Årets bästa deckare

Lotta Olsson listar årets hittills bästa deckare, hela 31 stycken. Jag går igenom, konstaterar att jag äger en del av dem och drömmer om lästid.

Lång väg hem, Eva Dolan, Modernista. Första delen i en ny brittisk deckarserie, som handar om poliser vid Peterboroughs hatbrottsavdelning. Har hemma, vill absolut läsa.

Låt mig ta din hand, Tove Alsterdal, Lind & co. Nominerad som Årets bästa svenska kriminalroman av Deckarakademin. Vill läsa och då hennes böcker ska vara fristående (?!) torde det inte vara något problem att börja med bok tre.

Vassa föremål, Gillian Flynn, Modernista. Det här är min absoluta favoritbok av en favoritförfattare. Helt galet obehaglig. Kom ut på svenska första gången 2008.

Svarta vatten, Attica Locke, Leopard. Utspelar sig i USA på 80-talet och har fått och nominerats till en rad priser. Boken finns här hemma och jag vill definitivt läsa.

Livets och dödens villkor, Belinda Bauer, Modernista. Nominerad som bästa till svenska översatta kriminalroman 2014, men trots att jag läst ett par böcker av Bauer och gillat, är jag inte speciellt sugen. Jag blev så besviken på slutet i hennes andra bok Skuggsida och har inte förmått mig att läsa vidare. Ibland är jag litterärt långsint.

De utstötta, Elly Griffiths, Minotaur. Jag älskar böckerna om Ruth Galloway och det här är en av seriens bästa. Rekommenderas. Läs vad jag skrivit om den här.

Sonen, Jo Nesbø, Piratförlaget. En ny bok av norske deckarkungen, men inte om Harry Hole den här gången. Jag har tappat bort Nesbø lite, men säkerligen kommer jag att läsa den här boken, även om den inte står högst på listan.

Otrygg hamn, Tana French, Albert Bonniers Förlag. Denna irländska deckarstjärna är en stor favorit och Otrygg hamn är en av hennes bästa böcker. Rekommenderas varmt. Jag har skrivit om den här.

En mörk och förvriden flod, Sharon Bolton. Modernista. Har jag nästan läst ut och den är briljant, trots att det kanske inte är hennes bästa. Jag absolut älskar böckerna om Lacey King.

Någon annans skuld, Sarah Hilary, Minotaur. Debutbok som utspelar sig i London. Miljön lockar, men det finns så många andra författare som jag vill upptäcka först. Jag väntar tills några favoritbloggar hyllar och läser då. Någon som redan gjort det?

Låt den onde sova, John Verdon, Forum. Tredje boken i en serie, vilket gör att den får vänta, trots att den låter ganska spännande. Det luktar Michael Connelly.

Johnny Liljas skuld, Olle Lönnaeus, Massolit. Hyllas av många och är nominerad för priset årets bästa svenska kriminalroman. Jag är dock inte jättesugen, då den bok jag läst av Lönnaeus inte föll mig i smaken. Jag avvaktar, men läser kanske senare då den kommer i pocket.

Glaskroppar, Erik Axl Sund, Ordfront. Helt ärligt tror jag att det är en bok som är för läskig för mig. Möjligen läser jag den en riktigt varm sommardag på stranden.

Fågelmannen, Mo Hayder, Modernista. Kom ut på svenska redan 2003 och jag läste den för många år sedan. Minns den som brutal och jag har inte läst något mer av författaren sedan dess. Kanske värt ett nytt försök när serien nu ges ut igen.

Dödsstigen, Sara Blædel, Massolit. Åttonde boken om Louise Rick och ska jag läsa Blædel, vilket jag vill, tänker jag börja från början med Pulver. Det har jag för övrigt tänkt i flera år nu.

Den stumma flickan, Michael Hjort och Hans Rosenfeldt, Norstedts. Jag tycker verkligen om serien om Sebastian Bergman, denna osannlikt otrevlige man och kommer definitivt att läsa även del fyra i serien.

Medan mörkret faller, Anna Lihammer, Historisk Media. En bok jag hört mycket gott om och som ligger redo i läsplattan. En juldeckare kanske?

Bortfall, Ingrid Hedström, Alfabeta. Det kanske är dags att faktiskt läsa något om Hedström nu då hon inleder en ny deckarserie om diplomaten Astrid Sammils.

Straffa och låta dö, Mats Olsson, Norsteds. Sportjournalist skriver om frilansande kvällstidningsjournalist. Lotta Olsson kallar den kul, men jag är ärligt talat rätt skeptisk. Möjligen läser jag den för att den delvis utspelar sig i Göteborg.

Slaktmånad, Lars Pettersson, Ordfront. Andra boken om åklagaren och renägaren Anna Magnusson. Låter som en spännande bok, men som vanligt måste jag läsa böcker i ordning och då blir det Kautokeino, en blodig kniv inledningsvis.

Gökens rop, Robert Galbraith, Wahlström och Widstrand. J K Rowlings deckardebut lockar faktiskt inte alls. Lite för mycket gammal pusseldeckare för min smak verkar det som.

Jakthundarna, Jørn Lier Horst, Lind & co. Den här boken har jag tänkt läsa ett bra tag, men det har inte blivit av. Lite oroande låter det att Olsson beskriver språket som trist, då språk är riktigt viktigt för mig. Någon som läst?

Granne med döden, Alex Marwood, Modernista. Jag tyckte om Onda flickor, men var inte överväldigad som många andra. Det låter dock som en himla spännande bok, med klassisk touch, men skitig, brittisk miljö som jag älskar.

Svart gryning, Cilla och Rolf Börjling, Norstedts. Den här författarduon har aldrig lockat mig, egentligen är det oklart varför, men så är det. Nu kommer tredje boken och jag ser inga direkta skäl att läsa den heller.

Offer utan ansikte, Stefan Ahnhem, Forum. Debutdeckare i skolmiljö låter definitivt som något som kan passa mig. Tur att jag inte är träslöjdslärare, för så hade det kanske kommit för nära verkligheten.

Det röda arvet, Henrik Berggren, Norstedts. När Berggren skriver deckare blir jag självklart nyfiken. Det handlar om krig och politik och jag vill helt klart läsa.

De bittra pajens sötma, Alan Bradley, Lind & co. Nu ska jag väl inte säga högt att jag inte gillar Agatha Christie något speciellt, men jag gör det ändå. När någon marknadsförs som en ny Agatha Cristie blir jag således inte direkt lässugen. Beskrivningen av handlingen ändrar inte detta.

I död och lust, Elizabeth Haynes, Lind & co. Låter inte som något speciellt eller egensinnigt och jag hittar inga direkta skäl att prioritera den. Har du några?

Brända broar, Val McDermid, Alfabeta. McDermid är en gammal favorit, men det var länge sedan jag läste något av henne. Det låter onekligen lite spännande att Tony Hill misstänks vilja mörda Carol Jordan. Omslaget ger dock inte direkt läslust. Vansinnigt fult.

Lotus Blues, Kristina Ohlsson. Hade det varit en ny bok om Fredrika Bergman, skulle jag slängt mig över den. Nu är det inte det, vilket gör att jag inte prioriterat läsning, trots att jag vet att Ohlsson som vanligt kommer att leverera.

Inga kelgrisar, inga styvbarn, Cia Sigesgård, Kalla kulor. ”Så slabbigt att man stundtals mår illa”, skriver Olsson. Nja låter inte direkt som en bok för mig, men jag kan ha fel. Har någon läst?

 

Vilka är dina favoriter på listan? Saknar du någon bok? Vilka tycker du att jag ska prioritera att läsa?

 

 

Läs också:

9 comments