Drama

Sen såg jag en film

Först läste jag boken Allt för min syster av Jodi Picoult och nu har jag också sett filmen regisserad av Nick Cassavetes. Därmed har jag faktiskt kommit en bra bit på väg i Bok- och filmutmaningen.

I förtexterna berättar Anna hur hon kom till och orsaken till det. Att rädda sin syster. Är hon verkligen älskad? Kom hon till världen för att föräldrarna verkligen ville ha henne? Ville de egentligen bara rädda det barn de hade? Det är inte konstigt att Anna funderar över livet. Vad skulle hänt om Katie varit frisk? Hade Anna funnits då?

När Kates leukemi kommer tillbaka behöver hon  både benmärg och en ny njure. Anna stämmer sina föräldrar med hjälp av advokaten Campbell Alexander. Hon vill inte leva för sin syster längre. Vi får lite fler ledtrådar till varför Anna agerar som hon gör i filmen och det är mycket, mycket blodigare och hemskare när man ser det på film. Mammans press blir också tydligare och ibland riktigt obehaglig. Men hjälp vilken situation hon är i, tänk att behöva välja mellan sina döttrar. Föräldrarna ställs tydligare emot varandra i filmens inledning och konflikten inom pappan tas bort. Allt förenklas och det är lite synd.

Jag gillar att familjemedlemmarna berättar om sin syn på livet, även Campell får säga sitt någon gång. Det för handlingen framåt på ett smidigt sätt. Pappa Brian funderar i en monolog över hur mycket de faktiskt pressat Anna att hjälpa sin syster och bortse från sina egna behov. Ögonblicket då de valde att skapa ett nytt barn startade de allt.

Cameron Diaz som Sara är en väldigt ung mamma. En väldigt bitter mamma som inte riktigt vet hur hon ska agera. Hon har verkligen total koll på Kate och det framkommer nästan mer i film en än i boken. Det konstiga är att hon ser äldre ut när Kate är liten. Lockigare hår som helt klart ger tantvibbar. Coolast är hon när hon rakar av sig håret och drar till piren med barnen och sin syster. Absolut argast är hon i rätten och då filmen gör Anna yngre än hon är i boken blir det lättare att förstå hennes frustration.

Campbell Alexander är däremot äldre än jag föreställt mig och han spelas av Alec Baldwin .  Anna är ung, men väldigt mogen. En klockren rollprestation av Abigail Breslin och det är synd att hon inte får göra film av boken på riktigt. Det var helt klart Annas bok, men utrymmesmässigt är det inte Annas film.

Kate som spelas av Sofia Vassilieva får istället mer utrymme i filmen och det är intressant att få hennes syn på saken. Mest gillar jag kärlekshistorien mellan henne och Taylor. Då ryser jag till några gånger. Jag är svag för tidsförkortningar till musik. Det är helt klart ett fint skildrat förhållande. Kanske filmens största behållning, men när kärleken lyfts fram försvinner alla familjekonflikter och det är synd. Rättegången hamnar i bakgrunden och känns nästan störande när den väl hålls. Dessutom är den övertydlig.

Fler personer kommer till tals och det gör att filmen på ett sätt fungerar som ett komplement till boken. Samtidigt är historien förenklad, vilket inte är konstigt då en film är så mycket kortare än en bok. Brorsan är ordentlig, visst har han lite problem att läsa, han skriker åt en buss och han är lite tjurig, men annars är det inga som helst problem. Pappan finns i bakgrunden och ler lite ibland, men efter de inledande konflikterna med sin fru håller han sig passiv. Någon god man ser vi inte alls röken av och stackars Campbell har definitivt reducerats till en biroll.

Joan Cuzack är förresten grym som domare även om hon bara skymtar förbi. Skådespelarna är över lag bra, men ändå luktar det lite tv-film om Allt för min syster. Det är lite för enkelt och lite för sentimentalt. Synd att en så mångfacetterad bok inte kunde bli en bättre film. Efter 50 minuter kändes det som om det mesta hade berättats. Strandscenen är fin och tårkanalerna triggas en hel del.

Allt för min syster är en söt och sorglig film om att förlora ett barn och om en familj som försöker leva ett så normalt liv de kan. Det är dock ingen värdig filmatisering av boken. Tråkigt om den som ser filmen inte också läser boken och missar en så bra läsupplevelse. Filmen är inte dålig, men att bara fokusera på familjens sorg  istället för på den stora konflikt som hela boken kretsar kring är väldigt märkligt.

Bröllopsfotografen

Bröllopsfotografen av Ulf Malmros handlar om Robin som bor med sin familj i den lilla bruksorten Molkom där alla arbetar på Bruket och lever ett liv som verkar kretsa ganska mycket kring tv-tablån.  I tv-tidningen har familjen markerat med överstrykningspennor i olika färger vilka tv -program de vill se.

Robin gillar att fotografera och han tar bilderna på syrrans bröllop där paret sitter i skopan på en hjullastare. Det blir ett helt suveränt bröllopsfoto och festen är mer än lovligt galen. Brudgummen skriker “käften” för att få uppmärksamhet under en bröllopsmiddag och hans tal är galet roligt. Jag njuter av dialekten och småskrattar lite åt hans löfte att bara producera garanterat rasrena värmlänningar och så sjunger de “Ack Värmeland du sköna”

Jonny Björk, en avdankad komiker och skådespelare kommer till bröllopet som present till brudparet. Robin har fixt en insamling bland alla gäster, men gästen blir knappast vad han eller någon annan tänkt sig. Jonny vill inte riktigt dra de fräckisar som Robin önskar. Istället börjar han dra skämt om samhället han besöker. Han raljerar över lukten och att ingen tycks märka den. Skämten om lukten och att lägga ner bruket går väl hem sådär. Faktum är att det förstör hela bröllopsfesten. Robin vill plåta av skulden och Jonny sticker.

Bruket läggs så ner och hela familjen blir arbetslösa. Självklart är det stockholmarnas fel att fabriken ska läggas ner, men flytta behöver man såklart inte. Staten fixar något annat, eller så får man bidra, men Robin vill mer. Han tar ett lån och köper en kamera för 98 000 kronor och sätter ut en annons i lokaltidningen om att han vill fotografera bröllop.

Robins annons ger dessvärre inga jobb, men Jonny ringer och erbjuder honom ett fotojobb. Han drar till Stockholm i farsans bil, redo för en ny karriär och ett nytt liv.

Bröllopsfesten han ska fotografera är flashig och Robin passar inte riktigt in. Brudparet verkar inte heller uppskatta honom. Han hänger kvar på festen och är kanske väl frispråkig. Han träffar en annan fotograf Astrid som visar sig vara gäst på bröllopet. När middagen startar blir han utkörd. Snart kommer han tillbaka i sällskap med Astrid till gästernas förskräckelse. När Robin inser att Astrid är syster till bruden sticker han.

Karriären som bröllopsfotograf går sådär, men han får i alla fall ännu ett jobb av Jonny som fotograf på ett dop. Gästerna är ungefär de samma som på bröllopet. Lite mer accepterad blir Robin helt klart när brudens mor ser bilderna och blir superimponerad. På dopet pratar han lite mer med Astrid. När hon frågar efter portfolion springer han ut och hämtar den. Hon tycker att de är så bra att han borde ställa ut. Tyvärr drar Jonny iväg honom ganska snart.

Efter några kontroverser slutar det med att Robin får bo i ett rum hos Jonny. Han börjar söka fotografjobb, men det funkar sådär. Han söker upp Astrid för att få se hennes portfolio för att kunna göra en bättre egen. Robin studerar vett och etikett för att smälta in.  Han klipper sig, fixar ny stil och blir värsta charmören.

Han försöker också få bättre kontakt med Astrid och det är lite stalker-varning när han bjuder in sig själv till en fest hemma hos hennes föräldrar. Vett- och etikettboken kan han utantill och smörar för Astrids mamma gör han också. Hennes pappa Classe ser honom som en bundsförvant, men Astrid blir mer och mer irriterad. Hon gillar inte hans nya stil och hans desperata försök att passa in. När hon konfronterar honom försöker han fly. Någonstans inser han att hans nya roll inte passar honom. När han lämnar festen följer Astrid med. De fixar en gemensam portfolio, planerar att hyra  och ljuv musik uppstår. Problemen börjar när Robin säljer sin själ till djävulen.

Man kan ju bara vara sig själv påpekar Robins mamma, men Robin vet inte riktigt vem han här. Vem fan vill vara en enkel människa, frågar han sin pappa. Den han blir är inte direkt trevlig och när han tar med sig Astrid till Molkom blir det definitivt inte någon trevlig tillställning. Inte heller blir det speciellt trevligt när Robin gör allt för att passa in i Astrids familj.Jag vill inte ställa till med något, säger Robin själv, men han säljer definitivt ut sig själv. Vem ska han egentligen vara lojal mot?

Kjell Bergqvist är helt underbar som Jonny Björk, tragisk, självupptagen och desperat. Ytan är det viktigaste för honom. Han är helt klart svartsjuk på Robin och så jäkla bitter. Bröllopsfotografen är en charmig film helt klart och även de andra skådespelarinsatserna är bra. Tuva är alltid Tuva och det är inte konstigt att hennes karriär går som på räls. Björn Starrin är också riktigt bra som Robin.

På lördag kan du se filmen på Tv4 21.00. Gör det!

En riktig lipfilm

Jag må läsa nya böcker, men nya filmer ser jag sällan. Eller förresten så ser jag inga filmer alls om man inte räknar Tintin i Tibet som ungarna vill se varje kväll. Men igår så valde jag faktiskt film framför blogg och tv och såg en film med faktiskt bara några år på nacken. En bra film dessutom. Ganska nattsvart, med lite väl många närbilder på ögon och en lite väl enkel upplösning, men ändå en riktigt bra film.

Jag storgrät i slutet av Efter bröllopet och jag brukar inte göra det så ofta. Filmen av Susanne Bier om danske Jacob som driver ett barnhem i Indien är riktigt, riktigt bra. Den börjar i fattigdomens Indien, men större delen av filmen utspelar sig i Danmark dit Jacob reser för att förhopningsvis få finansiering av den rike affärsmannen Jörgen. Mads Mikkelsen spelar Jacob och han är alltid bra. Rolf Lassgård som Jörgen gör en kanske ännu bättre rolltolkning av den karismatiske och lätt labile mannen som försöker planera allt och köpa det mesta.

Jacob planerar att åka tillbaka till Indien och barnhemspojken Pramod, men han lockas att stanna. Först för att vara med på Jörgens dotters bröllop och därefter till hans födelsedagsfest. Han dras in i familjen mer och mer. Det är smärtsamt att följa historien som rullas upp, men det är inte bara svart utan faktiskt fyllt av kärlek också. Och en del svek.

Har du inte sett Efter bröllopet tycker jag absolut att du ska göra det.

Originalinlägget publicerades av Lilla O 2010-03-11 och reprisen är passande då filmen sänds på Kanal 1 kl 21.00 ikväll. Återigen, se den!

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: