enligt O

Tankar från en bokberoende

Dag: 29 november, 2012

Kliv in i en annan värld

Igår funderade jag återigen kring fiktion och verklighet och hur svårt det ibland kan vara att skilja dem åt. Just i denna enkät tänker jag att syftet istället är att blanda så mycket man bara kan. Vilka fiktiva personer, som lever i en bok, en film eller en tv-serie, skulle du vilja göra följande med?

1. Vilken karaktär skulle du kunna bli vän med?

De karaktärer som är lika mig tror jag inte att jag vill bli vän med. Det skulle lätt bli för mycket. Trots detta tror jag att jag och Karin Adler skulle komma rätt bra överens. Visserligen verkar vi ha temperament och vara rätt envisa båda två, men en ärlig vänskap skulle det helt klart vara.

2. Vilken fiktiv person skulle du aldrig vilja möta i verkligheten?

Böckernas värld är, liksom verkligheten, fylld av personer som inte vore speciellt trevliga att träffa. Detsamma gäller självklart filmer och tv-serier. Hannibal Lecter till exempel får gärna hålla sig långt bort. Detsamma gäller Sebastian Bergman i böckerna av Hjort och Rosenfeldt, som aldrig (?) skulle kunna mörda någon, men som verkar osedvanligt osympatisk.

3.  Det är lördag och du har inga planer för kvällen. Vilken karaktär ringer du och vad gör ni?

Jag kan tänka mig att dra till puben med Barbara Havers, så länge jag kan dricka vin istället för öl. Kanske kunde vi locka med Ruth Galloway också. Det hade varit trevligt. Så länge de inte hamnar i en massa viktdiskussioner bara.

4. Du behöver ett nytt jobb, vilken karaktär skulle du vilja arbeta med?

Ska jag ha ett annat jobb får det bli i en bokhandel. Därför väljer jag att jobba tillsammans med Anna i boken The Secret of happy ever after. Det kan nog bli riktigt trevligt. Möjligen kan jag tänka mig att pimpla rooibos och lösa brott av det trevligare slaget med Mma Ramotswe.

5. Du ska starta en bokcirkel. Vilka fyra karaktärer bjuder du in och vilken bok diskuterar ni?

Paul måste definitivt vara med, så att det blir lite glamour. Fredrika Bergman verkar vara en smart och trevlig tjej, så hon får komma. Den buttra portvakten Renée är ju väldigt beläst, så hon kan säkert tillföra en del. Kanske kan hon också lättas upp lite av Pauls bubbel. Och sist, men inte minst, bjuder jag in Alice Blackwell i American Wife, som en vansinnigt sympatiskt version av Laura Bush. Vad vi ska läsa? Det blir The tiny wife av Andrew Kaufman, som det säkert går att diskutera hur mycket som helst.

6. Det är mitt i natten och du har tappat nyckeln och kan inte komma in. Vilken karaktär kontaktar du för att få hjälp?

Ja, det får väl bli någon som är bra på att dyrka upp lås. Harry Bosch kan säkert det. Han kan få en whisky som tack.

7. Gör en resa tillsammans med en fiktiv person. Vart skulle du resa och med vem?

Att resa med någon man inte känner skulle kunna vara det värsta som kan hända. Jag reser helst med någon som låter mig vara lite för mig själv vid behov. Alltså måste jag hitta någon likadan. Jag väljer Sanna i Louise Boije af Gennäs bok Högre än alla himlar, som jag läser om just nu. Hon vill säkert ha lite skrivtid. Vi reser till Vietnam, ett land som jag gärna återser. Bra kombination av kultur och värme.

8. Om du fick gifta dig med en fiktiv person, vem skulle det då vara?

Alltså, är inte Matthew Crawley i Downton Abbey en trevlig prick? Jag väljer honom. Eller möjligen Roy Grace, men egentligen verkar det inte speciellt kul att vara gift med en polis.

9. Du har problem som du skulle vilja diskutera. Vilken karaktär pratar du med?

Jag tror att min gamla barndomsfavorit Emily i böckerna av L M Montgomery, skulle vara ganska bra att diskutera med. Hon skulle kunna ge en mer balanserad syn på verkligheten än den jag själv förmår se.

10. Hoppa in i en bok, film eller tv-serie. Vilken väljer du och vem blir din karaktär?

Jag skulle kunna tänka mig att flytta in i den bullriga familjen Braverman. Eller kanske inte blir en del av familjen, det skulle nog bli för mycket. Men kanske kunde jag bo granne med någon av dem och kunna hänga med på ett hörn.

Annars verkar det rätt tråkigt, men samtidigt skönt att bo på ett stort gods som Downton Abbey och inte ha större problem än att byta om till middag. Om jag nu inte snor Marys man (se ovan), utan istället kommer dit som en gammal ogift kusin som lämnas ifred i biblioteket under dagarna.

 

 

Svara gärna du också i en kommentar eller i din blogg. Det skulle vara kul att läsa dina svar.

Annorlunda bruksanvisning

Caitlin Moran blandar skämt och allvar på ett underbart sätt i boken How to be a woman  som på svenska självklart fått namnet Konsten att vara kvinna. För att det är en konst råder det ingen tvekan om efter att ha läst boken.

Behövs verkligen en bok som Konsten att vara kvinna här i Sverige? Vi har ju kommit så långt när det gäller jämställdhet och är väl inte lika mossiga som britterna heller?

Say what?

Eller kanske snarare: skojar du?

För ja, den här boken behövs och även om jag kan tycka att den kanske inte är tillräckligt vass på vissa ställen, är den mer än lovligt vass på andra. Styrkan med Caitlin Morans sätt att skriva är att hon lyckas koppla feminism till vardagen. Det är inte så himla komplicerat, utan totalt naturligt att vara feminist.

Moran delar ut kängor till höger och vänster, inte bara till dem som är sexistiska eller kör med diskriminering, utan alla som använder någon form av härskarteknik och det inkluderar även de “riktiga” feministerna som tycker att kvinnor måste se ut på ett visst sätt för att räknas som feminister.

När det gäller att raka sig håller Moran med dem. Vem gör kvinnor det för? Vad är det som är så förbannat farligt med lite könshår? Är det inte lite sjukt hur långt kroppsfixeringen har gått?

Men om man, som Moran, vuxit upp med världens fulaste underkläder, som dessutom delades med såväl mamma som systrar är underkläder viktiga. Det måste vara okej att gilla snygga underkläder och ändå vara feminist!

Moran vill att vi vågar göra saker för vår skull, men inte att vi ska utplåna oss själva för att vara andra till lags. Ett viktigt budskap till alla, inte minst unga kvinnor som behöver höra det både en, två eller kanske 100 gånger.

Cailin Moran diskuterar porr, sexism, äktenskap, föräldraskap, abort och mycket annat. Alltid med en, vad jag tycker, sund inställning. Hon varvar roliga anekdoter med vassa argument och jag tror att det är ett väldigt effektivt sätt att påverka sina läsare.

Något Moran inte förstår är varför det ställs krav på kvinnor att alltid stötta varandra, när samma krav inte ställs på män. Måste alla kvinnor verkligen älska alla andra kvinnor?

Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra, sa Madeleine Albright och jag har alltid hållit med. Men Morans poäng är intressant. Självklart ska man inte trycka ner någon annan, men är det verkligen så att alla kvinnor alltid automatiskt ska få stöd av andra kvinnor? Är det inte snarare så att de ska få stöd även av männen i sin närhet när det förtjänar det och inte förminskas till att “bara” vara kvinnor?

Allt blir ganska okomplicerat i Caitlin Morans värld. Gör det som får dig att må bra, skada inga andra, men låt dem inte heller styra dig eller förminska dig. Hon fyller inte sin bok med en massa teoretiska utsvävningar, utan försöker med bra exempel, argument och en stor dos logik förklara varför det är en konst att vara kvinna och hur det kan bli enklare.

Till exempel måste vi tala om orättvisor. Om patriarkatets makt och om sexism. Moran berättar om att hon 1993 kände sig utsatt för sexism, men inte kände att hon kunde diskutera det med sina väninnor. De menade att man fick räkna med sexism om man var kvinna i en mansdominerad miljö. Hur sjukt är inte det? Och tyvärr inte en ovanlig åsikt ens idag. Lite får man väl tåla? Det är ju bara på skoj?

Och så måste alla kvinnor inse hur självklart det borde vara att kalla sig feminist:

So here is the quick way of working out if you’re a feminist. Put your hand in your pants.

a) Do you have a vagina?

b) Do you want to be in charge of it?

If you said ‘yes’ to both, than congratulations! You’re a feminist.

 

 

Men är det ju det det med ordet. Alltså, jag gillar ju jämlikhet och så, men feminst, nej jag är ju inte emot män. Eller hur är det nu det brukar låta?

 

What do you think feminism IS? What part of ‘liberation for women’ is not for you? Is it freedom to vote? The right not to be owned by the man you marry? The campaign for equal pay? ‘Vogue’  by Madonna? Jeans? Did all that good shit GET ON YOUR NERVES? Or were you just DRUNK AT THE TIME OF SURVEY?

 

Moran är tydlig med att det inte finns något bättre ord än feminist och att det är både korkat och obegripligt att som kvinna inte kalla sig det.

 

Because for all that people have tried to abuse it and disown it, ‘feminism’ is still the word we need. No other word will do.

[…]

We need the only word we have ever had to describe ‘making the world equal for men and women’. Woman’s reluctance to use it sends out a really bad sign. Imagine if, in the 1960’s, it had become fashionable for black people to say they ‘weren’t into´civil rights.

‘No! I’m not into civil rights! That Martin Luther King is too shout. He just needs to chill out, to be honest.’

 

Där har du tre ganska tydliga exempel på hur Caitlin Moran argumenterar. Med känsla, ilska, humor och en hel del ironi. Jag gillar det skarpt och skrattar högt många gånger. Självklart håller jag inte med henne till 100%, men hur många gånger gör man det när man läser en bok?

Så vi testar igen, med eller utan handen innanför byxorna. Har du en vagina? Läs då den här boken. Har du en snopp? Läs den här boken.

Börja gärna med att lyssna på Caitlin Moran själv när hon talar om varför hon inte hatar män, men avskyr sexism, högklackade skor och brasiliansk vaxning.

 

 

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: