enligt O

Tankar från en bokberoende

Dag: 11 juli, 2018

Dagens kulturella VM-spaning England

Inte Storbritannien, utan England. Viktigt att komma ihåg i den här spaningen. England som alltid varit mitt andralag och som nu mötte Sverige i kvartsfinalen. Tyvärr slog de också ut Sverige, men det hindrar inte att jag hoppas att de får möta Frankrike i en final. Idag spelar de för en finalplats.

Ett kulturellt inlägg om England skulle kunna bli hur långt som helst, men jag har fått begränsa mig ordentligt.

Jag inleder med två fotbollsrelaterade böcker som jag gillar skarpt. Det finns bara två David Beckham av John O’Farrell handlar om ett bra mycket sämre engelskt landslag än årets upplaga. De förlorar till och med en kvalmatch mot Vatinkanstaten, men i VM i Qatar har det hänt något med spelarna. En riktigt rolig bok, som säkert passar bäst om man gillar fotboll.

Fever Pitch är en bok av Nick Hornby och en film av David Evans och ett av de få undantag där filmen är bättre än boken. Mycket tack vare Colin Firth, that is. Annars är nog min favorit av Hornby  Long way down, där fyra personer träffas en nyårsafton. Det vore ju inte alls konstigt om inte platsen var taket på en skyskrapa och att de alla planerat att hoppa.

Och så fotboll på film, där Skruva den som Beckham blev Keira Knightleys genombrott, men där jag tyckte mer om Parminder Nagra, som sedan dök upp i Cityakuten.

Jag älskar brittiska kostymdramer och två favoriter är Downton Abbey och The Crown. Jag var inte alls redo för att släppa familjen Crawley när serien var slut, men har hört ryktas om en långfilm. När det gäller The Crown har jag fortfarande andra säsongen kvar och en tredje ska vara på väg.

En annan riktigt bra tv-serie som utspelar sig under samma tid som Downton Abbey är Huset Eliott om systrarna Bee och Evie som startar ett företag när deras far dör. Från att sy ett fåtal plagg till ett fåtal kunder bygger de sedan upp ett helt modehus.

Mrs Dalloway av Virginia Woolf är en klassiker som jag gillar av en författare som fascinerar mig. I våras var jag och Annette och besökte makarna Woolfs sommarhus Monk’s House, vilket gjorde mig sugen på att få veta ännu mer om henne.

En nygammal engelsk bekantskap är Jane Fallon, vars Foursome är en riktigt charmig historia. Fallon har tidigare skrivit manus till de fantastiska tv-serierna This Life och Teachers.

Bokhandeln på Riverside Drive av Frida Skybäck är en riktigt charmig bok om Charlotte som ärver en bokhandel i London. En bok som är som en riktigt mysig film av Richard Curtis, en  Fyra bröllop och en begravning eller en  Notting Hill. Curtis själv är förvisso från Nya Zeeland, men filmerna andas London.

 

Den nya akademien

Så kallar sig en grupp kulturpersonligheter med Alexandra Pascalidou, Bianca Krönlöf och Lo Kauppi i spetsen, som i år kommer att dela ut ett alternativt Nobelpris i litteratur och sedan (enligt planen) upplösas. Svenska bibliotekarier (oklart hur många) har uppmanats att nominera pristagare och nu finns en lista med 46 nominerade till priset. Tanken är god, men listan gör mig ganska sorgsen. Visserligen är könsfördelningen bättre än var det riktiga Nobelpriset lyckats få till, men den geografiska spridningen saknas och det verkar inte finnas någon riktig tanke bakom nomineringarna. Väldigt många författare är svenska och många har bara skrivit ett fåtal böcker. På vissa listor finns boktitlar med, vissa av dem är gamla och jag undrar om priset är för en enskild bok, eller för en livsgärning. Kravet är att författaren publicerat två verk varav minst ett de senaste tio åren. Oavsett tycker jag att flera nomineringar är märkliga.

Men nu finns en lista och det är folkets tur att rösta. Det skulle kunna betyda att en författare som J.K. Rowling finns bland de fyra nominerade som till slut väljs ut. Två män och två kvinnor. Inget ont om Rowling, hon har gjort mycket för barns och ungdomars läsning, men jag saknar det riktiga, mer konservativa Nobelpriset trots all skit som Svenska Akademien sysslat med och trots alla gubbiga pristagare. Det finns så många pris som bygger på popularitet i nuet, men så få som verkligen lyfter fram en livsgärning. Om Nobelpriset i litteratur verkligen gjort det kan definitivt diskuteras, men jag saknar trots allt mystiken. Med det sagt måste jag ändå tillstå att listan innehåller en del spännande namn också, som är mycket väl värda ett pris.

Fram till den 14 augusti kan vem som helst rösta på sin favorit bland de nominerade, därefter väljer en jury bestående av ordförande Ann Pålsson,
Lisbeth Larsson, professor i litteratur på GU, Marianne Steinsaphir, bibliotekarie och kulturjournalist, Peter Stenson, förläggare och kritiker samt Gunilla Sandin, bibliotekschef i Strömstad (fyra kvinnor och en man, vilket känns sådär jämställt) ut två kvinnor och två män bland de som fått flest röster och vinnaren presenteras 14 oktober.

Kul med ett nytt, svenskt pris, men jag är trots det en aning skeptisk. Med tanke på att den nya akademien är tänkt att upplösas 11 december, dagen efter att priset delas ut, känns det tyvärr mer som ett jippo än en början på något seriöst. Det är synd.

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: