Spekulationer, spekulationer, spekulationer…

Blir det Haruki Murakami som tilldelas årets nobelpris? Jag tror inte det, trots att oddsen på honom som vinnare är riktigt låga. Visserligen tycker jag om de böcker av honom som jag läst, men jag är tveksam till huruvida han (ännu) hör hemma i nobelprissammanhang.

I SvD spekulerar en rad litteratur- och kulturpersoner kring vem som blir vinnaren 2012.  I ett bildspel lyfter de fram fyra favoriter, där Murakami är en och min favorit Assia Djebar en annan.

Ett namn som återkommer ofta är Philip Roth, en författare jag tycker om och definitivt kan se som vinnare. Det verkar som om många gärna ser en nordamerikansk vinnare, men så har å andra sidan många av de intervjuade från just den världsdelen. Trots att Philip Roth är bra, ser jag hellre Alice Munro som vinnare. Hennes noveller är verkligen något utöver det vanliga. William Trevor nämns som en alternativ novellist och hans namn ligger ovanligt högt på vadslagningslistorna i år. Jag har ingen litterär relation till honom, men vet att jag läst en bok i tonåren. Ett ganska ofarligt val känns det som. Högt på listan ligger också Péter Nádas, som jag inte heller vet mycket om. Om det fortfarande är Europa som gäller är han möjligen ett troligt val, tillsammans med Ismael Kadare eller  Cees Nooteboom. Säkert bra författare, men inte lockar de mig till läsning direkt.

Vill Akademien vara lite mer politisk kan de kanske välja Salman Rushdie, som verkar vara en populär kandidat bland de intervjuade. Eller Joyce Carol Oates. Två val jag absolut tycker är bra om än inte så spännande.

Oddsen tyder på en pristagare från Asien, något som Kulturnytt menar handlar om en strid mellan kinesiska och japanska intressen, snarare än om den tänkbara vinnaren. Många hoppas på en vinnare från Nordamerika och ska man tro Betsson blir det Oates som tar hem priset. Själv säger jag Afrika. Om inte Djebar, så kanske Ngugi wa Thiong’o, Chinua Achebe, som också återfinns på vadslagningslistorna. Eller varför inte Nuruddin Farah eller Nawal El Saadawi, som det varit märkligt tyst om i förhandssnacket i år.

Jag är kluven mellan att den som prisas är en författare jag läst och gillat och en jag inte läst men är nyfiken på. Tråkigast är väl om det blir någon jag inte läst och inte heller känner för att läsa. Så har det varit de senaste åren, undantaget Tranströmer. Något som kan göra mig lite orolig, då de som väljer är ungefär de samma.

Frågan är om min reaktion i morgon klockan 13.00 kommer bli ett äntligen, ett jahaja eller, hemska tanke, ett vem?