En dag kommer ett sms till Agnes från en okänd avsändare. Det är skrivet på samiska, ett språk som Agnes bara kan lite av. Visserligen är hennes mamma same, men då hon bröt med sitt förflutna tidigt har hon varken pratat samiska själv eller lärt sin dotter språket. Agnes har dock blivit nyfiken på sitt ursprung och har lärt sig lite samiska i smyg, tillräckligt mycket för att kunna tyda sms:et.
Den som skrivit meddelandet heter Henrik och är kompis till Agnes kusin Kristin. Henrik är en “riktig” same som sköter renar och åker skoter. Agnes blir mer och mer förälskad och räknar dagarna tills hon och mamma Anna-Sara ska åka upp och hälsa på mormor och morfar.
Vi får följa Agnes under några intensiva dagar i norr då hon prövar på livet som same. Hemskt egentligen att jag vet så lite om vår ursprungsbefolkning att det hela känns exotiskt. Jag tycker om miljöbeskrivningarna och alla detaljer om traditioner och den utsatthet som samerna levt med i generationer. Alla borde verkligen läsa Sms från Soppero för att få kunskaper om minoriteten i norr.
Ann-Helén Laestadius skriver med ett otroligt driv och jag hade väldigt svårt att sluta läsa när jag väl börjat. Det är en ärlig och mångbottnad historia om att hitta sin identitet. Jag blir verkligen engagerad i Agnes liv och hennes sökande efter sina rötter. Jag tycker också mycket om den trevande och oskyldiga kärlekshistorien mellan henne och Henrik. Jag hann knappt läsa ut Sms från Soppero innan jag började läsa andra boken om Agnes och Henrik som heter Hej vacker. Än så länge verkar den minst lika bra. Jag återkommer inom kort med en recension!
Välkommen hit till denna spretiga bokblogg med lärartouch.
