Himlen i brevlådan

image

Jag hade nästan glömt att jag svarade på några frågor och var med och tävlade om klassikerpaket hos Boktipset.se. Idag låg dock ett tjock och fint paket i brevlådan och jag har verkligen varit som ett barn på julafton sedan jag kom hem. Fyra nyutgivna klassiker från Bonnierpocket, med helt vansinnigt fina omslag. Dessutom fanns en anteckningsbok med samma omslag som min favoritklassiker Den allvarsamma leken och tre vykort.

Jag har, på riktigt, suttit och klappat böcker mer än lovligt länge. Maken börjar fundera på om det var idag jag gick från att ha varit lite lagom galen till att bli helt tokigt besatt. Jag lovar att ni inte behöver oroa er mer än vanligt över min hälsa, böckerna är bara så fiiiiiina.

Läs också:

Topp 5 olästa klassiker

Det har varit mycket klassiker på bloggen det senaste och det finns ju klassiker jag inte läst, men faktiskt vill läsa. Sedan finns det också klassiker jag inte läst och absolut klarar mig utan att läsa. Det blir en dubbel topp 5 som får illustrera båda kategorierna.

Topp 5 klassiker jag vill läsa utan någon inbördes ordning:

Mrs Dalloway av Virginia Woolf har jag faktiskt inte läst och det vill jag definitivt. Nu när jag fick Timmarna av min hemliga bokvän har jag ännu ett skäl att läsa den.

Pinsamt nog har jag inte läst någonting alls av Eyvind Johnson och det ska jag försöka råda bot på. Av svärfar fick jag låna Nu var det 1914.

Jag är sugen på fler böcker av Elin Wägner och läser gärna Pennskaftet.

Kvinnorummet av Marilyn French känns också som en måstebok liksom Män kan inte våldtas av Märta Tikkanen som står i hyllan.

 

Topp 5 klassiker jag inte lockas av:

Trägudars land av Jan Fridegård är väl egentligen en bok som man ska läsa. Jag lockas dock inte alls av den.

David Copperfield av Charles Dickens gör mig matt och jag kan inte uppbåda energi att läsa den. Konstigt egentligen då jag läst och tyckt om många andra böcker av författaren.

Jag borde också vilja läsa Älskaren av Marguerite Duras, men jag har absolut ingen lust till det.

Inte heller lockar Moment 22 av Joseph Heller som låter som en riktigt tråkig historia.

Har jag fel? Ge mig gärna bra argument att faktiskt läsa de fem olästa klassikerna som jag fått för mig inte passar min smak!

Vilka fem klassiker vill du läsa och vilka klarar du dig utan?

Läs också:

Ett pinsamt erkännande

I avdelningen klassiker jag inte läst och faktiskt inte vill läsa har vi kommit till en barnbok som just kallades världens bästa barnbok i Babel. Den bästa boken i världshistorien har jag pinsamt nog inte läst. Tala om att ha missat en klassiker. En omvälvande läsupplevelse som jag helt bortsett ifrån.

Som svensklärare borde jag så klart ha koll på världens bästa bok. Som mamma borde jag uppenbarligen också ha bättre koll. Den bästa barnboken som gjorts är enligt kvällens Babel Loranga, Masarin och Dartanjang av allas vår Barbro Lindgren och den har ärligt talat aldrig lockat mig.

Kanske har jag missat något revolutionerande, kanske kommer jag att förstöra mina barns barndom om jag fortsätter att undvika den. Vad säger ni, har jag missat något?

Läs också:

Nej, den har aldrig lockat

På en loppis för många år sedan köpte jag ett fint, gammalt exemplar av Margaret Mitchells Borta med vinden. Jag hade precis sett och läst Nord och Syd och var helt inne på att läsa även denna bok. Boken med stort B enligt många. Jag började, tröttnade rätt snart och har faktiskt aldrig känt för att läsa vidare. När jag läser bokbloggar dyker boken upp i tid och otid och alla verkar älska Scarlett. Vad är egentligen så fantastiskt med Scarlett?

Faktum är att jag inte sett filmen heller. Det är visserligen en av de första färgfilmerna och det skulle kunna vara ett skäl, men det lilla jag sett av den är bara teatralisk. Tio Oscars visserligen. Men nej, den lockar ändå inte.

Vad är det som är så fantastiskt med denna bok (och film) egentligen?

Förresten fick jag låna 1984 av mormor, som troget läser min blogg. Förra gången lyckades ni alltså övertyga mig, men då var jag redan ganska övertygad innan. Nu har ni definitivt en svårare uppgift.

Läs också:

Jag borde verkligen

Simon och ekarna av Marianne Fredriksson utspelar sig i Göteborg. Det är definitivt en bok som alla har läst, i alla fall alla lärare, eller i alla fall alla lärare från Göteborg. Nu blir den film. Jag har absolut ingen lust att läsa om Simon alls. Han växte upp nära Nya Varvet, inte långt ifrån “mina” kvarter i staden jag bott i. Ändå känner jag inte den minsta nyfikenhet.

Ibland blir jag trött på böcker innan jag läst dem. Simon och ekarna är en sådan. Det här skulle kunna vara en möjlig genväg. Fredriksson ger mig dessutom dåliga vibbar, det luktar gammal bibeltristess lång väg. Har bara läst en bok av henne Enligt Maria Magdalena och den var ingen större höjdare. Kul idé, men simpelt, tantsnuskigt innehåll. Däremot läste jag faktiskt en lättläst version av Anna, Hanna och Johanna och den var riktigt bra.

Vad säger ni, har jag missat något?

Läs också:

Och en jag vill läsa

Vissa klassiker finns där hela tiden i bakhuvudet. Böcker som “alla” har läst och som jag känner att jag vill eller borde läsa. Den bok jag tänker på just idag är den bok flest engelsmän ljuger om enligt en undersökning. En bok som fler säger sig ha läst än som egentligen gjort det. Boken jag talar om är 1984 av George Orwell. 1984 var året då jag upptäckte världen utanför. Året då jag började lyssna på Tracks, såg OS i Los Angeles, Herreys vinna Eurovision Song Contest och faktiskt förstod att världen är stor.Världen i romanen som utspelar sig samma år är väldigt begränsad.

Jag har inte läst 1984. Det har aldrig blivit av. Men jag vill, borde och ska. Någon gång när det blir tillfälle. När det nu blir. Kanske ska starta en utmaning nästa år med klassiker alla andra läst utom jag. Eller så köper jag den här.

Har du läst 1984? Är det en klassiker som håller?


Fast Tube by Casper

Läs också:

Om borden och måsten

Bokstävlarna har skrivit några väldigt roliga inlägg om klassiker hon inte läst. Inspirerad av dem ger jag mig på några egna klassiker jag inte läst. Vissa vill jag inte heller läsa någonsin, medan andra faktiskt lockar en del.

En bok som jag aldrig känt någon längtan efter att läsa är en bok som många (maken inkluderad) skrattat sig igenom. En bok som citerats i oändlighet, med skämt som jag absolut inte förstår det roliga med. Den platsar kanske inte på någon kurs i Litteraturvetenskap, men är ändå en bok som man förväntas ha läst och dessutom förväntas tycka är hur kul som helst.

Vad den heter?

Liftarens guide till galaxen

Och ja, jag vet att meningen med livet är 42 och har hört allt om babelfiskar återberättats av något fnissande fan. Maken läste en massa utdrag högt och jag fattade absolut inte vad som var så roligt.

Något speciellt måste det ju vara med boken. Kolla bara här.

Kan någon förklara för mig?

Läs också: