Category Archives: Ungdomsböcker

Ursäkta att jag blir lite förbannad

Två gånger har jag mailat rektorn på mina barns skola med frågor som skulle kunna ses som klagomål. Ingen av gångerna har jag tagit upp saken med mina barn. Som lärare vet jag nämligen att det dummaste du kan göra som förälder är att öppet kritisera skolan dina barn går på. Ännu värre blir det om du väljer att alltid tro på dina barn istället för att tro på skolan. Med detta menar jag inte att du som förälder aldrig får kritisera skolan, för det får du, men var medveten om att ingen tjänar på att du motarbetar de lärare som ditt barn träffar varje dag.

Det kan hända att jag blev lite förbannad idag, men det finns gränser för vad föräldrar borde göra. Jag är skeptisk till läxor. Faktiskt väldigt skeptisk. Ibland ger jag läxor, men då ska de vara befogade och eleverna ska kunna fixa dem utan hjälp av vuxna. Som till exempel att läsa en bok. Att som förälder ifrågasätta en sådan läxa är minst sagt kontraproduktivt.

För två somrar sedan fick en av mina söner ett läsbingo att göra under sommaren. Andre sonen ville ha en kopia och de tävlade hela sommaren. Det var den sommaren de blev läsare. När jag ser att föräldrar i sociala medier klagar på att lärare ”tvingar” deras barn att läsa en bok under sommaren undrar jag helt ärligt hur de är funtade. Möjligen blir jag oproportionerligt förbannad, men det här provocerar mig något vansinnigt.

Det handlar inte bara om att föräldrar inte respekterar sina barns lärare. Vid närmare eftertanke handlar det ganska lite om det. Istället handlar det om vikten av läsning och hur ett barns hela skoltid påverkas av huruvida hen är en läsare eller inte. Det finns inget som säger att det måste vara skönlitteratur ett barn läser. Faktaböcker går utmärkt, men det är viktigt att ditt barn läser och att hen läser sammanhängande längre texter. Läsning handlar nämligen inte bara om förståelse, utan om uthållighet. För att klara sig bra i skolan behöver ditt barn orka läsa längre texter. Att då ”tvingas” läsa böcker är utmärkt. Faktiskt avgörande.

Grabbarna O har några boktips till lässugna och läsovilliga ungar. Kom igen nu alla föräldrar, utmana ungarna att läsa minst en bok i sommar oavsett vad läraren har sagt. Läs dem gärna själv också, så har ni något trevligt att diskutera kring middagsbordet.

 

Serien om Gregor från Ovanjord av Suzanne Collins.

Böckerna om Tam av Jo Salmson, som inleds med Tam tiggarpojken.

Dessa böcker följs av serien Drakarnas öde, som inleds med Stjärnstenen.

Serien om Percy Jackson av Rick Riordan, som inleds med Född till hjälte.

Spejarns lärling av John Flanagan, en lång serie som inleds med Gorlans ruiner.

Legendtrilogin av Marie Lu. Första boken heter logiskt nog Legend.

Warriors av Erin Hunters, som inleds med Ut i det vilda.

 

Fler boktips för barn och unga hittar du här.

PS. Bibliotek är fantastiska. De gör att alla barn kan läsa böcker. Ta med dina barn dit och låna, helt gratis! DS.

Läs också:

Ingen normal står i regnet och sjunger

Alltså titeln på Sara Ohlssons senaste bok. Jag älskar den. Att döpa en bok till Ingen normal står i regnet och sjunger är precis lika briljant som att välja titeln Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag. Vem som skrivit den där andra boken med fantastisk titel? Sara Ohlsson såklart.

Nu är Sara Ohlsson så mycket mer än en författare som lyckas med sina boktitlar. Innehållet håller nämligen samma klass. På ett sätt är Ingen normal står i regnet och sjunger en ganska enkel liten berättelse, men språket och känslorna gör att det lilla blir något riktigt stort. Det är lättläst och omedelbart, men också normkritiskt utan att vara moralistiskt. Budskapet är klockrent och jag är glad att Ohlsson valt att placera det i en bok som många kan och orkar läsa. Lättläst, men inte förenklat. Det är en ovanlig kombination.

Ella är en ganska så vanlig gymnasietjej, möjligen lite mer genomtänkt och frispråkig. Hon ifrågasätter och bryter normer på ett helt självklart sätt. Så som jag hoppas och tror att fler unga gör. De gymnasieelever jag möter gör det utan tvekan.

Ellas bästa vän är Charlie. De liknas vid Ronja och Birk, vänner som är självklara och alltid finns där för varandra. Det är därför det känns minst sagt lite kymigt för Ella när hon börjar få känslor för samma person som Charlie. Ett ganska klassiskt motiv alltså, i en ganska så nyskapande berättelse. Det är därför jag tycker så mycket om Ingen normal står i regnet och sjunger. 

 

Läs också:

Legend

Legend är en fantastisk serie skriven av Marie Lu. Legend är även namnet på den första boken i denna trilogi om Day och hans liv. Denna bok handlar om en kille som går under namnet Day. Han är en helt vanlig pojke fram tills den dagen då han får göra provet som alla tioåringar gör provet som bestämmer om han kommer sitta på ett tåg på väg till et av republiken ”arbetsläger” eller leva rikt och jobba för militären. Arbetslägret är egentligen inte det dom flesta tror att det är, utan det är ett tåg rakt in till ett av republiken laboratorium. Där dom undersöker alla dina defekter. Day får underkänt och får därför åka och ta prover och lämnas sen att dö i en av republikens källare. Som ni säkert förstår så kommer han på något sätt ut därifrån. Nu har han lämnats själv att försörja både sin familj och sin bästa kompis. Kommer han verkligen att klara av det här eller kommer något gå väldigt fel?

Den här boken handlar dock inte bara om Day utan också om flickan June, den enda person som någonsin har fått full pott på provet, provet som du får utföra när du blir 10 år gammal. En dag några år senare kommer hennes brorsa Metias får att hämta henne på drake universitet. Hon hade försökt klättra upp på ett nitton våningar högt hus med en xm-62 på ryggen och satt därför på dekanens kontor. Junes föräldrar är döda så Metias får ta hand om henne helt själv det är inte så lätt. Hennes brorsa lämnar av henne hemma och åker sedan för att vakta ett laboratorium och övervaka en leverans av prover med muterade virus.Han säger hejdå till June och sätter sid sedan i jeepen bredvid sin kolega och bästa ven Thomas. Klockan ett kommer Thomas tillbaka till huset men Metias är inte med June fattar direkt att någonting är fel. June öppnar dörren för Thomas och direkt när han kommer in säger han att han har order att ta med June till sjukhuset. Vad är det egentligen som har hänt? Går verkligen Thomas att lita på och är Day verkligen lika hemska som alla säger att han är?

Legend är väldigt lik Hungerspelen men enligt mig bättre.

Läs också:

Älgbarnet – en underbar bok

Mitt första lyckade möte med Meg Rosoff blev den lättlästa boken Älgbarnet. Sällan har jag skrattat så mycket åt en bok, men samtidigt fått så mycket att fundera över. Boken handlar om Jess, som är 17 år och nybliven mamma. Hennes son, en tio kilo tung älgkalv, har förlösts med kejsarsnitt. Överläkaren menar att det inte är helt ovanligt att det sker förändringar under den sena delen av graviditeten och barnet som föds istället visar sig vara en djurunge. Självklart är det en chock för både henne, pojkvännen och deras familjer, men älgbarnet är det de fått och det är liksom bara att gilla läget.

Boken innehåller hur många absurda situationer som helst, som när Jess besöker en föräldragrupp med andra djurungeföräldrar. Där umgås sonen med en annan älgunge med gul volangklänning och en struts som heter Viktor. Vissa problem uppstår då han, som ofta kallas Älgis, blir brunstig och vill dra av den gula klänningen.

Över huvud taget är det ganska svårt för älgbarnet att anpassa sig i umgänget med andra barn. Jess och pojkvännen Nick vill så gärna att sonen ska få gå i skolan, men det är inte helt lätt. Hur ska han till exempel kunna rita och skriva med sina hovar?

Det går självklart att se älgbarnet som en symbol för ett barn som är annorlunda på annat sätt, men det går också att läsa boken som en rolig skröna. Det är just det dubbelbottnade som gör Älgbarnet så himla intressant. Det här är verkligen en riktig pärla!

Läs också:

The Mortal Instruments del 1

Hej idag ska jag berätta om den bästa serien jag någonsin har läst. Den heter The Mortal instruments vilket ni antagligen har sett i titeln. Idag skriver jag bara om första boken Stad av skuggor men jag kommer antagligen att skriva mer. Den handlar om en flicka som heter Clarissa men kallas Clary. Hon är en normal tjej i 16 års åldern. Hennes bästa kompis heter Simon och är en stor del av denna bok.

Clary står i kö för att komma in på klubben Pandemonium club. När Clary ser en blåhårig kille som försöker komma in på klubben. Han kommer in ser sig omkring och får syn på en jättesnygg tjej som blinkar mot honom. Vid det här laget är Simon och Clary redan inne på klubben, han följer med tjejen in i ett rum som det står endast personal på. Direkt när killen har gått in i dörren kommer två tonåringar med kniv och följer efter den blåhårige killen och den snygga tjejen. Clary ser detta och säger åt Simon att hämta vakterna. Men vakterna kommer inte tillräckligt snabbt så Clary följer efter tonåringarna med kniv själv.

När hon kommer in i rummet ser hon att dom har bundit den blåhåriga killens händer med en stålvajer och försöker få ut information ur honom. Ingen lägger märke till Clary förrän hon inte står ut mer och skriker stopp! Alla i rummet vänder sin uppmärksamhet mot henne. En av killarna med knivarna blir så överrumplad att han tappar sin kniv. Ni får inte göra så här ni får inte döda honom! skriker Clary. Varför inte? Frågar en av killarna. För man går inte bara runt och dödar folk. Man dödar inte folk men det här är ingen människa. Är Clary verkligen bara en normal flicka? Och vilka är killarna med kniv och den snygga tjejen?

Mer om det här får ni läsa om i boken The Mortal instruments Stad av skuggor. Dessa böcker finns både på engelska och svenska. Som jag sa är den här serien den bästa serien jag någonsin har läst och jag har läst många böcker. The Mortal Instruments passar för alla som gillar fantasy böcker eller iallafall alla fantasy böcker jag någonsin har läst.

Läs också:

De utvalda

De utvalda är en trilogi skriven av Kristin Cashore. En väldigt spännande och ganska konstig berättelse. I det här inlägget kommer jag bara skriva om första boken i denna fantastiska trilogi. Den första boken i de utvalda heter Tankeläsaren. Den handlar om en tjej som heter Katsa. Hon är en såkallad särling. En särling är en människa som föds med två olika färger på ögonen och en speciell förmåga. Katsas föräldrar är döda så hon bor med sin morbror kungen över Randa.  Katsas morbror hatar henne skarpt och skulle antagligen ha gjort sig av med henne.

Hennes kusin hade kommit på besök. Katsas kusin kommer på besök i slottet. Han är en idiot och Katsa ogillar honom skarpt. Han går runt tittar konstigt på tjänsteflickorna och tar på dom när han tror att ingen ser. Sen var det ju Katsa också. Han hade börjat slänga konstiga blickar på henne. Han gick fram till henne sa att hon var en riktig sötnos och försökte ta på hennes ben. Det var droppen för henne hon slog till honom på  näsan så hårt att näsbenet åkte in i hjärnan. Och då inser hennes morbror att hennes gåva är dödandets gåva han inser att hon kan var användbar. Och nu måste Katsa genomföra alla hans smutsiga uppdrag. Men kommer hon att klara av det här livet eller måste hon fly? Du får läsa mer om Katsa och hennes liv i trilogin De utvalda.

När jag läste dessa böcker läste jag ut hela trilogin på tre dagar det går inte att sluta läsa. Det är några av mina favoritböcker och jag skulle rekommendera dom till alla som gillar Maze runner, Hunger games, Divergent eller Spejarens lärling. Jag tycker att dom här böckerna är helt fantastiska och jag tycker också att ni ska gå till biblioteket eller en bokaffär och bara skaffa böckerna.

Läs också:

Tre saker jag inte vet om dig

Jessies mamma är död. Det har gått 733 dagar, men saknaden är fortfarande stor. Att tiden läker alla sår menar Jessie är skitsnack. Hennes pappa, som var tillintetgjord av sorg, verkar dock ha gått vidare. Han träffade Rachel på internet och nu är de gifta. Jessie och hennes pappa flyttar från Chicago, till hennes flotta hur i Los Angeles. Där finns också Theo, som mist sin pappa och definitivt hade klarat sig utan en ny sådan, för att inte tala om en ny syster.

Vi träffar Jessie när hon just ska börja i sin nya skola. Av Theo får hon inget stöd, vilket hon visserligen inte räknat med heller. Istället är det en helt okänd person som stöttar henne. Hen heter Någon Ingen och skickar anonyma mail. Först blir Jessie irriterad och nästan rädd, men sedan börjar de skriva mer och mer till varandra. NI blir en vän i nöden och Jessie skulle gärna vilja veta vem det är. Det får hon inte, men hen tipsar om att Jessie borde bli kompis med Adrianna, som kallas Dri, och det blir hon. Andra nya bekantskaper är Ethan, även kallad Batman, som Jessie ska göra ett lyrikprojekt med, Liam, som jobbar i samma bokaffär som Jessie och Caleb, som spelar i samma band som Liam. Och så finns ju NI såklart. Med hen leker Jessie ”berätta tre saker jag inte vet om dig” och trots att hon inte vet vem Ni är, blir hen väldigt viktig för henne.

Tre saker jag inte vet om dig är Julie Buxbaums första bok för ungdomar och unga vuxna. En fin historia om konsten att börja om och att våga lita på att det faktiskt går. Jessie är en trevlig bekantskap och jakten på NI är riktigt charmig. En bra bok för ungdomar, men också för vuxna. De teman som tas upp är helt klart allmänmänskliga. Att det är en ganska förutsägbar bok på många sätt spelar ingen roll alls. Faktiskt tycker jag att den är tillräckligt oförutsägbar för att kännas unik.

Läs också:

Ordbrodösen är magisk

Många är de som hyllat Anna Arvidssons debutroman Ordbrödösen, men jag har dragit mig lite för att läsa den. Böcker som beskrivs som magiska är inte alltid min grej. Så började jag ändå läsa Ordbrodösen en av de hittills få soliga dagarna ute i min solstol på altanen och det tog inte många sidor innan jag var fast. Självklart finns det en släkt med rötter i Värmland där vissa kvinnor besitter en magisk förmåga att styra andra med hjälp av det skrivna ordet. Självklart finns dessa ordbrodöser även nu. Det är något i Arvidssons sätt att skriva som gör det övernaturliga till en del av verkligheten och jag ifrågasätter aldrig att magin existerar. Att det skrivna ordet har makt vet jag redan och att någon utnyttjar detta är inte alls märkligt. Den som kan kontrollera ordet kan kontrollera människan.

Mycket handlar min förtjusning om Alba. Hon som när hon fyller 18 ska göra inträdesprovet och sedan kunna kalla sig ordbrodös. Jag tycker om Alba. Hon är vanlig och ovanlig på samma gång. Med ett tragiskt förflutet och en ganska komplicerad nutida situation lyckas hon ändå vara en helt vanlig, trovärdig tonåring.

Nu blir Alba ingen ordbrodös. Hon misslyckas på inträdesprovet och verkar sakna den kraft som alla räknat med att hon skulle ha. Hennes mormor är ordbrodös, liksom hennes mor och trots att Alba aldrig längtat efter att ha någon speciell kraft, har det varit något hon räknat med att behöva leva med.

Någonting har gjort att Alba misslyckats och när hon skickas iväg till Lo, en släkting i Stockholm börjar hon leta efter ledtrådar. Hon hittar bilder av sin mamma från en resa och börjar misstänka att någonting hände den sommaren. Någonting som hör ihop med Albas födsel och kanske också med det misslyckade inträdesprovet.

Ordbrodösen är en spännande och välskriven bok som jag är väldigt glad att jag har läst. Arvidsson bygger upp en magisk värld mitt i verkligheten och det är helt logiskt och trovärdigt. Karaktärerna är lätta att ta till sig och berättelsen har ett driv som får mig att hela tiden vilja läsa vidare. Jag sträckläste berättelsen om Alba och är mycket imponerad av Arvidssons debut. Lite otippat att en ungdomsbok med magiska inslag skulle bli en av de hittills bästa böckerna jag läst i år.

Läs också:

(M)ornitologen är Thydells bästa

Johanna Thydell har skrivit fler böcker än debutboken I taket lyser stjärnorna och (M)ornitologen är den bästa ungdomsboken hon skrivit sedan den. Kanske den bästa hon skrivit.

Vi får träffa Moa, som bor med sin pappa, hans nya partner Susanne och deras gemensamma barn Lucas. Hon har ett ganska bra liv på många sätt, förutom att före detta pojkvännen Vispen måste undvikas och dessutom att bästisen Otto inte ska bli pojkvän till någon som snor hela honom. Ett ganska vanligt tonårsliv kanske om det inte vore det där med mamma Hedvig. Hon som lämnade Moa och hennes pappa när oa var två år. Nu har Moa har snart gått ett år på gymnasiet och plötsligt vill Hedvig ha kontakt.

Ottos mamma är död på riktigt, men Moas har också varit det på många sätt. Det är inte det att Moa önskar livet ur sin mamma, men hon är inte heller direkt sugen på att träffa henne. Efter mycket funderande bestämmer hon sig dock för att träffa henne för att kanske få svar på vad det var som gjorde att hon övergav sin dotter. Samtidigt är det så himla skönt att ingen på gymnasiet vet något om att hennes mamma försvunnit och hon känner inte riktigt för att behöva prata om det igen.

Till slut svara Moa på Hedvigs meddelande och föreslår en träff. Hon ljuger ihop en historia om att hon måste fotografera fåglar till ett skolprojekt och bestämmer att hon ska åka till Hedvig under midsommarhelgen. Hon ska bli ornitologen som spanar på fåglar, men också en mornitolog som spanar på sin mamma. Att träffa sin mamma är något Moa både vill och inte vill. Hon har det bra med sin pappa och Susanne och vill egentligen inte förändra någonting. Ändå reser hon till moderns avlägsna stuga utan mobilteckning.

Det jag gillar mest med Johanna Thydells sätt att skriva är att det aldrig blir smörigt och sentimentalt. Stilen är humoristisk och konstaterande, nästan lite torr. Ingenting är rosenskimrande, men väldigt realistiskt och väldigt bra. Jag tycker att (M)ornitologen har fått på tok för lite uppmärksamhet och det är väldigt synd. Thydell är mer än den där boken hon skrev 2003.

Läs också:

Om du såg mig nu

Sofia Nordins serie om livet efter att en mystisk sjukdom tagit nästan alla människors liv inleddes med En sekund i taget. I januari kom den fjärde delen Om du såg mig nuInnan jag berättar mer om den behövs en kort genomgång av seriens tidigare böcker, för även om böckerna sägs vara fristående, tycker jag att det finns en funktion i att läsa dem alla och då gärna i rätt ordning.

I första boken En sekund i taget verkade det som att huvudpersonen Hedvig är helt ensam i världen. Hon bosätter sig på en gård och lyckas överleva. Efter ett tag träffar hon Ella och i seriens andra bok Spring så fort du kan flyttar även Ante in hos dem. Nordin låter olika personer vara huvudperson och om bok ett är Hedvigs, så är bok två helt klart Antes. Ella tar dock över mer och mer och i bok tre Som om jag vore fantastisk är det hennes resa norrut i jakt efter fler överlevare som står i centrum. Med på resan finns Nora, som dyker upp i bok två tillsammans med sin lillebror Malte. Malte lämnar hon på gården när hon ger sig iväg.

Nu är vi alltså framme vid tiden för bok fyra där vår huvudperson är Esmael. Honom lärde vi känna lite i bok tre, då det var hos honom och hans kompisar som Ella och Nora flyttar in. Esmael är kär i Ella, men hon sticker. Hon lämnar både honom och Nora. Nu vill han söka upp henne.

Om du såg mig nu börjar från början med apokalypsen i repris. Vi får veta att Esmael gick på skolfest och att nästan alla dog. Han skulle just börja åttan och livet hade just börjat. Det som skulle bli det bästa året någonsin blev dock något helt annat. Mitt i en postapokalyptisk värld vill han bara ha ett helt vanligt tonårsliv. Det är dock inte så himla enkelt. Lite enklare hade det blivit om bara Ella hade velat ha honom.

Esmael har bott med Bianca och Sandra i Biancas mormors lägenhet. Den har kakelugn och de har kunnat hålla sig varma. Nu har det gått nästan åtta månader sedan den där skolfesten och det är svårt att minnas det gamla livet. Sambolivet är knappast okomplicerat och även om de få överlevande borde hålla ihop är det inte så enkelt i praktiken.

Jag tycker verkligen om Nordins dystopiserie och tycker att den får nytt liv i bok fyra. Det finns en möjlighet att fortsätta i fler böcker, eller att låta cirkeln slutas i och med slutet. Ett slut som jag självklart inte kan avslöja här. Det vore ju jättedumt. Jag vill dock utmana dig att läsa och då inte bara Om du såg mig nu, utan hela serien.

 

 

Läs också:

« Older Entries