Mello

Grattis till Cornelia Jakobs

Det blev den vinnare jag hoppades på och Cornelia Jakobs blir den som representerar Sverige i Turin med låten Hold me closer, som jag faktiskt tycker mycket om. Den påminner mer om bidrag från Holland, Belgien eller Frankrike och även jag också gillade Liamoos Bluffin är jag rätt glad över att vi skickar något annat än en dansant ung kille i år. Oklart hur det går i Eurovision, men Cornelia Jakobs låt växer för varje lyssning. Tredje gången hon tävlar i Melodifestivalen och hade jag varit Cornelia Jakobs skulle jag försöka glömma de två tidigare tillfällena med gruppen Love generation.

Hur gick tippandet då? Jo tack, ganska så bra faktiskt. Jag underskattade MEDINA rejält, överskattade THEOZ något, men utöver det hade jag hyfsad koll. Så här gick det i finalen (mina siffror finns inom parentes):

  1. Hold Me Closer – Cornelia Jakobs (1)
  2. Bigger Than The Universe – Anders Bagge (3)
  3. In i dimman – Medina (11)
  4. Bluffin – Liamoo (2)
  5. My Way – Tone Sekelius (4)
  6. Run To The Hills – Klara Hammarström (8)
  7. Som du vill – Theoz (5)
  8. Änglavakt – John Lundvik (9)
  9. I Can’t Get Enough – Cazzi Opeia (7)
  10. Freedom – Faith Kakembo (6)
  11. Innocent Love – Robin Bengtsson (10)
  12. Higher Power – Anna Bergendahl (12)

Gladast av allt i år är jag däremot inte för att jag fått lyssna på någon av finallåtarna, även om Cornelia Jakobs vinnarlåt åker direkt in på min spellista. Istället är jag glad över att jag upptäckt Tribe Friday. Hade jag varit 20 år yngre hade jag gjort det för länge sedan, men nu har jag äntligen gjort. Deras Shut me up var lätt årets bästa bidrag, men efter att ha lyssnat på deras övriga låtar står det klart att den ändå inte är deras bästa. Mest älskar jag kanske Talk so loud, men det är bara en av många bra låtar. Två nya låtar på spellistan är ändå ett bra facit för årets Melodifestival. Kanske kan Liamoo knipa en plats också. Möjligen.

Turin i maj alltså för Cornelia Jakobs. Det blir nog toppen det. Ingen vinnarlåt tror jag, men ett värdigt bidrag och med tanke på att alldeles för många kommer att försöka kopiera Måneskin blir det mycket troligt ett trevligt avbrott. Kanske för snygg i sammanhanget, men snyggt kan absolut nå långt.

Fina i år var också programledarna Oscar Zia och Farah Abadi. Så sympatiska och genuint trevliga. Precis vad jag behövde just nu och det är jag med säkerhet inte ensam om. Mer vänlighet och medmänsklighet åt folket, tack!

Dags för final i Melodifestivalen 2022

Tiden går och mina små melodifestivalgalna ungar är ett minne blott. Det är alltså bara jag i familjen som har något som helst intresse för att se kvällens final. Allt har sin tid, men lite tråkigt är det. Å andra sidan var jag inte heller supernöjd när Eric Saades Popular spelades nörtifjorton gånger varje dag. Även om jag kommer att se finalen för mig själv på datorn blir det någon slags tippning av hur det slutar. Det här är mina tankar om årets finalbidrag.

Run To The Hills – Klara Hammarström

En del av mig gillar verkligen Klara Hammarstrand. Hon tar plats och är cool, men jag måste säga att jag är ganska tveksam till årets låt. Det känns lite Cotton eye Joe och kanske är det meningen, men att låta andfådd låten igenom ger ett stressat intryck mer än något annat. Nja, säger jag och jag tror inte heller att det här kommer att funka i Eurovision. Det som gör det extra svårtippat är att det här är en låt som spelats massor och som dessutom har låga odds som vinnare. Jag tippar ändå att Klara Hammarstrand slutar åtta. Här kan jag verkligen ha tokfel.

Som du vill – THEOZ

Jag har faktiskt gått och nynnat på Som du vill i veckan och det känns som en potentiell sommarhit, eller ett måste på förfesten. Dagispubliken känns också given, Hur det går ikväll? Hyfsat ändå och jag tror faktiskt att det är en fördel att låten tävlade i semifinalen. Jag tippar att THEOZ slutar femma.

Higher Power – Anna Bergendahl

Ännu en låt som gick vidare från semifinalen, men jag tror inte att den tjänade supermycket på det. Anna Bergendahl är stabil och fortsätter på den utstakade väg hon gått på de senaste åren. Själv saknar jag den lilla tösen med gitarr som sjöng This is my life. Faktiskt tycker jag också att Higher Power är svagare än de tidigare bidragen, samtidigt är Bergendahl proffsig och låten växer. Jag tippar att Anna Bergendahl tyvärr slutar tolva.

Änglavakt – John Lundvik

Det här kan verkligen gå hur som helst. Jag tycker verkligen om John Lundviks vinnarlåt Too late for love, men Änglavakt är verkligen något helt annat. Mer en bröllopslåt än en mellovinnare, men ballader har slagit förut och Lundvik har en röst som fångar. Möjligen lite väl mycket 90-talsvibbar a’ la’ Jan Johansen, men det kan funka i åldergrupperna 45 + om än inte hos denna snart tant. Jag tippar att John Lundvik slutar nia.

My Way – Tone Sekelius

Jag kan inte hjälpa det, men jag älskar Tone Sekelius. Om jag nynnat på andra bidrag, så är det My way jag sjungit på mest. Inte alls min typ av musik egentligen och det är definitivt mer än lovligt svulstigt, men samtidigt tror jag faktiskt att det här är en låt som kan gå hem i Eurovision. Inget annat bidrag gör mig heller så glad. Jag önskar mig en skräll och tippar att Tone Sekelius slutar fyra.

Bigger Than The Universe – Anders Bagge

Anders Bagge gick direkt till final, han är älskvärd, sjunger bra och har en hyfsad låt. Det kan räcka riktigt långt. Det som ligger som honom i fatet är att låten är överdrivet pampig och har lite för mycket fotbollskör över sig. Å andra sidan behöver det inte vara någon nackdel. Jag tippar att Anders Bagge kniper en bronsplats.

Innocent Love – Robin Bengtsson

Jag är ledsen, men det här är verkligen inte bra. Halvtaskig sång, synthtrummor och ett läskigt eko funkar sådär och då är jag ändå ett fan av 80-talet. Extra plus dock för en riktigt snygg tonartshöjning. Sången sitter som ett smäck, men låten är tyvärr rätt slätstruken. Det blir ingen topplacering för Robin Bengtsson och han slutar tia.

Freedom – Faith Kakembo

Faith Kakembo kan sjunga, det är det ingen tvekan om. Jag förstår däremot inte riktigt svenskarnas kärlek till gospelballader. Säkert, snyggt och ointressant. Det här är dock en låt med skrällpotential, men jag tippar att Faith Kakembo slutar sexa.

Bluffin – LIAMOO

Det här är nästan bra på riktigt. Snyggt, säkert, men också en smula tråkigt. Egentligen är LIAMOO den rimligaste vinnaren, men jag tror att han får nöja sig med en andraplats. Däremot blir jag inte varken överraskad eller besviken om han vinner. En hit blir det oavsett och många kommer att dansa till Bluffin under våren och sommaren. Den lilla förortskillen från Götet har utvecklats till en riktig artist, men jag får fortfarande elevvibbar när jag ser honom, vilket inte behöver vara negativt alls.

Hold Me Closer – Cornelia Jakobs

Först blev jag överraskad när Cornelia Jakobs tog sig direkt till final och dessutom som det bidrag som fått flest röster, men sedan har jag hört låten på radio och varje gång tänkt att jo, det här är en låt som faktiskt är bra på riktigt. Om det räcker är oklart, men jag vågar mig ändå på en skrälltippning och tror att Cornelia Jakobs är den som får representera Sverige i Turin i maj. Detta även om jag tror att den kommer att få det svårt att slå där. Jag är dock ett fan och kanske ska jag till och med kosta på mig en röst för att stötta Jakobs och Radiohjälpen.

I Can´t Get Enough – Cazzi Opeia

Ännu en poppig låt som också tagit vägen runt semifinalen och faktum är att det här är en låt som funkar riktigt bra på radion. Själva numret är inte alls min grej, men jag gillar låten mer för varje gång jag hör den. Det är dock svårtippat, men jag tror att Cazzi Opeia slutar sjua.

In i dimman – MEDINA

Flipp eller flopp? Helt ärligt har jag ingen aning. Spontant känns det som att MEDINA skrällde redan när de gick vidare till final, men det är ett bidrag som sticker ut i finalfältet och likheten med Bella Ciao kan vara en fördel inte minst med tanke på världsläget. Frågan är hur långt det räcker?! Jag tror att MEDINA slutar elva.

Dags för semifinal i Melodifestivalen

Jag har inte skrivit om Melodifestivalen lika mycket i år av den enkla anledningen att jag bara tittat med ett halvt öga och knappt det. Något superfavorit har jag inte, mer än Oscar Zia och Farah Abadi då. Ikväll är det dock dags för andra chansen, som bytt namn till semifinal och jag tänkte tippa lite. Både med hjärta och hjärna.

I år är semifinalen indelad i två grupper där två från varje grupp går till final. Kanske mer rättvist än tidigare års dueller, men jag hade önskat ett startfält och en röstning. Fortfarande riskerar de bästa låtarna att hamna på samma sida och därmed konkurrera ut varandra.

I grupp 1 finns:

My way med Tone Sekelius skriven av artisten och Anders Wrethov. En klassisk schlager och en artist jag verkligen unnar allt gott, men låten är lite struttig och stel.

Suave med Alvaro Estrella skriven av Linnea Deb, Jimmy ”Joker” Thörnfeldt, Joy Deb och Alvaro Estrella själv. Ett numera klassiskt latinobidrag som inte är dåligt, men sången är skakig och bidraget rätt tråkigt.

Hallabaloo med Danne Stråhed skriven av artisten själv tillsammans med Fredrik Andersson, Erik Stenhammar är årets folkliga bonnbidrag och nej, det är inte bra, men kan tilltala en viss publik. Oförargligt och rätt dåligt. ”Ha, ha, hallaballoo”, nej, det funkar inte.

Higher power med Anna Bergendahl är skriven av Thomas G:son, Bobby Ljunggren, Erik Bernholm och artisten själv och Bergendahls svagaste bidrag hittills i Melodifestivalen. Jag gillar annars hennes röst, men det här är tyvärr sådär. Synd, för det här är en artist jag unnar att nå final. Säkraste sångaren av bidragen i gruppen. Det kan räcka.

I grupp 2 finns:

Som du vill med Theoz av Tobias Lundgren, Axel Schylström, Tim Larsson, Elize Ryd, Jimmy ”Joker” Thörnfeldt är ett charmigt bidrag. Jag är verkligen inte Theoz målgrupp, men tycker att det är rätt charmig. Inte bra på riktigt, men bra i sammanhanget. Jag blir glad av låten och det räcker långt. Mycket troligt ända till final, men grupp 2 är rätt mycket starkare än grupp 1. Lite orättvist.

Best to come av Lisa Miskovsky skriven av David Lindgren Zacharias och artisten själv. En låt som är så nära ”bra på riktigt”* som det går bland låtarna som är kvar i årets Melodifestival. Snyggt och trevligt!

Till our days are over med Lillasyster (borde det inte vara ’til?) av Jimmy Jansson, Palle Hammarlund, Ian-Paolo Lira, Martin Westerstrand är en märklig låt. Hårdrock i poppig kostym och nej, det är inte min grej alls.

I can’t get enough med Cazzi Opeia av Bishat Araya, Jakob Redtzer, Paul Rey och artisten själv är faktiskt en riktigt trevlig låt. Nästan bra på riktigt och jag gillar den. Kanske bäst av alla låtar i semifinalen, men det är bättre att lyssna än att titta.

De två grupperna är inte jämna. Låt oss konstatera det och kanske svära lite i smyg. Om jag fick välja helt själv hade jag tagit Theoz och Cazzi Opeia vidare till final tillsammans med Lisa Miskovsky, men det går ju inte. Nu tror jag på Anna Bergendahl och Lisa Miskovsky i final och hoppas också på Tone Sekelius och Theoz. Cazzi Opeia kan ta en del barnröster, så kanske ändå? Vilka favoriter har du?

* Enda låten i år som nådde det högsta betyget ”bra på riktigt var för övrigt Shut me up med Tribe Friday, men de gick ju inte ens vidare. Närmast av de låtar som är kvar är Bluffin med Liamoo, men den är mer ”bra i sammanhanget” än ”bra på riktigt”.


Uppdatering:

Semifinal 1: Är det inte ett märkligt startfält egentligen? En låt där sångaren sjunger på en blandning av spanska och engelska och en där sångerskan lajvar cowboy? Kombinera detta med en käck skånsk påg och en glamourös schlagerstjärna med ett komplicerat klädbyte. Brist på bredd går inte att hävda i alla fall. Att Anna Bergendahl gick vidare var ingen överraskning, men vinna lär hon inte göra. Det tror jag inte att Tone Sekelius gör heller, men jag är väldigt, väldigt glad över att hon gick vidare. Inte för att låten är fantastisk, men för att Tone är det.

Semifinal 2: Fortfarande är det så att Lisa Miskovskys låt Still to come är den som är närmast att vara ”bra på riktigt”, men gladast blir jag faktiskt av Theoz Som du vill. Tänk att den lilla, lilla ungen är lika gammal som min äldste. Det känns lite konstigt. Det jag insåg efter att ha lyssnat på låtarna igen var också att Lillasysters låt krävde snabbspolning, men Cazzi Opeia faktiskt kan platsa i min billista med låtar att sjunga högt till. Den färgglada pyjamasen förstår jag mig däremot inte på. Att Theoz gick vidare och verkade så ärligt glad var rätt fint ändå. Tanten gillar låten. Vinner han? Nej, men jag tror att han klarar sig hyfsat. Det kan Cazzi Opeia göra också, men även om jag gillar hennes låt är det synd att Lisa Miskovsky inte gick vidare.

Dags för final i Melodifestivalen 2021

Ikväll är det final och visst kommer jag att titta, trots att jag egentligen tycker att deltävlingarna är mer spännande. Egentligen är det inte superviktigt vem som vinner, men jag har några favoriter och självklart har jag tippat hur det går.

Tolv låtar tävlar och bland artisterna finns såväl erfarna slagerrävar som nykomlingar. Publiken ska få säga sitt och som vanligt även en internationell jury. Det senare tycker jag helt ärligt är väldigt märkligt och känns mer som Björkmans sätt att styra vem som vinner än något annat.

Kvällens programledare är Måns Zelmerlöw, Shima Niavarani och så Christer Björkman såklart. Det kan säkert bli bra. Jag listar de tävlande bidragen efter hur jag tror att de placerar sig och inte i startordning. Då ser det ut så här.

Voices med Tusse (Joy Deb, Linnea Deb, Jimmy ”Joker” Thörnfeldt, Anderz Wrethov)

Tusse är förhandsfavorit och en välförtjänt sådan. Idolvinnare har dessutom en publik som är van att rösta via sina telefoner. Det som möjligen kan ligga Tusse i fatet är att andra bidrag har starkare refränger, men sången kan ingen annan riktigt konkurrera med. Jag håller tummarna för Tusse ikväll och tippar honom som vinnare.

Every minute med Eric Saade (Eric Saade, Linnea Deb, Joy Deb, Jimmy ”Joker” Thörnfeldt)

Jag vill egentligen inte gilla Eric Saaede, men det här är en låt som sätter sig rejält på hjärnan. Jag älskar dessutom det lite knäppa dansnumret signerat Benke Rydman. Ännu snyggare är den här versionen av Every minute där en elev från skolan jag jobbade på i många år tillför en helt annan känsla. Det som talar emot Saade är att låten inte sticker ut, men jag tror ändå på en placering i toppen.

In the Middle med The Mamas (Emily Falvey, Robin Stjernberg, Jimmy Jansson)

Det här är ett riktigt snyggt nummer framfört av Melodifestivalens husband. Faktiskt tycker jag att In the Middle är bättre än förra årets vinnarbidrag, men kan de verkligen vinna igen? Jag gissar på att de nästan gör det. Lite kul hade det dock varit att se hur de står sig i Eurovision.

Little tot med Dotter (Johanna Jansson, Dino Medanhodzic)

Jag tillhör inte Dotters fans, men det här är sjukt proffsigt och det kommer att ta låten till toppen. Vinner tror jag däremot inte att Dotter gör även om låten växer hela tiden. Samtidigt kom hon tvåa förra året, vilket betyder att det finns många fans ute i stugorna som kan tänkas rösta. Det här är också en låt som sticker ut lite lagom och kan tilltala jurygrupperna. Kan nå topp 3.

Tänker inte alls gå hem med Arvingarna (Stefan Brunzell, Nanne Grönvall, Thomas G:son, Bobby Ljunggren)

Här har låtskrivarna snott friskt från bland annat Be my baby med Vanessa Paradis, Angel eyes med Abba och refrängen ur Nattens drottning som tävlade i melodifestivalen 1989. Inte alls min kopp te, men jag tror att Arvingarna kommer att knipa en hel del av publiken röster, men mycket troligt dissas av jurygrupperna. En klassisk dansbandsschlager som inte känns modern på något sätt, men gammal är äldst och Arvingarna har en hel del fans.

The Missing piece med Paul Rey (Fredrik Sonefors, Laurell Barker, Paul Rey)

Vägen via Andra Chansen kan mycket väl vara en fördel för Paul Rey då låten har hunnit sätta sig. Jag gillar övergången mellan vers och refräng och tycker att refrängen håller fint. Lite countryvarning, men det här känns lagom modernt samtidigt som det är en låt som kan tilltala många. Skrällvarning på Paul Rey. Det är dock bättre att bara lyssna och slippa se den ganska löjliga dansen.

Beat of broken heart med Klara Hammarström (David Kreuger, Fredrik Kempe, Niklas Carson Mattson, Andreas Wijk)

En helt okej låt och ett helt okej framträdande. Tyvärr är sången lite skakig på sina ställen, men det här är en låt med en riktigt stark refräng om än en svagare vers. Ingen vinst, men det här blir en radioplåga och vi kommer att få se mer av Klara Hammarström.

Still young med Charlotte Perelli (Thomas G:son, Bobby Ljunggren, Erik Bernholm, Charlie Gustavsson)

Perelli och Arvingarna slåss om rösterna med sina traditionella schlagerdängor. Still young börjar som Kom hem med Barbados och fotbollskänslan är stor i refrängen. Visst svänger det, men jag är definitivt inte övertygad. Proffsigt, men lite tråkigt och det hela känns väldigt 90-tal. Budskapet däremot är något tant gillar.

Behöver inte dig idag med Clara Klingenström (Clara Klingenström, Bobby Ljunggren, David Lindgren Zacharias)

Det här är kanske den låt som har vuxit mest och jag börjar faktiskt gilla den. Kan skrälla och placera sig högre än jag tippat, då den faktiskt sticker ut i startfältet, men jag är rädd att Klingenström istället glöms bort. Ett fint bidrag som jag nynnat på i veckan.

New religion med Anton Ewald (Jonas Wallin, Joe Killington, Anton Ewald, Maja Strömstedt)

Det här låter som ett typiskt svensk bidrag till Eurovision. Ung kille som dansar och sjunger hyfsat i en svängig låt. Funkar det i år igen? Troligen inte trots att det är en refräng som fastnar. Mycket för att Anton Ewald inte kan mäta sig med tidigare vinnare sångmässigt Det blir dessutom lite för likt andra låtar och känns inte så originellt. Å andra sidan är originellt inte det som vinnaren av Melodifestivalen brukar stå för, men det här blir snarare en radiohit.

Dandi dansa med Danny (Danny Saucedo, Karl-Johan Råsmark)

Jag tycker fortfarande att det här är en riktigt dålig låt, främst för att texten är så otroligt löjlig och refrängen förstör allt. Musiken i sig är rätt bra i versen och har en skön Jamiroquai-känsla, men det räcker inte. Vinner det här blir jag provocerad. Inte så troligt dock, då det finns fler liknande låtar i finalen som definitivt är bättre. Oddsen är dock rätt låga, men det struntar jag i. Det här är kasst. Punkt.

Baila Baila med Alvaro Estrella (Anderz Wrethov, Linnea Deb, Jimmy ”Joker” Thörnfeldt)

Det var inte ens självklart att Estrella skulle ta sig vidare från Andra Chansen och väl i final tror jag att det blir en blygsam placering. Förvisso brukar publiken gillar latinolåtar, men det här tillhör inte det bästa genren har att erbjuda. En charmig låt med en charmig sångare som säkert kommer att bli en sommarhit, men någon vinnare är det inte. Däremot en låt att bli glad av och det kanske inte ska underskattas såhär mitt i pandemin.

 

Vilka är dina favoriter? Vem tror du tävlar för Sverige i Eurovision senare i vår?


Uppdatering:

Public service mon amour, jo jag tackar ja. Christer Björkman får sjunga After Dark i finalen och jag står ut med det för att han ser så himla lycklig ut.

De andra programledarna Måns Zelmerlöw och Shima Niavarani klarar sig hyfsat, men bäst i år är utan tvekan Oscar Zia och Anis Don Demina och jag tror och hoppas att vi får se dem programleda igen. Sjunga fick såväl Måns som Shima göra, den förstnämnda en ny egen låt och den senare en tango-version av förra årets vinnarlåt som kanske var mer märklig än bra.

Det jag hoppat över varje gång (fördelen med att se programmet med viss fördröjning) är Herman Lindqvist. Det hade jag klarat mig fint utan. 

Att få tag på de internationella jurygrupperna visade sig vara svårt i år. Kanske ett tecken på att det är dags att lägga ner dem. Så här gick det:

Frankrike älskade Tusse (och lite otippat Clara och Klara)

Albanien ger sin tolva till Dotter (och gillar Eric Saade)

Island delar ut ännu en tolva till Tusse (och tillhör även Clara och Klaras fans)

Israel gav Eric Saade sin första tia och gillade även Clara och Klara.

Storbritannien gav The Mamas sin första tolva.

Schweiz gillade Tusse som så många andra.

Cypern gav något otippat Charlotte Perelli en tio och Eric Saade en andra tolva.

Nederländerna hoppades att få se Tusse i Rotterdam.

Detta betyder att Tusse leder inför publikens röster med Saade och Dotter på pallplatser, samt The Mamas som nummer fyra. I detta läge tippade jag alltså rätt topp fyra, men Dotter och The Mamas hade bytt plats. Sedan var jag helt klart väl optimistisk gällande Arvingarna (inte konstigt att juryn inte gillade dem) och Paul Rey (vilket kanske överraskade mer). Kul att Klara Hammarström och Clara Klingenström istället knep plats fem och sex.

Folket säger:

Voices 96

In the middle 56

Behöver inte dig idag 52

Every minute 49

Little tot 48

Beat of broken hearts 36

Dandi dansa 35

Still young 28

Tänker inte alls gå hem 22

Baila baila 19

New religion 16

The missing piece 7

 

En totalt överlägsen seger för Tusse alltså, vilket måste betyda att rätt låt vann. Det tycker jag allt!

Tävlingen får följande slutresultat med mina gissningar i parentes:

  1. Tusse med Voices (1)
  2. Eric Saade med Every minute (2)
  3. The Mamas med In the middle (3)
  4. Dotter med Little tot  (4)
  5. Clara Klingenström med Behöver inte dig idag (9)
  6. Klara Hammarström med Beat of broken hearts (7)
  7. Danny Saucedo med Dandi dansa (11)
  8. Charlotte Perelli med Still young (8)
  9. Arvingarna med Tänker inte alls gå hem (5)
  10. Alvaro Estrella med Baila baila (12)
  11. Anton Ewald med New religion (10)
  12. Paul Rey med The missing piece (6)

Fem bra melodifestivallåtar

Ikväll är det final i årets upplaga av Melodifestivalen och jag bjuder därför på en topp fem med bra låtar som tävlat under åren. Sverige i fokus den här gången, så tar vi resten när det är dags för Eurovision. De låtar som valts ut tillhör kategorin ”låtar som är bra på riktigt” och sådana finns det faktiskt en del. Som vanligt började det med att jag inte kom på någon och sedan allt för många.

Här är i alla fall de fem jag valde till slut:

Live forever med Magnus Carlsson (2007)

Det här är en låt som jag sätter på i bilen ibland och som gör mig riktigt glad. En låt som inte ens nådde final, men som är bättre än många som gjort det.

Upp över mina öron med Orup och Glenmark (1989)

Kanske inte en så representativ mellolåt, men jag gillade och gillar verkligen den här glada duetten om att vara förälskad.

Det blir alltid värre framåt natten med Björn Skifs (1978)

En klassiker där texten glömdes bort, men bra är den fortfarande.

Kärleken är med Jill Johnson (1998)

Jag är inget större fan av Jill Johnson, men det här är en fin låt. Ännu bättre i översättning med Magnus Carlsson, men originalet funkar fint det också.

Keep on walking med Salem Al Fakir (2010)

Det här är inte Salem Al Fakirs bästa låt, men bra är den helt klart.

 

Vilka gamla mellofavoriter har du?

Dags för Andra Chansen

Visst är det här ändå en märklig del av tävlingen? Att bidrag som inte tagit sig vidare och alltså inte ansetts bra nog ändå får en chans att ta sig till final. Idag sitter jag definitivt inte klistrad, men tippat har jag gjort. Fyra dueller och fyra finalbidrag är vad som står på programmet. Reglerna för hur duellerna skapas är att att en trea ska möta en fyra, men de låtar som tävlade i samma deltävling får inte mötas igen.

Då blev det så här:

Alvaro Estrella möter Lillasyster

Logiken i den här duellen saknas helt. Latino mot hårdrock och jag har faktiskt ingen aning om hur det går. Om jag måste tippa och det är ju tanken med det här inlägget, tror jag att Lillasyster går vidare, men hoppas på Alvaro Estrella.

Frida Green möter Paul Rey

Lite synd att de ska tävla mot varandra, då det är två låtar som båda är helt okej. Jag hoppas på Frida Green, men tror på Paul Rey.

Eva Rydberg och Ewa Roos möter Clara Klingenström

Ännu en märklig duell med två väldigt olika låtar. Jag blev ju förvånad över att båda dessa låtar gick vidare. Gammal är äldst och jag tror att Eva och Ewa vinner röster med sin energi.

Klara Hammarström möter Efraim Leo

Det här är tvärtom en duell mellan två ganska lika låtar, eller i alla fall två låtar som vänder sig till samma publik. Jag gillar Klara Hammarströms kaxiga låt och hoppas på henne. Tyvärr tror jag att Efraim Leo är den som når final.

 

Så, för att sammanfatta så tror jag att Lillasyster, Paul Rey, Eva & Ewa samt Efraim Leo tar sig till finalen nästa lördag. Spontant tycker jag att det är synd att Andra Chansen bygger på dueller. Jag hade hellre sett en ”vanlig” deltävling där de låtar som får flest röster går vidare. Helst hade jag sett Paul Rey, Frida Green, Klara Hammarström och Efraim Leo i finalen, men det är ju en omöjlighet.


Uppdatering:

Shirley Clamp är programledare för Andra chansen tillsammans med Christer Björkman och inleder med svartvit tv och sång. En passande programledare då hon själv slog igenom tack vare Andra chansen 2004. En låt som hon också framför i en mer avskalad form. Tjusigt, som min mormor skulle ha sagt. Det blir också en duett med Christer Björkman på engelska och franska (då tar Clamp rejäl paus) och jag tycker ju att det blir bäst när Björkman sjunger istället för att försöka programleda. Bästa framträdandet under kvällen var dock Benjamin Ingrossos och Felix Sandmans hyllning till Ola Håkansson med anledning av att han valts in i Melodifestivalens Hall of Fame. Ett riktigt snyggt nummer. Småpojkarna imponerade helt klart på tant, som är svag både för dem och mannen de hyllade.

Under kvällen presenteras många fler artister som röstats in i Hall of Fame. Bland annat Carola för det stora tv-ögonblicket som hon bjöd på i februari 1983 då hon vann Melodifestivalen med Främling och Jan Johansens Se på mig från 1995. Min favorit Magnus Carlsson röstades också in, vilken känns som ett självklart val. Finast var kanske att få se och höra Tommy Körberg sjunga Stad i ljus, en låt som han vann med 1988 och som gav honom en plats i Hall of Fame 2020. 

Duellerna då?

Duell ett inleds med leken “Hitta Christer” och jo, det var väl lite charmigt ändå. Fint också med Lillasysters hyllning av Alvaro Estrella. Melodifestivalen när den är som gulligast. 

Alvaro Estrella är alltså först ut och Baila baila är ju en låt att bli glad av, även om spangelskan (eller vad det ska kallas) är lite löjlig. 

Motståndarna Lillasyster är verkligen söta små hårdrockare. Mellodart är den andra lektävlingen och sedan får Estrella hylla sina motståndare så klart. Han vinner båda tävlingarna, men hur går det i duellen?

Två helt okej låtar i sina genrer och egentligen kan jag se charmen med båda. Märklig duell det här. Faktiskt kan jag efter kvällens framträdanden tycka att Lillasysters låt är en bättre hårdrockslåt än Alvaro Estrellas är i latinogenren.

Duell två är en skånsk uppgörelse mellan Frida Green och Christer Björkman som Paul Rey, under lekarna då, men inte när det är dags för sång.

Paul Rey peppar Frida Green inför framträdandet. Ett framträdande med en låt som har vuxit rejält sedan jag hörde den senast. Även Green känns säkrare och sjunga kan hon verkligen. Tror att det här blir ett genombrott för henne oavsett hur det går ikväll. The Silence närmar sig betyget “bra på riktigt” och det är ett högt betyg.

The Missing piece då? En trevlig låt med en säker sångare. Frida Green vill ha både sig och Paul Rey i final och jag håller med. En jämn duell där Reys låt egentligen är mer i min smak, men Green är så skicklig att jag håller på henne. Det händer med i The Silence.

Smäll av en konfetti inleder duell 3 och som Clara Klingenström säger är de två roliga tanter. Rena rama ding dong är verkligen ingen bra låt, men jag kan se den passa perfekt som uppvärmning på lågstadiets gympalektioner, eller varför inte på seniorgympa, vilket dansarna visar prov på. Texten i refrängen är helt obegriplig, men det är lite småcharmigt och höjningen är klassiskt snygg.

Behöver inte dig idag är en låt som växer, speciellt refrängen är stark och Eva Rydberg säger sig ha röstat på henne. Clara Klingenströms låt kommer att leva länge på kanaler som P4 och att hon nått en publik står redan klart. Många av dem verkar vara äldre om man får tro färgerna på hjärtrösterna som långa stunder pendlar mellan rött och orange, dvs 60-75+.

Sista duellen var mellan Klara Hammarström och Efraim Leo. Två artister som jag kan tänka mig når ungefär samma publik och de har faktiskt rätt bra låtar båda två. Beat of broken hearts är lite ojämn, men refrängen är riktigt stark. Hjärtat håller sig mellan blått och lila, men en aning rött. 

Efraim Leos låt Best of me är lite “vanligare” men också jämnare och mer trallvänlig. Hjärtrösterna visar att han har fans i fler åldersgrupper och det är en låt att bli glad av. Lite darrigt idag dock.

Och hur tippade jag då? 

I duell 1 vann Alvaro Estrella, som jag hoppades på, men inte trodde skulle vinna. 

I duell 2 vann Paul Rey, som jag tippade. Jag tror dock att Hanna Green kommer att få sitt genomslag hon också.

I duell 3 vann Clara Klingenström, som jag hoppade, men inte tippade. Folk har alltså mer samma smak som mig än jag trodde. 

I duell 4 vann Klara Hammarström och det hade jag inte riktigt vågat tro på. Kul! 

Det blev rätt bra ändå, trots att jag bara hade rätt gällande två dueller av fyra.

Årets sista deltävling i Melodifestivalen

Ikväll är det dags för årets sista deltävling i Melodifestivalen från Stockholm, vilket betyder att vi därefter har hört årets vinnarlåt. Efter att ha lyssnat på de klipp som finns att tillgå av kvällens låtar måste jag säga att det känns som en riktigt svag deltävling. Några gamla kändisar som gör sitt jobb, men inga direkta överraskningar eller skrällbidrag den här veckan tyvärr. Det är ganska slätstruket och rätt så ointressant.

Däremot ser jag verkligen fram emot att se Per Andersson i programledarrollen, för om bidragen känns lite lagom så är han helt enkelt alldeles för mycket och det är precis så det ska vara. Pernilla Wahlgren kan överraska, men mest av allt hoppas jag att Christer Björkman håller sig i bakgrunden. Han fick lite väl mycket plats förra veckan.

Till final

In the middle med The Mamas (Emily Falvey, Robin Stjernberg, Jimmy Jansson)

Tredje gången i Mello och frågan är om de vinner igen. Inte alls lika peppig som förra årets vinnarlåt, men det här är sångerskor av hög kvalitet och allt annat än en finalplats vore märkligt. Det skulle vara om folk tröttnat på konceptet som trots allt vunnit två år i rad. In the middle är dock suggestiv och framträdandet kan bli mäktigt.

Every minute med Eric Saade (Eric Saade, Linnea Deb, Joy Deb, Jimmy ”Joker” Thörnfeldt)

Före detta vinnaren Eric Saade avslutar årets deltävlingar med låtskrivardebutanten (i Mello då) Jimmy ”Joker” Thörnfeldts femte bidrag. Jag har lite svårt för Saades arroganta Zlatan-utstrålning, men i dagens ganska svaga deltävling känns han som ett klockrent finalbidrag. Med det sagt är det verkligen en ovanligt svag låt för att vara Saade.

Till Andra Chansen

Best of me med Efraim Leo (Efraim Leo, Cornelia Jakobsdotter, Amanda Björkegren, Herman Gardarfve)

Veckans poppojke bjuder en låt som är lätt att tralla med i. Sången verkar inte hålla riktigt, men gör den det ikväll kan nog unge herr Leo överraska. Inte alls min kopp te, men tippar på att han får veckans barnröster och det brukar räcka en bit. En befogad fråga är dock, ”hur många poppojkar tål Sverige”? Saade är bättre den här veckan och rösterna kanske inte räcker till båda.

Allting är precis likadant med Lovad (Mattias Andréasson, Alexander Nivek, Lova Drevstam, Albin Johnsén)

En doldis som trots allt verkar ha hunnit med en del. Vi bjuds på en känslosam ballad och vad som ser ut som ett vackert nummer, men jag är osäker på hur det kommer att funka. På radio kan den spelas en del, men är den tillräckligt omedelbar? Jag chansar på att det blir en plats i Andra Chansen.

Utröstade

Good life med Tess Merkel (Tony Malm, Tess Merkel, Palle Hammarlund, Mats Tärnfors)

Jag gillar ju Alcazar och Tess Merkel, men det korta klippet som går att se övertygar inte alls tyvärr. Snyggt producerat, men rätt slätstruket och tråkigt. Jag hoppas att hela låten gör sig bättre än det lilla smakprov jag lyssnat på, annars blir det svårt för Merkel att ta sig vidare.

All inclusive med Sannex (Greta Svensson, Hans Thorstensson)

Dansband från Ystad som startade som ett skolprojekt på 70-talet. Sedan dess har totalt 24 medlemmar spelat i bandet som sedan 2013 leds av sångaren Andreas Olsson. Lite väl bonnigt och överkäckt av ett dansband som inte alls har Arvingarnas charm. Har svårt att se att de skulle gå vidare, å andra sidan sticker de ut ikväll. Så här många nödrim har sällan hörts i en låt i tävlingen. Något jag inte visste är att det inte finns någon Hans och Greta, utan bakom dessa låtskrivarpseudoymer gömmer sig duon Smith & Thell. Min enda fråga är, hur tänkte de? Eller förresten, jag undrar också vilka som kommer att rösta på dem. Få hoppas jag, för tar de sig vidare blir jag provocerad på riktigt.

Behöver inte dig i dag med Clara Klingenström (Clara Klingenström, Bobby Ljunggren, David Lindgren Zacharias)

En för mig okänd sångerska, men låtskrivarna känner jag definitivt igen. Det är en låt som jag kan tänka mig kan funka på Svensktoppen, men det är alldeles för svajigt gällande såväl röst som scenspråk för att det ska kunna bli något annat än en direktbiljett hem igen för Clara Klingenström. Det är inte dåligt, men jag tror inte att det funkar i sammanhanget. Möjligen på radion i efterhand, men det är inte en låt som är omedelbar och därför tror jag, tyvärr, att det blir en sjundeplats.


Uppdatering:

Pernilla Wahlgren och Per Andersson inleder deltävling 4 med sång. Lite som att få tillbaka den senare till spextiden i Göteborg på 90-talet. Roligt med alla som älskar Per Andersson och ja, jag är en av dem. Ironi? Faktiskt inte. Dessutom gillade jag Pernilla Wahlgren mycket mer än jag trodde innan. Besöket hos familjen Lindqvist var riktigt roligt och mellanakten snygg. Lite överkäckt kanske, men det tar jag. Wahlgren är ett fullblodsproffs, medan Per Andersson behövde ett tag för att komma igång. Sammantaget blir det ändå riktigt bra. 

Min sanning som presentation funkar däremot sådär helt ärligt. Frågorna är lite märkliga och i princip alla artister känns obekväma. Men om nu trenden med Svt-program ska fortsätta så önskar jag mig Carina Bergfeldt i finalen. På spåret hade möjligen funkat också. 

Ikväll tippade jag väl sådär, eller ja, jag hade faktiskt båda finalbidragen rätt som varje vecka, men som vanligt var det svårt att tippa Andra Chansen. En av låtarna jag tippade till Andra chansen åkte ut direkt. Allting är precis likadant med Lovad är en riktigt snygg låt som jag kan tänka mig att lyssna på frivilligt. Det är ett högt betyg. Numret är enkelt men känslosamt och det här är helt klart årets bästa ballad. Med en känd sångerska som Molly Sandén hade det här kunnat bli en vinnarlåt, men jag tycker faktiskt att Lovad gör en riktigt fin insats. Tyvärr var jag ganska ensam om att tycka det. Slutsats: Jag har rätt och publiken har fel. 

Jag hade dock rätt i att Efraim Leo skulle ta en plats i Andra Chansen. Han var den som kanske gjorde mest sympatiskt intryck under Min sanning och jag kan tänka mig att han charmade många redan där. Numret som för tanken till Robin Bengtsson är enkelt och helt okej. Låten Best of me fastnar rejält och jag gillar faktiskt den här låten. Sången är lite svajig, speciellt i de lägre registren och det märks att Leo är ung och ganska oerfaren. Samtidigt tror jag att det här kommer att funka fint på listorna. Jag kommer att sjunga med om jag hör den på radio. 

Efter att ha hört hela Behöver inte dig idag med Clara Klingenström är jag inte helt överraskad över att hon tog sig till Andra Chansen. Låten var faktiskt riktigt snygg i sin helhet och refrängen sätter sig. Rösten håller bättre än i klippet från repetitionerna och jag blir väldigt positivt överraskad måste jag säga. Klockren hit på P4 och kanske även på Svensktoppen. Det här är en låt som kan växa ytterligare och tjäna på att få tävla igen.

Finalbidragen då. 

Every minute är fortfarande ingen favorit, men Eric Saade är helt klart säker på scen. Koreografi är lite märklig, men intressant. Gjord av Benke Rydman dessutom. Att Saade fick vidare känns självklart. I striden mellan Saade och Danny kommer den förste att dra längsta strået, men jag tror inte att någon av dem står som vinnare när finalen avgörs. Trots att jag lovat mig själv att inte kommentera utseende måste jag göra ett undantag här. Ingen passar i pullover. INGEN.

Tredje gången gillt för “Mellos nya husband” The Mamas med låten In the middle, som inte är deras starkaste bidrag, men en snygg låt och de sjunger helt sjukt bra. Numret som inleds som förra årets bidrag med tillhörande kläder och sedan går över i årets guldorgie är snyggast ikväll. Jag gillar redan låten och har en känsla av att den kommer att växa ytterligare. 

Att Tess Merkel inte gick vidare var ingen överraskning. Jag trodde nog att den skulle åka ut direkt. Med det sagt funkade Good life som helt nummer klart mycket bättre än jag trodde och Tess Merkel var säkrare än vad det korta klippet visade. Fortfarande ingen höjdarlåt, men den lär dyka upp på en del träningspass och kanske på vissa radiokanaler. 

Sannex då med låten All Inclusive. Vad ska jag säga. Bidraget passar alla, hävdar de. Då tillhör jag inte den gruppen och jag är förvånad över att någon gör det helt ärligt. “Solfaktor 30, börjar bli svettig …” Ännu värre är nödrimmet “man blir ju tokig, när det är All Inclusive” kvalificerar inte ens som nödrim. Det är provocerande dåligt och jag har svårt att se humorn. Troligen är det jag som är tråkig. Bonus dock för ett riktigt 80-talsslut. Det verkar dock som att ganska många tyckte ungefär som jag. Tur. 

 

 

Väntat och oväntat i Eurovision

En kort kommentar får det bli av gårdagens Eurovision-final som sändes från Tel Aviv. Spontant känns det skönt att Nederländerna vann, dels för att jag gillade låten, men också för att en final där känns lite mer bekväm än det gjorde igår. Det gick inte att undgå elefanten i rummet som ingen, förutom Island och Madonna, låtsades om. Tur att Ryssland fick nöja sig med en tredjeplats. Det sista vi behöver är en tävling där, för även om tävlingen i sig ska vara opolitiskt går det inte att blunda för vad som helst.

Madonna ja, henne måste vi prata om. Vilket märkligt och sorgligt uppträdande hon bjöd på. Nya låten funkade bättre, men jag hade gärna sluppit att lyssna på den falska versionen av Like a prayer.

Det blev trots allt en spännande kväll.

John Lundvik var i ledningen när juryrösterna delats ut, men fick inte alls lika många röster av publiken och slutade på en sjätteplats. Jag tror inte att hans sjungande i greenroom så fort han fick chansen gav honom några pluspoäng, snarare tvärtom. Det gav ett lite väl självsäkert intryck och den annars så ödmjuke Lundvik hade tjänat mer på att vara som han brukar.

Av de låtar jag tippat i topp återfanns sju på topp 10, medan det gick sämre än vad jag trodde för Frankrike, som slutade på en fjortondeplats och så hamnade Tjeckien på plats elva, något som egentligen är bättre än jag trodde. Kul, då jag gillade deras poppiga låt. För Estland gick det däremot inte alls bra och Victor Crone fick nöja sig med en nittondeplats.

Det jag absolut inte hade räknat med var att Italien skulle gå så bra. Låten var helt okej, men definitivt inte någon favorit. Eurovision-experten Lotta hade däremot självklart koll på att den skulle nå långt. Att Norge skulle slå oss och Island hamna bland de tio bästa hade jag inte heller trott, men publiken gillar uppenbarligen det som sticker ut och det var från dem som de fick sina poäng.

Att redovisa tittarnas poäng på det sätt som gjordes igår var riktigt bra. Spänningen höll i sig hela vägen, då de länder som var i topp fick sina poäng sist. Så tycker jag absolut att de borde göra i Sverige nästa år också. Frågan är dock hur länge själva jurysystemet ska finnas kvar och om alla länder verkligen ska få rösta. Det blev rätt segt, trots att bara tolvorna delades ut.

Slut på spektaklet för i år alltså och spontant känner jag att färre bidrag måste få en plats i finalen. Det blev alldeles för långt och segt med alla låtar som nästan flöt in i varandra. Tjugo låtar, eller möjligen tjugo + värdlandet hade räckt och jag tycker nog att det faktum att fem länder har en garanterad plats i tävlingen måste diskuteras.

 

 

Årets andra Eurovision-semi

Igår sändes den andra semifinalen i årets Eurovision och det var dags för John Lundvik att äntra scenen. Hans framträdande var säkert, kören var fantastisk och det är en riktigt bra låt. Första gången jag hörde Too late for love trodde jag att den skulle vinna Mello och så blev det. Jag hoppas att fler känner som jag på lördag, för till final gick han.

Tio bidrag tog sig till final och vi fick också stifta bekantskap med tre av The Big Five som är garanterade platser i finalen. För Italien tävlar Mahmood, vars låt Soldi framförs på italienska och arabiska och är en helt okej låt som säkert kan gå riktigt bra och locka folk till dansgolven i sommar.

Michael Rice tävlar för Storbritannien med låten Bigger than us, skriven av John Lundvik som är en tusen gånger bättre sångare än Rice. Han borde sparat låten till dig själv.

För Tyskland tävlar S!sters med låten Sister. En helt okej låt, men tveksamt om den hade gått vidare om den tävlat i gårdagens semi. Det här blir knappast någon topplacering.

De tio låtarna som gick vidare var:

Nordmakedonien tävlar för första gången i Eurovision med nytt namn. Sångerskan Tamara Todevska sjunger Proud till alla flickor och kvinnor. En snygg ballad med vettigt budskap som doftar lite musikal och Barbra Streisand och de smäktande stråkarna skapar en fin stämning. I sammanhanget tycker jag att den funkar riktigt bra, trots att det egentligen inte är min typ av musik. Det är vackert.

Fler deltagare från The Voice i Hollands bidrag Arcade framförd av Duncan Laurence och han kan verkligen sjunga. Låten är en ballad med känsla och tillhörde en av mina favoriter i kvällens semi. Kanske skulle Duncan Laurence lämnat pianot istället för att sittdansat lite awkward, men låten är snygg.

Albanien representerades av Jonida Maliqi med låten Ktheju tokës, som var minst sagt annorlunda. Mycket trummor, flöjter och inte minst eld i denna folkmusikdoftande låt med smäktande refräng som för tankarna till jojk. För mycket av allt och det brukar ju funka i Eurovision.

Rysslands Sergej Lazarev tävlade också 2016, då han kom tvåa trots att han var tittarnas etta. I år deltar han med låten Scream och den är dramatisk värre. En smäktande powerballad med Bond-känsla som lämnade mig ganska oberörd och jag tror inte att han når toppen.

Azerbajdzjan brukar klara sig bra i Eurovision och Chingiz är storfavorit med sin låt Truth. Han har tävlat i Idol både i hemlandet och i Ukraina, men inte vunnit. Det här är en riktigt bra poplåt som funkar fint i sammanhanget. Jag tror att den kan nå långt.

Vårt grannland Danmark tävlar med låten Love is forever framförd av sångerskan Leonora som sjunger på såväl engelska, franska, tyska och danska. Jag tycker verkligen om hennes röst och tycker att låten har ett skönt sväng. Lite väl klämkäckt kanske, men ändå rätt sött. Den sticker ut och kan klara sig bra på lördag.

Även vårt andra grannland gick vidare. För Norge tävlade Keiino och låten Spirit in the sky som blandar schlager, pop och jojk. De har lyckats med något Jon Henrik Fjällgren med all säkerhet drömmer om. Kanske är det en sångpartner och lite mer discorytmer han behöver? Keiino bjuder på en unik upplevelse, men jag kan inte bestämma mig för vad jag tycker.

Från Schweiz kommer Luca Hänni som tävlar med bidraget She got me. Ett favorittippat bidrag av en sångare som vunnit tyska idol. Och ja, en typisk idolvinnare är han helt klart och bidraget som kunde hetat ”dirty dancing” är svängig, men jag gillar inte alls. Däremot tror jag att många andra kommer att älska och det här kan mycket väl vara årets vinnare.

Maltas låt Chameleon är en riktigt pigg låt med mycket na-na och skumma drops framförd av Michela Pace. Absolut inte min kopp te trots de svenska dansarna. Mycket märkligt att den gick vidare. Jag tycker att flera andra av de tävlande låtarna var väldigt mycket bättre.

Vilka fick då lämna tävlingen?

Armenien som representerades av Srbuk med låten Walking out. Srbuk är en stor stjärna i hemlandet efter att ha kommit tvåa i X Factor. Snyggt, men rätt tråkigt var mitt betyg. Det kommer liksom aldrig igång, trots att Srbuk utan tvekan har en bra röst med känsla blir det inte mer än ett ganska ointressant malande.

Irland som vunnit Eurovision fler gånger än något annat land. Två av sju gånger hette vinnaren Johnny Logan. I år sjöngs Irlands bidrag 22 av Sarah McTernan. Ingen höjdare direkt. En rätt kass låt framförd av en osäker sångerska, som är en ännu sämre på att dansa och så en massa serierutor i bakgrunden. Rätt att den inte gick vidare.

Moldaviens bidrag hette  Stay och framfördes av Anna Odobescu. En säker sångerska med en gräddtårteklänning och en klassisk schlagerballad. Inte så annorlunda, men inte heller dåligt. Helt okej att den fick lämna.

Lettland representerades av Carousel med låten That night. Bandet är från början ett coverband, men nu kör de eget. Lågmält svängigt med viss countrydoft, men frågan är om det funkar i det sammanhanget. Småfin refräng, men lite väl slätstruket. Förstår att den försvann i mängden.

Från Rumänien kommer Ester Peony som tävlade med låten On a Sunday som hon sjunger med en väldigt märklig och överdriven brittisk dialekt, som inte funkar alls. Sjunga kan hon helt klart och låten är rätt snyggt suggestiv, men helt naturligt att den inte gick vidare.

Jag tyckte jättemycket om Österrikes bidrag Limits framförd av Pænda. I alla fall den första minuten. Finstämt och vackert, men faktiskt kändes tre minuter långt och jag förstår att det inte blev någon finalplats.

Nittonårige Roko Blažević tävlade för Kroatien med låten The Dream. En låt med musikalkänsla framförd på ett skickligt sätt röstmässigt, men det är helt klart fokus på sången och inte scenspråket för Roko. Istället är det änglar och vingar som står för showen och det blir mest märkligt.

Litauens Jurijus är en av många deltagare som slagit igenom i en tv-sänd musiktävling, i det här fallet The Voice. Han var med i kören 2015 och nu tävlar han själv med låten Run with the lions. Lite väl mycket falsettsång och trånande blickar, men det är ingen dålig låt. Tillräckligt med röster fick han inte trots allt.

 

På lördag är det final och jag återkommer med vilka bidrag jag tror på då. Vilka är dina favoriter?

 

Dags för Mello i Karlstad

Jag är i Varberg och eftersom jag (i ett rejält asocialt ryck) drog mig tillbaka innan klockan slagit nio igår, kommer jag inte att titta på spektaklet live idag, utan umgås med trevliga bokbloggare. Däremot har jag förberett mig genom att lyssna på de korta snuttar som släppts av kvällens tävlingsbidrag och jag kommer självklart att titta i efterhand på deltävlingen.

Förra årets läshelg innebar liksom nu att jag missade första deltävlingen och då missade jag också Nano, som i efterhand hade förra årets bästa låt. Årets Nano i Karlstad är John Lundvik, med My turn, en smäktande ballad som skulle kunna funka. Sjunga kan han i alla fall, men det går kanske lite väl långsamt. Med tanke på att halva startfältet i Portugal kommer att bestå av finstämda kopior av förra årets vinnare vore det smart att skicka något helt annat, men jag tror ändå att Lundvik kommer att knipa många röster.

Något annat skulle kunna vara Sigrid Bernson, men jag blev besviken på det (lilla) jag hört. Hon sjunger till skillnad från John Lundvik inte speciellt bra och det räcker inte med ett snyggt nummer och även om en låt med titeln Patrik Swayze på pappret känns charmig, men det är rätt blekt.

Däremot gillar jag Renaidas All the feels. Hon var min favorit i Idol 2016 och jag gillar hennes röst skarpt. Frågan är dock om hon har fans nog att ta sig vidare.

Benjamin Ingrosso är topptippad, men jag är tveksam till all falsettsång i bidraget Dance you of och tycker att förra årets Good Lovin var bättre. Visst kan Ingrosso både sjunga och dansa, men det är rätt tillrättalagt och tråkigt.

Det mest udda bidraget står Edvard Blom för och hans Livet på en pinne skulle ha kunnat vara en charmig historia om Blom inte varit så tafatt på scenen. Det funkar inte alls i de klipp som släppts från repetitionerna, utan blir bara obehagligt pinsamt. Om Blom får till det och kan släppa loss mer på scenen när det väl gäller kan det funka, men inte annars. Att det blir en långkörare på Svensktoppen känns dock givet.

Riktigt smärtsamt är det dock att se Kicki Danielssons bidrag Osby Tennessee. Där talar vi pekoral på hög nivå och till skillnad från Edvard Blom framför Danielsson sitt nummer helt utan glimten i ögat. Istället är det på blodigt allvar och det blir bara så fel. Nu inser jag visserligen att jag definitivt inte tillhör hennes målgrupp och jag kanske underskattar det antal fans hon har.

Det mest obegripliga bidraget är ändå Kamferdrops med Tobbe Trollkarl på scenen. En helt okej låt, men en märklig show. Det är möjligt att jag underskattar Bolibompa-rösterna också, men det här känns inte som någon hit.

Utifrån det lilla jag hört och med en tippning som främst görs från hjärtat gissar jag att Renaida och John Lundvik går till final, medan Benjamin Ingrosso och Edvard Blom får en ny chans i andra chansen. Till saken hör att jag är absolut kass på att tippa sådant här, men det skulle kunna bli så …

Foto: Janne Danielsson/SVT

Scroll to Top