Wizlawa Szymborska dog igår den 1 februari i sitt hem i Krakow. Därav ljuset och boken på bilden. Hon var en fantastisk poet som på ett eget sätt lyckas kombinera det politiska, med det vardagliga och faktiskt också det roliga.
1996 tilldelades hon Nobelpriset i litteratur med motiveringen
”for poetry that with ironic precision allows the historical and biological context to come to light in fragments of human reality”.
och det var då jag upptäckte henne. En ovanligt läsbar pristagare skulle jag säga och en poet som faktiskt funkar även för den mest ovana lyrikläsaren. Det är som med Tranströmer att det finns något för alla i Szymborskas dikter. Många lager som gör att det går att läsa dem på lika många sätt som det finns läsare. Det tycker jag kännetecknar en god poet. Eller en god författare för den delen.
Här kan du läsa om diktsamlingen Här och från Aldrig två gånger, en samling dikter som introducerade henne i Sverige, kommer följande text som är hämtad från dikten Klockan fyra på morgonen om den hemska timmen på natten då ingen mår bra, möjligen myrorna…
Timmen från natt till dag.
Timmen från den ena sidan till den andra.
Timmen för trettioåringar.
Timmen som sopas för tupparnas galande.
Timmen då hela jorden förnekar oss.
Timmen med fläkt från slocknande stjärnor.
Timmen av blir-det-något-kvar-efter-oss.
[…]
Vem kan må bra klockan fyra på morgonen?
Om myrorna gläds, låt oss gratulera.
Men om vi ska fortsätta leva
– låt fem äntligen komma.
Jag har länge varit intresserad av att läsa Szymborska, men har inte köpt hem henne än, men nu börjar det bli dags! Vilken är bäst? Eller ska man köpa båda? I vilken är Klockan fyra på morgonen med i?
Den är från Aldrig två gånger. Pröva vettja!