Tunisien

Dagens kulturella VM-spaning Tunisien

I Tunisian girl av Lina Ben Mhenni berättar hon om internet och sociala mediers roll i Jasminrevolutionen och den efterföljande arabiska våren. Fanny Härgestam följer i boken Det här är vår tid fyra kvinnor, varav tre sitter (satt?) i den konstituerande församlingen, vars uppgift det är att ta fram en ny grundlag i Tunisien. Mabrouka Mbarek representerade det sekulära partiet CPR 2011-2014, därefter skev hon en del för bland annat CNN, men jag vet inte vad hon gör nu.  Meherzia Labidia representerade det islamistiska partiet Ennahda, som säger sig försöka hitta en kombination av islam och demokrati. Något som det råder delade meningar om helt klart. Labidia var i alla fall så sent som 2016 en del av parlamentet och skrev då den här artikeln om vikten av kvinnlig representation. Selma Mabrouk, läkaren som representerade det socialdemokratiska partiet Ettakatol verkar också ha lämnat politiken 2014, efter att hennes parti misslyckats med att få platser i parlamentet efter valet i oktober 2014.

Vad som händer i Tunisien just nu får vi inte reda på genom våra egna nyheter och eftersom jag inte kan någon franska är det svårt att ta del av den information som finns. I juni 2015 drabbades landet av ett terrordåd, riktat mot turister, vilket gjort att turismen varit i princip obefintlig i tre år. Nu verkar situationen ha lugnat sig och turisterna börjar återvända.

A Tunisian Tale av Hassouna Mosbahi verkar vara en spännande bok, som marknadsförs som deckare, men också sägs konfrontera tabun i det tunisiska samhället. Kanske kan vara något att läsa för att få bocka av Tunisien i världslitteraturlistan.

Det går dock att hitta en framgångsrik tunisisk författare i Stockholm, nämligen Claude Kayat som fått två av sina böcker utgivna av Elisabeth Grate Bokförlag. Kayat har bott i Sverige sedan 1958 och har skrivit såväl romaner som teaterpjäser och är dessutom konstnär.

Min arabiska vår är en tunisisk film från 2016, regisserad av Mohamed Ben Attia. Filmen belönades med priset för Bästa Debut på filmfestivalen i Berlin, där huvudrollsinnehavaren Majd Mastoura fick en Silverbjörn för sin insats. Mastoura räknas som en av de största skådespelarna i Tunisien och var mycket aktiv i kampen för demokrati under den arabiska våren. I filmen spelar han bilförsäljaren Hedi och hans personliga upplevelser under samma tid.

Vad vill du lyfta fram för tunisisk kultur?

När en demokrati föds

9789127138148

När den arabiska våren inleddes gick det att läsa om situationen i Tunisien dagligen, men som vanligt försvann rapporteringen och journalisterna förflyttades till andra, mer aktuella platser. Samtidigt pågick självklart massor i landet som vår media glömt. I boken Det här är vår tid – Fyra kvinnor efter revolutionen i Tunisien, får vi följa tre representanter i den konstituerande församlingen, vars uppgift det är att ta fram en ny grundlag. Den fjärde kvinnan Amira, förlorade sin man under revolutionen och är en så kallad martyrhustru.

Mabrouka Mbarek representerar det sekulära mittenpartiet CPR. Hon har bott i USA i många år och är nu tillbaka för att göra en insats för sitt hemland. Detsamma gäller Meherzia Labidi, som tillbringat många år i Paris. Hon är den konstituerande församlingens vice talman och invald ledamot för det islamistiska partiet Ennahda. Selma Mabrouk är läkare och invald för det socialdemokratiska partiet Ettakatol.

Målet är att bygga upp ett nytt, demokratiskt Tunisien och tvistefrågorna är utan tvekan kvinnors rättigheter och förhållandet mellan politik och religion. Oron hos oppositionen är dock stor för att Ennahda ska få in formuleringar i grundlagen, som öppnar för att senare kunna införa sharialagar.

Selma har valt att inte vara rädd. När valresultatet kom i slutet av oktober 2011 och det stod klart att islamistpartiet Ennahda hade tagit storslam blev Selma först orolig. Men hon bestämde sig för att inte döma ut något parti på förhand. Trots det kan hon inte helt skaka av sig känslan. Selma vill inte att religionen ska tränga in i politiken.

 

Arbetet i Bardo, där den konstituerande församlingen håller till, är lika spännande att följa som den mest rafflande thriller. Härgestam bygger upp en dramatik och det är helt klart så att verkligheten överträffar dikten. Det är också snyggt hur Amiras berättelse står i kontrast med och kompletterar de politiska avsnitten. Vi får veta hur livet är i Tunisien genom Amiras ögon, men också genom berättelserna de tre andra kvinnorna bidrar med.

Varje gång jag läser en reportagebok som gör att jag lär mig nya saker om ett land och dess befolkning, undrar jag varför jag inte gör det oftare. När boken är så lärorik och så välskriven som Fanny Härgestam börjar jag verkligen fundera. Jag vill definitivt rekommendera er att läsa Det här är vår tid, men läs gärna Tunisian Girl av Lina Ben Mhenni dessförinnan, där får du läsa om revolutionen och det som hände under revolutionen.

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: