Det är svårt att undgå den bitterhet som Sture Allén tycks känna efter den senaste tidens turbulens i Svenska Akademien. Han och Horace Engdahl borde kanske sluta uttala sig, för varje gång de gör det sjunker min respekt för dem. Låt vara att vi inte varit med på möten och vet hur Sara Danius ledarskap sett ut i praktiken, men det framgår med all önskvärd tydlighet att de tidigare ständiga sekreterarna inte stödjer Danius, Englund undantagen. Jag håller med Katarina Wennstam om att de uttalanden Allén och Engdahl gjort gör att de framstår som sorgliga eller till och med patetiska.

För oss på utsidan ser det ut som att Danius velat ta tag i händelser som pågått så länge att tidigare ständiga sekreterare känt till det. Vi vet att Allén informerades om Arnaults minst sagt tvivelaktiga agerande redan 1996, men viftat bort det som ointressant. Det verkar nu också som att Engdahl velat avbryta advokatutredningen kring Arnault och Klubben, vilket låter helt galet. Han hävdar ekonomiska skäl, men det om något känns som en ganska löjlig bortförklaring. Jag har svårt att se att detta skulle handla om annat än gubbar som håller varandra om ryggen. Det är några skäl till att jag håller med Karin Olsson om att Sture Allén och Horace Engdahl måste sluta för att Svenska Akademien ska få tillbaka sin trovärdighet. Detsamma borde rimligen gälla Peter Englund, för även om jag respekterar honom torde (måste?) även han haft information om Arnault och kunde (borde!) ha agerat.

Karin Olsson listar sju åtgärder som hon menar krävs för att undvika kollaps. Förutom att Allén och Engdahl ska bort menar hon att bland annat en övre åldersgräns och en utträdesparagraf krävs. Dessutom måste Svenska Akademien få en ny ständig sekreterare och det behöver vara en av de kvarvarande. Att det skulle bli Riad efter den senaste tidens jävsdiskussioner finner jag lika otroligt som Olsson gör, men det är inte många kvar att välja mellan. Anders Olsson fungerar som tillfällig ständig sekreterare (underbar titel) har få år kvar till 70, som är den åldersgräns som redan gäller för ständiga sekreterare. Det enda alternativet just nu verkar Jesper Svenbro vara, men då dessa två herrar befinner sig på ”olika sidor” i konflikten. Om det nu finns två sidor, men det verkar onekligen så. Detta förutsatt att Danius avgång ses som legitim, men jag har svårt att se hur hon kan komma tillbaka som ständig sekreterare. Möjligen som ledamot, men inte som  ledare för den nu ganska söndertrasade samlingen. Karin Olsson föreslår Sara Stridsberg som ny ständig sekreterare, men hon är om möjligt ännu mer partisk och dessutom har hon inte suttit på sin stol särskilt länge. Hennes antydan att ett avhopp kan vara aktuellt gör också att hennes roll känns osäker. Jag hoppas att hon stannar.

Nu är kungen beslutat om en utträdesklausul, som ska innebära att de som vill avsäga sig sin plats ska kunna göra det, samt att de som inte deltagit i Akademiens arbete under de senast två åren förlorar sin plats kommer alltså Lotta Lotass och Kerstin Ekman att kunna ersättas. Mycket troligt är också att de fyra ledamöter som hoppat av de senaste veckorna väljer att permanent lämna. Hur Frostenson gör känns dock oklart. Hon har aviserat att hon inte ska delta i arbetet, men inte att hon vill lämna. Vilka kommer då att fylla de tomma stolarna (förutsatt att någon ens vill ingå i en samling som nu tappat såväl snille som smak)?

Mina förslag är följande:

Elisabeth Åsbrink (född 1965), historiker och författare med integritet.

Lina Ekdahl (född 1964), fantastisk och frispråkig poet från Göteborg.

Malte Persson (född 1976), poet och prosaist som är ett med litteraturhistorien.

Johannes Anyuru (född 1979), författare, poet och debattör.

Jonas Hassen Khemiri (född 1978) författare och debattör.

Lars-Erik Edlund (född 1954) professor i nordiska språk vid Umeå Universitet.

Ingrid Elam (född 1951) litteraturprofessor och kulturjournalist.

Yukiko Duke (född 1966) litteraturkritiker och översättare.

Ulla Gabrielsson (född 1956) översättare, författare och konstnär.

Cilla Naumann (född 1960) Augustprisnominerad författare av böcker för såväl vuxna som ungdomar.

Yvonne Leffler (född 1959) professor i litteraturvetenskap med fokus på skräckromantik.

Therese Bohman (född 1978) kritikerrosad och mycket läsvärd författare.

Jessica Schiefauer (född 1978) tvåfaldigt augustbelönad författare i en underskattad genre.

 

Vilka personer skulle du vilja se i Svenska Akademien?

 

14 svar på “Vem ska få stolarna?”
  1. Hear, hear! Väl summerat. Jag vill lägga till Sara Lövestam till listan. Förutom författarskap och revolutionerande grammatikböcker är hon den personifierade rättvisan, vet vi som lyssnar på Lantzkampen i P1. Hon skulle kunna styra upp soppan på ett bra sätt! Och dra ner snittåldern från nuvarande cirka 87

  2. De heliga stadgarna har inte ändrats sedan 1786… Göran Malmqvist fyller snart 94 år, han vill slänga ut Sara Stridsberg…. Om någon nu vill sitta där så är Carina Burman och Johannes Anyuru värdiga kandidater.

  3. Kanske Fredrik Wersäll på stol nr 1. Denna stol har vanligtvis innehafts av en hög jurist. Lotta Lotass blev ett undantag. Akademien kunde verkligen ha behövt en jurist under de senaste veckorna. Fredrik Wersäll är hovrättspresident och blir riksmarskalk i höst.

    1. Bra förslag! En jurist borde självklart funnits med på listan, men jag kände att det var okänt område för mig. Kanske kan även Anne Ramberg var ett alternativ som generalsekreterare i Sveriges advokatsamfund, eller Anders Perklev, riksåklagare. Känner dock egentligen inte till någpn av de tre särskilt väl, så jag litar på dig.

  4. Jag hade varit lycklig om Lena Andersson fick en stol. Tycker att hon är stringent, klarsynt och sylvass.

    1. Har så himla svårt för henne, därav finns hon inte på min högst subjektiva lista. Kan rent objektivt förstå att hon platsar.

        1. Känner mig ganska ensam om att inte alls tycka om hennes böcker. Har visserligen bara läst Var det bra så?, Egenmäktigt förfarande och Utan personligt ansvar och mest irriterat mig på karaktärerna och språket. Har också svårt för henne som krönikör och i litteratursamtal, speciellt när hon intervjuar själv. Vet inte vad det är egentligen, kan inte sätta ord på det.

  5. Många bra förslag. Kommer inte på några mer förslag nu, men Jonas Hassen Khemiri och Elisabeth Åsbrink känns väldigt rätt.

Kommentarer är stängda.

This website uses cookies. By continuing to use this site, you accept our use of cookies.