enligt O

Tankar från en bokberoende

Kategori: Ungdomsböcker (Sida 1 av 25)

Brown girl dreaming

Jacqueline Woodson tilldelades ALMA-priset 2018 och var då en okänd författare för mig. Nu har jag läst hennes självbiografiska Brown girl dreaming och anar att jag funnit en ny favorit. Bäst är att boken är skriven på prosalyrik, där en lång rad dikter bildar en helhet. Jag brukar lyfta hur mycket jag älskar prosalyrik, men tyvärr verkar Woodsons andra böcker inte vara skrivna på samma sätt. De är säkert läsvärda ändå, men jag hade hoppats på en ny Sonya Sones.

I Brown girl dreaming berättar Woodson om sin barndom, sin familj och sina syskon. Hur moderns släkt i söder har ett annat liv än faderns. Hur livet förändras beroende på var de bor och hur omgivningen ser på dem. Hon berättar också om sin kärlek till berättandet, men svårigheterna att skriva ner det hon tänker. Hur orden finns där, men vägrar fastna på pappret. Det är barnet Jackie som berättar, hon som valt ett enklare namn för att slippa skriva det långa och svåra.

Woodsons berättelse må vara självbiografisk, men det är också en berättelse om att växa upp i USA under 60- och 70-talet, då det inte gjordes någon hemlighet av att människors hudfärg hade betydelse och gav olika möjligheter. Rasismen finns fortfarande om än inte lika sanktionerad av samhället. Det är en av många anledningar till Brown girl dreaming är en väldigt viktig bok.

 

Breathe är en ovanligt bra ungdomsdystopi

Jag har tidigare läst två fantastiska böcker av Sarah Crossan och när jag behövde en bok som passade in på rutan ”Apocalypse now” i Sommarbingot 2018 föll valet på hennes Breathe från 2013. Tyvärr är den inte skriven på prosalyrik, likt hennes senaste böcker, men språket är fortfarande väldigt bra, vilket bidrar till läsupplevelsen.

I Breathe tas vi med till en dystopisk framtid där de kvarvarande människorna bor i en syresatt glaskupol. Utanför i den ”riktiga” världen finns inget syre kvar, då alla träd har huggits ner och all annan växtlighet är ett minne blott. När syret försvann lottades platserna i kupolen ut och den kvarvarande mänskligheten delades in i två klasser där the Premiums (de styrande) är de enda som har råd med syretankar och därför kan röra sig mer fritt. De andra The Auxiliaries (hjälptrupperna) får leva strängt begränsade liv för att inte dö.

De tre huvudpersonerna Alina, Quinn och Bea turas om att berätta om sin värld, där Alina är rebellen, Quinn son till en av de män som styr och Bea, som är en flicka av folket som drömmer om att ta sig till toppen. De möts av en slump när Quinn bjuder med Bea på en utflykt utanför kupolen och bestämmer sig för att hjälpa Alina över gränsen. Väl ute följer de efter henne i smyg och upptäcker en värld de inte visste fanns.

Vid första anblick är Breathe en helt vanlig ungdomsdystopi, med en förstörd värld och ett tydligt klassamhälle. Det som gör den så mycket bättre än de flesta andra böcker i samma genre är hur karaktärerna tillåts utvecklas. Det här är en riktigt bra bok och jag har redan införskaffat fortsättningen Resist och hoppas att något svenskt förlag översätter båda böckerna. Kanske B Wahlströms som gett ut Vi är en.

PS. Jag gillar dig fortfarande

I PS. Jag gillar dig fortfarande (ska det inte vara punkt efter P:et också eller ingen punkt alls ?*) uppföljaren till Till alla killar jag har gillat har Lara Jeans och Peters fejkade förhållande avslutats med en rejäl skandal. Ingen vet egentligen att allt varit fejk, utan det är filmen av kyssen i bubbelpoolen som alla pratar om. Den där det påstås att Lara Jean och Peter inte bara kysser varandra, utan faktiskt har sex. Ryktet och den tillhörande filmen sprider sig som en löpeld och Lara Jean mår helt ärligt skit. Nu är hon utan pojkvän, en pojkvän som inte var hennes på riktigt, men som hon nu är kär i. Hon saknar honom och det de trots allt hade.

Som tur är har även Peter riktiga känslor för Lara Jean och de börjar dejta på riktigt. Allt skulle vara perfekt om han inte umgicks så mycket med sin förra flickvän Genevieve, Lara Jeans före detta vän som hon är säker på är den som spritt filmen. Vad som egentligen hände mellan Genevieve och Lara Jean vet vi inte riktigt, men de är helt klart allt annat än vänner. Förr umgicks de dock mycket tillsammans med Peter och John McLaren, en av de andra som fick ett hemligt brev av Lara Jean. Självklart dyker John upp igen och det komplicerar situationen. När Peter ägnar tid år Genevieve och Lara Jean känner sig övergiven finns han där som sällskap.

Familjen då? Systern Margot trivs på collage och är saknad av alla. Förhållandet med grannen Josh är över på riktigt och han träffar en ny. Det gör att Josh, som nästan varit som en familjemedlem, befinner sig i bakgrunden. Lillasyster Kitty umgås med grannfrun och försöker få ihop henne med deras pappa. Skildringen av familjelivet är fortsatt charmigt och en stor behållning under läsningen. Kanske är det familjen som gör att böckerna om Lara Jean inte ”bara” är en berättelse om tonårskärlek, utan något mycket mer.

PS. Jag gillar dig fortfarande är en bra och charmig bok, med karaktärer jag verkligen tycker om. Jag ser fram emot att läsa tredje delen Nu och för alltid som kommer i oktober. En del av mig vill läsa den just precis nu på engelska, medan en annan del vill ha kvar den tredje boken ett tag till. Vi får se vilken del av mig som vinner.

* Svar, nej inte två prickar. Jag fick nämligen svar på frågan och lärde mig något nytt. Post scriptum skrivs ihop på svenska (postskriptum), vilket gör att det är ett ord och därmed en punkt. Lite märkligt, men korrekt. Utan punkt funkar också och det är vad SAOL rekommenderar, men tydligen är med punkt det korrekta om meningen fortsätter med ett tillägg. Har inte hittat någon info om det, men litar på översättaren.

 

Till alla killar jag har gillat

Jag förväntade mig en smörig, helt okej bok om kärlek, men fick något helt annat. Jenny Hans Till alla killar jag har gillat handlar förvisso om kärlek, men också om så mycket mer. Det gör att jag med glädje står ut med det smör som trots allt förekommer.

Huvudpersonen Lara Jean är 16 år och bor med sina två systrar och sin pappa. Mamman har dött och den lilla familjen gör allt för att klara sig utan henne. Storasyster Margot tar ett stort ansvar och nu ska hon åka till Skottland för att studera. Kvar blir Lara Jean, med lillasyster Kitty och så pappa, som är bra på alla sätt, men som har ett jobb som tar mycket tid. Skildringen av familjelivet är något av det finaste i Till alla killar jag har gillat, inte minst hur pappan ser till att döttrarna får ta del av sitt koreanska arv.

Lara Jean tillhör inte de populära i skolan. Hon är inte utanför heller, mest bara vanlig. Hon har aldrig varit ihop med någon, men hon har varit kär. Bland annat i systern Margots pojkvän, grannkillen Josh. Till alla killar hon gillat har hon skrivit en brev och lagt i en hemlig hattask. Det är när någon postar breven som det börjar bli riktigt jobbigt. Nu får inte bara Josh ett brev, utan även andra killar i hennes närhet. Jobbigt läge.

Det här låter kanske som vilken romantisk ungdomsbok som helst och på vissa sätt är den det. Jag skulle ändå hävda att Till alla killar jag har gillat är ovanligt smart och ovanligt välskriven. Dessutom är Lara Jean en ovanligt trevlig huvudperson, som jag gärna läser mer om. Snart kommer också filmatiseringen på Netflix.

Inuti huvudet är jag kul

Inuti huvudet är jag kul av Lisa Bjärbo handlar om Liv som flyttat från Stockholm till en by mitt ute i ingenstans, utanför Växjö. Det är hennes pappa som drömmer om ett nytt liv i sina gamla hemtrakter och Liv hänger på. Motvilligt. Det är inte det att Liv egentligen har så mycket emot själva flytten, men tanken på att behöva börja i en ny skola och försöka få nya kompisar gör henne totalt skräckslagen. Liv är blyg, vansinnigt blyg, smärtsamt blyg och att vara ny är att sticka ut. Det vill hon absolut inte.

På bussen smygkikar hon på medpassagerarna och kallar dem saker som Candycrush, Portföljmannen och Lärarkvinnan. Hon bygger ett helt liv åt dem. Inuti huvudet vågar hon nämligen mycket, mycket mer, men när Candycrush först börjar hälsa som om de känner varandra och sedan dimper ner bredvid henne en dag blir det så mycket svårare. Det är inte det att Liv inte vill ha vänner, hon vill bara inte prata.

Candycrush heter Alia och lyckas få Liv att känna sig lite mindre hopplös. Livs pappa å andra sidan älskar Alia och pratar för dem båda när de ses. Livs pappa vill så väl. Han är själv social på gränsen till översocial och har lite svårt att förstå sin introverta dotter. Samtidigt vill han bara att hon ska må bra och få vänner på riktigt.

På bussen finns också Dostjevskij och honom tittar Liv på i smyg. Det visar sig att de går i samma franskagrupp och nu ska de arbeta tillsammans med en redovisning. Ett grupparbete som ska redovisas framme vid tavlan för en hel drös människor. Kan det bli värre? Inte enligt Liv.

Jag är glad att Liv fått en bok och tänker på alla som henne som jag mött. Själv är jag ingen Liv längre, men någonstans finns hon alltid inom mig som en osäkerhetskänsla omöjlig att mota bort. Inuti huvudet är jag kul är en riktigt fin bok som jag hoppas får många läsare.

 

Kärlek, hat och andra filter

Jag brukar propagera för att även vuxna ska läsa böcker skrivna för ungdomar och när det gäller Samira Ahmeds bok Kärlek, hat och andra filter gör jag det definitivt. Det är en bok som behandlar teman som utanförskap och skuld, men också kärlek. En på ytan omöjlig sådan.

Huvudpersonen Maya är 17 år och född i USA. Ändå ses hon ibland som något av en främling. Hennes föräldrar är nämligen muslimer från Indien och de lever efter de håller starkt på sina traditioner. Det betyder att Maya förväntas träffa en muslimsk man med indiskt ursprung och självklart att hon ska satsa på en karriär som advokat eller något annat ”riktigt” yrke. Maya själv vill utbilda sig inom film och den hon är kär i är ingen föräldrarna skulle acceptera.

De ”vanliga” generationsklyftorna alltså, men Kärlek, hat och andra filter tar en annan, mer brutal och smärtsam väg när ett attentat sker i närheten av samhället Maya och hennes familj bor i. Den som misstänks ligga bakom det delar efternamn med dem och det gör att hatet spiller över.

Det jag tycker mest om med Samira Ahmeds debutbok är kanske hur skickligt hon balanserar ”vanliga” tonårsproblem med de problem som kan uppkomma då traditioner inte riktigt är kompatibla med samhället runt omkring. Nyanserna finns där och det är ovanligt. Dessutom lyckas hon undvika det sockersöta och orealistiska som ofta finns i berättelser där traditionella föräldrar ska omvändas. Kärlek, hat och andra filter är helt enkelt en väldigt bra bok, som jag själv slukade på några timmar. Läs den du också.

 

Finns det björkar i Sarajevo?

Kevin har ganska nyss börjat på gymnasiet och han trivs för första gången på länge i skolan. Mycket tack vare Hannes, förut en lagkompis som alla andra och nu en god vän. Efter att ha varit en riktig ensamvarg är Kevin nu en del av ett sammanhang. I vet egentligen inte mycket om Kevins tidigare liv, men vi vet att något har gjort hans mamma så orolig att hon tvingar honom att träffa skolpsykologen Odette. Vi vet dock att han varit ensam och att han äntligen fått börja om på en ny skola. Att han fått börja om.

Kevin bor i östra Göteborg med sina föräldrar och Charlie, som på pappret är hans storebror, men egentligen fungerar mer som lillebror. Charlie behöver hjälp med det mesta och ständig tillsyn. När deras förändrar åker till forna Jugoslavien för första gången sedan de flydde kriget där innan Kevin föddes, är de noga med att Kevin ska lova att ta hand om Charlie. Och visst har Kevin tänkt göra det, men när Hannes ringer och erbjuder honom ett gratis åkband drar han ändå till Liseberg.  Innerst inne vet han att det är ett både dumt och egoistiskt beslut, men några timmar hoppas han att Charlie ska klara sig själv.

När Kevin kommer hem ganska många timmar senare än Charlie borta. Han svarar inte i telefonen, men snart kommer det kryptiska sms. Charlie säger sig vara med en kompis och planerar inte att komma hem på flera dagar. Visst är Kevin orolig och visst letar han efter sin bror, men mycket kretsar ändå kring Amanda, som var med på Liseberg. Hon är kompis med Hannes flickvän Linn och hon är magisk. Inne i den nu accepterade Kevin finns dock den osäkra och utsatte kvar och han vet inte riktigt hur han ska närma sig henne.

Berättelsen om Kevin utspelar sig under några få dagar, men det är händelserika sådana. Lindström lyckas också med konststycket att redan efter några sidor få mig att ta Kevin till mitt hjärta och hon berättar precis lagom mycket om hans bakgrund och hans hemförhållanden för att jag ska förstå honom. Trots en del trådar blir det aldrig rörigt, utan perfekt avvägt. Språket hjälper till att dels driva på tempot och dessutom tydliggöra vänskapen mellan Hannes och Kevin. Dialogerna flyter fint och Kevins inre monologer, som inte sällan får mig att småfnissa, bidrar till den goda läsupplevelsen.

Finns det björkar i Sarajevo? är en vardaglig berättelse med en hel del djup. Jag imponeras av Lindströms förmåga att skriva om ganska svåra saker på ett lättsamt sätt, samtidig som hon hela tiden tar så är sina karaktärer som läsaren på allvar. Inget skämtas bort, men inget blir heller nattsvart. Det här är helt enkelt en läsvärd bok för ungdomar som jag hoppas och tror ska nå många läsare. Om jag hade jobbat på högstadiet skulle det vara givet att läsa Finns det björkar i Sarajevo? med mina elever. Dels för att det finns få böcker om killar som Kevin, de vanliga killarna som inte är kaxiga eller coola och hans historia behöver berättas, men också för att det finns så mycket att diskutera kring vänskap, status, kärlek och inte minst ansvaret för sin familj. Det här är utan tvekan en riktigt bra bok och jag tycker allt att det luktar Augustpris. Efter flera böcker av hög kvalitet vore en nominering mer än rimlig.

PS. En helt oviktig detalj bara som ger läsningen ännu en dimension, killen på omslaget ser precis ut som en gammal elev, som förvisso är mer som Jack, huvudpersonen i Lindströms förra bok, men som ändå finns med mig under läsningen. DS.

Idag är allt

Idag är allt av Nicola Yoon tillhör en av de få böcker som jag tycker har fått en bättre titel på svenska. Originaltiteln The Sun is also a star är fin och den får sin förklaring, men mer än något annat handlar boken om en dag som betyder allt och som på många sätt är allt.

Natasha föddes i Jamaica, men de senaste åren har hon bott i USA med sin familj. Hennes lillebror är född i landet och själv känner hon sig amerikansk. Det är bara det att hon egentligen inte har rätt att leva i USA. Hon och hennes familj har inte uppehållstillstånd, utan vistas illegalt i landet, något som hennes pappa råkat avslöja i fyllan och villan. Nu ska de tillbaka till ett land som Natasha knappt minns, men hon har bestämt sig för att göra allt för att förhindra utvisningen. Mitt i en vardag där utvisningar är en realitet berör Natashas öde mig väldigt mycket. Hon kliver rakt in i mitt hjärta och jag önskar så att jag kunde hjälpa henne. Det kan jag inte, men jag kan lyssna till hennes historia om en dag som visar sig bli en av de mest betydelsefulla i hennes liv.

Dagen är viktig även för Daniel. Han är på väg till en collageintervju och är fast besluten att ta över rollen som den lyckade sonen från hans numera revolterande storebror. Daniels föräldrar är från Sydkorea och det har präglat hans uppfostran och inte minst hans syn på vad ett bra och lyckat liv är. Hans föräldrar ställer höga krav på honom och även om USA för många är drömmarnas land har han insett att de drömmar hans ska uppfylla är hans föräldrars mer än hans egna.

Natasha och Daniel möts av en slump och trots att de båda egentligen har väldigt viktiga saker att uträtta kan de inte riktigt släppa varandra. De skapar tid att umgås under den hektiska dagen och det gör det till en ännu mer speciell dag än de kunnat föreställa sig. Förutom att berätta om vad som händer dem under dagen låter Yoon oss ta del av korta sidohistorier som snyggt vävs ihop med händelserna under dagen. Det gör att vi får lära känna Natasha och Daniel bättre, men också att vi får en viss förståelse för människor i deras närhet som tycks agera på ett mycket märkligt sätt. Jag imponeras av hur Yoon skapar en helhet av de korta kapitel som boken består av och det driv som berättelsen har.

Idag är allt är en berättelse om en dag när två personer möts, men det är också en berättelse om identitet och rotlöshet, om krav och möjligheter och inte minst om familjens betydelse för hur ens eget liv blir. Debuten Ingenting och allting var bra och välskriven, men Idag är allt är relevant på ett helt annat sätt. Nicola Yoon har skrivit en angelägen bok med karaktärer som är komplexa och lätta att engagera sig i. Det här är en av de bästa ungdomsböckerna jag läst på ett bra tag.

 

Mazerunner funkar fint som film

Grabbarna O har läst alla böcker i serien The Maze runner och nu ville de se första filmen. Själv har jag läst första boken, men insåg snart att jag kom ihåg väldigt lite. Någonstans övergick handlingen till bok två och då hängde jag definitivt inte med. Nu spelade det självklart ingen roll om man läst boken eller inte, filmen gick utmärkt att se ändå, men som vanligt får man veta mer i böckerna än i filmen och det var inte alltid helt enkelt att hänga med. Miljön har filmskaparna lyckats riktigt bra med och det var roligt att se Thomas Brodie-Sangster, som var så liten och söt i Love Actually, i en ny roll. Skådespelarna gjorde ett gott jobb överlag skulle jag säga. Däremot var det kanske lite väl intensivt för en actionskeptiker som jag, men ungarna gillade.

Idén med att skicka ungdomar via en hiss till en värld som omges av en labyrint är intressant och när vi i slutet av den första filmen börjar få reda på orsakerna till det blir det ännu mer intressant. Andra filmen Maze Runner: The Scorch Trials finns redan ute och tredje filmen Maze Runner: The Death Cure går på bio nu.

Moonrise — en helt fantastisk bok

Jag upptäckte Sarah Crossan av en slump när hennes Vi är en dök upp som e-bok när jag behövde något nytt att läsa. Jag var inte alls beredd på hur mycket jag skulle beröras av boken om de sammanvuxna tvillingarna Tippy och Grace. När jag nu började läsa Moonrise av samma författare borde jag varit förberedd, men det var jag inte. Moonrise är som ett brutalt knytnävsslag i magen och den komplexitet Crossan skapar med få ord är otroligt imponerande. Crossan skriver nämligen prosalyrik och hennes böcker består av en rad dikter som tillsammans bildar en helhet. Vissa är så korta som en rad eller två, andra längre och mer berättande.

Moonrise handlar om en splittrad familj. En familj där pappan dog av en drogrelaterad hjärtinfarkt och där mamman var mer intresserad av alkohol och andra män än att ta hand om sina barn. Huvudpersonen Joe var sju ringde den gröna telefonen i hallen, den som nästan aldrig ringde. Han svarade och den som ringde var Ed, hans storebror som just fyllt 18. Jag har gjort något dumt, sa han.

Och Ed försvinner. Kvar finns systern Angela, en mamma som kommer och går och aunt Karen, som troligen är moster, men det framgår inte. Det vi vet är att hon försöker göra det sitt bästa, men ändå ser Joe henne som någon som bryr sig alldeles för lite. Vi förstår mer och mer att Ed var hans trygghet. Hans pappa och hans mamma.

När vi träffar Joe i nutid är han sjutton år. Ed har flyttats till en anstalt i en håla någonstans i Texas. Hans datum för avrättning är satt i augusti. Nu är det juni och Joe reser dit för att vara ett stöd för den bror han inte träffat på tio år. Aunt Karen är inte nöjd med hans beslut.

 

Aunt Karen told me not to come here.
She said Ed didn’t deserve an entourage
after the pain he’s caused our family.

Even after ten long years
she blames him for everything.
She points to Ed and says,
”see what he did to us.”

And maybe she´s right.
Everything turned to shit
when Ed got put away;
nothing worked anymore.

 

Ed står anklagad för att ha skjutit ihjäl en polisman och mina tankar går till Jessica Schiefauers När hundarna kommer när Joe berättar hur det ser ut i tidningarna. En bild på Ed från när han fängslades, där han ser hemsk och elak ut och vid sidan om honom en bild av en leende polis med en perfekt familj. Det är tydligt vem som är ond, men vad som egentligen hände vet vi inte. En enda fråga ringer i Joes huvud, ”gjorde du det?”. Den korta dikten ”Innocent” säger mycket med få ord.

 

Is Ed innocent?
I mean
I’ve never actually asked him outright.

 

Det gör fysiskt ont att läsa Moonrise. Jag blir arg på så mycket. På barn som lider, på ett korrupt rättssystem, på tanken att rättvisa skipas när en person dödas. Samtidigt är det här inte någon nattsvart bok. Det finns inte mycket hopp, men hoppet är helt klart det sista som lämnar människan. Jag hoppas verkligen att B Wahlström ger ut även den här boken på svenska, då det är en bok som jag hoppas att många kommer att läsa. Berättelsen om familjen Moon kommer inte att lämna mig på länge, länge.

 

Sida 1 av 25

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: