En prisvecka

På måndag avslöjas de nominerade till årets Augustpris i tre klasser. Jag har funderat kring skönlitteratur för vuxna, barn och unga, men i fackboksklassen har jag absolut nollkoll. Jag kommer dock försöka läsa några av de nominerade i två av klasserna.

På tisdag är det så dags att utse årets vinnare av Man Booker Prize. Det är några böcker på korta listan som jag vill läsa, men flera som lockade försvann då listan kortades av. Julian Barnes vill jag dock läsa något av, kanske The sense of an ending som mycket väl kan bli årets vinnare.

Läs också:

Charmigt hemlighetsmakeri

Att Svenska Akademien talar om sina nobelpriskandidater med kodnamn är inte så konstigt egentligen, men visst är artikeln i DN lite charmig. Tänk att den lätt buttre Pinter gick under namnet Harry Potter. Sedan i alla fall ett år tillbaka har kodnamnen blivit mindre uppenbara och Tomas Tranströmer kallades tydligen Stina.

Jag undrar vilka kodnamn som finns kvar på listan inför nästa år. Lite tidigt att spekulera så klart, men lite, lite spännande. Om Peter Englund tänker avslöja några? Självklart inte.

Läs också:

Räknas bokbloggare?

Nyöppnade Scandic Grand Central i Stockholm har ett rum som “lånas ut” gratis till bloggare som vill bevaka händelser i Stockholm, men inte har råd med boendet. Det är ett konceptrum med en massa bloggrelaterad inredning.

Jag undrar hur stora bloggar det måste vara och om bokbloggare ens skulle vara aktuella.  Jag har i alla fall fått den enkät som gick ut.

Visst hade det varit coolt att faktiskt kunna åka till Stockholm när det händer roligheter, utan att bli helt ruinerad. Kanske värt att i alla fall fråga nästa gång något sådant är aktuellt. Rummet finns i alla fall tillgängligt från den 1/10.

Läs också:

Det där köpstoppet

Vet ni, för att fira en av mina största favoriter var jag självklart tvungen att shoppa loss lite. Jag beställde den här och sedan får ju ingen bok resa ensam och därför får den här följa med på färden också. Att jag sedan har en massa böcker av Tranströmer redan och dessutom högar med olästa böcker av andra eminenta författare spelar mindre roll. Klart att jag måste fira idag.  Sällskapsboken beställde jag dessutom från Adlibris i somras, men den var slut och dök sedan inte upp.

Stort grattis till Tomas Tranströmer och ett stort tack till Gunnar D Hansson som introducerade mig för denna poets verk för sisådär 15 år sedan.

Läs också:

Som den lyriknörd jag är

Jag lektion nu tillsammans med en kollega. Självklart fick jag lov att titta på Peter Englund och när jag jublade högt fick jag en del lustiga reaktioner. Kulturnärd? Absolut!

Att jag nu darrar i hela kroppen och har gråtit en liten skvätt gör inte att de inte tycker att jag är direkt mindre knäpp.  Skönt att en kollega just kom in och faktiskt ropade “Gud va coolt” för visst är det så det är.

Tomas Tranströmer har tilldelats nobelpriset och jag är så glad att jag inte vet vad jag ska säga!

Jag lär återkomma till detta!

 

Läs också:

Några tankar så här inför avslöjandet

Katten Abbe tippar, precis som lemurerna på Skansen, att det är Alice Munro som får nobelpriset i litteratur idag. Ett bra val.

Nina Lekander håller istället Bei Dao högst. Det var ett tag sedan jag läste något av honom och har inte alls tänkt på honom i spekulerandet inför årets pris, men visst är han en riktigt värdig kandidat.

Trots att jag gärna hade sett någon som inte skriver just romaner som pristagare, klappar hjärtat ändå lite extra för Assia Djebar, som också finns på Lekanders lista, där för övrigt många av mina favoriter finns med. Jag önskar att en kvinna som kämpar för kvinnor uppmärksammas lite extra.

Någonstans i bakhuvudet finns ändå tanken att Akademien bestämt sig ovanligt snabbt i år och att det skulle kunna tyda på att det är Tranströmer. Långsökt jag vet.

Här hittar du en lista på alla tidigare pristagare och om jag räknat rätt har jag läst 35, plus minus någon kanske. Däremot har jag inte läst något av de tre senaste pristagarna och det är väl ändå lite kasst.

Anna undrar vem som är vår favorit av de pristagare vi läst och nämner själv Nadine Gordimer som jag också tycker om. Min favorit är dock Pearl Buck som fick priset 1938. Min mormor hade flera böcker av henne i sin bokhylla och jag läste och älskade såväl Pion, som Kejserlig kvinna, Draksådd och Porträtt av ett äktenskap. Nu var det länge sedan jag läste något av henne. Kanske är jag rädd att mystiken ska ha försvunnit. Läs en intressant artikel om henne här.

Vem som än får priset så har jag läst många bra kandidater i min jakt på den rätta och dessutom har jag ganska många pristagare och tänkbara pristagare kvar att upptäcka.

Förhoppningsvis blir det i alla fall ingen vinnare som ser utnämnandet som en djävla katastrof.  Och inte heller någon som får total skrivkramp.

Läs också:

Det spekuleras och spekuleras…

Okej att Akademien inte var direkt vassa när de 1974 gav nobelpriset i litteratur till två av de aderton. Inte smart alls. Frågan är hur länge en internationellt erkänd poet som Tomas Tranströmer ska förbises för att svågerpolitik användes för 37 år sedan?

I DN spekuleras det dessutom om att ingen poet ens kommer att få priset då Akademien inte vill gå förbi Tranströmer. Nu vet vi ju inte hur diskussionerna går, det får vi inte veta på många år, men visst hade det varit spännande att få lyssna till de samtal som förs kring vem som ska bli årets pristagare.

Det vore en katastrof om en kvinna eller någon från Afrika kvoteras in, säger Peter Englund och antyder därmed att ingen afrikan eller kvinna egentligen är värd priset. Om kön och ursprung inte ska ha någon betydelse har det ingen betydelse om vita män är fler, de behöver inte automatiskt få priset för det.

“Det börjar bli dags för Amos Oz” säger Åsa Beckman, kritikerchef på DN kultur, men så ska ju Akademien inte heller tänka, även om det känns som om de väntar ut författare så länge det bara går. Lika så bra kanske, då pristagarna inte blir direkt produktiva av att få Nobelpriset. Snarare tvärtom, med undantag av J M Coetzee.

Många bra namn nämns av de åtta personer DN intervjuat. På torsdag vet vi vem det blir. Jag vill verkligen inte bli besviken som efter förra årets totala antiklimax. Det finns så många bra författare som skulle kunna få priset. Välj en sådan tack.

Läs också:

Tror, vill och hoppas!

Vem får Nobelpriset i litteratur 2011 undrar Lyran i veckans tematrio. Vem borde vinna årets Nobelpris i litteratur undrar Bokhororna.

Låt mig reda ut det här.

Det finns en författare vars vinst skulle få mig att ropa ÄNTLIGEN, göra en glädjedans, gråta en skvätt, ge Peter Englund en fiktiv smällkyss mitt på munnen och överväga att dra in till Poseidon för ett dopp. Den författaren är Tomas Tranströmer. Han borde verkligen få priset, men jag tror inte att han får det.

Om Akademien funderar på att någon gång ge honom priset är det definitivt bäst att de ger honom det i år. Att, som Ralph Steinman, missa utnämningen med några dagar vore minst sagt snöpligt.

Kanske är Tranströmers tid förbi, men betänk Doris Lessing som fick priset senare än till och med hon själv ansåg rimligt.

Om vi bortser från denna stjärnpoet för en stund, så  finns Alice Munro i min önsketrio,  tillsammans med  Ko Un, otroligt produktiv poet, som skrivit om sitt land och sitt folk på ett både läs- och tänkvärt sätt och Assia Djebar, författare från Algeriet som skriver om kvinnors situation, vilket borde lyftas fram. Välskrivande kvinna från Afrika känns som en bra kombination. Guardian tror på henne och jag hoppas verkligen att det blir Djebar som tar hem priset.

Hon finns också med i den trio jag faktiskt tror på, också bestående av Les Murray, kontroversiell och konservativ poet som gjort sig ovän med i princip hela den australiensiska kultureliten, samt Claudio Magris, som inte är poet, men definitivt poetisk och dessutom med en säregen stil.

Peter Englund säger sig tycka att det är beklagligt att så få kvinnor fått priset, men menar samtidigt att kön inte ska spela någon roll. För mig är det detsamma som att säga att det är helt okej att ge priset till en vit man varje gång.

Lyran tipsar om en dialog mellan Englunds företrädare Horace Engdahl och Leopards förlagschef Dan Israel, där Engdahl talar om den västerländska kulturens överlägsenhet och det faktum att det är männen som respresenterar den. Jag mår lite dåligt av läsningen, men är inte överraskad.

Baserat på detta blir pristagaren säkert Philip Roth, eller någon annan i hans gäng som Don DeLillo eller Tomas Pynchon. Den sistnämnda om Murphy får bestämma och det blir någon jag inte läst som vinner.

Murphys trio består också av Péter Nádas och någon av de alla författare som jag inte ens tänkt på att nämna i detta inlägg. Det är så det brukar vara och gärna för mig, men då vill jag ha ett spännande val så att jag kan läsa denna lockande kurs i vår.

Adonis då, han toppar ju listorna. Ingen av mina favoriter. Ett okej val, men jag kommer inte att dansa någon glädjedans. Amos Oz hade gärna fått prisas, men jag tror inte det just nu med tanke på hur det ser ut i hans hemland just nu. Nawal El Saadawi kanske, men tanke på hennes roll i Egypten.

Vad har du för heta tips? Vem önskar, vill och tror du ska vinna nobelpriset i litteratur 2011.

På torsdag kl 13.00 får vi veta.

Läs också:

En gubbe till

Visserligen en ganska ung sådan, tar nu plats i Svenska Akademien på stol nummer 6. Jag har ingen direkt koll på Tomas Riad, men visst verkar han kompetent. Han är fil.dr. i nordiska språk vid Stockholms Universitet och har under våren gästforskat i Paris. Lite annat går att läsa i Peter Englunds blogg.

Riad har en far från Egypten och en mor som är pensionerad docent i arabiska. Han är violinist och har arbetat en del för att förändra och förbättra grammatikundervisningen i skolan.

Ett ofarligt val och ett ganska ointressant sådant känner jag spontant.  Jag hoppas att jag har fel. Inget ont om Tomas Riad, men jag känner en inte så liten besvikelse på Akademiens konformism.

Vad tycker och tänker du kring den nya akademiledamoten?

Läs också: