Året är snart slut och det är dags att utvärdera de läsmål jag satte upp för 2018 och därefter sätta nya för 2019. Målet var att läsa 130 böcker 2018 och det klarade jag med råge, trots att jag inte räknat alla böcker jag läst för jobb. Totalsumman för 2018 blev 142 böcker. Trots detta ökar jag bara målet lite för 2019 och lägger det på 135 böcker. Min geografiska utmaning var att 2018 …
Helt ärligt förstår jag inte varför jag envisas med att skapa eller delta i läsutmaningar. Inte heller förstår jag varför jag gör listor med böcker jag vill läsa. Jag läser nämligen i princip aldrig efter utmaningsbestämmelser och ytterst sällan följer jag en läslista. De finns där för att jag lite naivt tror att jag ska få struktur på min läsning och för att det är kul att skapa dem. Inte heller blir jag speciellt …
Målet i april var att en gång för alla komma ut som anglofil genom en Anglofil april. Mitt i månaden reste jag till Brighton och bjöd på inlägg både från staden och från Monk’s House i Rodmell, utanför Lewes. En del anglofil läsning har det också blivit, med fokus på Brighton. En tur till 50-talets bjuder Elly Griffiths på i charmiga The Zig-zag girl, medan Allie Rogers placerar sin debutbok Little Gold 1982 och Starlings …
Nu är det inte så att jag läser för lite brittiska böcker, men eftersom jag åker till Brighton i mitten av månaden finns det en del böcker jag skulle vilja ha läst. Det får därför bli en anglofil april här på bloggen. De böcker jag ska (funderar på) att läsa är: A room of one’s own av Virginia Woolf, som jag faktiskt inte läst. Brighton rock av Graham Green, ännu en klassiker jag inte …
