SaRaha och Oscar Zia tar sig till final, samt Lisa Ajax och Swingfly feat. Helena Gutarra till Andra chansen.

 

Vad tippar du?

 

Sjuka själar är härligt läskig

sjukasjalar-inb

Kristina Ohlsson är alltid bra. Hennes polisdeckare mer välskrivna än de flestas och barnböckerna angelägna. Faktiskt har hon till och med fått mig att uppskatta riktigt hårdkokta thrillers. Med nya boken Sjuka själar byter hon genre igen och ger sig på skräck, om än med många deckardrag.

Det hela börjar med att en ung man kommer tillbaka till sitt föräldrahem efter tio år. En av grannarna mår riktigt dåligt av att se honom, då han påminns av sin egen dotters försvinnande. Fanny, som dottern hette, var en period tillsammans med Lucas den unge mannen. Det var innan hon försvann spårlöst. Någonstans tror nog hennes pappa att Lucas har svaret på vad som hände och att den minnesförlust han säger sig ha drabbats av är påhittad. Han kontaktar polisen som utredde fallet och önskar att det tas upp igen.

Sanningen är att Lucas inte minns någonting av den period runt studenten, som han kanske hade velat glömma, men absolut inte förtränga helt. Det var bara några dagar kvar till vuxenlivet, då han försvann och hittades medvetslös tre veckor senare. De andra som också försvann kom dock aldrig tillbaka. Någonstans är Lucas rädd för att han själv varit inblandad i Fannys försvinnande på något sätt, men han kommer verkligen inte ihåg vad som hände. Frustrationen beskrivs väl av Kristina Ohlsson och det är lätt att leva sig in i det hemska som Lucas varit med om.

I prästgården bor nu Lucas gamla vän David, som han helt bröt kontakten med innan försvinnandet. Problemet är att han inte minns varför, men anar att han fått veta något obehagligt. Davids sambo Anna verkar också vara otroligt rädd och det kommer mer och mer tecken på att den som är skyldig till Fannys och Lucas försvinnande är aktiv igen. Allt som händer i prästgården gör läsningen riktigt obehaglig, men på ett ganska stillsamt och smygande sätt. Det gillar jag.

Jag sträckläste Sjuka själar under några intensiva timmar och tyckte verkligen om den. Kombinationen av skräck och pusseldeckare tilltalar mig verkligen. Brinnande träd, kors på oväntade platser och annat läskigt bygger upp en härligt läskig stämning.

Harper Lee är död

bigOriginal (1)

Det var inte så jättemånga år sedan jag läste Harper Lees To kill a Mockingbird, en klassiker som fortfarande inte bara håller, utan faktiskt är aktuell. Under förra året skrevs det mycket om Harper Lee, då ännu en bok gavs ut, en bok som länge legat i en byrålåda. Go set a Watchman publicerades i juli 2015, 55 år efter To kill a Mockingbird.På svenska heter den Sätt ut en väktare och gavs ut av Albert Bonniers förlag i augusti. Jag har ännu inte läst uppföljaren, lite känns det som någon Lee inte ville själv, utan att någon annan ville publicera för pengar. Det gör mig skeptisk. Samtidigt är jag väldigt nyfiken.

Idag nåddes jag så av nyheten att Harper Lee avlidit, 89 år gammal. En viktig författare, som skrivit få böcker, men ändå varit betydelsefull.

 

Foto: Rob Carr

Några fina fiktiva gubbar

Vi har gubbvecka på Kulturkollo och idag skriver Lotta om en av mina fiktiva favoritgubbar, nämligen Matthew Cuthbert, som adopterar Anne till Grönkulla. Matthew är den snälla och hans syster Marilla den bistrare. I böckerna om Emily använder Lucy Maud Montgomery samma princip och placerar den föräldralösa flickan hos sina två ogifta fastrar, den snälla Laura och den stränga Elizabeth. Där finns ingen Matthew, men väl kusin Jimmy, som enligt vissa inte har alla hästar hemma, men definitivt har ett hjärta av guld. Han finns alltid där för Emily och är så där genomsnäll som bara snälla, gamla gubbar kan vara. Egentligen vet jag inte om Jimmy alls är lika gammal som Matthew (som för övrigt ska vara i någonstans mellan 50 och 60) men intrycket han ger är att han är gammal. Kanske är det en naturlig bild att göra karaktärer som är snälla extra gamla och grå.

Böckerna om Emily skrevs efter (de flesta) böckerna om Anne och ska enligt författaren innehålla fler självbiografiska drag. Emily blev också författare och skrivandet betyder mycket för henne redan som barn. Trots att Jimmy absolut inte skriver själv är han alltid uppmuntrande och den första som läser den bok Emily till slut skriver.

Just äldre män som vägvisare, peppare och försvarare är vanliga motiv i litteratur och film. Jag tänker till exempel på Sean Connerys Forrester i filmen Vem är Forrester? En gammal, på ytan vresig gubbe, som visar sig vara hur snäll som helst och gärna lyfter en yngre adept.

Mr Keating var kanske för ung för att vara gubbe, men det är inte Robin Williams enda vägvisarroll. Den förstående och kärleksfulle Sean Maguire gör att Will Hunting vågar mer än han tidigare vågat.

Har du några fiktiva favoritgubbar?

 

Mina svar på U

U

Här kommer mina svar på U. Lite klurigt var det allt och frågan om verket, som jag trodde skulle underlätta, ställde till det ordentligt.

Vilken är din favoritförfattare med för- eller efternamn på U?

Edith Unnerstad skrev böckerna om familjen Pip-Larsson, som jag absolut älskade som barn. Min första blogg hette Lilla O, precis som yngsta dottern. Tydligen har hon sina rötter i Finland, något jag inte hade en aning om.

Det finns ju annan kultur än böcker. Vilka kvinna med för- eller efternamn på U vill du lyfta fram som är kulturell, men inte just författare?

Uma Thurman är en skicklig skådespelerska, men det var ett tag sedan jag såg något med henne måste jag erkänna. Hon var i alla fall fantastisk i Pulp Fiction, från den tiden som mina favoritfilmer brukar komma från …

Vilken verk på U av och/eller med en kvinna tycker du är riktigt bra?

Jag absolut älskar No Doubt och den fantastiska, kaxiga sångerskan Gwen Stafani. Låten Underneath it all är skriven av henne och Dave Steward och finns med på skivan Rock Steady från 2001. Grym låt!

Vilken kulturell kvinna med för- eller efternamn på U har du ännu inte utforskat?

Ursula K. Le Guin skriver inte alls min typ av böcker, men jag är ändå lite nyfiken på henne. Det hör liksom till allmänbildningen att ha läst något av henne.

Kvinnoalfabetet bokstaven U

U

Långsamt närmar vi oss alfabetets mer omöjliga bokstäver och även veckans bokstav orsakade en del svårigheter i alla fall för mig. Dags för bokstaven U, mina svar kommer som vanligt i ett separat inlägg.

Veckans frågor lyder så här:

Vilken är din favoritförfattare med för- eller efternamn på U?

Det finns ju annan kultur än böcker. Vilka kvinna med för- eller efternamn på U vill du lyfta fram som är kulturell, men inte just författare?

Vilken verk på U av och/eller med en kvinna tycker du är riktigt bra?

Vilken kulturell kvinna med för- eller efternamn på har du ännu inte utforskat?

%d bloggare gillar detta: