Kanonkalendern del 21

Det är sällan jag blir riktigt starstruck, men när jag lyssnade till Abdellah Taïa på Bokmässan i höstas blev jag det med råge. Här kan du läsa mina tankar om seminariet. Taïa är Marockos första öppet homosexuella författare och han skriver helt fantastiska böcker. Främst är det språket som går rakt in i hjärtat på mig. Alla tankar och funderingar han sätter ord på. Alla detaljer. Alla känslor.

Debuten Ett arabiskt vemod var en stor läsupplevelse, som det alltid är när man läser en första bok av en riktigt bra författare.

Så här skrev jag om boken då jag just läst den:

Det gör ont att läsa Abdellah Taïas självbiografiska bok Ett arabiskt vemod. Dels gör det ont rent fysiskt att läsa om hur den tolvårige Abdellah är ytterst nära en gruppvåldtäkt, men också psykiskt när han gång på gång blir sviken och utsatt. Jakten på kärlek tar honom till Paris, men trots att han tror sig finna den ibland, blir det aldrig riktigt som han tänkt sig. Att våga vara homosexuell och faktiskt stå för sin kärlek är inte så enkelt, trots att den verkar finnas på de mest oväntade platser.

Det gör ont att läsa Ett arabiskt vemod för att pojken, som sedan blir man, bara vill en enda sak – att bli älskad för den han är. Varje ord sticker som en synnerligen vass nål, då han berättar en historia som är så fylld av kärlek, men en kärlek som överskuggas av makt, hat och skam.  Författaren Abdellah berättar om sin huvudperson Abdellah och han gör det på ett sätt som får mig att vilja gråta. Hopplösheten är så stor och då är Abdellah ändå inte en person som står utan kärlek.

Läs också:

One comment

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge