enligt O

Tankar från en bokberoende

Dag: 26 april, 2011

Tematrio – Påskhäxor

Nu har häxorna kommit tillbaka från Blåkulla och de har landat i veckans tematrio.

1. Sussex-häxan släpps ut ur sin lilla flaska i Döden på en blek häst av Amanda Hellberg som jag läste i helgen. En splittrad bok, men ganska bra ändå, speciellt skräckdelarna.

2. Mor är ingen häxa av Olov Svedelid är en klassiker som jag läste om och om som barn. Hemsk och bra.

3. Och slutligen snackisen Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren som jag läser just nu.  Sex utvalda häxor, det är grejer det.

Läsalfabet enligt O

Det var riktigt klurigt att komma på en favoritbok på varje bokstav måste jag säga. På vissa bokstäver kom jag på hur många bra böcker som helst, men på andra var det i princip omöjligt. Många favoriter finns med andra ord inte med, inte ens alla favoritförfattare. Måste dock säga att jag är nöjd med alla böcker som finns med.

Förstår varför Eva ägnade timmar åt sitt inlägg till bloggstafetten. Även Lyran har gjort ett alfabet.

A American Wife av Curtis Sittenfield måste få vara med då det är en av de bästa böcker jag läst de senaste åren.

B Blindheten av José Saramago måste få vara med, trots att jag tjatat en del om den redan. Fascinerande om vad som händer när människor tror att ingen ser dem.

C Comédia infantil av Henning Mankell är en fin och sorglig bok om gatubarnet Nelio som utspelar sig i Mankells andra hemland Mocambique.

D Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg brukar jag säga är den bok som är min absoluta favorit om jag bara får välja en. Om sanningen ska fram vågar jag inte läsa om den för att dubbelkolla.

E Ett drömspel av August Strindberg är en helt sanslös och underbar pjäs.

F Fru Björks öden och äventyr får representera favoriten Jonas Gardell. En riktigt bra bok om en osäker människa med ett underbart slut.

G Gyllene år av Laura Ingalls Wilder är den finaste av alla böcker om Laura.

H Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig av Bodil Malmsten. Vidare kommentarer överflödiga.

I I en förvandlad stad av Per Anders Fogelström är bra, jag gillar första boken i serien mest, men alla är mycket, mycket bra.

J Jag älskade honom är min favorit av Anna Gavalda

K Köksgudens hustru av Amy Tan var det också länge sedan jag läste, men jag har älskat alla hennes böcker. Den här minns jag som den bästa.

L L’élégance du hérisson heter Igelkottens elegans på svenska och är skriven av Muriel Barbery. Klart den måste vara med.

M Man and boy av Tony Parsons är en av mina absoluta favoritböcker. Jag grät floder.

N Norweigan wood av Haruki Murakami måste självklart vara med.

O Om det ändå vore sant av Marc Levy är en av de charmigaste böcker jag läst. Den handlar om en man som hittar en kvinna i sin garderob och blir förälskad i henne.

P Pojkflickan av Nina Bouraoui är den senaste boken jag läst av denna fantastiska författare.

Q Queen av Alex Haley är inte lika bra som Rötter, men i alla fall den bästa boken på Q!

R Regnbågens dal av L M Montgomery är en av de få böcker som inte börjar på A, men också en av de bästa böckerna i serien.

S Sommarljus av Jón Kalman Stefánsson är en annorlunda roman om en by och dess invånare.

T The thing around your neck av Chimamanda Ngozi Adichie får vara med för att det är den bästa novellsamling jag läst.

U Underdog av Torbjörn Flygt är en av de bästa barndomsskildringar jag läst.

V Vad jag älskade, Siri Husvedt

W(The) Woman who walked into doors av Roddy Doyle är så stark, så bra och så välskriven. Måste självklart vara med.

X Det får fuskas till lite här, men The autobiography of Malcolm X är riktigt, riktigt bra. En av de bästa memoarer/biografier jag läst.

Y Ya-ya flickornas gudomliga hemlighet av Rebecca Wells får vara med i brist på annat på Y, men faktum är att jag älskade den när jag var yngre.

Z Zebbe på äventyr i djungeln av Brian Paterson var en period grabbarnas älsklingsbok. Den lilla zebran och hans vänner är riktigt söta och får symbolisera våra mysiga högläsningsstunder.

Å Århundradets kärlekssaga av Märta Tikkanen är en diktsvit om en omöjlig kärlek. En bok jag ofta återkommer till.

Ä Älskade du är kanske inte Barbara Voors bästa bok, men den har charm och Voors måste vara med.

Ö (En) ö i havet av Annika Thor får vara med för att det är en riktigt bra ungdomsbok som dessutom är en fin skildring av efterkrigstidens Göteborg.

 

Hur ser ditt alfabet ut?

En lite för stor tugga

Ibland behövs en biblioteksdeadline för att få mig att ta tag i en bok som legat länge. Den här gången plöjde jag Döden på en blek häst av Amanda Hellberg. På förlagets hemsida kallas den för ”en suggestiv spänningsroman med övernaturliga inslag” och den beskrivningen funkar okej. Det här är en riktigt spännande bok, i alla fall inledningsvis. Maja Grå är på väg till Oxford för att studera konst, men hon reser också till Brighton där hennes sedan länge försvunna mamma hittats mördad.

I Brighton träffar hon inspektor King och genom sin förmåga att se saker som inte finns kan hon hjälpa honom med ganska mycket. Jag får dock inte riktigt grepp om den här förmågan och tycker att det ibland blir lite löjligt då Maja helt plötsligt kommer på de mest fantastiska saker och King köper dem utan att blinka.

Innan speciellt mycket av fallet hinner lösas innan det är dags för Maja att åka till Oxford. Trots att hon inte själv ser sin begåvning och känner sig sämre än sina klasskompisar har hon kommit in på kursen. Det här är något som hon funderar mycket över. Hennes konst är lika grå som hon själv, Maja Grå, men professor Chesterfield verkar inte bekymrad. Han upprepar gång på gång att gruppen tillhör gräddan av konststudenterna i Oxford.  Maja är dock inte alls lika betagen i den självsäkre professorn som hennes kurskamrater verkar vara. Speciellt hennes rumskompis Nikita. Lite fascinerad är hon dock av kursaren Jack som målar groteska och hemska saker.

Det händer en del konstigheter på skolan, Maja ser till exempel en gestalt som verkar vara hennes mamma och det går en hel del rykten om saker som har hänt tidigare. En häxa som släpps ut ur en liten glasflaska, kvinnor som dör på en fest där männen överlever. Vad hände egentligen på skolan 1984? Och i vilket rum? I det rum som Maja delar med Nikita händer det helt klart mystiska saker, många gånger riktigt läskiga.

Döden på en blek häst tar tag  i mig redan efter några sidor, trots några irriterande brister. Beskrivningar pendlar mellan att vara vackra och väl banala, men jag gillar miljön både i Brighton och Oxford. Två städer jag tycker mycket om. Som en röd tråd finns doften av liljekonvaljer, både blommande färska, i parfymform och även ruttnade och hemska. En fin detalj.

Det är dock lite irriterande med alla engelska uttryck. Antingen är det svenska eller engelska, i litteratur gillar jag inte blandningen, speciellt inte om en mening består av flera språk. Det finns egentligen inga skäl att blanda in engelska uttryck och resultatet blir inte bra.

Det är en historia där man aktivt måste välja att dras med. Det är övernaturligt, ibland på gränsen till melodramatiskt, men det gäller att inte tänka för mycket om läsningen ska bli bra. Det funkar ganska ofta, men i slutet känner jag ändå att Amanda Hellberg slarvat bort en historia, som kunde blivit hur bra som helst, genom att gapa efter väl mycket. Det är så många trådar, vissa av dem rätt onödiga och helheten blir något av ett trassel av trådar. Det finns mycket bra i Döden på en blek häst, men den spänning som fick mig att läsa vidare i början ebbade tyvärr snart ut.

Jack, den buttre skotten, vad är egentligen så lockande med honom? Det förstår jag inte ens efter att ha läst ut boken. Arabella Chesterfield, professorns dotter och ögonsten, vem är egentligen hon? En del svar får vi, men för få och ibland för snabbt. Det räcker inte med de övernaturliga och spännande inslagen då vi allt för ofta brutalt dras tillbaka till verkligheten och inte sällan på ett abrupt och osmidigt sätt.

Det är modigt att blanda en deckarhistoria, med skräck, fantasy, lite kärlek och en del aka-porr. Tyvärr blir det lite för mycket av det goda. Jag kan tycka att deckarbiten är den som kunde ha plockats bort. Visst är moderns död på ett sätt huvudhändelsen i boken, men den behövs egentligen inte. Det här hade kunnat bli en utmärkt aka-roman med övernaturliga drag och en kärlekshistoria som faktiskt får tid att utvecklas. Nu blir det en svag trea i betyg, tack vare en ruggigt stark inledning.

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: