Dag: 22 maj, 2021

Dags för final i Eurovision Song Contest

Egentligen vet jag inte om jag kommer att orka se hela kvällens final i Eurovision Song Contest med med megalånga röstningen, men artisternas uppträdanden vill jag i alla fall se. Det är trots allt något speciellt med Eurovision, för även om det ofta är rätt stela programledare och musik jag egentligen inte gillar, så är det en trevlig tradition.

Jag kommer inte att ge mig på någon tippning inför kvällen, utan istället lyfta fram tio låtar som jag tycker om eller tror kommer att gå långt.

Först sju personliga favoriter:

Island som inte har en lika bra låt som förra året, men 10 years är ändå bra och Daði og Gagnamagnið är fantastiska. Älskar hur de använder vindmaskinen och pyrotekniken och hur lyckliga de ser ut på scenen.

Litauen representeras av The Roop som också skulle ha tävlat förra året. Jag gillar årets låt Discoteque riktigt mycket. Den är skönt syntpoppig och sångaren väldigt charmig.

Bulgarien har kanske tävlingens vackraste låt. Även Victoria skulle ha tävlat förra året, då med låten Tears getting sober, också den väldigt bra. I år sjunger hon Growing up is getting old i sann Billie Eilish-anda.

Frankrike bjuder på klassisk fransk schlager och det är inte modernt på något sätt, egentligen en ganska tjatig låt, men jag älskar ändå Voilà. Det ska bli spännande att se hela Barbara Pravis framträdande, i semifinalen fick vi bara ett smakprov.

Portugal har ganska en väl udda låt för att egentligen ha chanser att nå topp-10, men den kan överraska. Jag tycker jättemycket om Black Mambas soul-bluesiga Love is on my side. En låt som är bra på riktigt.

Finland bjuder på en riktigt bra rocklåt. Blind Chanel heter bandet och låten Dark side. Jag hoppas att det går riktigt bra ikväll.

Belgien har en ganska annorlunda låt, men den växer. Hooverphonic heter bandet, som bland annat gjort musik till Killing Eve och Jag vet vad du gjorde förra sommaren. Låten The Wrong Place är suggestiv och snygg. En låt jag troligen kommer att lyssna på även efter tävlingen.

Och tre andra låtar jag tror blir farliga:

Tror att Ukraina och Italien blir farliga, kanske även Cypern, men de tillhör inte mina favoriter. Ukraina tar ut svängarna och bjuder på elektronisk folkmusik, vilket brukar gå hem. Jag har dock väldigt svårt för sångerskan och tycker att det är en rätt jobbig låt att lyssna på. Italiens välstylade rockband har en låt som växer och jag gillar den bättre nu ett några lyssningar än jag gjorde inledningsvis. Kan troligen gå långt. Cypern tävlar med en låt skriven av bland andra Jimmy “Joker” Thörnfeldt och de låter mycket, men är inte speciellt bra.

Sveriges låt har jag faktiskt tröttnat på, för trots att Tusse är fantastisk, är Voices ganska tjatig. Topp 10 blir det ändå.

 

Vilka favoriter har du ikväll?


Uppdatering:

Italien var favoriten som höll hela vägen. Ingen omedelbar favorit för mig, men jag tycker att den växer för varje lyssning. Kul med en rocklåt och kul att ett danskt inslag i bandet.

De följs av Frankrike, Schweiz, Island och Ukraina. Island som klättrade rejält när publiken fick säga sitt. När juryn röstat färdigt var det Schweiz som var i ledningen, men Italien var verkligen folkets favorit.

Sverige och Tusse slutade på 14:e plats och det var väl ungefär som jag trodde. Han fick i alla fall poäng av publiken. Flera länder, däribland Storbritannien och värdlandet Nederländerna , fick noll poäng av tittarna och det kändes ganska grymt. Över huvud taget var det spännande och lite smärtsamt att se hur publikens poäng delades ut.

Fem böcker med musik i titeln

Idag är det dags för final i Eurovision och jag hade tänkt mig ett inlägg med klassiska låtar som tävlat, men bestämde mig istället för att bjuda på fem böcker som alla har en sång eller i alla fall en del av en sång i titeln.

Don’t you forget about me av Mhairi McFarlane heter Det kommer aldrig vara över för mig på svenska. Två låttitlar i en så att säga och dessutom två favoritlåtar.

All the lonely people av Mike Gayle kommer på svenska i sommar och har då fått titeln En sång för alla dom. Jag gillar när svenska låttitlar används, istället för att titeln direktöversätts.

Here comes the sun av Nicole Dennis-Benn fortsätter Beatles-temat. Boken har dock ingenting med det brittiska popbandet att göra, utan utspelar sig på Jamaica.

På andra sidan bron av Hanna Jedvik har ingen låttitel, utan titeln är en rad från Håkan Hellströms fantastiska När lyktorna tänds.

Norwegian Wood av Haruki Murakami har fått sin titel efter en låt av The Beatles som huvudpersonen hör och därefter förflyttas i minnet till sin ungdom.

 

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: