Dag: 22 december, 2011

Om jorden och universum

Sören Bondeson nominerades oväntat till årets Augustpris för bästa skönlitterära bok. Lite typisk, är min första tanke, då En m3 jord är en så himla svår liten bok. Sådär konstig som många är rädda att poesi ska vara. Svampar som kommunicerar genom slem, uppräkningar av smådjur, funderingar kring amöbor och celler, listor av fosfater, järnoxider och kiselsyra, ciliater – jag var tvungen att slå upp vad ciliater är.

Samtidigt är det också en alldeles vansinnigt spännande liten bok. Allt handlar om jord, kanske. Mull, mår, grovmo, blekjord, eller? Kanske inte. Troligen inte. Jag brukar bestämma att lyrik för tolkas som tolkaren vill och bestämmer därför att den handlar om livet. Eller snarare om att få perspektiv på vår lilla, lilla del i det stora. Vårt liv som är så viktigt, men inte världsomvälvande.

Vissa strofer är allmängiltiga:

 

Att se sig omkring är inget svar

och hela tiden uppstår

nya ritningar av verkligheten.

Det finns en medgörlighet

i det som omvandlas

och äts genom varat.

 

Vissa rader lysande som:

Jag misstänker att även vår hjärna har en mycket hemmagjord karta över tillvaron.

 

eller från en av mina favoriter, Prim i kapitlet Mull:

 

De flesta djurarter klarar sig

alldeles utmärkt utan att släpa runt

med ett krångligt tankesystem.

 

eller den här från Ters i kapitlet Grovmo:

 

Ta gångvägen förbi området

med hoppstjärtar och kvalster.

Undvik att uppge att allt liv på jorden

har sin grund i kaos och död.

 

och hur tänkte du här Bondeson?

 

Ibland längtar jag tillbaka

till gråsuggornas diskbänksrealism

som förenklar handlingen.

 

Det här är en bok som verkligen är unik. Helt galen på många sätt, men kanske främst galet kreativ. Mikrobiologen goes poet. Hur kommer man ens på en sådan här idé? Jag kan inte låta bli att både tycka om och fascineras av turerna i En m3 jord som jag får följa med på. Det är en tänkvärd resa på många sätt.

Är det bra? Jag vet inte. Det är välskrivet, genomtänkt och habilt. Ibland är det väldigt bra, men långa stunder är det bara konstigt. Bra konstigt vissa stunder, men ibland bara rent konstigt. Jag är glad att jag läste och kommer kanske läsa om, för det är ingen lättillgänglig samling det här.

Tack för det paketet!

Så fick jag då äntligen tid att i lugn och ro öppna de prickiga paketen i min gröna påse. Vilket fint paket! Nick Hornby är en favorit och det ska bli kul att läsa hans ungdomsbok Slam! Baksidan utlovar en bok om tonårsångest, skejt och den första kärleken och det låter helt klart läsvärt. Kul med en killes perspektiv. Den andra boken var helt ny för mig, En av oss av Vera Efron som är en dokumentärroman om en ung tysk kvinna som befinner sig i Stockholm under andra världskriget. Låter spännande! På Slam fanns dessutom ett pocketfodral i plast, perfekt för läsning i badet.

Och så resten då! Just en sådan skrivbok från Pocket Shop som jag gav till min kollega igår, men helst ville ha själv, fanns i paketet. Tala om tajming. Jättefin!

Kaneltvålen luktar jättegott, värmehjärtat har jag också kikat på själv, katten är supersöt och godiset ser smaskigt ut.

Stort tack för ett fint paket till min hemliga bokvän som inte är så hemlig längre. Efter lite korsordspyssel (och ja det är helt okej med sådant pyssel, mer än okej) kom jag fram till att den som skickat är:

Sagan om sagorna, tack för ett genomtänkt och fint paket! Och ja, en virkad katt är nog det bästa, trots att jag hemsk gärna skulle vilja ha en riktig.

Ha en superskön jul nu och tack igen!

Lucka nummer 22 Lisa Bjärbo

 

Lisa Bjärbo bloggar på fina bloggen Onekligen som jag följt länge. En bra blandning av humor och allvar illustrerat av fina bilder. Böcker skriver hon också, väldigt bra sådana dessutom. Idag får ni träffa henne i lucka nummer 22.

Din första ungdomsbok Det är så logiskt alla fattar utom du utspelar sig i Växjö, där du kommer ifrån. Är den självupplevd?

Nej, fast väldigt mycket i den är ändå hämtat från mitt liv. Huvudpersonerna går på samma skola, på samma café, på samma uteställe som jag själv gick på. Och jag har proppat boken full med allt jag själv gillar. Alla böcker, artister, filmer, godissmaker, läsksorter, skor och så är mina egna favoriter. Och vissa av scenerna som är med i boken har jag varit med om själv. Det finns en Halloweenfest i boken, till exempel. Den har jag varit på, i samma utklädnad som Ester har. Men själva historien om Johan och Ester är påhittad.

Till våren kommer din andra bok för ungdomar Allt jag säger är sant. Vad kan du berätta om den?

Det är en berättelse i jag-form, med huvudpersonen Alicia i centrum. Hon är en tjej med väldigt höga tankar om sig själv, och när boken börjar sitter hon inlåst på en skoltoalett som gått i baklås och tycker att hon är lite för bra för att behöva stå ut med sådant här. Hon vill ut i världen och göra stordåd! Inte sitta på en gymnasieskola och mögla. Fast det blir inte riktigt lika enkelt som hon hade tänkt sig, det där. Jag hoppas att det är en bok som lyckas vara rätt rolig, och ganska sorglig på samma gång.

Du har också skrivit om bilderböcker från förr och jag ser fram emot 70-talsboken som kommer i vår. Hur länge har intresset för bilderböcker funnits?

Alltid, tror jag. Jag har själv väldigt tydliga minnen från många bilderböcker som mina föräldrar läste för mig när jag var liten, och faktiskt har jag aldrig slutat köpa på mig bilderböcker när jag hittat någon jag gillat. Jag har liksom inte kunnat låta bli. Och nu, när jag själv fått barn, har de där böckerna blivit en del av min vardag igen. Det har varit en helt sinnessjukt lyxigt jobb att få jobba med de här bilderboksretro-böckerna och sitta och välja och vraka bland utgivningen och presentera gamla klassiker på nytt.

Jag vet att du också håller på med en bok tillsammans med en annan av mina favoriter, Johanna Lindbäck. Hur är det att skriva tillsammans med någon annan?

Det är fantastiskt! Vi har visserligen bara kommit två kapitel in i boken, så det kanske är liiiite tidigt att utvärdera ännu, men just nu känns det bara fantastiskt. Det är väldigt skönt att ha någon att bolla med, att få respons så fort man skrivit något nytt, och slippa dra hela lasset själv. Det kan så klart uppstå problem som inte skulle uppstå om man skrev själv (typ att man blir osams), men ärligt talat tror jag mest att det kommer att bli kul. Vi är väldigt överens så här långt i alla fall.

Julkalendrar hör julen till, vilken är din favorit?

Jag minns tv-kalendern Trolltider bäst. Jag har inte sett den i vuxen ålder, men då, när det begav sig, och jag såg den som barn: Jag tyckte den var helt magisk.

Vad är det bästa med julen?

Å, allt! Jag älskar jul. ÄLSKAR! Jag är som han i Adolphson & Falks uttjatade låt Mer jul ungefär. När alla andra suckar över butiker som börjar julskylta i oktober blir jag helt lycklig.

Hur firar du?

Jag packar med man och barn och julklappar och åker hem till Småland och firar hos mina föräldrar, med mina syskon. Mamma och pappa bor i ett hus i skogen, och där går vi omkring i fula fleecetröjor och raggsockor och eldar i kakelugnar, dricker vin, rimmar på paket, äter clementiner, spelar spel och väntar på tomten. Det är väldigt mysigt.

Vilka böcker om jul skulle du vilja tipsa om?

Visst kan Lotta nästan allting, av Astrid Lindgren. Det är en bilderbok, men den funkar för vuxna också. Jag tröttnar i alla fall aldrig på att läsa om när Lotta på Bråkmakargatan fixar en julgran till familjen, fast de är slut i hela stan.

Vilka böcker önskar du dig själv i julklapp?

Ja till Liv av Liv Strömquist. Får jag den inte så tänker jag galoppera iväg och köpa den själv innan tomten ens hunnit ut genom dörren. Jag avgudar Liv Strömquist. Alla borde läsa hennes böcker!

 

Klart alla ska läsa Liv Strömquist! Tack så hemskans mycket för att du tog dig tid att julkalendra lite Lisa.  Ha en riktigt skön jul och njut ordentligt!

%d bloggare gillar detta: