En samvetsfråga
Veckans fredagsfråga hos Bokhora handlar om huruvida vi undviker hela författarskap för att vi finner författaren osympatisk. Mitt svar är ja. Kanske lite pinsamt egentligen, då en författares person inte har speciellt mycket med böckerna att göra. Eller?
Jag svarar som Johanna K att jag har väldigt svårt för Knausgård och därför ännu inte läst någon av hans kampböcker. Tveksamt om jag kommer att göra det heller, hur ologiskt det än må verka.
Efter att ha läst Myggor och tigrar ska det mycket till innan jag tar upp en bok av Carl-Johan Vallgren igen och Bengt Ohlsson är inte heller någon favorit längre. Gubbslem som Mario Vargas Llosa ligger inte heller direkt bra till.
Är det då bara män som jag har svårt för. Självklart inte (men visst är det män som får mest mediautrymme och därmed riskerar att irritera mig mest) det finns allt kvinnor som lyckas reta upp mig också. Liza Marklund är ett exempel. Nu läste jag visserligen om Gömda i studiesyfte i våras, men den gav knappast mersmak. Jag har svårt för det endimensionella hon förmedlar.
Så ja, jag är lite barnslig när det kommer till min läsning. Konstigt nog kan jag ha överseende med knäppheter i vissa fall, som till exempel när det gäller Marcus Birro, vars Att leva och dö som Joe Strummer faktiskt var riktigt bra.
Hur är det med dig? Vilka författare undviker du?
