Dag: 24 mars, 2013

Det är skillnad på bloggar och bloggar

Bokbloggarnas ansvar, vad är det och finns det ens? Boktjuven bevistade en debatt om barnkultur, där slutklämmen blev att “bloggarna förstört så mycket”. Boktjuven kontaktade Margareta Rönnberg med några frågor och i svaren på dessa framgår att det är främst bloggen som företeelse och format som Rönnberg inte gillar.

Är bokbloggar bara en gemytlig plats där vi kliar varandra på ryggen? Vi har hört det förut, eller hur? Det ligger en sanning i det kanske, men samtidigt flammar debatten upp även i denna mycket fredliga del av bloggosfären. Minns bara diskussionen om bra och dålig litteratur. Kanske vi borde sticka ut hakan mer och verkligen lyfta debatten från de korta inlägg om böcker som Rönnberg talar om. Då måste vi kanske också höja taket lite och inte ta allt så personligt. För visst blir det lite känsligt när det debatteras vilt?

Jag håller också med om att längden på texterna är avgörande. Det finns inte alltid tid för en djupare analys, men visst finns det kunniga och verbala bloggare som bjuder på mycket mer innehåll än “Boken handlade om x och den var bra.” Där har dock läsaren ett val och de bloggar jag följer bjuder på bra mycket mer än så. För mig befinner sig en bra blogg på en helt annan nivå. Det är synd att Rönnberg inte hittat någon sådan. Visserligen har hon letat mest bland barnboksbloggar, men finns det verkligen ingen kritisk sådan?

Vi har redan dragit diskussionen många varv och måste inte tala om det uppenbara faktum att bloggare läser det de vill och därmed skriver fler positiva utlåtanden. Att det skulle finnas en rädsla för att vara ärlig tror jag dock inte på. Ja, jag får böcker från förlag, men jag är inte köpt av dem. Det står mig fritt att skriva vad jag vill om såväl de bäcker som jag får, lånar eller köper. Jag har aldrig fått någon kritik för det, snarare tvärtom. Jag tror att förlag hellre skickar böcker till bloggare som de vet skriver något genomtänkt och ärligt, än en allmän hyllning. Läsaren vill veta vad det är för bok som recenseras och då måste det till en längre och mer innehållsrik beskrivning av den. Inte nödvändigtvis handling, det klarar jag mig bra utan då information om den lätt hittas på andra ställen. Istället vill jag veta hur skribenten upplevt läsningen.

Rönnberg önskar att böcker, bokserier och författare sätts in i ett större perspektiv och jag tycker definitivt att det finns bloggare som gör det. Det handlar inte bara om tjoande bokälskare, utan många gånger om mycket kunniga läsare inte sällan med ett gäng universitetspoäng som bekräftar det. Inte för att jag tror att antalet poäng i litteraturvetenskap automatiskt gör någon till en expert på vad som är bra eller dåligt (vi behöver inte ta den diskussionen igen) men för att studier ger en bredare bas att använda i tolkningen av litteratur.

Vidare efterlyser Rönnberg en bokblogg som kallar sig ”Böcker som jag avskyr och skälen till varför!” istället för en 100-bästa-lista. Vad är det som säger att dessa två saker inte kan kombineras? Jag tänker börja med att delta i veckans Bokbloggsjerka.

 

En debutant jag ser fram emot att läsa

Jag har träffat Annika Estassy flera gånger, bland annat på skrivarkurs med Barbara Voors. Nu debuterar hon med romanen Solviken Frank förlag. I SvB:s sommarkatalog skriver hon om mitt-i-livet-kriser och misslyckade försök att skriva. Annika bloggar just nu på Debutantbloggen.

Skärmavbild 2013-03-24 kl. 13.35.49

Tematrio – Saint Patrick

Lite sent kommer en trio irländska författare, vilket var uppgiften i Lyrans senaste tematrio.

1. Roddy Doyle bara måste vara med. En författare som följt mig länge och vars Barrytown Trilogy är en av mina största läsupplevelse. Nu var det ett tag sedan jag läste något av Doyle. Hans första bok om Henry var inte min grej och därför har jag inte läst vidare i trilogin. Däremot låter hans barnbok om fnissarna riktigt rolig och hans nya bok Two pints vill jag definitivt läsa.

2. Tana French skriver spänningslitteratur utöver det vanliga. Jag gillar hennes strategi att låta en biroll i en bok bli huvudpersonen i en annan. I debuten In the woods är Adam Ryan huvudperson och i andra boken The Likeness står hans kollega Cassie Maddox i centrum, då hon skickas på undertoner-uppdrag av Frank Mackey, som vi får veta mer om i Faithful Place. Jag har ännu inte läst fjärde boken Broken Harbour, men vet att den handlar om en av de poliser som finns i bakgrunden i bok tre. Briljant sätt att binda samman sina böcker.

3. Och så en klassiker, en av mina absoluta favoritpjäser är Waiting for Godot, av Samuel Beckett. Absurd och vansinnigt rolig, med en allvarlig underton. Lite typiskt irländskt, eller hur? Dags att läsa mer av Beckett kanske?

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: