David Bowie

Lite rymd får det bli ändå

Böcker och filmer som utspelar sig i rymden är väl inte direkt min kopp te, men genom att tänja en aning har jag ändå fått ihop svar på Kulturkollos veckoutmaning om just rymden.

En film som egentligen inte utspelar sig i rymden, utan i en liten stad är The Truman Show med bland andra Jim Carrey och Ed Harris. Carrey spelar Truman Burbank som är ovetande om att han är stjärnan i en dokusåpa där hans liv filmas dygnet runt. Skaparen av showen är Marlon, som sitter i en studio som mest liknar ett rymdskepp, placerat över den fejkade himmel som omger Trumans hemstad.

I tv-serien The 100 lever mänskligheten i rymden efter att jorden förstörts i ett kärnvapenkrig. När det gått nästan 100 år skickas 100 unga fångar ner till jorden för att starta en ny civilisation. Att hålla sams går helt klart sådär.

Krafter i rymden spelar jordens befolkning ett spratt i boken The Age of Miracles av Karen Thompson Walker. När dygnen hela tiden blir längre är det svårt för människorna att veta om de ska leva efter klockan efter solen. Sedan jag läste boken har jag slutat önska att dygnet ska innehålla fler timmar.

Och så slutligen en fin sång om rymden, Life on Mars med fantastiske David Bowie.

 

 

Två röster att sakna

Jag blev på riktigt ledsen då jag i nåddes av nyheten att David Bowie dött. Idag blev jag återigen tårögd då en av mina favoritskådespelare lämnat oss. Alan Rickman var en stor personlighet, en fantastisk skådespelare och en röst som tystnat för tidigt. Inte bara sångaren David Bowie bidrog med en röst, utan även skådespelaren Alan Rickman. Visst minns jag honom som Snape i Harry Potter och även som ett inte så litet svin i Love Actually, men kanske mest som Christopher Brandon i filmatiseringen av Jane Austens Förnuft och känsla. Rösten, jag älskar hans röst.

Två 69-åringar har lämnat världen. Två viktiga röster. Två begåvade män. Någon undrade om 69 är det nya 27, men jag tror inte att det skapas en “club 69”, då de här männen visserligen lämnar oss för tidigt, men ändå levt långa, innehållsrika liv.

Vår värld är lite fattigare, men kanske har någon annan plats berikats.

Jag älskar det här klippet där Rickman läser Shakespeares Sonett 130 och jag bjuder också på favoritlåten av David Bowie. Ni fattas oss.

Blir det juligare än så här?

Inte ny direkt, men är det jul så är det. Här kommer min absoluta favorit bland julsångerna. Jag ryser, så vackert är det!

[http://www.youtube.com/watch?v=DiXjbI3kRus]

%d bloggare gillar detta: