Olikhetsutmaningen: tjock och tunn

Det får bli en start för olikhetsutmaningen idag trots allt. Det var tanken, men jag glömde bort i all terminstartsstress. Någonstans är det ändå höst och då är det bra med rutiner.

Dagens ord är tjock och tunn, vilket skulle kunna handla om sidantal, kroppsform eller något helt annat. Jag väljer att fokusera på sidantal.

I sommar har jag, liksom många andra, läst Ett litet liv av Hanya Yanagihara som är en riktig tegelsten. För lång menar vissa, men jag håller inte med. Däremot är jag väldigt glad att jag läste den under semestern i några långa sittningar, annars hade jag antagligen tappat fokus och fått en mycket sämre läsupplevelse. Tjocka böcker kräver mycket lästid och därför drar jag mig ofta för att läsa tegelstenar.

Att skriva lagom långt är svårt. För några dagar sedan diskuterade jag och några andra bokbloggare Elizabeth George böcker och hur de blir längre och längre. Där borde någon redaktör våga be henne att stryka. Senaste boken jag läste av henne var Denna dödens kropp och den var verkligen alldeles för lång. Obefogat lång.

Det är å andra sidan en konst att kunna skriva kort utan att för den skull skriva något ofärdigt. Den drunknade, Therese Bohmans debutbok, är ett exempel på en totalt fulländad tunnis. Sånt jag berättar för Allah av Saphia Azzeddine är ett annat. Däremot tyckte jag att De behövande av Helena von Zweigbergk var alldeles för kort.

Nu är det din tur att skriva om de två orden tjock och tunn! Gör det i din blogg, i sociala medier eller kanske i en kommentar. Lämna gärna en kommentar om du skriver någon annanstans och/eller en länk så att jag hittar ditt inlägg.

 

 

17 reaktioner på ”Olikhetsutmaningen: tjock och tunn”

  1. Läser just nu romanen Tjockdrottningen som handlar bokstavligt om att vara tjock och tunn. Mycket välskrivet om dokusåpor och behovet av bekräftelse. Det får bli mitt korta svar 🙂

    1. Läste också Tjockdrottningen nyss. Jag gillade, mest för kritiken mot tv-världen, men tycker nog att hennes andra böcker varit starkare.

    1. Trevligt! Kikar in och läser dina svar. Har redan insett att tegelstenar ofta är böcker jag har lite dåligt samvete för att jag inte läst.

    1. Samma för mig. Lite trögt i början, mer än 100 sidor in faktiskt, men sedan kunde jag inte sluta och hystergrät de sista 150 sidorna.

  2. Jag väljer två böcker, väldigt olika till omfång och stil. Lars Noréns “En dramatikers dagbok”. Lite förvånande drogs jag in i hans livsskildring om stort och smått, kärleksbekymmer och dyra t-shirts, teateruppsättningar och byggproblem på Gotland. Doris Lessings “Det femte barnet”, som jag läste för länge sedan men fortfarande minns som mycket tankeväckande, djärv och originell får stå för det tjockas motsats.

    1. Otippat, har aldrig lockats av Noréns dagböcker, men kanske borde omvärdera det. Inte heller har jag läst Det femte barnet, men det vill jag verkligen göra. Tack för dina tips!

Kommentarer är stängda.