Dag: 6 oktober, 2011

Avslut

Jag avslutar dagens nobelprishysteri med några frågor från GP om tidigare nobelpristagare. Jag fick 8 av 10, chansade rätt på någon och missade en jag borde kunnat.

Babel och bubbel

Nu sitter jag här med ett glas bubbel framför mig och tittar på Babel. Jag tillhör de patetiska och töntiga kulturnördarna som idag har gråtit av glädje. Tomas Tranströmer har fått nobelpriset och det är fantastiskt. Daniel Sjödin benämner dagen som “en lyckoneuros för kulturmuppar” och det ligger något i det.

Peter Englund berättar att Tranströmers dikter får honom att gråta av glädje och han är faktiskt riktigt rörd. Sedan 1993 har Tranströmer varit nominerad och det har dröjt ett tag. En svensk person får inte priset hur som helst. Hur kan man veta att Tranströmers poesi håller världsklass? Hans verk är översatta till 60 språk, det är inte dåligt det. Han har nominerats av Wisława Szymborska och Seamus Heaney bland andra. Tranströmer är en världsförfattare, inte “bara” en svensk författare. När Ko Un gratulerar honom gråter jag igen.

Svenska Akademien har gjort ett bra val. Kanske ett självklart val, men ändå oväntat. Okontroversiellt skriver Jonas Thente, men jag håller inte riktigt med. Det är alltid kontroversiellt med en svensk pristagare. Okontroversiellt dock med tanke på hur ofarliga Tranströmers dikter ändå är.

Hur farligt eller ofarligt är det att ge någon ett pris är något Englund menar att Akademien försöker att inte tänka på och påpekar att det var galet av dåtida akademiledamöter att låta två av de aderton dela på priset 1974.

1974 var förresten året jag föddes och redan i april, vilket betyder att jag faktiskt upplevt tre svenska nobelpristagare, om än något dimmigt gällande de två första. För övrigt hann jag också med Abbas vinst i Brighton.

Naturlyrik är egentligen förbannat tråkigt, men Tranströmer kan sin sak. Det finns ingenting förutsägbart i hans dikter, istället överraskas jag gång på gång av de helt otroliga kopplingarna som han gör. Bilderna som skapas så självklart, trots att de är oväntade. Det är lättläst och svårgenomträngligt på samma gång. Det tycker jag är hans storhet.

Anders Olsson menar att vi inte ska överdriva betydelsen av Tranströmers metaforer och istället se till helheten. Han är mer än “han som skapar bilder”. Det som jag tycker är så coolt är att varje dikt är en helhet, men att det också går att plocka ut en rad som kan funka utmärkt själv.

Som Romanska bågar där helheten är fantastisk, men där även enstaka rader är så otroligt vackra.

“Du blir aldrig färdig, och det är som det skall”

1974 var också året då Östersjöar kom ut och han kritiserades av den svenska vänstern. Östersjöar var också den dikt som innebar mitt första möte med Tomas Tranströmer då jag i ett rum på Humanisten i Göteborg lyssnade på en knastrig lp-skiva där han själv läste det han skrivit. Jag som inte gillar ljudböcker älskar verkligen att lyssna till poesi. Speciellt då författaren själv är uppläsaren och den här uppläsningen var så vacker.

Det är så enkelt och så speciellt på samma gång. Mindfullness kallar Eva Beckman hans dikter och det var en fin beskrivning. Han vilar i nuet, samtidigt som han beskriver evigheten.

Sorgegondolen sålde i 30 000 exemplar i Sverige, ja då måste man räknas som folkkär. Det är en drabbande diktsamling helt klart.

När Richard Wolf läser C-dur blundar jag, njuter och ögonen tåras. Det är så fint. Kanske är det ändå min favorit.

 

“Alla log bakom uppfällda kragar”

Den meningen tänker jag på ganska ofta.

Och jag älskar citatkalaset som sätts igång på Babel. Helt fantastiska formuleringar.

Vem är den typiske nobelpristagaren? En man som skriver prosa, från Europa gärna med skägg eller mustasch och dessutom pensionär.

 

Skål för Tomas Tranströmer som faktiskt skriver lyrik och saknar skägg och inte är han fransman heller. Som någon skrev, ska de nödvändigtvis välja någon med snopp är Tomas Tranströmer ett bra val. Jag håller med.

Nu ska jag läsa vidare i 17 dikter och nästa år blir det helt klart en kvinna som prisas. Eller hur?!

Det där köpstoppet

Vet ni, för att fira en av mina största favoriter var jag självklart tvungen att shoppa loss lite. Jag beställde den här och sedan får ju ingen bok resa ensam och därför får den här följa med på färden också. Att jag sedan har en massa böcker av Tranströmer redan och dessutom högar med olästa böcker av andra eminenta författare spelar mindre roll. Klart att jag måste fira idag.  Sällskapsboken beställde jag dessutom från Adlibris i somras, men den var slut och dök sedan inte upp.

Stort grattis till Tomas Tranströmer och ett stort tack till Gunnar D Hansson som introducerade mig för denna poets verk för sisådär 15 år sedan.

Som den lyriknörd jag är

Jag lektion nu tillsammans med en kollega. Självklart fick jag lov att titta på Peter Englund och när jag jublade högt fick jag en del lustiga reaktioner. Kulturnörd? Absolut!

Att jag nu darrar i hela kroppen och har gråtit en liten skvätt gör inte att de inte tycker att jag är direkt mindre knäpp.  Skönt att en kollega just kom in och faktiskt ropade “Gud va coolt” för visst är det så det är.

Tomas Tranströmer har tilldelats nobelpriset och jag är så glad att jag inte vet vad jag ska säga!

Jag lär återkomma till detta!

 

Några tankar så här inför avslöjandet

Katten Abbe tippar, precis som lemurerna på Skansen, att det är Alice Munro som får nobelpriset i litteratur idag. Ett bra val.

Nina Lekander håller istället Bei Dao högst. Det var ett tag sedan jag läste något av honom och har inte alls tänkt på honom i spekulerandet inför årets pris, men visst är han en riktigt värdig kandidat.

Trots att jag gärna hade sett någon som inte skriver just romaner som pristagare, klappar hjärtat ändå lite extra för Assia Djebar, som också finns på Lekanders lista, där för övrigt många av mina favoriter finns med. Jag önskar att en kvinna som kämpar för kvinnor uppmärksammas lite extra.

Någonstans i bakhuvudet finns ändå tanken att Akademien bestämt sig ovanligt snabbt i år och att det skulle kunna tyda på att det är Tranströmer. Långsökt jag vet.

Här hittar du en lista på alla tidigare pristagare och om jag räknat rätt har jag läst 35, plus minus någon kanske. Däremot har jag inte läst något av de tre senaste pristagarna och det är väl ändå lite kasst.

Anna undrar vem som är vår favorit av de pristagare vi läst och nämner själv Nadine Gordimer som jag också tycker om. Min favorit är dock Pearl Buck som fick priset 1938. Min mormor hade flera böcker av henne i sin bokhylla och jag läste och älskade såväl Pion, som Kejserlig kvinna, Draksådd och Porträtt av ett äktenskap. Nu var det länge sedan jag läste något av henne. Kanske är jag rädd att mystiken ska ha försvunnit. Läs en intressant artikel om henne här.

Vem som än får priset så har jag läst många bra kandidater i min jakt på den rätta och dessutom har jag ganska många pristagare och tänkbara pristagare kvar att upptäcka.

Förhoppningsvis blir det i alla fall ingen vinnare som ser utnämnandet som en djävla katastrof.  Och inte heller någon som får total skrivkramp.

Idag smäller det

Jag har lektion när dagens nobelpristagare i litteratur avslöjas, men jag kommer att tvinga mina elever att titta på avslöjandet klockan 13.00.

 

Klicka på den här länken för att göra det du också.

%d bloggare gillar detta: