enligt O

Tankar från en bokberoende

Dag: 13 maj, 2018

En smakbit från Björnstad

Norska bloggen Betraktningar ansvarar numera för utmaningen En smakebit på en søndag. Veckans smakbit är en om hockey, småstaden och det svåra föräldraskapet. Just nu läser jag nämligen bland annat Vi mot er, Fredrik Backmans uppföljare till Björnstad. Det är boken som beskriver samhället efter förlusten och efter katastrofen. När hockeyklubben som bär ortens namn skakas förblir få oberörda. Värst är det kanske för Peter Andersson och hans familj som ses som svikare av de flesta.

Jag tyckte mycket om Björnstad och har dragit mig lite för att läsa uppföljaren Vi mot er, då mottagandet varit blandat. Nu har jag bara läst knappt 50 sidor och jag stör mig visserligen lite på det överdrivna språket och den lite krampaktiga stilistiken, men jag vill ändå veta hur det går för samhället och dess invånare. Det finns en del fantastiska beskrivningar av människorna i Björnstad, som till exempel de fem gubbarna som möts på puben och försöker lura i varandra att de börjar bli senila genom att ställa till en massa mer eller mindre elaka bus. Sedan finns föräldrarna, de som jag kanske identifierar mig mest med. De som sett sina barn fara illa, som sett dem göra saker de inte borde ha gjort. Jag kan helt förstå Mias och Peters försök att jobba bort ångesten. När allt snurrar kan även jag behöva strukturen som arbetet ger.

Mia vet att folk inte begriper hur hon orkar arbeta, eller att Peter orkar bry sig om hockey, men sanningen är att ibland är det de enda sakerna man orkar bry sig om. När allting annat rasar kastar man sig in i det enda man vet att man kan kontrollera, på den enda plats där man fortfarande känner att man vet vad man håller på med. Allt annat gör för ont. Så man går till jobbet, gömmer sig där som bergsbestigare gräver ner sig i snödrivor när ovädret kommer.

 

Det här med läsutmaningar

Helt ärligt förstår jag inte varför jag envisas med att skapa eller delta i läsutmaningar. Inte heller förstår jag varför jag gör listor med böcker jag vill läsa. Jag läser nämligen i princip aldrig efter utmaningsbestämmelser och ytterst sällan följer jag en läslista. De finns där för att jag lite naivt tror att jag ska få struktur på min läsning och för att det är kul att skapa dem. Inte heller blir jag speciellt stressad över att jag inte genomför utmaningarna, men listorna är och förblir ganska meningslösa.

Det enda som har funkat bra, faktiskt över förväntan är min geografiska utmaning, där målet är att läsa böcker av författare från 26 länder. Jag har hittills nått 20 mer eller mindre ovanliga länder och känner mig riktigt nöjd. En enkel och rolig utmaning.

Att ge mig själv tidsbegränsade läsutmaningar, som fransk februari och anglofil april har också funkat bra. Jag får väl hitta på fler sådana, men jag är tveksam till att det blir någon mer de närmaste månaderna.

Två författare har jag bockat av på min Boktolvelista. Samtidigt har jag läst böcker av ytterligare 23 författare som är nya för mig 2018. Jag breddar alltså min läsning massor, men inte just med de författarskap som jag valt ut till Boktolvan.  Frågan är då vilken funktion just den listan fyller, mer än att visa vilka författare jag mer borde än vill läsa något av.

När det gäller de kvinnliga nobelpristagarna så vill jag fortfarande läsa verk av dem, men den enda jag hunnit med hittills i år är Hertha Müller. Jag kämpar också med A Moveable feast av Ernest Hemingway och har gjort så ett tag. Min trötta hjärna är inte redo för nobelpristagare.

När det gäller antalet böcker har jag satt ett mål på 150 i år och det skulle jag kunna nå. Just nu har jag läst drygt en tredjedel och förhoppningsvis hinner jag läsa en del under sommaren.

Hur ser det ut med dina läsutmaningar? Har du sådana? Brukar du fullfölja dem?

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: